En kort sammanfattning:
Obama inledde det 16 minuter långa talet med att förklara att USA står inför många utmaningar, både att återhämta sig från recessionen och besegra Al Qaida. Han berättade sedan att han just återvänt från ett besök vid gulfkusten där han sett stränderna som invaderats av oljespillet.
Han fortsatte sedan med att ge en sammanfattning, från explosionen på oljeriggen den 20 april och framåt, och berättade att regeringen funnits med från början och så fort riggen sjönk samlade han ett team av vetenskapsmän och experter ledda av hans energiminster Steven Chu. I enlighet med deras tankar och idéer dikterade man sedan BP att mobilisera mer utrustning och teknologi och inom de kommande dagarna och veckorna så kommer man att kunna samla in 90% av den läckande oljan till dess hålet helt täpps igen i slutet av sommaren.
Obama fortsatte sedan med att säga att det här var den värsta naturkatastrofen i USA:s historia och att den till skillnad från en orkan eller jordbävning inte gick över på några dagar. Snarare gick oljespillet att jämställa med en epidemi som måste bekämpas i veckor och månader, något USA också skulle göra. Obama redovisade sedan sin plan på hur detta ska göras:
För det första, förklarade Obama, måste havet och kusterna rensas. Också det arbetet har regeringen lett från första början. 40 000 personer arbetar med upprensning och han har själv beordrat 17 000 nationalgardssoldater att delta. Pg a dessa åtgärder har miljontals mängder(gallons) olja samlats in eller bränts upp. Man har också godkänt byggandet av ö-barriärer och kommer att fortsätta ge den hjälp som behövs.
För det andra, måste gulfkusten återhämta sig. En hel livsstil där människor i generationer levt i samexistens med havet är nu hotat. Tomma hamnar, arbetslösa fiskare, tomma hotell etc. Obama berättade att han imorgon skulle träffa ledarna för BP och förklara att de måste upprätta en fond för att kompensera de drabbade - en fond som ska skötas av en oberoende tredje part. Det behövs också en långsiktig plan för att bygga upp gulfkusten, och denna plan har han bett Ray Mabus - minister för flottan - att utveckla i samarbete med drabbade delstaterna, lokala samhällen, miljörörelser etc. BP kommer sedan att få betala för verkningarna på regionen.
För det tredje måste man se till att något liknande inte sker igen. Han berättar att han därför satt ett 6 månaders stopp på fortsatt djuphavsborrning medan en nationell kommission utreder vad som gick fel och rekommenderar vilka miljö- och säkerhetsstandarder som måste sättas upp. En förändring man dock redan börjat med är the Mineral Management Service (MMS) - som ger företagen tillstånd att borra olja. Det senaste årtiondet har dessa negligerat regleringar och låtit företagen sätta sina egna spelregler. Obama tog itu med detta när han tillträdde men problemen är djupare och en ny organisation kommer att byggas upp som är oljeföretagens övervakare, inte deras partner.
Slutligen visar hela katastrofen också på ännu större problem som USA känt till i årtionden men ignorerat. Nämligen att den lättillgängliga oljans dagar är räknade. Det är också därför man borrar långt ute till havs tusentals meter under ytan - eftersom oljan i marken och på grunt vatten tagit slut. Därför är det nödvändigt för nationen att ännu snabbare ställa om till förnyelsebar energi. Det kommer att ta tid, men det måste göras. Förra året röstade Representanthuset också igenom ett förslag till en ny energilag - en lag som äntligen gör ren energi till vinstvinnande energi för företag att använda. Vissa menar att kostnaderna är för stora - och kostnader finns. Han förklarar därför att han är öppen för förslag från båda partier - däremot är han inte öppen för att inte göra någonting alls.
Att det vore för svårt att göra något sa man i produktionen av flygplan och stridsvagnar under andra världskriget. Det sa man också om förmågan och möjligheten att en dag kunna landa på månen. Men USA har genom historien bevisat att sina förmåga att skapa sitt eget öde och kämpa för ett Amerika de vill efterlämna till sina barn. Den tron är vad som håller människorna vid mexikanska golfen uppe.
En kort analys:
Vad kan man då säga om Obamas tal?
Talet var retoriskt bra och Obama pressade på de punkter han tyckte var viktiga. Däremot sa han inget nytt - och de saker han sa känns i viss mån som att de antingen kom aningen för sent (på dag 57 efter olyckan) - eller var lite väl politiska.
Regeringen har säkert varit med från första början - och det är säkerligen så att allmänheten fått en något sned uppfattning om vad Obama gjort och inte gjort. Däremot har Obama inte varit ledaren på scenen (och med det menar jag att han faktiskt inte har varit det, inte bara att han inte heller har uppfattats så - den jag anser lett hela krisresponsen bäst från första stund är Louisianas guvernör Bobby Jindal). Ett tal från just Ovala Rummet syftar dock till att visa sin ledarskapsförmåga i situationen. På dag 57 så har dock en mängd andra redan hunnit inta den ledarrollen, och det ter sig mycket svårt att Obama skulle kunna ta tillbaka den vid detta skede.
Det var dock inte det mest politiska - och att Obama förklarar vad regeringen gjort och gör är bra - och oavsett politiska meningsskiljaktigheter så är sådana här situationer stunder när nationen måste enas för att arbeta för de saker alla amerikaner har gemensamt. Både republikaner och demokrater vill få ett stopp på oljeläckan och rensa upp från katastrofen på bästa tänkbara sätt. Den roll regeringen där fyller är förstås ovärderlig - och för den regeringen är president Obama tveklöst ledaren.
Men just därför borde Obama heller inte ha gått in på en så politiskt splittrande fråga som energilagen. Såväl republikaner som demokrater är för renare energi - skillnaden är dock att demokraterna är för detta till vilket pris som helst, medan republikanerna inte är för detta till vilket pris som helst utan menar att man inte helt kan släppa allt annat man har för händerna bara för en snabb omställning till ren energi. Det finns goda argument på båda sidor. Men det är frågor där partierna skiljer sig tydligt åt - och istället för att fokusera på en sådan fråga som på ett synnerligen indirekt sätt har att göra med det som just nu sker i mexikanska golfen, så borde Obama ha nöjt sig med att förklara att behovet av förnyelsebar energi är viktigt och något partierna måste lösa tillsammans för nationens långsiktigt bästa - men för närvarande är det oljekatastrofen, stoppandet av läckan och upprensningen som är det viktiga - inte partipolitik om energilagar.
Det fanns också en (mycket osvensk) aggressiv ton i talet när Obama talade om "en attack mot våra stränder" - och direkt efter att ha förklarat att USA är i krig mot Al Qaida, sa han så här:
Abroad, our brave men and women in uniform are taking the fight to al Qaeda wherever it exists. And tonight, I've returned from a trip to the Gulf Coast to speak with you about the battle we're waging against an oil spill that is assaulting our shores and our citizens.
Ett sådant språkbruk om en "attack" passar för beskriva 9/11 (som faktiskt verkligen var en attack) - men oljekatastrofen är en katastrof, en naturkatastrof - ingen militant attack. Havet med dess vågor som driver oljan är en del av naturen, det ekologiska systemet - och saker som mänskligheten i alla tider levt i samspel med. Al Qaida som attackerade vid 9/11 var däremot en fiende som faktiskt attackerade - och som det inte går att leva i samspel med. USA är förstås ett land där man länge klätt saker i krigstermer (krig mot fattigdom, krig mot droger etc) - och nu "krig mot oljespill" (även om Obama inte bokstavligen sa så, men han har jämfört katastrofen med 9/11). Det är missvisande att tala på det sättet (pg a att det är fel) och George W. Bushs begrepp "kriget mot terrorismen" var mycket mer begripligt och logiskt än ett krig mot en sprucken oljeledning under havet någonsin kan bli.
Obamas uppgift med talet var enkel: att ena nationen och fokusera på att lösa problemet. Inte att försöka vinna partipolitiska poäng med att tala om energilagar. Inte heller att vinna personliga politiska poäng genom att visa att han var ledaren och peka ut syndabockar (BP bör hållas ansvarig för det inträffade men just nu är BP - oavsett hur de agerade tidigare - lika, om inte mer än någon annan med på noterna gällande att hantera katastrofen på bästa möjliga sätt. BP är inte Al Qaida och BP:s chef är ingen Usama Bin Laden). I sedvanlig ordning försökte dock Obama göra alltihopa på en gång: ena nationen, fokusera på problemen, rättfärdiga sig själv, och förespråka sina geniala politiska program. Det är inte första gången Obama gör så (någon som läst hans 60-sidors rapport om sin nya säkerhetsdoktrin, Obama-doktrinen? Jag har läst hälften. Och i princip är alla problem som överhuvudtaget existerar utgör i den hot mot den nationella säkerheten, och den nationella säkerhetsdoktrinen förklarar huller om buller hur "the Obama-doctrine" ska konfrontera allihopa. Men mer om den vid annat tillfälle när jag läst klart den) - problemet med det sättet att agera (som visar att han inte förstår det här med prioriteringar i specifika situationer - en egenskap inte nödvändig i en universitetsdebatt, men helt nödvändig för en god verkställande ledare) - är dock att inget alls blir högprioriterat och gjort med den specifika målinriktning en specifikt målinriktad president med förmågan att veta vilken specifik fråga - av alla mycket viktiga frågor - som för stunden är viktigast.
Obama har under sin presidentperiod i princip aldrig visat sig besitta den förmågan. Och sitt katastroftal från Ovala Rummet på dag 57 efter olyckan visar heller inte att han lyckats förvärva den.
Med det sagt, så bör nationen sluta upp bakom Obamas insatser - och precis som Obama inte bör använda katastrofen i partipolitiska syften så bör andra heller inte göra det. USA måste stå enat för att tackla den rådande situationen. Energilagar, specifika regleringslagar etc kan lösas (och bråkas om) vid senare tillfälle - oljespillet, oljespridningen och naturkatastrofen måste dock bemötas nu. Den prioriteringen kan förhoppningsvis alla parter göra.
Se även tidigare inlägg:
Obamas tal från Ovala Rummet om oljekatastrofen 20100616
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar