Komikerna Jon Stewart och Stephen Colbert samlades ikväll i Washington DC med en skara anhängare under temat "Rally to Restore Sanity" - en satir på den konservativa tv-värden Glenn Becks "restore honor"-event för en månad sedan.
Omkring 250 000 människor hade samlats för händelsen, och en stor skara av dessa var unga. Stewart förklarade dock att det inte var något politiskt möte utan ett möte som ville pålysa amerikansk medias förmåga att skapa ett galet politiskt klimat. Likväl fanns liberala grupper på plats i förhoppning om att Stewart skulle kunna väcka entusiasmen bland unga Obama-anhängare till liv igen.
MSNBC har här ett inslag om Stewart och Colberts show:
Och här ett annat inslag:
Källor: Politico, New York Times
Se även tidigare inlägg:
Obama gästar Jon Stewart 20101028
lördag 30 oktober 2010
John Boehner ger Republikanernas veckotal
Republikanernas minoritetsledare John Boehner, som kan komma att bli Representanthusets näste talesman, ger här republikanernas veckoadress och talar om lösningarna för den ekonomiska krisen och problemen med Obamas ekonomiska politik:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 93 20101030
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 93 20101030
Blago om valet om "Obamas senatsplats"
Illinois tidigare guvernör Rod Blagojevich, som utnämnde Roland Burris till Barack Obamas efterlämnade senatsplats kommenterar här valet på tisdag där en ny person kommer att överta senatsplatsen.
Blagojevich kommenterar också demokraternas och Obamas presidentskap överlag:
Se även tidigare inlägg:
Blagos nya rättegång uppskjuten till april 2011 20101025
Blagojevich kommenterar också demokraternas och Obamas presidentskap överlag:
Se även tidigare inlägg:
Blagos nya rättegång uppskjuten till april 2011 20101025
Obama - videovecka 93
Obama talar denna vecka om det uppkommande valet och förklarar att oavsett vad som händer på tisdag så måste partierna samarbeta för att få fart på ekonomin - har tar även tillfället i akt att kritisera republikanska ledares uttalanden om att inte vilja samarbeta.
Bör partierna samarbeta efter valet, där republikanerna med stor sannolikhet kommer att ta över Representanthuset?
Republikanerna bör naturligtvis inte samarbeta gällande ideologiska agendor. Obama vill skapa regeringsprogram som syftar till att göra USA mer lik en stor europeisk-inspirerad välfärdsstat - republikanerna vill bevara och återvända till den bokstavliga frihetliga marknadsekonomin som implementerat rätt kan skapa stabila ekonomier och som bevisligen också leder till såväl tillväxt som välfärd. I fråga om ideologi bör republikanerna således inte kompromissa.
Däremot bör kompromissutrymme finnas gällande rent praktiska frågor som skattesänkningar, temporära program etc, och saker som inte fundamentalt handlar om respektive partis ideologiska grund. Här bör republikanerna förstås anse att några skattesänkningar - te x bara för medelklassen - är bättre än inga. Och demokraterna att några rejäla nedskärningar kanske behöver göras.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 92 20101023
Bör partierna samarbeta efter valet, där republikanerna med stor sannolikhet kommer att ta över Representanthuset?
Republikanerna bör naturligtvis inte samarbeta gällande ideologiska agendor. Obama vill skapa regeringsprogram som syftar till att göra USA mer lik en stor europeisk-inspirerad välfärdsstat - republikanerna vill bevara och återvända till den bokstavliga frihetliga marknadsekonomin som implementerat rätt kan skapa stabila ekonomier och som bevisligen också leder till såväl tillväxt som välfärd. I fråga om ideologi bör republikanerna således inte kompromissa.
Däremot bör kompromissutrymme finnas gällande rent praktiska frågor som skattesänkningar, temporära program etc, och saker som inte fundamentalt handlar om respektive partis ideologiska grund. Här bör republikanerna förstås anse att några skattesänkningar - te x bara för medelklassen - är bättre än inga. Och demokraterna att några rejäla nedskärningar kanske behöver göras.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 92 20101023
Eliot Spitzer fördömer Imam Anjem Choudary
New Yorks förre guvernör Eliot Spitzer, som avgick 2008 efter att det uppdagats att han vart inblandad i en prostitutionshärva - började i somras arbeta för CNN. Där intervjuades igår den brittiske imamen Anjem Choudary - en av Storbritanniens sharia-förespråkande islamister som lyckas med balansgången att hålla sig på rätt sida om lagen samtidigt som de förespråkar ett radikalt islamistiskt samhälle. Choudary ombeds kommentera terrorhoten mot väst och får tillfälle att beskriva sin syn på sharia etc, vilket leder till ett kraftigt fördömande från Eliot Spitzer - ta en titt.
Eliot Spitzer må vara en liberal demokrat, men han har åtminstone en vettig syn på islamism, och det vore bra om fler liberaler kunde förstå att de har mycket mindre gemensamt med islamister - och de flesta muslimer - än med Mike Huckabee och den kristna högern - faktum är att de förstås t o m har mer gemensamt med Al Sharpton, Jesse Jackson och en allmänt galen kristen vänster än med uttalade eller anonyma islamister.
Källa: CNN
Se även tidigare inlägg:
Liz Cheney kommenterar bombpaketen 20101030
Eliot Spitzer må vara en liberal demokrat, men han har åtminstone en vettig syn på islamism, och det vore bra om fler liberaler kunde förstå att de har mycket mindre gemensamt med islamister - och de flesta muslimer - än med Mike Huckabee och den kristna högern - faktum är att de förstås t o m har mer gemensamt med Al Sharpton, Jesse Jackson och en allmänt galen kristen vänster än med uttalade eller anonyma islamister.
Källa: CNN
Se även tidigare inlägg:
Liz Cheney kommenterar bombpaketen 20101030
Liz Cheney kommenterar bombpaketen
Här kommenterar också Liz Cheney bombpaketen från Jemen:
Se även tidigare inlägg:
Rudy Giuliani kommenterar bombpaketen 20101030
Se även tidigare inlägg:
Rudy Giuliani kommenterar bombpaketen 20101030
Opinionsläget i senatsvalen
Bill O Reilly sammanfattar här de senaste opinionsställningarna i senatsvalen - siffror som visar på att republikanerna kan komma att göra stora framryckningar även i Senaten - även om man förmodligen inte kommer att nå ända fram på platser som Kalifornien och Delaware:
Se även tidigare inlägg:
David Gregory och Chuck Todd kommenterar inför valet 20101029
Se även tidigare inlägg:
David Gregory och Chuck Todd kommenterar inför valet 20101029
Rudy Giuliani kommenterar bombpaketen
New Yorks fd borgmästare Rudy Giuliani kommenterar här på Fox News bombpaketen från Jemen:
Se även tidigare inlägg:
Al Qaida i Jemen bakom bombpaket 20101030
Se även tidigare inlägg:
Al Qaida i Jemen bakom bombpaket 20101030
Al Qaida i Jemen bakom bombpaket
Efter tips från Saudiarabien om att två fraktplan med bombpaket var på väg till USA så genomsöktes planen som saudierna hjälpte till att identifiera, ett på East Midland-flygplatsen i England och ett annat i Dubai. Paket med sprängmedel hittades i planen och i USA söktes även andra flygplan igenom.
Båda paketen var adresserade till två judiska gudstjänstlokaler i Chicago och kom från Jemen. Här har MSNBC ett inslag om händelsen:
President Obama höll också en kort presskonferens där han uppdaterade det amerikanska folket om terroristförsöket - och som nästan alltid när Obama talat direkt efter ett terroristförsök så är hans tal i princip ordagrant identiskt med de diverse terrorist-tal hållna av hans företrädare:
Att Al Qaida i Jemen är ett ytterst allvarlig hot råder inga tvivel om. Svaga länder som Jemen och Somalia måste förhindras från att bli samma terroristnästen som Afghanistan innan 2001 och delar av dagens Pakistan fortfarande är.
President Obama har sedan tidigare trappat upp USA:s militäroperationer mot mål i Jemen, här finns dock stort utrymme för ett samarbete med Saudiarabien och USA bör vara tacksamma för underrättelsesamarbetet. Samtidigt betraktar USA och Saudiarabien inte hoten från Yemen på riktigt samma sätt, då USA anser att Al Qaida är det största hotet, medan saudierna betraktar den shia-muslimska hawhti-rebellgruppen som den främsta fienden.
Se även tidigare inlägg:
Ökade hot från Al Qaida i Yemen 20100825
SVD: USA tar sikte på Jemen-predikant 20100408
Yemens amerikanske Islamistpredikant 20100112
USA ökar stödet till Yemens regering 20100106
McCain: Yemen den nya fronten i kriget mot terrorismen 20100105
Face the Nation om Yemen, terrorism et c 20100104
Rachel Maddow om Yemen och Obamas osynliga krig 20091229
Yemen - en slagplats för islamistgrupper 20091227
Båda paketen var adresserade till två judiska gudstjänstlokaler i Chicago och kom från Jemen. Här har MSNBC ett inslag om händelsen:
President Obama höll också en kort presskonferens där han uppdaterade det amerikanska folket om terroristförsöket - och som nästan alltid när Obama talat direkt efter ett terroristförsök så är hans tal i princip ordagrant identiskt med de diverse terrorist-tal hållna av hans företrädare:
Att Al Qaida i Jemen är ett ytterst allvarlig hot råder inga tvivel om. Svaga länder som Jemen och Somalia måste förhindras från att bli samma terroristnästen som Afghanistan innan 2001 och delar av dagens Pakistan fortfarande är.
President Obama har sedan tidigare trappat upp USA:s militäroperationer mot mål i Jemen, här finns dock stort utrymme för ett samarbete med Saudiarabien och USA bör vara tacksamma för underrättelsesamarbetet. Samtidigt betraktar USA och Saudiarabien inte hoten från Yemen på riktigt samma sätt, då USA anser att Al Qaida är det största hotet, medan saudierna betraktar den shia-muslimska hawhti-rebellgruppen som den främsta fienden.
Se även tidigare inlägg:
Ökade hot från Al Qaida i Yemen 20100825
SVD: USA tar sikte på Jemen-predikant 20100408
Yemens amerikanske Islamistpredikant 20100112
USA ökar stödet till Yemens regering 20100106
McCain: Yemen den nya fronten i kriget mot terrorismen 20100105
Face the Nation om Yemen, terrorism et c 20100104
Rachel Maddow om Yemen och Obamas osynliga krig 20091229
Yemen - en slagplats för islamistgrupper 20091227
fredag 29 oktober 2010
David Gregory och Chuck Todd kommenterar inför valet
David Gregory och Chuck Todd kommenterar här de senaste händelserna inför valet - bl a Obamas personliga kampanjande, senatsvalet i Florida och senatsvalet i Alaska där en seger för Lisa Murkowski inte bara skulle innebära en seger över te-party-kandidaten Joe Miller, utan även innebära en seger mot Sarah Palin och ge andra republikaner mod att hävda sig mot Palin:
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove analyserar tisdagens val 20101028
Se även tidigare inlägg:
Karl Rove analyserar tisdagens val 20101028
Marco Rubio om sista-minuten-avtalen kring senatsvalet
Marco Rubio kommenterar här spekulationerna och spelet kring demokraten Kendrick Meeks eventuella avhopp:
Se även tidigare inlägg:
Clinton pressar Meek att hoppa av 20101029
Se även tidigare inlägg:
Clinton pressar Meek att hoppa av 20101029
Clinton pressar Meek att hoppa av
Bill Clinton har kampanjat för demokraternas senatskandidat Kendrick Meek i Florida, där har Clinton dock också manat denne att hoppa av och istället erbjudit honom ett jobb (eller åtminstone sagt att ett avhopp skulle förbättra Meeks framtidsmöjligheter). Meek drar för närvarande 15% av Floridas röster och har ingen chans att vinna senatsvalet - ett tillbakadragande skulle dock göra att många istället skulle lägga sina röster på den oberoende Charlie Crist, vilket i sin tur skulle kunna stoppa te-party-kandidaten Marco Rubio.
Man kan förstås fråga sig hur rent spel ett sådant agerande är, i synnerhet när det görs av en fd president? (Återigen: tänk om Bush gjort något liknande). Men i amerikansk politik verkar metoden inte helt galen. Meek har hursomhelst förnekat att han tänker hoppa av, och släppte följande meddelande:
Meek sa dock initialt ja till Clintons maning, och ett datum sattes t.o.m upp där Meek skulle avbryta sin kampanj och endorsa Charlie Crist. Det datumet var i tisdags den 26 oktober. Förra helgen ändrade sig dock Meek i sista sekund:
Marco Rubios kampanj fördömde Charlie Crist för att ha försökt sluta hemliga avtal - men det stora hotet med Clintons agerande är att det kan komma att skrämma bort svarta från att rösta (Meek är den ende svarte kandidaten i race:t) och även om det inte påverkar utgången i senatsvalet, så kan det komma att påverka det jämna guvernörsvalet där demokraten Alex Sink behöver hjälp från alla svarta väljare hon kan få.
Här intervjuas Charlie Crist på Fox News och bekräftar att maningen gjordes av Clinton och att Meek initialt gick med på att hoppa av. Ta en titt, Charlie Crist förklarar också att han talat med folk i Vita Huste om saken. Han passar samtidigt på att förklara vikten av att besegra den extreme Marco Rubio:
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
SMS-kontrovers i Floridas guvernörsdebatt 20101028
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
Man kan förstås fråga sig hur rent spel ett sådant agerande är, i synnerhet när det görs av en fd president? (Återigen: tänk om Bush gjort något liknande). Men i amerikansk politik verkar metoden inte helt galen. Meek har hursomhelst förnekat att han tänker hoppa av, och släppte följande meddelande:
"Any rumor or any statement from anyone that says I made a decision to get out of the race is inaccurate at best," sa Meek. "There was never a deal."
Meek sa dock initialt ja till Clintons maning, och ett datum sattes t.o.m upp där Meek skulle avbryta sin kampanj och endorsa Charlie Crist. Det datumet var i tisdags den 26 oktober. Förra helgen ändrade sig dock Meek i sista sekund:
“Not being seen as a quitter was more important than stopping someone who was so opposed to what you and your party had stood for,” sa en demokratisk kollega om beslutet.
Marco Rubios kampanj fördömde Charlie Crist för att ha försökt sluta hemliga avtal - men det stora hotet med Clintons agerande är att det kan komma att skrämma bort svarta från att rösta (Meek är den ende svarte kandidaten i race:t) och även om det inte påverkar utgången i senatsvalet, så kan det komma att påverka det jämna guvernörsvalet där demokraten Alex Sink behöver hjälp från alla svarta väljare hon kan få.
Här intervjuas Charlie Crist på Fox News och bekräftar att maningen gjordes av Clinton och att Meek initialt gick med på att hoppa av. Ta en titt, Charlie Crist förklarar också att han talat med folk i Vita Huste om saken. Han passar samtidigt på att förklara vikten av att besegra den extreme Marco Rubio:
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
SMS-kontrovers i Floridas guvernörsdebatt 20101028
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
Opinionen säger att Bush var bättre president än Obama
George W. Bush var en bättre president än Obama varit, är, och överhuvudtaget kommer att bli. Det är dock min åsikt - opinionens har varit en helt annan. Åtminstone tills nu. En ny opinionsundersökning av Doug Schoen visar på att Obama är gillad personligen, men inte som politiker. 48% tycker att Obama verkar vara en schysst kille, men bara 42% håller med om hans politik. 56% anser inte att han förtjänar att väljas om, mot 38% som anser att Obama förtjänar en ny ämbetsperiod.
Men de riktigt förvånande och förändrade siffrorna är att Obama nu faller bakom tidigare president George W. Bush i opinionen. Schoen förklarar för US News:
Här är ett inslag om senatsvalet i Pennsylvania, där en väljare förklarar hur han anser att Bush gjorde ett bättre jobb än Obama gör:
Källa: US News
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obama drar jämnt i opinionen 20101009
Men de riktigt förvånande och förändrade siffrorna är att Obama nu faller bakom tidigare president George W. Bush i opinionen. Schoen förklarar för US News:
"43 percent say that Barack Obama has been a better president than George W. Bush, while 48 percent say Bush was a better president than Obama has been."
Här är ett inslag om senatsvalet i Pennsylvania, där en väljare förklarar hur han anser att Bush gjorde ett bättre jobb än Obama gör:
Källa: US News
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obama drar jämnt i opinionen 20101009
torsdag 28 oktober 2010
Karl Rove analyserar tisdagens val
Karl Rove intervjuas här av Sean Hannity på Fox News där han analyserar vad som kan komma att ske på tisdag:
Se även tidigare inlägg:
Obama gör sista försök att rädda demokraterna 20101028
Se även tidigare inlägg:
Obama gör sista försök att rädda demokraterna 20101028
Obama gästar Jon Stewart
President Obama gästar Jon Stewart - vilket är första gången en president besöker TV-komikern. Det är en väldigt bra intervju där Stewart ställer viktiga frågor - fast med sin vanliga humor inbakad, som te x "hur det kommer sig att demokraterna på 2 år gått från "Hope and Change" till "Please baby, give me one more chance"? :)
Obama får dock chansen att svara seriöst och går bl a emot kritiken mot sin sjukvårdsreform och förklarar att 30 miljoner amerikaner kommer att få hjälp tack vare reformen - men Jon Stewart ställer skarpa frågor (skarpare frågor än reportrar som inte är komiker brukar ställa) och för att vara liberal så är Jon Stewart en reflekterande sådan som pressar Obama på ett smart men samtidigt respektabelt sätt. En seriös och sevärd intervju som på många sätt är mer intressant än mer ordinära intervjuer kan vara:
Del 1:
Del 2:
Del 3:
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart om Obamas Recovery Summer 20100916
Obama får dock chansen att svara seriöst och går bl a emot kritiken mot sin sjukvårdsreform och förklarar att 30 miljoner amerikaner kommer att få hjälp tack vare reformen - men Jon Stewart ställer skarpa frågor (skarpare frågor än reportrar som inte är komiker brukar ställa) och för att vara liberal så är Jon Stewart en reflekterande sådan som pressar Obama på ett smart men samtidigt respektabelt sätt. En seriös och sevärd intervju som på många sätt är mer intressant än mer ordinära intervjuer kan vara:
Del 1:
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Barack Obama Pt. 1 | ||||
| ||||
Del 2:
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Barack Obama Pt. 2 | ||||
| ||||
Del 3:
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Barack Obama Pt. 3 | ||||
| ||||
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart om Obamas Recovery Summer 20100916
Obama gör sista försök att rädda demokraterna
President Obama kampanjar för fullt för att rädda vad som räddas går bland demokraternas hotade kongressplatser. Han kampanjar och låter sig även interjvuas på radio och deltog även på Jon Stewarts show - här har MSNBC ett inslag om Obamas kampanjande:
Se även tidigare inlägg:
En splittrad Obama-koalition söker sig till Republikanerna 20101028
Se även tidigare inlägg:
En splittrad Obama-koalition söker sig till Republikanerna 20101028
Vänstern terroriserar Rand Paul-kampanj
Det har i den liberala bloggosfären skrivits en hel del om hur en Rand Paul anhängare trampade på huvudet på en demonstrant från MoveOn.org. Inte helt oväntat så finns det dock flera filmer av händelsen - och även närgångna sådana, som visar att demonstranten inte var helt oskyldig. Först sprang hon fram till Rand Pauls inkommande bil och försökte trycka in en skylt på Paul (eller åtminstone in i bilen där han satt). Här är ett filmklipp om detta, där aktivisten är den rödklädde:
Och här är ett annat klipp (med pro-Paul-kommentarer) som visar när den unga MoveOn-aktivisten tas ner på marken av Rand Paul-anhängarna:
Liggandes på marken kan hon knappast sägas ha utgjort ett hot mot någon. Och mannen som satte sin fot mot hennes nacke agerade tämligen överilat - dels pg a att det knappast är det bästa av sätt att hålla någon nere, och dels pg a att hon redan låg på marken och knappast hade kunnat springa fram mot Paul igen. Likväl kan det inte betraktas som att han stampade på hennes huvud.
Te-party-rörelsens demonstrationer är ofta provokativa, men i princip aldrig våldsamma utan ganska snälla. Vilket står i skarp motsättning till många av vänsterns demonstrationer (ta anti-krigsdemonstrationerna mot Bush i USA och världen över). Te-party-rörelsen består dock till stor del av vuxna människor, inte av känsloladdade arga ungdomar. Men republikanerna har också ungdomar - och inte minst bland Rand (och Ron) Pauls libertarianska anhängare. Och i klippet ovan märktes tydligt en ganska påtaglig ungdomlig entusiasm för Rand Paul. Det till trots så agerar nästan alltid Rand Paul-anhängarna sansat och ordningsamt i jämförelse med vänstern.
Vad beror skillnaden på?
Förmodligen på att libertarianerna (och te-party-rörelsen) främst baserar sina demonstrationer på idéer. Det handlar inte i första hand om att Obama är någon ondskefull kommunist, utan primärt om att man har egna idéer som man faktiskt tror på. Vänsterns anhängare demonstrerar inte i första hand för sina egna idéer - deras främsta drivkraft är snarare att kunna måla en meningsmotståndare som elakheten personfierad, för att därmed kunna legitimera hämningslösa demonstrationer och upplopp. Om det bara handlade om en demonstration -för- keynesianismen och mot Rand Pauls laissez-faire-ideologi, så skulle de med största sannolikhet inte agera lika våldsamt.
Se även tidigare inlägg:
Rand Paul om Conways attacker 20101022
Och här är ett annat klipp (med pro-Paul-kommentarer) som visar när den unga MoveOn-aktivisten tas ner på marken av Rand Paul-anhängarna:
Liggandes på marken kan hon knappast sägas ha utgjort ett hot mot någon. Och mannen som satte sin fot mot hennes nacke agerade tämligen överilat - dels pg a att det knappast är det bästa av sätt att hålla någon nere, och dels pg a att hon redan låg på marken och knappast hade kunnat springa fram mot Paul igen. Likväl kan det inte betraktas som att han stampade på hennes huvud.
Te-party-rörelsens demonstrationer är ofta provokativa, men i princip aldrig våldsamma utan ganska snälla. Vilket står i skarp motsättning till många av vänsterns demonstrationer (ta anti-krigsdemonstrationerna mot Bush i USA och världen över). Te-party-rörelsen består dock till stor del av vuxna människor, inte av känsloladdade arga ungdomar. Men republikanerna har också ungdomar - och inte minst bland Rand (och Ron) Pauls libertarianska anhängare. Och i klippet ovan märktes tydligt en ganska påtaglig ungdomlig entusiasm för Rand Paul. Det till trots så agerar nästan alltid Rand Paul-anhängarna sansat och ordningsamt i jämförelse med vänstern.
Vad beror skillnaden på?
Förmodligen på att libertarianerna (och te-party-rörelsen) främst baserar sina demonstrationer på idéer. Det handlar inte i första hand om att Obama är någon ondskefull kommunist, utan primärt om att man har egna idéer som man faktiskt tror på. Vänsterns anhängare demonstrerar inte i första hand för sina egna idéer - deras främsta drivkraft är snarare att kunna måla en meningsmotståndare som elakheten personfierad, för att därmed kunna legitimera hämningslösa demonstrationer och upplopp. Om det bara handlade om en demonstration -för- keynesianismen och mot Rand Pauls laissez-faire-ideologi, så skulle de med största sannolikhet inte agera lika våldsamt.
Se även tidigare inlägg:
Rand Paul om Conways attacker 20101022
En splittrad Obama-koalition söker sig till Republikanerna
Nyckelgrupper av de grupper som stödde Obama 2008 vänder sig i år till republikanerna, visar en ny undersökning av CBS News och New York Times.
Bland dessa grupper finns bl a kvinnorna, som traditionellt lutat åt demokraterna men som nu med 4% övervikt föredrar republikanerna. Det indikerar att kvinnorna börjat dras åt republikanerna eftersom en undersökning i mitten av september gav demokraterna en ledning på 7% bland kvinnor. Om en majoritet av de kvinnliga väljarna röstar republikanskt så skulle det vara första gången sedan 1982.
En av de intervjuade kvinnorna förklarade sin besvikelse på Obama att hon röstade på Obama 2008 för att hon ville se förändring, men den förändring som skett var inte den förändring hon ville se. I år lutar hon mot republikanerna pg a :
Andra grupper som enligt undersökningen röstade för demokraterna 2008 men som nu viker åt annat håll är katoliker, mindre välbärgade amerikaner och oberoende väljare.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Republikanerna har 14% i ledning bland oberoende väljare 20101025
Bland dessa grupper finns bl a kvinnorna, som traditionellt lutat åt demokraterna men som nu med 4% övervikt föredrar republikanerna. Det indikerar att kvinnorna börjat dras åt republikanerna eftersom en undersökning i mitten av september gav demokraterna en ledning på 7% bland kvinnor. Om en majoritet av de kvinnliga väljarna röstar republikanskt så skulle det vara första gången sedan 1982.
En av de intervjuade kvinnorna förklarade sin besvikelse på Obama att hon röstade på Obama 2008 för att hon ville se förändring, men den förändring som skett var inte den förändring hon ville se. I år lutar hon mot republikanerna pg a :
“I’m pro-life and I’m also looking at the immigration issues and the tax issues.” She added, “I like the Republican agenda on these issues better than the Democratic agenda.”
Andra grupper som enligt undersökningen röstade för demokraterna 2008 men som nu viker åt annat håll är katoliker, mindre välbärgade amerikaner och oberoende väljare.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Republikanerna har 14% i ledning bland oberoende väljare 20101025
Marco Rubio i ny ad om exceptionalism
En av orsakerna till att jag gillar Marco Rubio - som är min favoritkandidat av alla republikanska kandidater detta kongressval - är att han äkta och uppriktigt tror på amerikansk exceptionalism - något han här förklarar i sin senaste ad:
Se även tidigare inlägg:
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
Se även tidigare inlägg:
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
SMS-kontrovers i Floridas guvernörsdebatt
I Floridas guvernörsdebatt där republikanen Rick Scott tampas med demokraten Alex Sink hände något som kan komma att ligga den demokratiska kandidaten till last när hon vid debatten fick ett SMS om tips på hur hon skulle agera - något som inte är tillåtet. Här har MSNBC om saken:
Huruvida detta kommer att ligga Sink till last som läste sms:et - eller Scott till last som småaktigt påpekade saken, återstår att se.
Se även tidigare inlägg:
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
Huruvida detta kommer att ligga Sink till last som läste sms:et - eller Scott till last som småaktigt påpekade saken, återstår att se.
Se även tidigare inlägg:
Floridas senatsdebatt: Rubio, Crist och Meek drabbar samman 20101007
onsdag 27 oktober 2010
Negativt religionskampanjande också i Minnesota
Den demokratiske kandidaten Jack Conway försökte i Kentuckys senatsval spela ut religionskortet mot sin republikanske motståndare Rand Paul, genom att i en ad anklaga den sistnämnde för att vara anti-kristen. Försöket misslyckades emellertid och framstod mest som desperat och löjligt. Och även liberaler kritiserade Conway för att ha spelat på att dra en linje mellan teister och ateister.
Nu har demokraterna i Minnesota försökt sig på samma slags sista-minuten-kritik i ett lokalt delstatssenatsval. Den demokratiske delstatssenatorn John Doll från Minnesotas 40e distrikt, utmanas av den republikanske pastorn Dan Hall.
I ett försök att stödja sin demokratiske kandidat och motarbeta den republikanske utmanaren har Minnesotas Demokratiska parti skickat ett brevutskick där framstidan består av en stor bild av en präst med en knapp med orden ”Ignore the poor” (här är en bild av framsidan) - och en baksida som undrar varför i Guds namn Dan Hall vill neka fattiga sjukvård genom att motsätta sig Obamas sjukvårdsreform (Här är en bild av baksidan). Utskicket förklarar också att det betalas av Minnesota DFL State Central Committee.
Problemet är dock inte bara att utskicket är tämligen elakt religionskritiskt. Personen på bilden med prästkrage ser dessutom avsevärt mer ut som en katolsk präst snarare än den protestantiska pastor Dan Hall är. Och anti-katoliker lär demokraterna i Minnesota inte vilja framstå som - likväl har många tolkat utskicket så.
Här är ett nyhetsinslag om saken:
Katolikerna utgör en religiös nyckelgrupp demokraterna bör värna om. En grupp som på senare år dock börjat känna sig alltmer hemtama inom det republikanska partiet. Kanske inte minst efter George W. Bush - vars utsträckta hand till katolska kyrkan var tydlig.
Demokraterna - i nordstaterna - har historiskt av naturliga orsaker kunnat ta de katolska rösterna för givna. Så är dock inte längre fallet och misstag som dessa kommer inte att hjälpa dem att behålla väljargruppen. Vill republikanerna verkligen vinna över katolikerna så måste dock också de agera smart - och även om Bush förde en smart - och äkta - politik gentemot katoliker, så finns det fortfarande en hel del seglivad anti-katolsk retorik kvar bland högerkristna konservativa republikaner i södern.
Se även tidigare inlägg:
Jack Conway anklagar Rand Paul för bristande kristendom 20101018
Nu har demokraterna i Minnesota försökt sig på samma slags sista-minuten-kritik i ett lokalt delstatssenatsval. Den demokratiske delstatssenatorn John Doll från Minnesotas 40e distrikt, utmanas av den republikanske pastorn Dan Hall.
I ett försök att stödja sin demokratiske kandidat och motarbeta den republikanske utmanaren har Minnesotas Demokratiska parti skickat ett brevutskick där framstidan består av en stor bild av en präst med en knapp med orden ”Ignore the poor” (här är en bild av framsidan) - och en baksida som undrar varför i Guds namn Dan Hall vill neka fattiga sjukvård genom att motsätta sig Obamas sjukvårdsreform (Här är en bild av baksidan). Utskicket förklarar också att det betalas av Minnesota DFL State Central Committee.
Problemet är dock inte bara att utskicket är tämligen elakt religionskritiskt. Personen på bilden med prästkrage ser dessutom avsevärt mer ut som en katolsk präst snarare än den protestantiska pastor Dan Hall är. Och anti-katoliker lär demokraterna i Minnesota inte vilja framstå som - likväl har många tolkat utskicket så.
Här är ett nyhetsinslag om saken:
Katolikerna utgör en religiös nyckelgrupp demokraterna bör värna om. En grupp som på senare år dock börjat känna sig alltmer hemtama inom det republikanska partiet. Kanske inte minst efter George W. Bush - vars utsträckta hand till katolska kyrkan var tydlig.
Demokraterna - i nordstaterna - har historiskt av naturliga orsaker kunnat ta de katolska rösterna för givna. Så är dock inte längre fallet och misstag som dessa kommer inte att hjälpa dem att behålla väljargruppen. Vill republikanerna verkligen vinna över katolikerna så måste dock också de agera smart - och även om Bush förde en smart - och äkta - politik gentemot katoliker, så finns det fortfarande en hel del seglivad anti-katolsk retorik kvar bland högerkristna konservativa republikaner i södern.
Se även tidigare inlägg:
Jack Conway anklagar Rand Paul för bristande kristendom 20101018
700 dödade vid amerikanska vägspärrar i Irak
Ca 700 civila irakier har dödats vid amerikanska vägspärrar under kriget. Det är en av uppgifterna som framkommer i de av Wikileaks offentliggjorda militärrapporterna. Bland dessa har funnits såväl barn och kvinnor som förståndshandikappade.
DN skriver här om saken och ger några exempel på tragiska öden:
Och vidare:
Dessa incidenter är inte okända. En spelfilm som bl a tar upp händelsen med den gravida irakiska kvinnan som dödades är filmen Redacted från 2007. En film där även en annan orsak till de civila dödsoffren vid vägspärrarna förklaras. De amerikanska styrkorna hade satt ut tydliga skyltar på arabiska som instruerade bilarna att stanna - problemet är bara att en stor andel irakier inte kan läsa.
700 döda civila är förstås ytterst tragiskt och synnerligen beklagansvärt. Utöver de 700 döda har också omkring 2000 andra sårats vid amerikanska posteringar. Hur beklagliga sådana incidenter än är så får dock inte förglömmas nödvändigheterna av vägspärrarna. SVD har här en artikel där tidningens reporter Jan Blomgren får en intervju med självaste general David Petraeus på plats i Afghanistan.
Petraus förklarar att mycket har blivit bättre, men att mycket också återstår. Men i artikeln skildras också säkerhetssituationen och just de slags vägspärrar som håller dem skyddade. Blomgren skriver:
Det var i Afghanistan - men situationen är utan tvekan jämförbar med hur situationen också var i Irak. Saker värda att kommas ihåg vid läsning av Wikileaks rapporter.
Källor: DN, SVD
Se även tidigare inlägg:
Wikileaks Irak-loggar 20101023
DN skriver här om saken och ger några exempel på tragiska öden:
I maj 2006 var Nabiha Jassim höggravid och på väg att förlösas när hon på sin väg till sjukhuset sköts till döds av amerikansk militär vid en vägspärr i Samarra. Enligt Al-Jazeera körde hennes bror Khalid Jassim bilen och kusinen Saliha Hassan var med.
Enligt ett av de närmare 400.000 läckta dokumenten tyckte de amerikanska militärerna vid en vägspärr att fordonet kom för nära, varpå man höjde varningsnivån och började skjuta mot det. Brodern klarade sig med svåra skärskador, medan kvinnorna och pojken som låg i magen dödades.
Och vidare:
Andra exempel handlar om en 9-årig flicka som i september 2007 dödades av en studsande kula som amerikansk militär avlossat för att få stopp på en bil, förståndshandikappade som av medicinska skäl inte förstått den militära kommunikationen och en dryg handfull kvinnor som likt Nabiha Jassim under brådskande former skjutsats till förlossning.
Dessa incidenter är inte okända. En spelfilm som bl a tar upp händelsen med den gravida irakiska kvinnan som dödades är filmen Redacted från 2007. En film där även en annan orsak till de civila dödsoffren vid vägspärrarna förklaras. De amerikanska styrkorna hade satt ut tydliga skyltar på arabiska som instruerade bilarna att stanna - problemet är bara att en stor andel irakier inte kan läsa.
700 döda civila är förstås ytterst tragiskt och synnerligen beklagansvärt. Utöver de 700 döda har också omkring 2000 andra sårats vid amerikanska posteringar. Hur beklagliga sådana incidenter än är så får dock inte förglömmas nödvändigheterna av vägspärrarna. SVD har här en artikel där tidningens reporter Jan Blomgren får en intervju med självaste general David Petraeus på plats i Afghanistan.
Petraus förklarar att mycket har blivit bättre, men att mycket också återstår. Men i artikeln skildras också säkerhetssituationen och just de slags vägspärrar som håller dem skyddade. Blomgren skriver:
Säkerhetspådragen är normalt rigorösa i Afghanistan. När SvD besökte den till stora delar talibanstyrda provinsen Wardak verkade det extra känsligt. Vår bil stoppades flera gånger. När vi kom fram till centralorten Maidan Sher fick vi helt enkelt inte åka in i den lilla staden.
Efter en kort promenad såg vi ett tjugotal spända soldater med händerna på avtryckarna gå i spetsen för en liten grupp människor. I mitten skymtade en tunn militär med ett välbekant ansikte: General David Petraeus.
Det förklarade säkerhetspådraget. Alla vet att talibanerna håller till i Bajmanbergen som majestätiskt tronar i bakgrunden. Petraeus besök var förstås hemligt, men amerikanerna tog inga risker.
Att nerverna låg på helspänn visades tydligt. En afghansk yngling som inte bromsar in tillräckligt snabbt framför en avspärrning är bara hårsmånen från att mötas med skarp eld.
– En meter till och grabben hade blivit skjuten, konstaterade ett befäl.
Det var i Afghanistan - men situationen är utan tvekan jämförbar med hur situationen också var i Irak. Saker värda att kommas ihåg vid läsning av Wikileaks rapporter.
Källor: DN, SVD
Se även tidigare inlägg:
Wikileaks Irak-loggar 20101023
Carly Fiorina till sjukhus
Republikanernas senatskandidat i Kalifornien, Carly Fiorina - fick hastigt åka in på sjukhus, i en tid när varje kampanjminut är av högsta vikt. Fiorina har tidigare haft bröstcancer och behandlas fortfarande - här är ett inslag på MSNBC om Fiorinas sjukhusbesök och politiska chanser:
Se även tidigare inlägg:
Marijuana kan bli lagligt i Kalifornien 20101025
FNS: Carly Fiorina 20101018
Se även tidigare inlägg:
Marijuana kan bli lagligt i Kalifornien 20101025
FNS: Carly Fiorina 20101018
tisdag 26 oktober 2010
Jimmy Carter menar att han skulle ha vunnit 1980
Om Bush var USA:s riktiga Commander in Chief, och Obama är USA:s keynesian in Chief - så är Jimmy Carter tveklöst USA:s överbefäl-gnällare. Till och från klagar den fd presidenten någorlunda regelbundet över att det var någon annans fel att han förlorade valet mot Ronald Reagan 1980. Senast var det Ted Kennedy som fick bära skulden - nu är det en tredje-parti-utmaning han menar fällde honom 1980. Här ger han kommentaren i en nylig intervju av Chris Matthews på MSNBC:
Hur väl stämmer Carters påstående?
Svaret är förstås ganska ointressant eftersom Carter förlorade - orsaken till förlusten brukar i historiens ljus spela föga roll, vilket torde gälla såväl i politik som sport. Hot Air undersöker dock här påståendet, och förklarar att det inte går att veta om Ted Kennedys primärutmaning drog bort några demokrater från att rösta på Carter i det allmänna valet - men att det andra påståendet om att John Anderson, som ställde upp som oberoende, gjorde att Carter förlorade - däremot är ett påstående som lätt kan kollas upp, och Reagan hade vunnit stort även om alla Andersons röster gått till Carter:
För den som har svårt att tro saken, ta här en titt på valkartan efter presidentvalet 1980.
Därtill kan sägas att John Anderson var republikan och i primärvalet representerade den mer moderata Rockefeller-falangen i kontrast till de Goldwater-Reagan-konservativa som tagit över partiet. Således lär hans tredje-kandidats-utmaning minst i lika stor utsträckning ha riskerat att dra röster även från Reagan.
Det var säkert inte roligt för Jimmy Carter att förlora valet 1980 - att som sittande president inte väljas om är både ovanligt och ett stort nederlag. Men Carter är ovanligt gnällig. USA har en annan nu levande president som också bara satt en period - George Herbert Walker Bush, som blev besviken efter förlusten mot Bill Clinton 1992 - men som aldrig gnällt över saken utan tvärtom blivit god vän med sin fd rival. Det var 30 år sedan Jimmy Carter förlorade - något han fortfarande inte tycks ha kommit över.
Det ska bli intressant att se hur Obama agerar om han inte skulle bli omvald 2012. Obama är tveklöst bättre än Jimmy Carter, men spår av samma gnälltendenser kan ibland skymtas.
Se även tidigare inlägg:
Jimmy Carter om -sin- succéfulla presidentkampanj 20101003
Hur väl stämmer Carters påstående?
Svaret är förstås ganska ointressant eftersom Carter förlorade - orsaken till förlusten brukar i historiens ljus spela föga roll, vilket torde gälla såväl i politik som sport. Hot Air undersöker dock här påståendet, och förklarar att det inte går att veta om Ted Kennedys primärutmaning drog bort några demokrater från att rösta på Carter i det allmänna valet - men att det andra påståendet om att John Anderson, som ställde upp som oberoende, gjorde att Carter förlorade - däremot är ett påstående som lätt kan kollas upp, och Reagan hade vunnit stort även om alla Andersons röster gått till Carter:
Reagan crushed Carter in the electoral college, 489/49; even if you cede every last Anderson vote to Carter, Reagan still would have won a clear majority of the popular vote with a margin close to three million.
För den som har svårt att tro saken, ta här en titt på valkartan efter presidentvalet 1980.
Därtill kan sägas att John Anderson var republikan och i primärvalet representerade den mer moderata Rockefeller-falangen i kontrast till de Goldwater-Reagan-konservativa som tagit över partiet. Således lär hans tredje-kandidats-utmaning minst i lika stor utsträckning ha riskerat att dra röster även från Reagan.
Det var säkert inte roligt för Jimmy Carter att förlora valet 1980 - att som sittande president inte väljas om är både ovanligt och ett stort nederlag. Men Carter är ovanligt gnällig. USA har en annan nu levande president som också bara satt en period - George Herbert Walker Bush, som blev besviken efter förlusten mot Bill Clinton 1992 - men som aldrig gnällt över saken utan tvärtom blivit god vän med sin fd rival. Det var 30 år sedan Jimmy Carter förlorade - något han fortfarande inte tycks ha kommit över.
Det ska bli intressant att se hur Obama agerar om han inte skulle bli omvald 2012. Obama är tveklöst bättre än Jimmy Carter, men spår av samma gnälltendenser kan ibland skymtas.
Se även tidigare inlägg:
Jimmy Carter om -sin- succéfulla presidentkampanj 20101003
Demokraten Gene Taylor röstade på McCain 2008
Den demokratiske kongressmannen Gene Taylor från Mississippi, kämpar för att få behålla sin plats som representant för delstatens fjärde kongressdistrikt. Mot sig har han dock den republikanske delstatskongressmannen Steven Palazzo - i ett distrikt som är starkt republikanskt.
Gene Taylor har dock trots det vunnit ganska bekväma segrar och har aldrig blivit omvald med mindre än 58% av rösterna. I år ser det dock annorlunda ut. Den 40-årige utmanaren Steven Palazzo har angripit den sittande kongressmannen med reklam-ads som kopplar Taylor samman med Nancy Pelosi och att Taylor röstat med Pelosis agenda till 82%. Taylor röstade dessutom för att Nancy Pelosi skulle bli Representanthusets taleskvinna. Taylor har bemött den saken med att förklara att han inte skulle rösta för henne igen.
Men inte nog med det, Taylor har också bekänt något annat - att han 2008 inte röstade på Barack Obama utan faktiskt la sin röst på John McCain. Hans kampanjhemsida deklarerar också hur han får stöd från National Rifle Association och från anti-abortorganisationen Right to Life.
Här har vi alltså en demokratisk kongressman som gillar vapen, ogillar aborter och röstade på John McCain 2008. Frågan är dock om det räcker för att övervinna sin republikanske motståndare - som nu har en svag ledning över den sittande demokraten.
Källor: Politico, Sun Herald
Se även tidigare inlägg:
Joe Manchin och John Raese kämpar i West Virginia 20101025
Sju sätt att få väljarna att glömma att du är en demokrat 20101019
Gene Taylor har dock trots det vunnit ganska bekväma segrar och har aldrig blivit omvald med mindre än 58% av rösterna. I år ser det dock annorlunda ut. Den 40-årige utmanaren Steven Palazzo har angripit den sittande kongressmannen med reklam-ads som kopplar Taylor samman med Nancy Pelosi och att Taylor röstat med Pelosis agenda till 82%. Taylor röstade dessutom för att Nancy Pelosi skulle bli Representanthusets taleskvinna. Taylor har bemött den saken med att förklara att han inte skulle rösta för henne igen.
Men inte nog med det, Taylor har också bekänt något annat - att han 2008 inte röstade på Barack Obama utan faktiskt la sin röst på John McCain. Hans kampanjhemsida deklarerar också hur han får stöd från National Rifle Association och från anti-abortorganisationen Right to Life.
Här har vi alltså en demokratisk kongressman som gillar vapen, ogillar aborter och röstade på John McCain 2008. Frågan är dock om det räcker för att övervinna sin republikanske motståndare - som nu har en svag ledning över den sittande demokraten.
Källor: Politico, Sun Herald
Se även tidigare inlägg:
Joe Manchin och John Raese kämpar i West Virginia 20101025
Sju sätt att få väljarna att glömma att du är en demokrat 20101019
De mexikanska kartellerna agerar i USA
De mexikanska drogkartellernas inflytande sprider sig också in i USA - och inte bara till gränsstäderna utan också mycket längre in i landet - något MSNBC här har ett reportage om som bl a beskriver hur kartellhantlangare bosätter sig i vanliga bostadsområden och från källare i idylliska förorter fortsätter sin verksamhet:
Se även tidigare inlägg:
Gil Kerlikowske om hur USA kan skyddas från mexikanskt drogvåld 20101019
Se även tidigare inlägg:
Gil Kerlikowske om hur USA kan skyddas från mexikanskt drogvåld 20101019
Maria Shriver om kvinnokonferens och valen i Kalifornien
Guvernör Arnold Schwarzeneggers hustru Maria Shriver har som Kaliforniens första fru engagerat sig starkt i kvinnofrågor - bl a hon under åren utvecklat vad som blivit nationens största kvinnokonferens - The Women's Conference - som nu pågår. En tillställning som kommer att gästas av såväl den sittande guvernören Arnold Schwarzenegger som de två kandidater som tävlar om hans plats - Meg Whitman och Jerry Brown.
Här talar Maria Shriver om kvinnokonferensen och de politiska valkamperna i delstaten:
Och här ett annat inslag om konferensen - där Maria Shriver talar om sin mor, Eunice Kennedy Shriver - bröderna Kennedys ssyster:
Schwarzenegger kommer inte att gå till historien som den bäste av Kaliforniens guvernörer. Men han och Maria Shriver bidrog ändå till att ge guvernörposten den Hollywood-glamour som passar för delstaten. Innan Schwarzenegger blev guvernör kan jag inte säga att jag vare sig brydde mig eller kunde något alls om politiken i delstaten. Han lyckades göra politiken både intresseväckande och stundom underhållande.
Varken Jerry Brown eller Meg Whitman har karisman eller personligheten att göra något liknande, och oavsett vem som vinner så kommer den förmodligen att bli en tämligen stereotypisk politiker.
Se även tidigare inlägg:
Maria Shriver intervjuar Jennifer Granholm 20091019
Här talar Maria Shriver om kvinnokonferensen och de politiska valkamperna i delstaten:
Och här ett annat inslag om konferensen - där Maria Shriver talar om sin mor, Eunice Kennedy Shriver - bröderna Kennedys ssyster:
Schwarzenegger kommer inte att gå till historien som den bäste av Kaliforniens guvernörer. Men han och Maria Shriver bidrog ändå till att ge guvernörposten den Hollywood-glamour som passar för delstaten. Innan Schwarzenegger blev guvernör kan jag inte säga att jag vare sig brydde mig eller kunde något alls om politiken i delstaten. Han lyckades göra politiken både intresseväckande och stundom underhållande.
Varken Jerry Brown eller Meg Whitman har karisman eller personligheten att göra något liknande, och oavsett vem som vinner så kommer den förmodligen att bli en tämligen stereotypisk politiker.
Se även tidigare inlägg:
Maria Shriver intervjuar Jennifer Granholm 20091019
måndag 25 oktober 2010
Republikanerna har 14% i ledning bland oberoende väljare
Republikanerna har en ledning bland oberoende väljare med 44 mot demokraternas 30% - vilket är en stor ledning och en stor vändning från för 2 och 4 år sedan. Andrea Mitchell har här ett inslag om saken på MSNBC, där hon intervjuar den fd McCain-medarbetaren Nicolle Wallace:
Se även tidigare inlägg:
Senatsvalet i Alaska hettar till 20101025
Se även tidigare inlägg:
Senatsvalet i Alaska hettar till 20101025
Kongressvalet 2010: Min prognos
Vi är nu bara en vecka ifrån de amerikanska kongressvalen. I Representanthuset står det nu mer eller mindre klart att Republikanerna kommer att ta en majoritet, men hur ser det ut i senaten?
I Real Clear Politics opinionsundersökningsgenomsnitt så ser Republikanerna ut att ha säkrat 44 platser i senaten, och Demokraterna 48. För den oinformerade så har senaten 100 platser, varav 41 för tillfället tillhör Republikanerna medan 59 tillhör demokraterna.
De övriga valen - åtta stycken - är såpass jämna att det inte går att säga vem som kommer att vinna, iallafall inte bara genom att titta på mätningarna.
Här tänker jag analysera dessa race i korthet och skriva om vad som talar för att Republikanerna vinner, eller inte vinner.
Colorado
Vilka? Ken Buck (R) vs Michael Bennet (D)
Opinionsgenomsnitt: Buck +1
Därför vinner Republikanerna: Michael Bennet är före detta skolintendent som tilldelades senatsplatsen när den förre senatorn fick plats i Obamas administration. Han är oerfaren, men samtidigt drabbas han av folkets vrede mot alla sittande Demokratiska senatorer (han har inte haft någon del i att skapa Demokraternas politik, men får ändå dela skulden). Valdeltagandet kommer bli högt, så en Republikan som leder i mätningarna - om än knappt - borde kunna fixa detta.
Därför vinner Demokraterna: Ken Bucks trend är nedåtgående - för bara tre veckor sedan ledde han i genomsnitt med över 6 %. Buck är före detta åklagare och anklagelser om att han vägrat åtala en våldtäktsman skadar hans kandidatur. Dessutom så blir den Republikanske guvernörskandidaten Maes krossad av Tom Tancredo, som fram tills nyligen var Republikan men som nu ställer upp som guvernörskandidat för Constitution Party. Kan det påverka Republikanernas valdeltagande negativt? Tancredo är Republikan i allting utom namnet, och därför har han absorberat nästan allt stöd från Dan Maes och ser ut att kunna vinna.
Min prognos: Republikansk seger, marginal 1-2 %
Illinois
Vilka? Mark Kirk (R) vs Alexi Giannoulias (D)
Opinionsgenomsnittet: Kirk +2.8
Därför vinner Republikanerna: Återigen, detta är ett bra år för Repulikanerna med högt valdeltagande, och Kirk är ingen extrem Tea Party kandidat som inte har vett att hålla tungan rätt i mun - även om han ertappades med att överdriva sina militära meriter. Giannoulias har drabbats av att en bank ägd av hans familj gått omkull, och även om han desperat försökt vända detta till sin fördel (genom att hävda att detta gör det lättare för honom att förstå vanliga männskors lidande), så är det få väljare som har några större sympatier för en misslyckad bankir. Kirk har desssutom vind i seglen och hans övertag har ökat de senaste veckorna.
Därför vinner Demokraterna: Detta är Obamas hemstat, vilket bör kunna motivera en del demokrater åtminstone. Och faktum är att loppet är inom felmarginalen. Man utgår ifrån att Republikanerna ska vara mer röstbenägna - men stämmer det verkligen i självaste Illinois? Och även om Kirk har haft medvind de senaste veckorna, så ledde han med betydligt säkrare 6 % marginal tidigt i kampanjen.
Min prognos: Republikansk seger med 3-5 % marginal
Pennsylvania
Vilka: Pat Toomey (R) vs Joe Sestak (D)
Opinionsgenomsnitt: Toomey +2.5
Därför vinner Republikanerna: Toomey leder med bara en vecka kvar till valet, har ökat sin ledning senaste veckan och har starkt stöd av sitt parti. Han är en Tea Party-kandidat och den stora anledningen till att Arlen Specter lämnade Republikanerna förra året (han ville undvika en utmaning från Toomey i primärvalet). Egentligen är Toomey för konservativ för Pennsylvania, men ett sånt här år tycks Republikanerna kunna vinna på de mest omöjliga platser.
Därför vinner Demokraterna: Väljarna är arga på etablissemanget, men Sestak kan knappast sägas tillhörda sagda etablissemang. Obama stödde Arlen Specter i Demokraternas primärval. Sestak står till vänster om Specter, och möjligen är det lättare att motivera väljare om man har tydliga, radikalare åsikter än om man står mer mot mitten (vilket Specter gjorde). För en månad sen ledde Toomey stort, men nu är det faktiskt jämnt.
Min prognos: Republikanerna vinner, +3-4 %
Washington
Vilka: Dino Rossi (R) vs Patty Murray (D)
Opinionsgenomsnittet: Murray + 2.2
Därför vinner Republikanerna: Patty Murray är i högsta grad malplacerad. En känd förespråkare av höga statliga utgifter och "pork barrel spending" som måste försvara sin senatsplats mitt i en högervåg. Senaste gången Murray hade en seriös utmanare var 1992 (då hon först valdes till senator). 1998 och 2004 vann hon med tvåsiffrig marginal, och därför kan man lugnt anta att hon är lite rostig när det kommer till kampanjande (något hon inte behövt göra i någon större utsträckning på 18 år). Republikanerna vet detta och har siktat in sig på att ta den här senatsplatsen. Murrays ledning har krympt från 6 % till bara drygt 2 % på en vecka.
Därför vinner Demokraterna: Murray leder trots allt - trots en stark högervåg så leder hon i alla mätningarna de senaste två veckorna, om än knappt. Hon är duktig på att ta hem investeringar till hennes hemstat från den federala budgeten, och hur mycket väljare än säger att de avskyr politiker som spenderar för mycket, så har Washingtons väljare visat att de inte har så mycket emot sådana politiker när det kommer till kritan.
Min prognos: Republikansk seger, 1-2 % marginal
West Virginia
Vilka: John Raese (R) vs Joe Manchin (D)
Opinionsgenomsnittet: Manchin +2.3
Därför vinner Republikanerna: Manchin har rasat ihop som ett korthus - i somras ledde han med 16 %. Han är guvernör av West Virginia och 60-70 % av väljarna tycker att han gör ett bra jobb. Ändå vill bara en pluralitet (46.3-44.o) välja honom till senaten. Det är inte Manchins fel, det är väljarnas ovilja att rösta på någon kandidat från Demokraterna. Det är svårt att se hur han ska överkomma det hindret, och det är fortfarande många osäkra väljare som, på grund av den konservativa trenden som pågår, ganska säkert kommer att rösta på Republikanernas kandidat Raese i större andel.
Därför vinner Demokraterna: Ingen har ansträngt sig mer för att ta avstånd från Obama och hans impopulära politik än Manchin. Han har gått så långt som att göra en TV-reklam där han skjuter prick på lagen om utsläppsrätter (Cap-and-trade). Han är somsagt en populär guvernör, vilket talar för att de som är osäkra mycket väl kan komma att rösta på honom, bara för att de gillar honom som person. Raese kampanj har dessutom varit långt ifrån felfri; allt man gjort är att upprepa att Manchin skulle vara en typisk ja-sägare till allt Obama gör. Det är han inte; han är en konservativ Demokrat. Och det vet nog väljarna. Dessutom har opinionsundersökningarna varit väldigt instabila; den senaste visade på en ledning för Manchin med 6 %.
Min prognos: Republikanerna vinner, +2-3 %
Kalifornien
Vilka: Carly Fiorina (R) vs Barbara Boxer (D)
Opinionsgenomsnittet: Boxer +2.5
Därför vinner Republikanerna: Fiorina är en framgångsrik affärskvinna som länge var med i HPs ledning, och hon är en typisk, måttligt konservativ kvinna som skulle kunna vinna i Kalifornien. Boxers ledning är inom felmarginalen, vilket inte är särskilt bra om man är sittande senator i ett liberalt högfäste; förra valet krossade hon sin motståndare och vann med 20 % marginal. Hon, precis som Patty Murray, är högst malplacerad. Det politiska klimtat blir tillräckligt för att se till så att osäkra väljare flockas till Fiorina. Även om Boxer leder så har hon bara 46 % av rösterna, vilket är klent och tyder på dåligt förtroende från väljarna.
Därför vinner Demokraterna: Det är välkänt att Kalifornien har många folkomröstningar, och i år ska de rösta om... marijuanalegalisering! Demokraterna (som inte stöder legalisering som parti men som har många gräsrötter som gör det) hoppas förmodligen att folkomröstningen kommer att göra att många demokrater som visserligen inte är så entusiastiska kring Obamas politik ändå går och röstar ja till legalisering, och när de ändå är i vallokalen så kanske de röstar på Boxer också. Dessutom leder Boxer fortfarande, med bara en vecka kvar, och ledningen har ökat den senaste veckan.
Min prognos: Demokraterna vinner, + 0.5-1.0 %
Kentucky
Vilka: Rand Paul (R) vs Jack Conway (D)
Opinionsgenomsnittet: Paul + 4.3
Därför vinner Republikanerna: Detta är ett starkt Republikanskt fäste i ett starkt Republikanskt år. Rand Paul är kanske inte den bäste när det gäller att genomföra en smidig politisk kampanj, men detta kan han inte förlora. Trots de märkliga attackerna från Conway - den senaste som ifrågasatte huruvida Paul ens är kristen - så håller han en ledning i mätningarna. Vad kan Conway ha för sista ess i rockärmen att ta till för att stänga gapet på en vecka? Troligen inget. Conway tillhör dessutom vänsterfalangen inom Demokraterna, knappast en merit ett år som detta.
Därför vinner Demokraterna: Hade detta varit ett normalt år hade Rand Paul aldrig blivit nominerad. Paul är en skrämmande kandidat, det är svårt att veta var man har honom. Visst är han popular bland Republikanernas bas, men de osäkra väljarna kan nog ändå välja Conway för "trygghetens" skull. Att Republikanerna inte leder med 20 % under så starka högervindar i en så konservativ stat som Kentucky är konstigt, och det beror på att väljarna helt enkelt inte gillar Paul.
Min prognos: Republikansk seger, 5 - 10 % marginal
Nevada
Vilka? Sharron Angle (R) vs Harry Reid (D)
Opinionsgenomsnittet: Angle +0.7 %
Därför vinner Republikanerna: Det finns nog inget man som Republikan vill mer än att slå ut Demokraternas ledare i senaten, Harry Reid. Det leder till ett högt valdeltagande, samtidigt som Reid blivit en symbol för det etablissemang till och med Demokraterna är trötta på. Angle är dessutom en kandidat som till stor del liknar Palin, i det att hon gör sina anhängare entusiastiska. Angle har ökat ledningen marginellt senaste veckan, och bara Reids förtroendesiffror borde göra honom ovalbar: endast runt 40 % av väljarna tycker att han gör ett bra jobb.
Därför vinner Demokraterna: Samtidigt som Republikanerna gärna slår ut Reid, ser nog Demokraterna gärna att han sitter kvar. Det kan dra en del väljare till urnorna, väljare som inte vill ge Republikanerna tillfredsställelsen det innebär att ha slagit ut ännu en Demokratisk majoritetsledare - Tom Daschle, som var ledare för Demokraterna i senaten före Reid, förlorade sitt omval 2004. Angle är dessutom lik Palin på flera sätt; hon är duktig på att skaffa sig ovänner med. Hon har gjort flera kontroversiella uttalanden som kan komma att fälla henne. Och fortfarande har hon ju ingen majoritet i mätningarna utan endast 47 %.
Min prognos: Republikanerna vinner, +2-3 % marginal
Detta skulle ge Republikanerna en majoritet i senaten, tillsammans med Wisconsin, North Dakota, Indiana och Arkansas, val som jag inte nämnt i texten ovan eftersom de helt enkelt inte är särskilt jämna, utan säkra segrar för Republikanerna. Totalt hamnar man på + 10 platser, en historiskt stor seger. Med andra ord kommer Republikanerna efter valet att ha 51 platser mot Demokraternas 49.
Kanske kan man till och med få 52 platser om Joe Lieberman, en oberoende senator som för tillfället samarbetar med Demokraterna, bestämmer sig för att byta sida. Det skulle han ha goda skäl att göra då Demokraterna ogillar honom starkt efter hans motstånd mot sjukvårdsreformen och han knappast har någon chans att bli omvald 2012 om han inte tar ställning för ett parti (att vinna mot både en Republikansk och en Demokratisk kandidat kommer helt enkelt bli för svårt).
Sådan är min prognos med en vecka kvar till valet. Efter valet får vi se hur många rätt jag får; jag lovar att uppdatera med resultat.
John Gustavsson
I Real Clear Politics opinionsundersökningsgenomsnitt så ser Republikanerna ut att ha säkrat 44 platser i senaten, och Demokraterna 48. För den oinformerade så har senaten 100 platser, varav 41 för tillfället tillhör Republikanerna medan 59 tillhör demokraterna.
De övriga valen - åtta stycken - är såpass jämna att det inte går att säga vem som kommer att vinna, iallafall inte bara genom att titta på mätningarna.
Här tänker jag analysera dessa race i korthet och skriva om vad som talar för att Republikanerna vinner, eller inte vinner.
Colorado
Vilka? Ken Buck (R) vs Michael Bennet (D)
Opinionsgenomsnitt: Buck +1
Därför vinner Republikanerna: Michael Bennet är före detta skolintendent som tilldelades senatsplatsen när den förre senatorn fick plats i Obamas administration. Han är oerfaren, men samtidigt drabbas han av folkets vrede mot alla sittande Demokratiska senatorer (han har inte haft någon del i att skapa Demokraternas politik, men får ändå dela skulden). Valdeltagandet kommer bli högt, så en Republikan som leder i mätningarna - om än knappt - borde kunna fixa detta.
Därför vinner Demokraterna: Ken Bucks trend är nedåtgående - för bara tre veckor sedan ledde han i genomsnitt med över 6 %. Buck är före detta åklagare och anklagelser om att han vägrat åtala en våldtäktsman skadar hans kandidatur. Dessutom så blir den Republikanske guvernörskandidaten Maes krossad av Tom Tancredo, som fram tills nyligen var Republikan men som nu ställer upp som guvernörskandidat för Constitution Party. Kan det påverka Republikanernas valdeltagande negativt? Tancredo är Republikan i allting utom namnet, och därför har han absorberat nästan allt stöd från Dan Maes och ser ut att kunna vinna.
Min prognos: Republikansk seger, marginal 1-2 %
Illinois
Vilka? Mark Kirk (R) vs Alexi Giannoulias (D)
Opinionsgenomsnittet: Kirk +2.8
Därför vinner Republikanerna: Återigen, detta är ett bra år för Repulikanerna med högt valdeltagande, och Kirk är ingen extrem Tea Party kandidat som inte har vett att hålla tungan rätt i mun - även om han ertappades med att överdriva sina militära meriter. Giannoulias har drabbats av att en bank ägd av hans familj gått omkull, och även om han desperat försökt vända detta till sin fördel (genom att hävda att detta gör det lättare för honom att förstå vanliga männskors lidande), så är det få väljare som har några större sympatier för en misslyckad bankir. Kirk har desssutom vind i seglen och hans övertag har ökat de senaste veckorna.
Därför vinner Demokraterna: Detta är Obamas hemstat, vilket bör kunna motivera en del demokrater åtminstone. Och faktum är att loppet är inom felmarginalen. Man utgår ifrån att Republikanerna ska vara mer röstbenägna - men stämmer det verkligen i självaste Illinois? Och även om Kirk har haft medvind de senaste veckorna, så ledde han med betydligt säkrare 6 % marginal tidigt i kampanjen.
Min prognos: Republikansk seger med 3-5 % marginal
Pennsylvania
Vilka: Pat Toomey (R) vs Joe Sestak (D)
Opinionsgenomsnitt: Toomey +2.5
Därför vinner Republikanerna: Toomey leder med bara en vecka kvar till valet, har ökat sin ledning senaste veckan och har starkt stöd av sitt parti. Han är en Tea Party-kandidat och den stora anledningen till att Arlen Specter lämnade Republikanerna förra året (han ville undvika en utmaning från Toomey i primärvalet). Egentligen är Toomey för konservativ för Pennsylvania, men ett sånt här år tycks Republikanerna kunna vinna på de mest omöjliga platser.
Därför vinner Demokraterna: Väljarna är arga på etablissemanget, men Sestak kan knappast sägas tillhörda sagda etablissemang. Obama stödde Arlen Specter i Demokraternas primärval. Sestak står till vänster om Specter, och möjligen är det lättare att motivera väljare om man har tydliga, radikalare åsikter än om man står mer mot mitten (vilket Specter gjorde). För en månad sen ledde Toomey stort, men nu är det faktiskt jämnt.
Min prognos: Republikanerna vinner, +3-4 %
Washington
Vilka: Dino Rossi (R) vs Patty Murray (D)
Opinionsgenomsnittet: Murray + 2.2
Därför vinner Republikanerna: Patty Murray är i högsta grad malplacerad. En känd förespråkare av höga statliga utgifter och "pork barrel spending" som måste försvara sin senatsplats mitt i en högervåg. Senaste gången Murray hade en seriös utmanare var 1992 (då hon först valdes till senator). 1998 och 2004 vann hon med tvåsiffrig marginal, och därför kan man lugnt anta att hon är lite rostig när det kommer till kampanjande (något hon inte behövt göra i någon större utsträckning på 18 år). Republikanerna vet detta och har siktat in sig på att ta den här senatsplatsen. Murrays ledning har krympt från 6 % till bara drygt 2 % på en vecka.
Därför vinner Demokraterna: Murray leder trots allt - trots en stark högervåg så leder hon i alla mätningarna de senaste två veckorna, om än knappt. Hon är duktig på att ta hem investeringar till hennes hemstat från den federala budgeten, och hur mycket väljare än säger att de avskyr politiker som spenderar för mycket, så har Washingtons väljare visat att de inte har så mycket emot sådana politiker när det kommer till kritan.
Min prognos: Republikansk seger, 1-2 % marginal
West Virginia
Vilka: John Raese (R) vs Joe Manchin (D)
Opinionsgenomsnittet: Manchin +2.3
Därför vinner Republikanerna: Manchin har rasat ihop som ett korthus - i somras ledde han med 16 %. Han är guvernör av West Virginia och 60-70 % av väljarna tycker att han gör ett bra jobb. Ändå vill bara en pluralitet (46.3-44.o) välja honom till senaten. Det är inte Manchins fel, det är väljarnas ovilja att rösta på någon kandidat från Demokraterna. Det är svårt att se hur han ska överkomma det hindret, och det är fortfarande många osäkra väljare som, på grund av den konservativa trenden som pågår, ganska säkert kommer att rösta på Republikanernas kandidat Raese i större andel.
Därför vinner Demokraterna: Ingen har ansträngt sig mer för att ta avstånd från Obama och hans impopulära politik än Manchin. Han har gått så långt som att göra en TV-reklam där han skjuter prick på lagen om utsläppsrätter (Cap-and-trade). Han är somsagt en populär guvernör, vilket talar för att de som är osäkra mycket väl kan komma att rösta på honom, bara för att de gillar honom som person. Raese kampanj har dessutom varit långt ifrån felfri; allt man gjort är att upprepa att Manchin skulle vara en typisk ja-sägare till allt Obama gör. Det är han inte; han är en konservativ Demokrat. Och det vet nog väljarna. Dessutom har opinionsundersökningarna varit väldigt instabila; den senaste visade på en ledning för Manchin med 6 %.
Min prognos: Republikanerna vinner, +2-3 %
Kalifornien
Vilka: Carly Fiorina (R) vs Barbara Boxer (D)
Opinionsgenomsnittet: Boxer +2.5
Därför vinner Republikanerna: Fiorina är en framgångsrik affärskvinna som länge var med i HPs ledning, och hon är en typisk, måttligt konservativ kvinna som skulle kunna vinna i Kalifornien. Boxers ledning är inom felmarginalen, vilket inte är särskilt bra om man är sittande senator i ett liberalt högfäste; förra valet krossade hon sin motståndare och vann med 20 % marginal. Hon, precis som Patty Murray, är högst malplacerad. Det politiska klimtat blir tillräckligt för att se till så att osäkra väljare flockas till Fiorina. Även om Boxer leder så har hon bara 46 % av rösterna, vilket är klent och tyder på dåligt förtroende från väljarna.
Därför vinner Demokraterna: Det är välkänt att Kalifornien har många folkomröstningar, och i år ska de rösta om... marijuanalegalisering! Demokraterna (som inte stöder legalisering som parti men som har många gräsrötter som gör det) hoppas förmodligen att folkomröstningen kommer att göra att många demokrater som visserligen inte är så entusiastiska kring Obamas politik ändå går och röstar ja till legalisering, och när de ändå är i vallokalen så kanske de röstar på Boxer också. Dessutom leder Boxer fortfarande, med bara en vecka kvar, och ledningen har ökat den senaste veckan.
Min prognos: Demokraterna vinner, + 0.5-1.0 %
Kentucky
Vilka: Rand Paul (R) vs Jack Conway (D)
Opinionsgenomsnittet: Paul + 4.3
Därför vinner Republikanerna: Detta är ett starkt Republikanskt fäste i ett starkt Republikanskt år. Rand Paul är kanske inte den bäste när det gäller att genomföra en smidig politisk kampanj, men detta kan han inte förlora. Trots de märkliga attackerna från Conway - den senaste som ifrågasatte huruvida Paul ens är kristen - så håller han en ledning i mätningarna. Vad kan Conway ha för sista ess i rockärmen att ta till för att stänga gapet på en vecka? Troligen inget. Conway tillhör dessutom vänsterfalangen inom Demokraterna, knappast en merit ett år som detta.
Därför vinner Demokraterna: Hade detta varit ett normalt år hade Rand Paul aldrig blivit nominerad. Paul är en skrämmande kandidat, det är svårt att veta var man har honom. Visst är han popular bland Republikanernas bas, men de osäkra väljarna kan nog ändå välja Conway för "trygghetens" skull. Att Republikanerna inte leder med 20 % under så starka högervindar i en så konservativ stat som Kentucky är konstigt, och det beror på att väljarna helt enkelt inte gillar Paul.
Min prognos: Republikansk seger, 5 - 10 % marginal
Nevada
Vilka? Sharron Angle (R) vs Harry Reid (D)
Opinionsgenomsnittet: Angle +0.7 %
Därför vinner Republikanerna: Det finns nog inget man som Republikan vill mer än att slå ut Demokraternas ledare i senaten, Harry Reid. Det leder till ett högt valdeltagande, samtidigt som Reid blivit en symbol för det etablissemang till och med Demokraterna är trötta på. Angle är dessutom en kandidat som till stor del liknar Palin, i det att hon gör sina anhängare entusiastiska. Angle har ökat ledningen marginellt senaste veckan, och bara Reids förtroendesiffror borde göra honom ovalbar: endast runt 40 % av väljarna tycker att han gör ett bra jobb.
Därför vinner Demokraterna: Samtidigt som Republikanerna gärna slår ut Reid, ser nog Demokraterna gärna att han sitter kvar. Det kan dra en del väljare till urnorna, väljare som inte vill ge Republikanerna tillfredsställelsen det innebär att ha slagit ut ännu en Demokratisk majoritetsledare - Tom Daschle, som var ledare för Demokraterna i senaten före Reid, förlorade sitt omval 2004. Angle är dessutom lik Palin på flera sätt; hon är duktig på att skaffa sig ovänner med. Hon har gjort flera kontroversiella uttalanden som kan komma att fälla henne. Och fortfarande har hon ju ingen majoritet i mätningarna utan endast 47 %.
Min prognos: Republikanerna vinner, +2-3 % marginal
Detta skulle ge Republikanerna en majoritet i senaten, tillsammans med Wisconsin, North Dakota, Indiana och Arkansas, val som jag inte nämnt i texten ovan eftersom de helt enkelt inte är särskilt jämna, utan säkra segrar för Republikanerna. Totalt hamnar man på + 10 platser, en historiskt stor seger. Med andra ord kommer Republikanerna efter valet att ha 51 platser mot Demokraternas 49.
Kanske kan man till och med få 52 platser om Joe Lieberman, en oberoende senator som för tillfället samarbetar med Demokraterna, bestämmer sig för att byta sida. Det skulle han ha goda skäl att göra då Demokraterna ogillar honom starkt efter hans motstånd mot sjukvårdsreformen och han knappast har någon chans att bli omvald 2012 om han inte tar ställning för ett parti (att vinna mot både en Republikansk och en Demokratisk kandidat kommer helt enkelt bli för svårt).
Sådan är min prognos med en vecka kvar till valet. Efter valet får vi se hur många rätt jag får; jag lovar att uppdatera med resultat.
John Gustavsson
Marijuana kan bli lagligt i Kalifornien
Den 2 november är det inte bara senats och guvernörsval i Kalifornien. Man röstar också om proposition 19 - ett förslag om att legalisera marijuana i delstaten för dem 21 år och uppåt.
Bruket av marijuana är utbrett - 2008 arresterades 78,500 personer i Kalifornien för innehav - och en legalisering skulle kunna minska de mexikanska drogkartellernas inflytande genom att i viss utsträckning minska den inhemska svarta marknaden i delstaten. En legalisering skulle också innebära nya skatteintäkter för en delstat ett desperat tillstånd efter sådana.
DN har här en artikel om advokaten Christopher Reggio som drömmer om ett Kalifornien med större frihet:
En beräkning gjord av The State Board of Equalization visar att en avgift på 50 dollar /28 gram skulle innebära skatteintäkter på omkring 1,4 miljarder dollar.
Kalifornien har sedan 1996 en lag gör marijuana legalt för medicinskt bruk. 13 andra delstater har också en sådan legalisering, men på federal nivå är drogen illegal vilket har lett till lagkonflikter mellan federal och delstatlig auktoritet.
Guvernör Arnold Schwarzenegger har varit öppen för förslaget att legalisera marijuana helt och avkriminaliserat innehav på mindre än 1 ounce (28 gram) - men han motsätter sig proposition 19 som han menar har stora brister, och anser att intäktskalkylerna är överskattade.
Enligt en opinonsundersökning som DN hänvisar till Talking Points Memo så leder ja-sidan, som vill legalisera med 46,5% mot nej-sidans 45,3% i opinionen. De främsta politikerna är dock emot en legalisering - och bortsett från Schwarzenegger så motsätter sig såväl den demokratiska senatorn Barbara Boxer som den demokratiske guvernörskandidaten Jerry Brown, samt den republikanska senatskandidaten Carly Fiorina och den republikanska guvernörskandidaten Meg Whitman legaliseringsförslaget.
Källor: DN, Wikipedia om Proposition 19
Se även tidigare inlägg:
Gary Johnson - eventuell Republikansk presidentkandidat? 20091217
Kalifornier vill sanera budgeten med legaliserad marijuana 20090709
Obamas web-town meeting 20090327
Eric H. Holder tänker stoppa åtal av laglig marijuana 20090319
USA:s svaga rättsväsende 20090315
Bruket av marijuana är utbrett - 2008 arresterades 78,500 personer i Kalifornien för innehav - och en legalisering skulle kunna minska de mexikanska drogkartellernas inflytande genom att i viss utsträckning minska den inhemska svarta marknaden i delstaten. En legalisering skulle också innebära nya skatteintäkter för en delstat ett desperat tillstånd efter sådana.
DN har här en artikel om advokaten Christopher Reggio som drömmer om ett Kalifornien med större frihet:
– Jag kan se det framför mig. Turister från hela världen kommer hit och provar olika sorters marijuana eller åker runt till odlingarna, säger Reggio entusiastiskt.
– Det skulle ge enorma inkomster.
En beräkning gjord av The State Board of Equalization visar att en avgift på 50 dollar /28 gram skulle innebära skatteintäkter på omkring 1,4 miljarder dollar.
Kalifornien har sedan 1996 en lag gör marijuana legalt för medicinskt bruk. 13 andra delstater har också en sådan legalisering, men på federal nivå är drogen illegal vilket har lett till lagkonflikter mellan federal och delstatlig auktoritet.
Guvernör Arnold Schwarzenegger har varit öppen för förslaget att legalisera marijuana helt och avkriminaliserat innehav på mindre än 1 ounce (28 gram) - men han motsätter sig proposition 19 som han menar har stora brister, och anser att intäktskalkylerna är överskattade.
Enligt en opinonsundersökning som DN hänvisar till Talking Points Memo så leder ja-sidan, som vill legalisera med 46,5% mot nej-sidans 45,3% i opinionen. De främsta politikerna är dock emot en legalisering - och bortsett från Schwarzenegger så motsätter sig såväl den demokratiska senatorn Barbara Boxer som den demokratiske guvernörskandidaten Jerry Brown, samt den republikanska senatskandidaten Carly Fiorina och den republikanska guvernörskandidaten Meg Whitman legaliseringsförslaget.
Källor: DN, Wikipedia om Proposition 19
Se även tidigare inlägg:
Gary Johnson - eventuell Republikansk presidentkandidat? 20091217
Kalifornier vill sanera budgeten med legaliserad marijuana 20090709
Obamas web-town meeting 20090327
Eric H. Holder tänker stoppa åtal av laglig marijuana 20090319
USA:s svaga rättsväsende 20090315
Senatsvalet i Alaska hettar till
Senatsvalet i Alaska är spännande eftersom det är ett val mellan 3 kandidater: den sittande republikanska senatorn Lisa Murkowski, te-party-kandidaten Joe Miller och demokraten Scott Adams. Valet har dock kommit att centrera kring de två republikanerna, som drar jämnt i opinionen - medan Adams däremot är på efterkälken och knappast kommer att ha några större chanser. Miller vann republikanernas primärval i september, men Murkowski beslutade att likväl driva en egen kampanj varför det nu alltså är tre kandidater i senatsvalet. Här har MSNBC ett inslag om valstriden:
Se även tidigare inlägg:
Te-party-seger i Alaska 20100902
Se även tidigare inlägg:
Te-party-seger i Alaska 20100902
Obama diggar "kontroversiell" rap-musik
I en nylig intervju med Rolling Stone Magazine, berättade president Obama att han gillar rap-musiker som t ex Jay-Z mfl. Fox News diskuterar här dock hur föredömligt det är för en president att lyssna på musik vars texter är fyllda med droger och våld. Här är inslaget:
Hip-hop-kulturens roll för USA:s afro-amerikaner är enorm - och en president som gillar hip hop är förstås uppenbart ganska coolt. De bitarna måste sägas vara en av de riktigt positiva sidorna med Obamas presidentskap, att USA nu på allvar fått en president som den svarta delen av den amerikanska befolkningen i flera avseenden kan identifiera sig med.
Det är svårare för dessa att identifiera sig med te x George W. Bush - som uppenbart hade sina rötter förankrade i Texas republikanska sydstatskultur. Däremot torde de lugnt haft lättare för George W. Bush än för te x pryda demokrater som Al och Tipper Gore, som på allvar kampanjade mot för hemska texter inom metal- och rapmusik. Till skillnad från andra demokrater i hennes generation - som te x Nancy Pelosi - så var Gore uppenbart ingen hippie på 60-talet. Inte heller är hon särskilt hip.
Se även tidigare inlägg:
Jay-Z talar om Obamas betydelse för hip-hopen 20090929
Hip-hop-kulturens roll för USA:s afro-amerikaner är enorm - och en president som gillar hip hop är förstås uppenbart ganska coolt. De bitarna måste sägas vara en av de riktigt positiva sidorna med Obamas presidentskap, att USA nu på allvar fått en president som den svarta delen av den amerikanska befolkningen i flera avseenden kan identifiera sig med.
Det är svårare för dessa att identifiera sig med te x George W. Bush - som uppenbart hade sina rötter förankrade i Texas republikanska sydstatskultur. Däremot torde de lugnt haft lättare för George W. Bush än för te x pryda demokrater som Al och Tipper Gore, som på allvar kampanjade mot för hemska texter inom metal- och rapmusik. Till skillnad från andra demokrater i hennes generation - som te x Nancy Pelosi - så var Gore uppenbart ingen hippie på 60-talet. Inte heller är hon särskilt hip.
Se även tidigare inlägg:
Jay-Z talar om Obamas betydelse för hip-hopen 20090929
Blagos nya rättegång uppskjuten till april 2011
Den nya rättegången mot Rod Blagojevich var tänkt att börja i januari, men Blagojevich har nu fått den uppskjuten till den 20 april för att ge hans försvarsteam som nu bara består av 2 advokater, tillräcklig tid att förbereda sig.
Den federale åklagaren Reid Schar kritiserade uppskjutandet och menade att eftersom de två advokaterna hängt med från den första rättegången så behöver de inte den extra tiden för denna nya rättegång som kommer att ta om rättsprocessen mot den fd guvernören, pg a att den rättegång som hölls i somras bara fällde Blagojevich på 1 av 24 punkter, medan man var oeniga - och därmed inte kunde fälla något utslag i de 23 andra.
Det nya datumet ger Blagojevich lite extra andrum, men torde också ge Obamas fd stabschef Rahm Emanuel en lättnadens suck - som nu kan fokusera helt på borgmästarvalet i Chicago i februari utan att parallellt bli indragen i en pågående eller nyss avslutad rättegång (där Emanuels kontakter med Blagojevich kan väntas komma upp).
Källa: ChicagoTribune
Se även tidigare inlägg:
Blago om Rahm Emanuels chanser 20101007
Den federale åklagaren Reid Schar kritiserade uppskjutandet och menade att eftersom de två advokaterna hängt med från den första rättegången så behöver de inte den extra tiden för denna nya rättegång som kommer att ta om rättsprocessen mot den fd guvernören, pg a att den rättegång som hölls i somras bara fällde Blagojevich på 1 av 24 punkter, medan man var oeniga - och därmed inte kunde fälla något utslag i de 23 andra.
Det nya datumet ger Blagojevich lite extra andrum, men torde också ge Obamas fd stabschef Rahm Emanuel en lättnadens suck - som nu kan fokusera helt på borgmästarvalet i Chicago i februari utan att parallellt bli indragen i en pågående eller nyss avslutad rättegång (där Emanuels kontakter med Blagojevich kan väntas komma upp).
Källa: ChicagoTribune
Se även tidigare inlägg:
Blago om Rahm Emanuels chanser 20101007
Joe Manchin och John Raese kämpar i West Virginia
West Virginia är en djupt rotad demokratisk delstat. Däremot är man en konservativ - inte en liberal sådan. MSNBC har här ett inslag om delstatens demokratiske guvernör Joe Manchin som försöker vinna en plats i senaten genom att tydligt ta avstånd från president Obamas agenda - mot sig har han dock republikanen John Raese, som är övertygad om att han är den som verkligen kan motsätta sig Obama - medan Manchin, som trots allt är demokrat, skulle fall in i Obamas nät så fort han kom till Washington.
Och här har MSNBC en kort intervju med John Raese:
Enligt de senaste opinionsundersökningarna så leder republikanernas kandidat John Raese med några procent över Joe Manchin.
Se även tidigare inlägg:
Demokraten Joe Manchin leker höger-republikan 20101013
Och här har MSNBC en kort intervju med John Raese:
Enligt de senaste opinionsundersökningarna så leder republikanernas kandidat John Raese med några procent över Joe Manchin.
Se även tidigare inlägg:
Demokraten Joe Manchin leker höger-republikan 20101013
DN om sanningen om moskén vid Ground Zero
DN skriver här en kort artikel för att i upplysande syfte förklara för oss svenskar hur den kontroversiella moskén vid Ground Zero inte alls är någon moské, och inte alls ligger vid Ground Zero - utan att kritiken hypats upp av amerikanska högergrupper, som inget förstår.
Det måste kännas oerhört upplysande att som utomstående svensk kunna göra en sådan bedömning av det här projektet. Tänk om det verkligen vore så enkelt, att moskén i själva verket inte är någon moské men att miljoner smått obildade och intoleranta höger-amerikaner är dumma nog att tro på saken i tillräcklig hög utsträckning för att väcka det mediala och politiska ramaskri som uppstått kring moskén (eller det "muslimska centret") ifråga.
Sverige har ingen nämnvärd erfarenhet av islam - och svenska tidningar kan uppenbart väldigt lite om religionen (till skillnad från den islamkritiska högerrörelsen i USA där ex-muslimer som te x Ayan Hirshi Ali tillhör deras främsta företrädare). Det som svenska skribenter möjligtvis kan om islam har de på sin höjd lärt sig av svenska islamapologetiska vänsterakademiker - som undantagslöst alltid förmedlar en bild av att islam antingen är en fredsreligion, eller om inte annat så inte värre än någon annan religion - och då kristendom i synnerhet. En bild DN-artikeln ovan faller i linje med.
Problemet med moskébygget i vid Ground Zero är dock inte bara det uppenbara att alla som förstår något om islams syn på moskéer, eller om religioner i allmänhet - förstår att det rör sig om en moské på samma sätt som Livets Ord är en kyrka - helt oavsett att man också driver sidoaktiviteter som kaféer, utbildningsprogram, kurser och whatever. Syftet med det islamska centret är islam, det på samma sätt som kristendom - i en slags variant - är syftet med Livets Ord. Det islamska centret är inget svenskt neutralt lärosäte som objektivt har till syfte att lära att alla religioner är lika bra. Att ens tro att en specifik religiös institution skulle skapas i det syftet är att förstå väldigt lite om tron i sig.
Grundarna till mosképrojektet har själva betraktat projektet som just en moské, och en sådan placerad just vid Ground Zero. De nya ståndpunkterna och pratet om att centret inte var någon moské och inte alls låg vid Ground Zero är ståndpunkter som framförts först efter att ämnet blev kontroversiellt (den exakta geografiska platsen för centret är faktiskt inte lika intressant som retoriken kring projektet).
Imam Abdul Raufs fru, Daisy Khan sa på ett möte om bygget följande
Gällande platsen sa Abdul Rauf själv så här
Med det sagt ville han inte hävda att bygget skulle ha varit någon ”segermoské” över terroristattacken. Tvärtom menade han att bygget skulle vara ett monument över tragedin vid 9/11-attacken - och de hade förstås inte kunnat hävda annat om de önskat få tillstånd att bygga en islamisk byggnad på platsen.
Men man kan fråga sig varför de inte tagit teologin eller praktiken om "segermoskéer" i akt vid planeringen av bygget? De kan omöjligt vara omedvetna om praktiken (till skillnad från skribenter på DN som säkert inte alls lärt sig något om Dar al Islam på de A-kurser i islamologi de möjligtvis har läst), lika lite som en muslimsk gynekolog skulle kunna vara okunnig om kvinnlig omskärelse. Eller det faktum att miljoner muslimer kommer att betrakta moskén som just en sådan slags segermoské som genomsyrar islamsk historia helt oavsett hur grundarna till moskén personligen betraktar saken.
Det första som borde ha slagit imam Abdul Rauf vid tanken på att bygga ett islamiskt center är att detta onekligen skulle kunna komma att uppfattas som en segermoské, som för alltid i jihadisters ögon lägger platsen i dar-al islams fålla. Han tycks inte ha tänkt på det - eller nämnvärt brytt sig om problemet - vilket i sig visar på ett ytterst bristande ansvar. Vilket är en av många orsaker till att ifrågasätta imam Raufs intentioner. Något de den amerikanska högerrörelsen gör på ett alldeles förträffligt sätt.
Här i Sverige kan vi börja med att ifrågasätta svensk rapportering om dessa saker.
Källa: DN
Se även tidigare inlägg:
Sean Hannity om Faisal Rauf 20100824
Fler uttalanden från imamen bakom NYC-moskén 20100824
--------
Al-Awlaki bjöds på middag i Pentagon efter 9/11 20101022
Den svenska vänsterorienterade islamdiskursen 20091204
Det måste kännas oerhört upplysande att som utomstående svensk kunna göra en sådan bedömning av det här projektet. Tänk om det verkligen vore så enkelt, att moskén i själva verket inte är någon moské men att miljoner smått obildade och intoleranta höger-amerikaner är dumma nog att tro på saken i tillräcklig hög utsträckning för att väcka det mediala och politiska ramaskri som uppstått kring moskén (eller det "muslimska centret") ifråga.
Sverige har ingen nämnvärd erfarenhet av islam - och svenska tidningar kan uppenbart väldigt lite om religionen (till skillnad från den islamkritiska högerrörelsen i USA där ex-muslimer som te x Ayan Hirshi Ali tillhör deras främsta företrädare). Det som svenska skribenter möjligtvis kan om islam har de på sin höjd lärt sig av svenska islamapologetiska vänsterakademiker - som undantagslöst alltid förmedlar en bild av att islam antingen är en fredsreligion, eller om inte annat så inte värre än någon annan religion - och då kristendom i synnerhet. En bild DN-artikeln ovan faller i linje med.
Problemet med moskébygget i vid Ground Zero är dock inte bara det uppenbara att alla som förstår något om islams syn på moskéer, eller om religioner i allmänhet - förstår att det rör sig om en moské på samma sätt som Livets Ord är en kyrka - helt oavsett att man också driver sidoaktiviteter som kaféer, utbildningsprogram, kurser och whatever. Syftet med det islamska centret är islam, det på samma sätt som kristendom - i en slags variant - är syftet med Livets Ord. Det islamska centret är inget svenskt neutralt lärosäte som objektivt har till syfte att lära att alla religioner är lika bra. Att ens tro att en specifik religiös institution skulle skapas i det syftet är att förstå väldigt lite om tron i sig.
Grundarna till mosképrojektet har själva betraktat projektet som just en moské, och en sådan placerad just vid Ground Zero. De nya ståndpunkterna och pratet om att centret inte var någon moské och inte alls låg vid Ground Zero är ståndpunkter som framförts först efter att ämnet blev kontroversiellt (den exakta geografiska platsen för centret är faktiskt inte lika intressant som retoriken kring projektet).
Imam Abdul Raufs fru, Daisy Khan sa på ett möte om bygget följande
"There are 200 mosques in New York. What's the problem with another?"
Gällande platsen sa Abdul Rauf själv så här
"New York is the capital of the world, and this location close to 9/11 is iconic,"
Med det sagt ville han inte hävda att bygget skulle ha varit någon ”segermoské” över terroristattacken. Tvärtom menade han att bygget skulle vara ett monument över tragedin vid 9/11-attacken - och de hade förstås inte kunnat hävda annat om de önskat få tillstånd att bygga en islamisk byggnad på platsen.
Men man kan fråga sig varför de inte tagit teologin eller praktiken om "segermoskéer" i akt vid planeringen av bygget? De kan omöjligt vara omedvetna om praktiken (till skillnad från skribenter på DN som säkert inte alls lärt sig något om Dar al Islam på de A-kurser i islamologi de möjligtvis har läst), lika lite som en muslimsk gynekolog skulle kunna vara okunnig om kvinnlig omskärelse. Eller det faktum att miljoner muslimer kommer att betrakta moskén som just en sådan slags segermoské som genomsyrar islamsk historia helt oavsett hur grundarna till moskén personligen betraktar saken.
Det första som borde ha slagit imam Abdul Rauf vid tanken på att bygga ett islamiskt center är att detta onekligen skulle kunna komma att uppfattas som en segermoské, som för alltid i jihadisters ögon lägger platsen i dar-al islams fålla. Han tycks inte ha tänkt på det - eller nämnvärt brytt sig om problemet - vilket i sig visar på ett ytterst bristande ansvar. Vilket är en av många orsaker till att ifrågasätta imam Raufs intentioner. Något de den amerikanska högerrörelsen gör på ett alldeles förträffligt sätt.
Här i Sverige kan vi börja med att ifrågasätta svensk rapportering om dessa saker.
Källa: DN
Se även tidigare inlägg:
Sean Hannity om Faisal Rauf 20100824
Fler uttalanden från imamen bakom NYC-moskén 20100824
--------
Al-Awlaki bjöds på middag i Pentagon efter 9/11 20101022
Den svenska vänsterorienterade islamdiskursen 20091204
FtN: Karl Rove
På veckans Face the Nation intervjuas Karl Rove, president Bushs tidigare chefsstrateg (vars utmärkta bok Courage and Consequence är väl värd att rekommenderas) - som nu samlar in pengar till republikanska kandidater:
MtP: Michael Steele
Men en dryg vecka kvar till kongressvalen återstår frågan om republikanerna - eller i vilken utsträckning - de kommer att kamma hem platser. På veckans Meet the Press intervjuas den republikanska nationalkommitténs ordförande Michael Steele om saken. Diskuteras görs också hur de respektive valen ser ut:
Se även tidigare inlägg:
Sean Bielat om sina chanser i Massachusetts 20101025
Se även tidigare inlägg:
Sean Bielat om sina chanser i Massachusetts 20101025
söndag 24 oktober 2010
Sean Bielat om sina chanser i Massachusetts
Republikanen Sean Bielat utmanar Barney Frank i kongressvalet i Massachusetts fjärde kongressdistrikt. Frank leder med mer än 10% - men Bielat anser att siffrorna är missvisande och att det är hans egen kampanj som har momentum. Här intervjuas Bielat på Fox News:
Se även tidigare inlägg:
Barney Frank utmanas i Massachusetts 20101012
Se även tidigare inlägg:
Barney Frank utmanas i Massachusetts 20101012
lördag 23 oktober 2010
Obama - videovecka 92
Obama talar denna vecka om bostadsmarknadskrisen och Wall Street-reformen, och kritiserar republikanerna i kongressen för att vilja återkalla denna:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 91 20101016
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 91 20101016
Wikileaks Irak-loggar
Wikileaks har offentliggjort flera hundratusen dokument från Irak, som New York Times här presenterar under rubriken "The War Logs". Tidningen kategoriserar dokumenten i tre övergripande kategorier. Den första kategorin handlar om antalet dödade civila irakier som verkar vara mycket högre än de tidigare officiella siffrorna. Den andra kategorin handlar om irakiska fångar lidit mest under irakiskt befäl och den tredje kategorin om Irans roll i stödet av irakiska milisgrupper.
Detta offentliggörande är det största och förmodligen mest kontroversiella offentliggörande Wikileaks hittills har gjort och det tillhör förmodligen också en av de största läckor i amerikansk militärhistoria. Här har MSNBC en sammanfattning av innehållet av de nya Wiki-dokumenten:
Läckan och publiceringen fördöms också av Vita Huset, något Chuck Todd på MSNBC här förklarar:
Till de fördömande rösterna hör förstås också den amerikanska militären. General Stanley McChrystal - som tidigare var Obamas general i Afghanistan, och som tjänat aktivt också i Irak fördömde i en intervju också han läckan som följande:
Den här läckan, precis som tidigare läckor av Wikileaks är i de flesta avseenden skadliga och bör fördömas. Wikileaks har inget mandat att offentliggöra klassificerade amerikanska militärhemligheter. Med det sagt så har läckorna hittills inte gjort några häpnadsväckande avslöjanden. De har bara släppt information som USA:s militär av säkerhetsskäl förmodligen hade önskat hålla på lite längre. Tvärtom så har de snarare visat att USA inte bedriver något folkmord, eller utför några gigantiska hemliga operationer.
Läckan om Irak verkar inte heller den antyda något annat. Att tusentals civila dött i amerikanska vägspärrar är uppenbart (en bekant till mig var för en tid sedan i Baghdad och bevittnade där hur amerikanska soldater öppnade eld mot en civil bil som kom för nära utan att lyda varningar). Att USA inte gärna önskat flasha med sådana händelser är begripligt - även om -historiker- naturligtvis måste plocka fram allt som i alla aspekter hänt i ljuset. I ett aktivt krig är detta dock inte alltid det strategiska att göra - och i ett aktivt krig måste militären ta hänsyn till strategi, inte historia. New York Times noterar dock om wiki-dokumenten att de flesta civila irakier inte har dödats av amerikaner utan av andra irakier:
Att irakiska fångars rättigheter skulle minimeras när de föll i den irakiska regeringens händer (eller att dem som var i irakiskt istället för amerikanskt förvar skulle få det tuffare) var knappast oväntat. (Och något jag skrivit om i te x detta inlägg från den 13 september). SVD skriver här under rubriken: "Hemlig order: Låta övergrepp passera" om hur USA tillät tortyr ske i irakiska fängelser.
Att USA inte protesterat och lämnat Iraks fångpolitik till dem själva har förmodligen mer att göra med USA:s nödvändiga respekt för Iraks självstyre snarare än amerikanska sanktioner av Iraks fångpolitik (det intressanta i sammanhanget är naturligtvis att den irakiska regeringen förmodligen skulle ha protesterat högljutt om fångar behandlats lika dåligt i amerikanskt förvar). I mitt inlägg från den 13 september skrev jag bl a följande:
Den tredje punkten om Irans inblandning i Iraks och USA:s affärer, tycks snarare styrka Bush-administrationens ståndpunkt om att Iran lade sig i Irak (något som många vid den tidpunkten avfärdade som amerikansk propaganda) - New York Times skriver dock om vad Wiki-dokumenten avslöjar:
Och vidare:
Rader som visar att Bush-administrationen således inte överdrev Irans inblandning i Iraks affärer. Att Bush-administrationen likväl inte offentliggjorde de dokument som nu kommit ut, trots att dessa styrkte deras ståndpunkter, styrker i sig sanningen i kritiken mot Iran. Och slutet i det citerade stycket från New York Times indikerar också att Iran inte ens från början verkar ha brytt sig nämnvärt mycket om "Obamas utsträckta hand". Vilket i sin tur förstås indikerar att vänsterns teorier för att förklara Irans beteende var felaktiga.
T o m DN (som jag på denna blogg varit en stark kritiker av för att ha rapporterat synnerligen felaktigt om George W. Bush) noterar detta, och skriver i en artikel författad av Ossi Carp med rubriken (hör och häpna) "Läckta dokument ger Bush rätt om Iran":
Vidare skriver man:
Jag är positivt förvånad av DN:s artikel. Vilket visar att saker och ting inte alltid behöver vara statiska - vilket förstås är positivt det med.
Sammanfattningsvis kan två saker sägas om den nya läckan: dels att Wikileaks avslöjanden inte gynnar situationerna vare sig i Irak eller Afghanistan. Wikileaks har inte vare sig rätten eller kompetensen att bedöma huruvida dessa dokument bör eller inte bör offentliggöras eller ej.
Det andra är dock att eftersom några häpnadsväckande saker faktiskt -inte- har avslöjats som skulle slå USA:s rättfärdigande av krigen om ända, så visar det att krigen i Afghanistan och Irak verkar ha handlat om vad USA sa att de skulle handla om - inget annat som i hemlighet skulle ha framkommit vid sidan om. Således styrker Wiki-dokumenten snarare USA:s krigsinsatser genom att avväpna vänstern, som alltid vill hitta alternativa förklaringar till USA:s beteende snarare än de mål och avsikter USA öppet förklarar att de har.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Våldtäktsmisstanke mot Julian Assange läggs ner 20100821
Detta offentliggörande är det största och förmodligen mest kontroversiella offentliggörande Wikileaks hittills har gjort och det tillhör förmodligen också en av de största läckor i amerikansk militärhistoria. Här har MSNBC en sammanfattning av innehållet av de nya Wiki-dokumenten:
Läckan och publiceringen fördöms också av Vita Huset, något Chuck Todd på MSNBC här förklarar:
Till de fördömande rösterna hör förstås också den amerikanska militären. General Stanley McChrystal - som tidigare var Obamas general i Afghanistan, och som tjänat aktivt också i Irak fördömde i en intervju också han läckan som följande:
Den här läckan, precis som tidigare läckor av Wikileaks är i de flesta avseenden skadliga och bör fördömas. Wikileaks har inget mandat att offentliggöra klassificerade amerikanska militärhemligheter. Med det sagt så har läckorna hittills inte gjort några häpnadsväckande avslöjanden. De har bara släppt information som USA:s militär av säkerhetsskäl förmodligen hade önskat hålla på lite längre. Tvärtom så har de snarare visat att USA inte bedriver något folkmord, eller utför några gigantiska hemliga operationer.
Läckan om Irak verkar inte heller den antyda något annat. Att tusentals civila dött i amerikanska vägspärrar är uppenbart (en bekant till mig var för en tid sedan i Baghdad och bevittnade där hur amerikanska soldater öppnade eld mot en civil bil som kom för nära utan att lyda varningar). Att USA inte gärna önskat flasha med sådana händelser är begripligt - även om -historiker- naturligtvis måste plocka fram allt som i alla aspekter hänt i ljuset. I ett aktivt krig är detta dock inte alltid det strategiska att göra - och i ett aktivt krig måste militären ta hänsyn till strategi, inte historia. New York Times noterar dock om wiki-dokumenten att de flesta civila irakier inte har dödats av amerikaner utan av andra irakier:
The reports make it clear that most civilians, by far, were killed by other Iraqis. Two of the worst days of the war came on Aug. 31, 2005, when a stampede on a bridge in Baghdad killed more than 950 people after several earlier attacks panicked a huge crowd, and on Aug. 14, 2007, when truck bombs killed more than 500 people in a rural area near the border with Syria.
But it was systematic sectarian cleansing that drove the killing to its most frenzied point, making December 2006 the worst month of the war, according to the reports, with about 3,800 civilians killed, roughly equal to the past seven years of murders in New York City. A total of about 1,300 police officers, insurgents and coalition soldiers were also killed in that month.
Att irakiska fångars rättigheter skulle minimeras när de föll i den irakiska regeringens händer (eller att dem som var i irakiskt istället för amerikanskt förvar skulle få det tuffare) var knappast oväntat. (Och något jag skrivit om i te x detta inlägg från den 13 september). SVD skriver här under rubriken: "Hemlig order: Låta övergrepp passera" om hur USA tillät tortyr ske i irakiska fängelser.
Att USA inte protesterat och lämnat Iraks fångpolitik till dem själva har förmodligen mer att göra med USA:s nödvändiga respekt för Iraks självstyre snarare än amerikanska sanktioner av Iraks fångpolitik (det intressanta i sammanhanget är naturligtvis att den irakiska regeringen förmodligen skulle ha protesterat högljutt om fångar behandlats lika dåligt i amerikanskt förvar). I mitt inlägg från den 13 september skrev jag bl a följande:
Kanske borde USA ha krävt hårdare garantier mot tortyr - men USA är i full färd med ett överlämnande (som omvärlden länge krävt) där makten över Irak ges till den irakiska regeringen. Och även om omvärlden säkert vill ha krav mot tortyr, så är det inte alls säkert att den irakiska regeringen skulle se på ett sådant amerikanskt krav med tillmötesgående. Och de anser förmodligen sig själva vara fullt kapabla att sköta sin egen fångpolitik. En omvärld som så länge kritiserat USA för att ha blandat sig i irakisk politik för mycket har således föga rätt att kritisera när USA blandar sig i "för lite".
Den tredje punkten om Irans inblandning i Iraks och USA:s affärer, tycks snarare styrka Bush-administrationens ståndpunkt om att Iran lade sig i Irak (något som många vid den tidpunkten avfärdade som amerikansk propaganda) - New York Times skriver dock om vad Wiki-dokumenten avslöjar:
During the administration of President George W. Bush, critics charged that the White House had exaggerated Iran’s role to deflect criticism of its handling of the war and build support for a tough policy toward Iran, including the possibility of military action.
But the field reports disclosed by WikiLeaks, which were never intended to be made public, underscore the seriousness with which Iran’s role has been seen by the American military.
Och vidare:
Citing the testimony of detainees, a captured militant’s diary and numerous uncovered weapons caches, among other intelligence, the field reports recount Iran’s role in providing Iraqi militia fighters with rockets, magnetic bombs that can be attached to the underside of cars, “explosively formed penetrators,” or E.F.P.’s, which are the most lethal type of roadside bomb in Iraq, and other weapons. Those include powerful .50-caliber rifles and the Misagh-1, an Iranian replica of a portable Chinese surface-to-air missile, which, according to the reports, was fired at American helicopters and downed one in east Baghdad in July 2007.
Iraqi militants went to Iran to be trained as snipers and in the use of explosives, the field reports assert, and Iran’s Quds Force collaborated with Iraqi extremists to encourage the assassination of Iraqi officials.
The reports make it clear that the lethal contest between Iranian-backed militias and American forces continued after President Obama sought to open a diplomatic dialogue with Iran’s leaders and reaffirmed the agreement between the United States and Iraq to withdraw American troops from Iraq by the end of 2011.
Rader som visar att Bush-administrationen således inte överdrev Irans inblandning i Iraks affärer. Att Bush-administrationen likväl inte offentliggjorde de dokument som nu kommit ut, trots att dessa styrkte deras ståndpunkter, styrker i sig sanningen i kritiken mot Iran. Och slutet i det citerade stycket från New York Times indikerar också att Iran inte ens från början verkar ha brytt sig nämnvärt mycket om "Obamas utsträckta hand". Vilket i sin tur förstås indikerar att vänsterns teorier för att förklara Irans beteende var felaktiga.
T o m DN (som jag på denna blogg varit en stark kritiker av för att ha rapporterat synnerligen felaktigt om George W. Bush) noterar detta, och skriver i en artikel författad av Ossi Carp med rubriken (hör och häpna) "Läckta dokument ger Bush rätt om Iran":
De dokument från Irakkriget som läckts via Wikileaks visar att Irans stöd till irakisk milis har varit omfattande. Det ger stöd åt George W Bush som kritiserades för att överdriva Irans inblandning i kriget.
Vidare skriver man:
Under sin tid som president hävdade George W Bush vid ett flertal tillfällen att Iran bland annat försåg irakisk milis med vapen, men blev kritiserad och ifrågasatt av såväl opposition som den egna militära ledningen. Dokumenten visar, enligt New York Times, att USA:s och Irans blodiga kamp i Irak har fortsatt även under Barack Obamas presidentskap. Det väcker ytterligare liv i frågor om Iraks framtid efter tillbakadragandet av de amerikanska trupperna vid slutet av nästa år.
Jag är positivt förvånad av DN:s artikel. Vilket visar att saker och ting inte alltid behöver vara statiska - vilket förstås är positivt det med.
Sammanfattningsvis kan två saker sägas om den nya läckan: dels att Wikileaks avslöjanden inte gynnar situationerna vare sig i Irak eller Afghanistan. Wikileaks har inte vare sig rätten eller kompetensen att bedöma huruvida dessa dokument bör eller inte bör offentliggöras eller ej.
Det andra är dock att eftersom några häpnadsväckande saker faktiskt -inte- har avslöjats som skulle slå USA:s rättfärdigande av krigen om ända, så visar det att krigen i Afghanistan och Irak verkar ha handlat om vad USA sa att de skulle handla om - inget annat som i hemlighet skulle ha framkommit vid sidan om. Således styrker Wiki-dokumenten snarare USA:s krigsinsatser genom att avväpna vänstern, som alltid vill hitta alternativa förklaringar till USA:s beteende snarare än de mål och avsikter USA öppet förklarar att de har.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Våldtäktsmisstanke mot Julian Assange läggs ner 20100821
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)