"I think President Obama has made a big mistake... he knows the resolution will have no effect", sa Ahmadainejad. "Very soon he will come to understand he has not made the right choice and he has blocked the way to having friendly ties with the Iranian people."
Kina var en av de länder som röstade för sanktionerna mot Iran, till Irans stora förtret. Men Ahmadinejad förklarade att den huvudsakliga skulden likväl låg hos USA:
"The main problem is the US administration, and we have no problem with others," sa Ahmadinejad och förklarade att USA försökte "svälja" hela mellanöstern.
Han fortsatte också med att säga att USA inte var emot atombomber, eftersom de hade en sionistisk regim (Israel) med sådana:
"It is clear the United States is not against nuclear bombs because they have a Zionist regime with nuclear bombs in the region. They are trying to save the Zionist regime, but the Zionist regime will not survive. It is doomed."
USA och omvärlden måste förbereda sig på steget efter sanktionerna eftersom inget tyder på att dessa skulle räcka för att förhindra Iran från att acceptera världssamfundets krav. Militär handling är en sista lösning, men ett alternativ USA och omvärlden aktivt bör planera inför, inte ett alternativ som undviks att ens utforskas.
Charles Krauthammer har här en artikel i Washington Post om hur Obamas Iranpolitik har misslyckats, där denne skriver:
From the beginning, the Obama strategy toward Iran and other rogue states had been to offer goodwill and concessions on the premise that this would lead to one of two outcomes: (a) the other side changes policy, or (b) if not, the world isolates the offending state and rallies around us -- now that we have demonstrated last-mile good intentions.
Hence, nearly a year and a half of peace overtures, negotiation, concessions, two New Year's messages to the Iranian people, a bit of groveling about U.S. involvement in the 1953 coup and a disgraceful silence when the regime's very stability was threatened by peaceful demonstrators.
Iran's response? Defiance, contempt and an acceleration of its nuclear program.
And the world's response? Did it rally behind us? The Russians and Chinese bargained furiously and successfully to hollow out the sanctions resolution. Turkey is openly choosing sides with the region's "strong horse" -- Iran and its clients (Syria, Hezbollah, Hamas) -- as it watches the United States flailingly try to placate Syria and appease Iran while it pressures Israel, neglects Lebanon and draws down its power in the region.
Obama-administrationen förstår dock att maktkampen med Iran är långtifrån över, och när Obama prisade sanktionerna sa han också: “We know that the Iranian government will not change its behavior overnight”. Här har New York Times en artikel som beskriver hur somliga inom Pentagon dock är oroliga över om Vita Huset själva ens vet hur långt de är beredda att låta Iran gå innan de slår till med hårdhandskarna:
Some top officials in the Pentagon and the intelligence agencies say they wonder whether the White House has truly grappled with the question of how far Iran can be permitted to go, and what kind of risks Mr. Obama is willing to take beyond sanctions.
“It’s not the kind of question you win many points asking,” said one senior official who participated in many of the debates over Mr. Obama’s options, “because once you draw a line in the sand, you have to decide how you are going to act when the Iranians step over it.”
Obama-administrationen tycks dock förstå att detta även om någon tydlig gräns inte verkar finnas. Åtgärder har dock vidtagits för om/när sanktionerna inte längre räcker: de har i tysthet placerat ut USA-kontrollerade anti-missilsystem i gulfstaterna, man stöder också oppositionen i Iran. Problemet med dessa åtgärder är dock att de bara skjuter upp problemen, och inte löser dem på riktigt. Vilket gör att det militära alternativet fortfarande måste utarbetas noggrant för att om nödvändigt implementeras med beslutsamhet.
Källor: AFP, Washington Post, New York Times
Se även tidigare inlägg:
FN röstar ja till sanktioner mot Iran 20100610
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar