lördag 21 mars 2009

Bushs meddelande till Iran

President Obama skickade igår ett direkt personligt meddelande till Iran - och öppnar således för förbindelser länderna emellan som inte funnits på 30 år. Däremot var talet verkligen ingen "radikal brytning med president Bush", som många nyhetsorganisationer rapporterar. Däribland Aftonbladet som kommenterar Obamas budskap så här:

"Talet - spritt med persisk text till tv-kanaler i regionen och utlagt på internet - är en tydligt utsträckt hand och klart annorlunda än hur det lät under företrädaren George W Bush, då Iran kallades för en av ondskans axelmakter och hotet om en väpnad amerikansk attack ständigt låg i luften."

Att Obama exklusivt talade direkt till det iranska folket var nytt - men förutom det fanns det inga märkvärdigt stora nyheter vare sig i handlingen eller i talet i sig. Och det var precis tvärtom mot vad Aftonbladet beskriver som "klart annorlunda än hur det lät under företrädaren George W Bush" (Men det är förstås ingen nyhet att svensk media aldrig på något seriöst sätt varit intresserade av att faktiskt sätta sig in i president Bushs politik och åsikter, förutom de gånger han gör felsägningar).

DN skriver så här, i en artikel där författaren inte ens nämns vid namn:

"President George W Bush var minst sagt hård i tonen. Han hävdade att Iran tillhörde ”ondskans axelmakter”, och från hans administration kom inte sällan antydningar om att ett militärt angrepp kunde vara det enda som bet på den islamiska republiken.

Att det skulle ske en förändring med Barack Obama i Vita huset var tydligt från början."

Exakt vad som specifikt åtskiljer Bush-administrationens Iranpolicy från Obamas - förutom att Obama talar om att han ska göra allt helt annorlunda - skriver DN ingenting om. Olikheterna är dock större främst i retorik snarare än praktik. För exakt ett år sedan så talade president Bush om - och även till - det iranska folket i en intervju av Radio Farda (en radiokanal på persiska som även sänds in i Iran). Det är en mycket intressant intervju - och tro det eller ej, men Obamas tal består i princip av samma ord som Bushs.

Jag citerar de delar av intervjun som handlar om Iran:

------------------------------------------------------

Radio Farda: At the beginning of Noruz, the Persian New Year, what message do you wish to share with the people of Iran, especially with women as well as with the young generation?

George W. Bush: First of all, the United States of America wishes everybody a Happy New Year. Secondly, [the] people of the United States respect the great Iranian history and culture. We have great respect for the people, and we've got problems with the government. We have problems with the government because the government has been threatening, has made decisions that --and statements that -- really have isolated the people of Iran.

My message to the young in Iran is that someday your society will be free. And it will be a blessed time for you. My message to the women of Iran is that the women of America share your deep desire for children to grow up in a hopeful society and to live in peace.

Radio Farda: Speaking of the women of Iran, Mr. President, the majority of [the] population in Iran are women, and even in Iranian culture they are considered the foundation on which men deeply rely. Is there any plan, or could there be one, to promote and engage Iranian women in the U.S. into a unified and centralized movement for a free and democratic Iran?

Bush: Well, I think the people of Iran are going to have to come to the conclusion that a free country is in their interest. We, of course, support freedom movements all around the world. We are supporting a freedom movement on the Iranian border, in Iraq. We are promoting and helping the Iraqis develop a free society. By the way, a free Iraq will help the Iranians seek the blessings of a free society. There's no doubt in my mind that the women will be leading freedom movements in Iran and elsewhere, and the role of the United States is to provide moral support and other support without undermining their cause.

Iraq War And Its Effects

Radio Farda: Mr. President, on the fifth anniversary of the Iraq war, what impact do you think a peaceful resolution of the Iranian nuclear crisis and the normalization of our relations with Iran would have on the security and political situation in Iraq-- and more generally on the whole Middle East?

Bush: I think that success in Iraq will, first of all, depend upon the Iraqis' desire to reconcile their differences and to live in peace, and that's happening. It's hard work to overcome a dictatorship like Saddam Hussein's, but nevertheless most Iraqis want to live in peace with their neighbor. Secondly, a peaceful Iraq will depend upon making it clear to the Iranians to stop exporting weapons from Iran into Iraq that arm militias and arm criminal gangs that cause there to be harm for the innocent people. Thirdly it's very important for the neighborhood to understand that the United States is committed to peace and that we won't be run out because of violence -- that we believe that we're there for the right reason, which is to promote freedom and peace.

There's a chance that the U.S. and Iran can reconcile their differences, but the government is going to have to make different choices. And one [such choice] is to verifiably suspend the enrichment of uranium, at which time there is a way forward.

And the Iranian people have got to understand that the United States is going to be firm in our desire to prevent the nation from developing a nuclear weapon, but reasonable in our desire to see to it that you have civilian nuclear power without enabling the government to enrich [uranium]. And the problem is that they have not told the truth in the past, and therefore it's very difficult for the United States and the rest of the world -- or much of the rest of the world -- to trust the Iranian government when it comes to telling the truth.

So I support the Russian proposal to provide Iran with enriched uranium to go into a civilian nuclear-power plant. There's a way forward. In other words, I don't know what the Iranian people believe about the United States, but they must believe that we have proposed a way forward that will yield to peace. And it's their government that is resisting these changes.

Words And Deeds

Radio Farda: Mr. President, as you and your allies launched a global initiative to combat nuclear terrorism, what do you think is your most important challenge? Is it to expose and stop this secretive ambition of the Iran's government to enrich uranium while assuring its citizens that their happiness and prosperity and peace is a benefit within their reach?

Bush:
Sure absolutely. Well, one thing is to reiterate my belief that the Iranians should have a civilian nuclear-power program. It's in their right to have it. The problem is that the government cannot be trusted to enrich uranium because, one, they've hidden programs in the past and they may be hiding one now -- who knows? And secondly, they've declared they want to have a nuclear weapon to destroy people -- some -- in the Middle East. And that's unacceptable in the United States and it's unacceptable to the world. But what is acceptable to me is to work with a nation like Russia to provide the fuel so that the plant can go forward. Which therefore shows that the Iranian government doesn't need to learn to enrich.

My only point to the Iranian people is that we want you to be able to realize your sovereign rights. The government has been duplicitous to the world -- very few people trust your government -- and if the government changes its behavior, there's a better way forward for the Iranian people.

Radio Farda: Mr. President, while democracy is everyone's rightful way of life, in Iran, on the other hand, there is no respect for the basic rights of Iranian citizens, there is no rule of law, and there is certainly no freedom of speech. Do you believe the people of Iran stand a chance against this regime to bring about a positive change anytime soon, with your support?

Bush: Well, I would like very much for the Iranian people to realize that a society based upon rule of law and free speech and free worship of religion -- there is nothing I would like to see more than a society in which young girls can grow up to realize their dreams, with a good education system. You know, this regime, however, is one that sometimes when people express themselves in an open way there can be serious punishment. This is a regime that says they have elections but they get to decide who's on the ballot, which is not a free and fair election. So this is a regime and a society that's got a long way to go. But the people of Iran can rest assured that the United States -- whether I'm president or [it's] the next president -- will strongly support their desires to live in a free society.

------------------------------------------------------

Det behöver knappast påpekas att likheterna i talen är enorma. Med den skillnad att Bush är betydligt mindre naiv, och betydligt mer rakryggad än Obama:

Bush talar precis som Obama om det iranska folket, deras storslagna kultur och historia och att USA respekterar det iranska folket. Däremot är Bush mycket tydligare än Obama när det gäller att sätta fingret på de frågor där USA helt enkelt inte håller med. Bush förklarar att Iran har rätt till kärnkraft - men att deras regering inte är pålitlig pg a att dessa talat om att förgöra andra länder (underförstått Israel) och tidigare dolt sina kärnkraftsprogram för omvärlden. Obama talar betydligt mer diffust, och nämner bara "Irans rätt att inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap". Men Bush är också betydligt tydligare i fråga om mänskliga rättigheter. Där Obama inte säger mycket alls. Han behandlar snarare Iran som en ytterst monolitisk enhet - medan Bush betydligt tydligare förklarar att USA är en vän till det iranska folket, men inte till den iranska regimen. Obama avslutar sedan sitt tal genom att citera en persisk poet som sagt att alla Adams barn är varandras lemmar. Om det hade räckt med den insikten för att Irans ledarskap skulle sluta vara arga så vore det förstås toppen. Men riktigt det argumentet är förhoppningsvis inte vad innebörden av "smart diplomati" innebär.

Bushs slutkläm var oändligt mycket bättre. Och med tanke just på att hans slutkläm inkluderar också kommande president (dvs Obama) så tycker jag att de ord Bush lägger i Obamas mun avslutar budskapet till Iran betydligt bättre än Obamas egna ord gör:

"the people of Iran can rest assured that the United States -- whether I'm president or [it's] the next president -- will strongly support their desires to live in a free society."

Källa: Radio Free Europe / Radio Liberty

Se även tidigare inlägg:

Obamas meddelande till Iran 20090320

Se även SVD, Dagen, Aftonbladet, DN, DN

ARTIKELN UPPDATERAD 20090322

3 kommentarer:

Anonym sa...

"pro-amerikanskt perspektiv" Jo jag tackar! Verkar snarare som om ni skulle beskriva det som ett pro-republikanskt perspektiv...



Att ni inte kan se den avgörande skillnaden mellan Bush och Obamas tal är lite konstigt. Resten av världen (inklusive Irans prästerskap) verkar inte ha något problem att uppfatta skillnaden...

Anonym sa...

till anonym:

vore ju mer intressant om du även kunde argumentera för din sak.

mvh
Robert

Ronie Berggren sa...

Anonym sa... den 21 mars 2009 16:04

"pro-amerikanskt perspektiv" Jo jag tackar! Verkar snarare som om ni skulle beskriva det som ett pro-republikanskt perspektiv...

----------------

Vi är pro-amerikaner - vilket innebär följande: vi var pro-amerikaner när Bush var president, men när de flesta andra européer inte var pro-amerikaner.
Och vi är fortfarande pro-amerikaner med Obama som president.

Att vara pro-amerikan har föga med partisympati att göra. I synnerhet inte när det kommer till amerikansk politik där politikerna (till skillnad från svenska politiker) grundläggande har samma politiska ideologi i ryggen (oavsett parti) och där de nästan alltid har samma mål - om än olika partialternativ för att uppnå de målen.

Med det sagt så är bloggen också pro-Republikansk. Men inte därför att vi i första han ogillar Demokraterna. Utan främst därför att vi anser att Republikanernas konservativa (i mitt fall neokonservativa) perspektiv är den vettigaste väg för USA att gå.

Det perspektivet har dock ytterst sällan förmedlats på något seriöst sätt i svensk media - vilket skapat en svensk kunskapslucka av enorma proportioner, som lett till en felaktiga förståelse och felaktiga analyser av många av USA:s beslut de gångna åren. Den kunskapsluckan syftar denna blogg till att fylla.

Jag blev lite besviken över att McCain (som jag helt och fullt stödde) förlorade valet mot Obama i november. Men min pro-amerikanism är inte bunden till ett specifikt parti (vilket den svenska pro-amerikanismen generellt dock tycks vara). Och nu stöder jag absolut och helt och fullt Obama. Däremot ämnar den här bloggen fortsättningsvis också framför Republikansk oppositionskritik mot Obamas politik på ett trovärdigt sätt eftersom detta sällan görs i Sverige.

För att få lite mer förståelse om min syn på saken rekommenderar följande två inlägg.

Dels detta inlägg: http://usapol.blogspot.com/2008/11/usas-fyrtiofjrde-president-heter-barack.html - som skrevs minuterna efter att det stod klart att Obama vunnit presidentvalet.

Och dels detta inlägg: http://usapol.blogspot.com/2009/01/obama-och-bush-i-svensk-media.html - som handlar om hur svensk media skildrat Obama och Bush på olika sätt. Där jag dock förklarar att jag är glad, inte besviken, över att svensk media skildrar Obama positivt.

Enjoy.