onsdag 23 juni 2010

Försvar för McChrystal

Time har här en artikel om general McChrystal där författaren tar denne i försvar, och förklarar att generalen är ytterst kompetent gällande det han gör, vilket gjort att han dock inte är lika kompetent gällande media. Det sistnämnda beror dock på att han är en person som alltid är uppriktig och säger vad han tycker - oavsett om det gäller sina soldater eller sin överbefälhavare. Författaren skriver:

Here is the Stanley McChrystal I know: A few months ago, he received an email from a soldier fighting in Kandahar Province. The soldier was frustrated--as most of his comrades are--with the very restrictive rules of engagement that the General had laid down to prevent civilian casualties. Rather than ignore the email or have the trooper reprimanded, McChrystal went to Kandahar and walked a patrol with the soldier's squad. Afterwards, he had a meal with the squad and explained the necessity for the new rules.


Författaren förklarar vidare att de åsikter McChrystal gav uttryck för i intervjun med Rolling Stone inte är främmande för dem som följt kriget i Afghanistan och att det råder en stor frustration över saker och ting:

The opinions he expresses are not surprising to those of us who have covered this war--although his statements about the President are at variance with things McChrystal has told me in the past. As I wrote last week, the backbiting has gotten very intense--on all sides--as the frustrations of the mission mount.


Avslutningsvis förklarar likväl författaren att McChrystal dock förmodligen kommer att förlora jobbet nu - och att han inte är oersättlig eftersom USA har många mycket bra generaler. Däremot är det ett bakslag:

But it is a terrible setback, a diversion from the business hand at a crucial moment in the conflict. And it is a real tragedy, because Stanley McChrystal is precisely the sort of man who should be leading American troops in battle.


Än är McChrystal inte sparkad - men blir han det så vore det tveklöst ett bakslag. USA har fler kompetenta generaler, men däremot tar det tid att sätta sig in i kriget på det sätt som McChrystal under sin tid i Afghanistan har gjort. Vad Obama borde göra är att bita ihop och svälja hårt, och ge McChrystal fortsatt stöd. Dels därför att McChrystal inte direkt har vägrat att lyda några order, utan villigt utför just det uppdrag han ålagts av presidenten att utföra. Det enda han gjort är att invända mot en del saker, inte att aktivt gå emot dem. Det är en viktig skillnad, och om McChrystal ursäktar sig och förklarar för Obama att han -meningsskiljaktigheter till trots- likväl är lojal mot presidenten så borde Obama låta honom stanna kvar.

Men dels borde Obama också ha kvar honom pg a insikten om att hans eget krigskabinett inte är det mest erfarna. Obama själv har aldrig varit i militären och har inte lett något nationalgarde i någon delstat (vilket de diverse guvernörer som blivit presidenter har gjort) således är han i princip helt utelämnad till sina rådgivare för att fatta beslut i krigsfrågor. Och hans rådgivare är kluvna (Joe Biden är alltså på största allvar en av Obamas närmsta rådgivare i krigsfrågor, vilket i sig är helt otroligt) - vilket de blir när det är de som ska utverka strategin snarare än att följa presidentens bredare direktiv. I Bushs fall var saken enklare: Bush satte upp ett mål dit hans rådgivare/stab och generaler hade i uppgift att nå fram till. Vad Bush sedan gjorde, som hade makt att i vilken stund som helst förändra uppdraget, var att hålla blicken fäst vid målet - hålla ihop teamet och se till att det övergripande målet aldrig övergavs trots taktiska och bakslag och bakslag för vissa enskilda ministrar/generaler etc. För att inte blint leda nationen utifrån sina egna mål och uppifrån direkt så höll han regelbundet kontakt direkt med sina generaler på marken, och utifrån deras analyser av situationen och vad de kunde, respektive inte kunde göra - kunde Bush sedan fatta olika beslut där hans långsiktiga mål pragmatiskt förenades med realistiska mål. Hans kontakter med generalerna (och general David Petraeus i synnerhet) gjorde också att han inte blev beroende av sitt (dock mycket mer kompetenta) krigskabinett och sina rådgivare på samma sätt som Obama är.

Vad Obama bör göra är därför att erkänna att hans egna beslut (te x beslutet att inte stå i direktkontakt med McChrystal) också bidragit till den spända relationerna mellan de två - och även om det inte rättfärdigar generalens offentliga kritik (fast jag undrar om någon brytt sig om kritiken riktats från en sittande general när Bush var president) så borde det vara ett faktum som förmildrar omständigheten. Det skulle Obama kunna lösa genom att godta generalens ursäkt och själv förklara att de kanske behöver bli bättre på att kommunicera - och därefter göra just detta mer regelbundet. Det främsta problemet i situationen är förmodligen inte Obama själv (som trots allt hittills önskat att vinna i Afghanistan) utan just att Obama är alltför mycket i händerna på sina rådgivare. Han borde göra som Bush och främst hålla krigsrådslag direkt sina generaler, och låta Joe Bidens lynniga idéer komma i andrahand.

Källa: Time

Se även tidigare inlägg:

General McChrystal i blåsväder 20100622

Inga kommentarer: