4 november detta år kommer förmodligen att smälla lika högt, om inte högre, än 4 juli gör varje år. Och om Obama vinner, vilket fortfarande allt pekar mot - även om McCain fortfarande tycks knappa in på honom - så är det inte bara i USA det kommer att smällas, utan firandet kommer förmodligen att fortgå världen över.
DN skriver att det i Obamas kenyanska hemby Kogelo planeras en stor segerfest om Obama vinner nattens val.
Här i Sverige valvakar svensk-amerikanarna i Democrats Abroad i Stockholm, och även utrikespolitiska institutet och en del andra huvudstadsbor kommer också att valvaka.
Jag talade med en amerikansk bekant häromdagen och sa att mängder av svenskar hårdbevakar valet - vilket han tyckte var helt otroligt galet: "Det är ju vårat val?", sa han. "Har ni inga egna val?". På den frågan gav jag bara ett standardiserat svar i stil med att "amerikansk politik påverkar ju hela världen... blah blah." Men i ärlighetens namn, nä vi har inga egna val som ens kommer i närheten av det fullkomliga frosseri i retorik, glamour, iver, längtan, förhoppningar, ambitioner och åsikter som amerikanska presidentval i allmänhet - och detta presidentval i synnerhet - bjuder på. Att vi följer dem med större minutiös noggrannhet än de flesta vardagsamerikaner gör - beror kanske på att vi i jämförelse med amerikanarna ter oss lite tråkiga. Eller som Stephen King uttryckte det när han förklarade att han med sin serie "Det Mörka Tornet" tänkte ge sig i kast med att skriva den längsta populärromanen någonsin - en tanke som han förmodade helt enkelt var en del av att vara amerikan, och uttryckte: "vi bygger högst, gräver djupast, skriver längst." 2008 års presidentvalskampanj har visat att det ligger mycket i det han säger.
Tråkig eller ej - så kommer jag själv att spendera eftermiddagen och obestämd tid framåt vid datorn och telefonen, till dess det smäller, och det amerikanska folket valt sin fyrtiofjärde president.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar