Vad sådana här scenarior gör tydligt är att det bästa är att stoppa en fiende innan denne blivit alltför stark. "Frestelsen" att inte gå i konflikt mot en svag fiende består oftast i att det då finns tid att försöka förhandla (så som fallet länge varit med Iran). Nackdelen är dock att om ingen vilja till förhandling finns så använder den till en början svaga fienden tiden till att rusta sig stark. Och när parten ifråga väl uppnått den styrka som omvärlden varit rädd för, då tvingas omvärlden till krig - fast till ett krig som kostar mycket mer i resurser och människoliv än det skulle ha gjort om det hade utkämpats i ett tidigare skede när fienden fortfarande var svag (på detta är Nazityskland det bästa av exempel).
Lärdomen härav är alltså att veta vilka fiender det går att förhandla med, och vilka det inte går att förhandla med. Ideologiska fiender är oftast väldigt svåra att förhandla med, eftersom de inte drivs av ambitioner efter saker som omvärlden är kapabla att erbjuda i utbyte mot fred (Hitler ville inte bara ha Rehnlandet för att utöka tyskarnas "lebenraum", han ville upprätta ett globalt ariskt tyskt tusenårsrike). Irans mål är inte att pressa omvärlden på pengar eller landområden - deras mål är att sprida den shiamuslimska revolutionen - och mycket indikerar också att de utifrån religiösa apokalyptiska mål driver sin politik. Det är inget som USA, Israel eller omvärlden kan ge dem i utbyte mot fred.
Med det sagt så är det inte bara den bakomliggande ideologin i sig som gör en fiende till den sorts ideologiska fiende som inte går att förhandla med (eller pressa). Det krävs också en regeringsmakt med en konsekvent ideologisk och icke-pragmatisk trohet till dessa ideal. Saudiarabien är te x också ett ideologiskt statsbygge. Men dessa går alldeles förträffligt att förhandla med i olika frågor pg a att det saudiska kungahuset helt enkelt -går- att erbjuda jordiska rikedomar i utbyte mot fred och samarbete. Andra pragmatiska fiender genom historien var te x Sovjetunionen. De hade en global totalitär ideologi i ryggen, men tanken på en global världsrevolution låg aldrig jättehögt upp på agendan hos Stalin och hans efterträdare som var mer intresserade av att konsolidera den makt de hade.
I fallet med Iran så är detta dock ett totalitärt ideologiskt statsbygge i kombination med en totalitär ideologisk regering. Och sådana är mycket svåra att faktiskt förhandla med. Vilket Iran också visat.
Häromdagen såg jag Batman-filmen The Dark Knight, och i en scen så försöker familjen Waynes trogne betjänt Alfred förklara för Bruce Wayne Jokerns karaktär, och säger då:
"Some men aren´t looking for anything logical like money. They can´t be bought, bullied, reasoned or negotiated with. Some men, just wanna watch the world burn."
Iran har i över ett års tid inte gjort något alls för att fatta USA:s och president Obamas utsträckta hand till landet. Innan Obama började föra denna politik var det många som varnade för att detta skulle vara fruktlöst, eftersom Iran inte visade några tecken på att vilja förhandla. Det har Ahmadinejad och Iran heller inte gjort.
I maj 2008 talade president Bush inför Knesset i Israel, och sa då följande:
Så här snart två år senare står det tämligen klar att Bush hade rätt. Vad USA nu måste visa är att de faktiskt är beredda att använda sig av militärmakt för att stoppa den islamistiska regimen från att utveckla kärnvapen. Hårda sanktioner är steg 1 - men tyvärr indikerar det mesta att USA måste förbereda sig också på steg 2. Ett steg Israel med största säkerhet redan förberett sig på.
Se även tidigare inlägg:
Kina öppnar upp för sanktioner mot Iran 20100404
Apokalyptisk islam och iransk Shi'ism 20090621
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar