Kansas Demokratiska guvernöska Kathleen Sebelius har tackat ja till att bli Obamas nya hälsominister efter det att Tom Daschle drog sig ur när det uppdagades att han fuskat med sina skatter.
Den 60-åriga Sebelius är känd för att hemma i Kansas kunna hantera Republikaner - som där dominerar i delstatens båda kamrar. Men ifråga om sjukvård så har hennes försök att uppnå konsensus sällan lett någonvart. Och hon har uttryckt att en av hennes största frustrationer under sina 6 år som guvernörska, varit att hon inte lyckats förmått Kongressen i delstaten att höja tobaksskatten för att på så vis kunna göra en nätt expandering av delstatsregeringens hälsovårdstäckning och därmed hjälpa 70 000 av de 300 000 oförsäkrade i delstaten.
Nu får hon dock en chans att arbeta med en federal Kongress - som till skillnad från Kansas styrs i princip helt av Demokrater, och där president Obama under en tioårsperiod vill avsätta 634 miljarder dollar för att delar av de 48 miljoner amerikaner som saknar egna sjukförsäkringar. Att göra detta är inte bara en moralisk förpliktelse, utan också en ekonomisk nödvändighet, förklarade president Obama när han pålyste nomineringen Kathleen Sebelius:
"...our current economic crisis has only heightened the urgency of our health care challenge. In the last eight years, premiums have grown four times faster than wages. In each of these years, 1 million Americans have lost their health insurance. The crushing cost of health care causes a bankruptcy in America every 30 seconds; and by the end of this year, it could cause 1.5 million Americans to lose their homes. It's a crisis punishing families, battering businesses, squeezing our states, and increasingly, imperiling our own budget. Health care is one of the fastest-growing expenses in the federal budget, and it's one we simply cannot sustain.
That is why we cannot fail to act yet again. If we're going to help families, save businesses, and improve the long-term economic health of our nation, we must realizing [sic] that fixing what's wrong with our health care system is no longer just a moral imperative, but a fiscal imperative. Health care reform that reduces costs while expanding coverage is no longer just a dream we hope to achieve -- it's a necessity we have to achieve."
En regeringsstödd plan för att täcka de fattiga och oförsäkrade, motsätter sig Republikanerna det skarpaste pg a att de menar att detta i längden, tvärtom, skulle göra sjukvården dyrare. Färre privata aktörer skulle också göra medicinen dyrare, och sjukvården sämre.
Jag skrev tidigare om en bekant till mig som arbetade på en byggfirma. Firman täckte hans sjukförsäkring under arbetstid. En dag ramlade han ner från ett tak och slog sönder en kota i ryggraden samt fick en spricka i foten. Eftersom det hela skedde efter arbetstid täcktes dock inte skadorna av arbetets sjukförsäkring, och han hade ingen privat sådan. Att operera såväl rygg som fot skulle kosta ca 80 000 svenska kronor. Pengar han inte hade. Han fick därför välja om han skulle operera foten eller ryggen - varav han givetvis valde det sistnämnda (som han hade råd till). Sådana situationer kan te sig absurda i länder där vi är vana med fri sjukvård. Och varken Demokrater eller Republikaner skulle anse att det amerikanska sjukvårdssystemet fungerar bra; den ideologiska frågan handlar dock om i fall det är statens uppgift att ge alla människor rätt till fri sjukvård, genom att höja skatter och på så vis hämma den ekonomiska tillväxten.
Med Obama inställd på att ta itu med en mycket svår fråga, så lär den debatten blåsa upp till fullo. Som så mycket annat i det amerikanska samhället så utgör sjukvården i USA så mycket av både det bästa och det sämsta. USA har några av världens mest utvecklade sjukhus, och några av världens toppuniversitet. Samtidigt har de en stor del av befolkningen som helt saknar sjukvårdsförsäkring, och en stor del av befolkningen som knappt kan läsa (en ung tonårsflicka jag träffade i USA undrade om Sverige var det där landet där det var krig; en amerikan jag träffade som besökte Sverige kände inte till Berlinmuren och vad den representerade - men sa bara att han han dock hört talas om en mur någonstans i Europa, men mer än så visste han inte...).
Debatten kommer således att handla om frihet eller trygghet. Här i Europa har vi överlag valt det sistnämnda (vi har inte saknat det förstnämnda heller, kan dock tilläggas - men måste vi välja mellan de två så tenderar vi att luta mot tryggheten). Vilken väg är den bästa, eller den rätta? För Sverige är tryggheten definitivt (i måttlig mängd) den rätta vägen. Men vi har heller inte en konstitution med frihet till varje pris, som det ledsagande nyckelordet. Debatten kommer därför att bli mycket intressant att följa.
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Obama nominerar kvinna till ny hälsominister 20090219
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar