Europa bättre på mjuk makt än USA

I en intressant artikel i Foreign Policy skriver författaren Peter Feaver om hur Europa är bättre än USA på att bruka mjukt makt. Obama vann ett val i stor usträckning på att bruka mjuk makt i förhållande till Bushs föreställda hårda makt. Det mottogs med glädje i Europa. Och Obama är en populär person som varje europeisk ledare vill skaka hand och fotas tillsammans med.

Men när det gäller de underliggande intressemotsättningar som faktiskt finns mellan Europa och USA - så tyder det mesta på att i ett spel där spelreglerna ska föras inom ramarna för mjuk makt, så är Europa bättre än USA på en sådan politik. För några månader sedan gick pratet om att USA under Obama visserligen kommer att lyssna mer på sina europeiska allierade än Bush gjorde, men i gengäld kräva större europeiska insatser i exempelvis Afghanistan. Vad som i själva verket hänt, är det omvända. Europa är den part som med mjuk makt utövat påtryckningar på USA - och USA är den som gått européerna till mötes - inte tvärtom. Feaver skriver:

"Not too long ago, America wanted Europe to:

* adopt more American approaches to addressing the global financial crisis;
* shoulder more of the military and economic load in Afghanistan; and
* accept more responsibility for holding the detainees currently at Guantanamo Bay.

And Europe wanted the opposite -- for America to:

* adopt more European approaches to addressing the global financial crisis;
* shoulder more of the military and economic load in Afghanistan; and
* accept more responsibility for holding the detainees currently at Guantanamo Bay.

These conflicts of interest have been worked out not with hard power tools of threats and intimidation but with soft power tools of shaming and suasion. And the results so far are:

* america is going to adopt more European approaches to addressing the global financial crisis;
* America is going to shoulder more of the military and economic load in Afghanistan; and
* America is going to accept more responsibility for holding the detainees currently at Guantanamo Bay."

Slutsatsen av detta måste bli att Europa - som genom EU trots allt under drygt 50 år övat upp den mjuka maktens väg till gränserna till perfektion, är bättre på ett sådant spel än USA är. Under Irakkriget så talades det ibland om att Storbritanniens premiärminister Tony Blair var George W. Bushs lilla pudel (glömde gjorde man Blairs tämligen hökaktiga syn på utrikespolitik även under Balkankrigen, innan Bush var president) - nu indikerar dock en hel del att USA under Obama-administrationen allt mer börjar bli en europeisk pudel. Någon européerna gärna klappar om och fotograferar, utan att för den sakens skull glömma vem som styr skutan.

Jag spetsar förstås till saken. Men den grundläggande iakttagelsen är likväl intressant; Obama talade om att mjuk makt var bättre för USA, därför att européerna och omvärlden tyckte det. Och tveklöst är amerikansk mjuk makt bättre just för den tyckande omvärlden - men är det verkligen bättre för USA?

Obama kan dock mycket väl komma att lära sig detta. Och Peter Feaver avslutar sin artikel hoppfullt:

"Soft power is a useful component of foreign policy, but it is a means to an end, not an end in itself. And if you make "being liked" a centerpiece of your foreign policy, you will find your soft power eroding and the soft power of others growing.

I am pretty sure the Obama team -- the one running foreign policy now, not the one running for office last fall -- already understands this. And I am pretty sure they are going to return from Europe understanding it even better."

Källa: Foreign Policy

Se även tidigare inlägg:

Obama i Storbritannien 20090401

Amerikaner övertygade om att Obama blir en bra representant 20090331