Jag har under de senaste dagarna följt diskussionen kring Palins uttalande om att hon kan tänka sig att utmana Obama 2012 om Gud vill. Dick Erixon skriver att svensk media är naiva som inte inser att hänvisningar till högre makter är betydligt vanligare i andra länder än Sverige, och att det inte behöver innebära att personen i fråga som hänvisar till Gud gör avkall på allt vad rationalitet är. Det är intressant att notera att SVD och Aftonbladet gör stora rubriker och söker framställa Palin som något slags spådam med rubrikerna "Gudstecken avgör om Palin kandiderar" och ”Gud ska visa vägen” till sina respektive artiklar.
Även Bush har blivit väldigt kritiserad för att tala om betydelsen av sin kristna tro för sina livsval. Jag förstår att det för många svenskar kan låta främmande när en politiker talar om att han eller hon tror att Gud vill att densamme skall söka en politisk post. Detta bygger dock i många fall på oförståelse. Mats G Nilsson uttrycker det träffande: "Jag trodde att det var ganska självklart att religiösa människor finner vägledning i sin tro."
Det är sunt att granska politikers religiösa tro, och det finns goda skäl att kritisera fall där religionen gör intrång på den politiska arenan, men en person bör inte diskvalificeras blott för att denne är troende - vilket är vad en del kritiker verkar mena. Om så vore fallet, skulle det i förlängningen innebära att personer hysandes en religiös tro ej bör söka sig till politiska poster.
Jag tror förresten att även Obama (som för tiden ofta framställs som ett föredöme i svenska media), som också han är troende, skulle påstå att han söker Guds vägledning i sitt liv. Men av någon anledning verkar svensk media inte vara lika intresserad av att uppmärksamma Obamas
religiösa tro.
1 kommentar:
Tack för en bra artikel!
Skicka en kommentar