Bolånekris, finanskrasch och skuldbörda ur ett svenskt perspektiv

Den rådande finanskrisen, som vi ännu inte sett slutet på, började som bekant med en krasch på den amerikanska bolånemarknaden. Det har redan skrivits massvis om vilka orsaker som låg bakom kraschen - och kontentan av alla skriverier är att inga svar är enkla, och att det inte går att utse någon enskild syndabock som tryckt på bolånekris-utlösar-knappen. Det här ska därför inte bli någon längre utläggning i ämnet, utan bara ett kort inlägg om svenskars syn på saken.

Jag lyssnade härom veckan på radioprogrammet "Ring P1" där en kvinna ringde in och förklarade hur Henry Paulson, dvs USA:s nuvarande finansminister, innan han antog posten som finansminister arbetade som CEO för investeringsbanken Goldman Sachs. Paulson var också den som arbetade ut förslaget om det federala hjälppaket som efter kraschen skulle rädda de konkursdrabbade bankerna och instituten. Kvinnan uttryckte då hur ironiskt hon fann det att chefen för det företag som just kraschat ekonomin nu i egenskap av ny chefsposition skulle komma till undsättning med skattebetalarnas pengar åt det företag som just drivit allt i fördärvet.

Ironin ter sig måhända logisk ur hennes mycket begränsade och förenklade perspektiv på saken. Den ter sig dock också vara mycket typiskt svensk, med samma förenklade svenska perspektiv som alltid tillämpats i den allmänna svenska (o)förståelsen för Bushadministrationen. Det ska dock bli intressant att se om man gör samma ironiska koppling till Obamas chief of staff Rahm Emanuel, som ABC News rapporterar var direktör för bolånejätten Fredie Mac när bolånekrisen startade. Freddie Mac och Fannie Mae togs pg a sina problem över av den federala regeringen - för att tills vidare förvaltas av regeringen - en regering där Freddie Macs tidigare direktör Rahm Emanuel snart kommer att ha en nyckelposition.

Om man vill vara lite ironisk skulle man kunna ringa P1. Vill man däremot vara lite mera saklig så är det dock bättre att hålla sig till kontentan av de seriösa skriverierna om finansproblematiken och konstatera att inga svar är enkla, och att det inte går att utse någon enskild syndabock som tryckt på bolånekris-utlösar-knappen.

Vad svenskar dock i det avseendet tycks ha svårt att förstå, är att det förstås gäller såväl Henry Paulson som Rahm Emanuel.