Michael Winiarski skriver här för DN en väldigt intressant analys om Putins come-back. Inte för att någon trott att han någonsin försvunnit - vilket bäst bevisades under ryssarnas invasion av Georgien när man istället för att intervjua Rysslands nyvalde president Dmitrij Medvedev skockades kring den "före detta" presidenten Putin - som befann sig i Kina för att följa OS i Beijing. Putin har således aldrig lämnat leken, men nu tycks vägen beredas också för hans formella come-back som president.
Den ryska duman beslöt nämligen i fredags att förlänga presidentens mandatperiod från 4 till 6 år. Vilket innebär att Putin sammanlagt om han blir president igen, får sitta tolv år vid makten. Somliga saker tyder även på att nyval skulle kunna hållas i Ryssland innan 2012 när Medeveds egentliga presidentperiod går ut. En motivering till detta skulle kunna bli den rådande finanskrisen som drabbat Ryssland hårt. Hårda tider kräver hårda män - och vem är hårdare än Putin? I alla fall inte hans pojkaktiga protegé Medvedev. Om Rysslands ekonomi skulle rasa ytterligare så skulle Medvedev dessutom kunna utses till syndabock - krisen inträffade när Medvedev var president, inte när Putin var det. Allt skulle således vara upplagt för Putin att än en gång få dra i tömmarna på den ryska björnen.
Enligt artikeln skulle ett nyval kunna hållas redan 2009. Om så sker så kommer USA:s nyvalde och väldigt oerfarne president att ställas mot en formellt nyvald rysk - men i verkligheten en av toppolitikens mest sluga och erfarna aktörer. Att förhålla sig rätt till denne man med storryska imperieambitioner, kommer att bli en enorm utmaning såväl för Obama som för Europa. Och vi gör bäst i att arbeta tillsammans - vilket är helt nödvändigt för att kunna stå emot en man som under åtta år mycket målmedvetet nedmonterat den ryska demokratin.
President Bush må ha varit naiv gällande Putin, och hans klassiska uttalande var förstås att han sa sett den ryske ledaren i ögonen och däri sett än ärlig man - (hade han varit tuffare hade Europa dock förmodligen anklagat honom för att hetsa fram ett nytt kallt krig.) - däremot kan ingen säga att Bush inte varit målmedveten. Likt Putin har Bush under sina åtta år vid makten riktat blicken mot målet utan att vika av (Bushs blick var dock riktad mot att demokratisera Irak, inte mot Ryssland).
Eftersom USA är en demokrati kommer dock Bush efter årsskiftet att lämna spelplanen. Putin kommer det däremot med största säkerhet inte. Det krävs därför en amerikansk ledare som med okuvlig blick kan se Putin i ögonen och säga nej till ett nytt ryskt imperiebygge, och nej till den inhemska ryska nedmonteringen av demokratins grunder.
Om President Obama och utrikesminister Hillary Clinton klarar av detta - återstår dock att se. Men det fria Europa har allt att vinna på att de gör detta. För om de inte lyckas så kommer den ryska björnen att växa sig betydligt starkare och modigare än något europeiskt land (bortsett från Vitryssland) skulle känna sig särskilt bekväma med. För att vi i Europa tillsammans med Obama och Clinton ska lyckas med detta, så krävs dock att vi fäster blicken på målet och aldrig ger vika - precis som President Bush.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar