Guvernör Paterson avbryter sin återvalskampanj

New Yorks guvernör David Paterson har avbrutit sin planerade återvalskampanj efter att det kommit fram att han (i egenskap av guvernör) tagit kontakt med en kvinna som anklagat en av hans topp-anställda för våldshandlingar (och indirekt hotat henne att inte dra Patersons mans inför rätta). Han menar dock att han inte har missbrukat sitt ämbete men att han är realistisk, och ämnar därför inte ställa upp till omval i höst. Detta torde glädja Obama-administrationen som länge önskat att Paterson inte skulle ställa upp. Men det kan också komma att glädja republikanerna som i Patersons avhopp kan se en möjlighet att övertala folket om att det är dags för partibyte i delstatstoppen.

MSNBC har här ett inslag om händelsen - som är den senaste i den mycket turbulenta New York-politiken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Se även tidigare inlägg:

Paterson får sympati från potentiell rival 20090925

Obama ber guvernör Paterson att inte ställa upp för omval 20090920

Kriget i New York-Senaten för tillfället över 20090710

Republikanerna i New York-Senaten revolterar 20090610

Obama förlänger Patriot Act

President Obama undertecknade i lördags en ett års förlängning av nyckelprovisionerna i Patriot Act, som annars skulle ha löpt ut idag. Obamas namnteckning kommer efter att Representanthuset i torsdags röstat för en förlängning av lagen med 315 mot 97 röster.

Washington Post beskriver de provisioner som kommer att fortsätta gälla:

Three sections of the Patriot Act that stay in force will:

-Authorize court-approved roving wiretaps that permit surveillance on multiple phones.

-Allow court-approved seizure of records and property in anti-terrorism operations.

-Permit surveillance against a so-called lone wolf, a non-U.S. citizen engaged in terrorism who may not be part of a recognized terrorist group.

Källa: Washington Post

Se även tidigare inlägg:

CPAC 2010 - del 9: John Ashcroft 20100221

Patriot Act i backspegeln 20091026

Obama vill förlänga the Patriot Act 20091020

Bush-teamet återförenas

700 veteraner från George W. Bushs presidentadministration träffades i fredags vid J.W. Marriott-hotellet i Washington DC - det var den första samlingen för the Bush-Cheney Alumni Association - som är det uppdaterade namnet på Bush-Cheney 2004 Inc - organisationen som drev Bushs återvalskampanj. Syftet med den uppdaterade organisationen förklaras av Tom Joseflak, tidigare generalkonsul för Bush-Cheney 2004, som följande:

“The Bush-Cheney Alumni Association is an organization devoted to furthering the ideas and principles of the Bush-Cheney Administration with the hope that they will continue to positively impact our nation and the world for years to come,”

Dick Cheney - som fortfarande återhämtar sig från sin nyliga hjärtattack - kunde dock inte närvara vid samlingen, men president Bush hade hälsat på honom innan och sa till publiken att Cheney kände sig bra. Bush talade sedan om tiden i Vita Huset och tiden därefter. Han skojade om den presidentbiografi han håller på att skriva och sa:

"This is going to come as quite a shock to people up here that I can write a book, much less read one,"

Men han talade också om den politik han fört och gick i starkt försvar för somliga av sina program:

“No Child Left Behind was the most advanced civil rights legislation since the Voting Rights Act.”

Men han talade också om vikten av ödmjukhet och sa om sig själv att han upplevt båda sidor av saken och kopplade detta med sin tro:

"Sometimes I got carried away rallying the country, sa han. "I think the swagger criticism was fair. A lot of others weren't. I hope I conveyed a sense that I was a lowly sinner who found redemption. I'm not better than anyone else. What makes me different from others is that I realized I needed help.”

Han fortsatte:

“I’m religious — I confess. One of the challenges in life is: Maintaining religious piety is harder when the pressure is off than when it is on. But now there is still a dependency in a greater grace.”

Gällande dagspolitiken så förklarade Bush att han var intresserad av politisk policy, men inte hade något intresse av att längre delta i dagspolitiken - och att han fortfarande inte tänkte kritisera Obama - även om han inte hade något emot att Dick Cheney försvarade hans administrations politik “I’m glad Cheney is out there,” sa Bush, men beskrev sin egen roll:

"I have no desire to see myself on television. I don't want to be a panel of formers instructing the currents on what to do. ... I'm trying to regain a sense of anonymity. I didn't like it when a certain former president -- and it wasn't 41 (George H.W. Bush) or 42 (Bill Clinton) -- made my life miserable."

Den han syftade på var förstås Jimmy Carter(som bland annat sa att Bushadministrationen var den "worst in history", innan han ändrade sig och sa att den kommentaren var "maybe careless or misinterpreted.")

Källor: Politico, USA Today, CBS News, Politico, Wall Street Journal

Se även tidigare inlägg:

Bush träffar Cheney 20100227

Obama talar om jordbävningen i Chile

President Obama talade igår om jordbävningen i Chile och sa att USA stod beredda att hjälpa Chile. Han talade också om tsunami-varningarna i stilla havet:



Se även tidigare inlägg:

Rapport på plats från Chile 20100228

Islamister i hätska utspel mot Israel och Europa

Irans president Mahmoud Ahmadinejad besökte i torsdags Syrien, där han träffade den syriske presidenten Bashar al-Assad och ledaren för Hezbollah, Sayyed Hasan Nasrallah - vilket var första gången alla tre träffats tillsammans. På en presskonferens med Ahmadinejad och Bashar al-Assad, så talade de om en värld utan sionister.

Ahmadinejad hade också hårda ord till USA och sa att de ville "dominate the region, but they feel Iran and Syria are preventing that. We tell them that instead of interfering in the region's affairs, to pack their things and leave."

President Assad kritiserade å sin tur USA "nya situation av kolonialism" i regionen, med marktrupper i Irak och Afghanistan och ett politiskt tryck på Syrien att bryta med Iran.

USA har skickat tillbaka sin ambassadör till Syrien, som USA kallade hem 2005 i protest mot Libanons dåvarande premiärminister Rafiq Hariri, ett mord som tillskrevs den syriska underrättelsetjänsten. Hillary Clinton hoppades att återvändandet av en amerikansk ambassadör skulle börja en öppningsprocess mot Syrien, men förväntade sig att Syrien skulle bryta banden med Iran - något som uppenbarligen inte verkar ske.

Men om Ahmadinjad och Bashar al-Assad har fullt upp med att tala om att utrota Israel, så har en islaimstledare längre västerut riktat in sig på Europa. Libyens president Muammar al-Qadhdhafi, har förklarat heligt krig mot Schweiz pg a deras genomröstade förbud mot minareter.

"Those who destroy God's mosques deserve to be attacked through jihad, and if Switzerland was on our borders, we would fight it," sa Qadhdhafi och förklarade att jihad inte gick att jämställa med terrorism: "Jihad against Switzerland, against Zionism, against foreign aggression is not terrorism."

Han fortsatte:

"Any Muslim in any part of the world who works with Switzerland is an apostate, is against Mohammad, God and the Koran. The masses of Muslims must go to all airports in the Islamic world and prevent any Swiss plane landing, to all harbours and prevent any Swiss ships docking, inspect all shops and markets to stop any Swiss goods being sold."

Det fanns i Europa efter den schweiziska omröstningen många som var kritiska mot Schweiz. Man kan förstås argumentera för att Qadhdhafis utspel bara var en konsekvens av schweizarnas omröstning - och om Schweiz bara hade låtit bli att rösta igenom en anti-muslimsk lag så hade allt varit lugn och ro. Så här sa Qadhdhafi häromåret om sin syn på muslimsk invandring till Europa:



Källor: Washington Post, Telegraph

Se även tidigare inlägg:

Iran på väg mot kärnstridsspets 20100220

Rapport på plats från Chile

27/2 2010, Puerto Montt.

Efter att ha spenderat nästan en vecka i den vackra och charmiga hamnstaden Puerto Montt i södra Chile vaknade jag någon gång mellan kl. 3 och 4 i natt (lokal tid) av att marken var ovanligt skakig. Jag visste sedan tidigare att jordbävningar inte är någon ovanlig företeelse i Chile, men att det oftast rör sig om svagare skalv. Eftersom jag aldrig förut varit med om en jordbävning var jag av naturliga skäl spänd inför tanken att få uppleva ens det minsta av skalv. De jag pratat med sade dock att det var mycket ovanligt med skalv överhuvudtaget i södra Chile, så jag förväntade mig inte att få erfara någon jordbävning under min vistelse i Puerto Montt.

Min första tanke i mitt halvt drömmande tillstånd var att jag inte riktigt visste vad som hände. Min andra tanke var att det faktiskt var frågan en jordbävning, men jag kunde inte riktigt tro det eftersom jag hört att det är mycket ovanligt med jordbävningar i södra Chile; det var nog en dröm trots allt. Någon sekund senare i och med att skalvet växte i styrka och jag hörde de ropa från grannrummet förstod jag att det inte var någon dröm, utan att allt hände på riktigt. Jag hoppade snabbt ur sängen och spräng till dörrkarmen till mitt rum vilken blev en samlingsplats för alla sovandes på övervåningen. Jag kommer inte ihåg exakt hur länge skalvet höll på, men det kändes inte som att det höll på mer än totalt 40 sekunder efter att jag vaknat. Medan vi stod där i dörrkarmen och höll om varandra kändes det som att jordbävningen tilltog i styrka och man kände tydligt hur marken under fötterna gungade. Efter ca 15 sekunder avtog skalvet i styrka och ebbade snabbt ut. Eftersom vi befann oss på övervåningen kändes skalvet mycket starkare än vad det gjorde på bottenvåningen. Efter jordbävningen försökte jag ringa hem till Sverige och berätta att jag och alla andra i min närvaro var oskadda, men elektriciteten hade brutits och internationella telefonsamtal var blockerade. Jag fick vänta tills 11-12-tiden innan jag lyckades nå mina föräldrar som av naturliga skäl var oroliga.

Det visade sig i efterhand att Puerto Montt hade klarat sig undan några nämnvärda skador (mig veterligen). Inte en tesked hade fallit i huset där jag bor, vilket är ganska otroligt med tanke på hur väl man kände jordbävningen. Värre gick det dock för städerna i centrala Chile, framför allt staden Concepción. I Concepción och i Santiago uppmätte jordbävningen över 8 grader på Richterskalen; i Puerto Montt endast 5 grader. Regionerna i mellersta Chile, ända ned till grannregionen norr om den jag befinner mig i, har förklarats katastrofzoner och i skrivande stund har över 200 hittats döda. En konsekvens av jordbävningen var att tsunamivarning utlystes. Delar av Chiles kust har översvämmats och likaså en av öarna utanför Chile. Mig veterligen har tsunamin nått Hawaii och förväntas så småningom också nå Japan.

Händelsen är naturligtvis en stor tragedi för Chile och vi får hoppas och be att inga fler skalv sker samt att räddningsarbetet genomförs effektivt. För Chiles nyvalda president Sebastián Piñera som tillträder sin post den 11 mars innebär jordbävningen att han får en tuff start och att återuppbyggnadsarbetet kommer att dominera mycket av hans första tid som president.

Vår plan var att återvända till Santiago imorgon bitti (söndag), men all flygtrafik har stängts av i 72 timmar så vi blir kvar här i Puerto Montt några dagar extra, vilket bara känns skönt under rådande omständigheter.

Allt väl i södra Chile.
Erik Bylund

Läs mer:
Kraftig jordbävning drabbade Chile
Minst 214 omkomna i jordbävningen i Chile

Se även tidigare inlägg:

Jordbävning i Chile 20100227

Bush träffar Cheney

För första gången på 13 månader sedan de båda lämnade Vita Huset i januari förra året, så träffades tidigare president George W. Bush och dennes vice-president Dick Cheney i torsdags, när Bush anlände till den tidigare vice-presidentens hem i McLean, Virginia - där Cheney återhämtade sig efter en nylig hjärtattack.

"Lookin' good", sa Bush när han på ett mycket presidentiellt sätt klev ur bilen och skakade hand med sin tidigare vice-president och en av hans mest lojala kabinettsmedlemmar. "Holding up", svarade Cheney, och de två gick sedan in tillsammans.



President Obama ringde den tidigare vice-presidenten i onsdags för att önska denne ett gott återhämtande. Cheney har varit mycket kritisk mot Obama-administrationens säkerhetspolitik, men sådana saker lades åt sidan under samtalet. Cheneys talesman Peter Long sa att Cheney tackade Obama för samtalet "and they enjoyed a pleasant, non-substantive conversation.”

Se även tidigare inlägg:

George W. Bush undrar vem Marco Rubio är 20100227

Maddow hoppas att Cheney kryar på sig 20100224

Bill O'Reilly om Obamas sjukreformsmöte

En ny opinionsundersökning av CNN visar att 56% av amerikanerna anser att den federala regeringen blivit så stor att den hotar den individuella friheten för vanliga medborgare. Det är en siffra som tveklöst gynnar republikanerna (och naturligtvis libertarianerna) mer än Demokraterna. Det gäller också i sjukvårdsfrågan. Bill O'Reilly diskuterar här Obamas öppna sjukvårdsdebatt och förklarar att det råder två skilda ideologiska synsätt på saken - samt att Obama har en hel del likheter med president Bush - de är båda risktagare, även om de satsar på olika saker:



Se även tidigare inlägg:

Obama - videovecka 58 20100227

MSNBC diskuterar sjukvårdsmötet 20100226

Vita Husets festfixare avgår

I november bröt sig paret Michaele och Tareq Salahi in på president Obamas statsmiddag tillägnad Indiens gästande premiärminister. Vita Husets sociala samordnare Desiree Rogers - som pekats ut som delvis ansvarig för missen eftersom hon inte på förhand tillsatt någon från Vita Huset att delta tillsammans med Secret Service när dessa släppte in gästerna på eventet - har nu beslutat sig för att avgå.

Chris Matthews på MSNBC diskuterar här hennes - samt andra Obama-anställdas eventuella - avhopp:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Källor: DN, Politico

Se även tidigare inlägg:

SNL: Obama och party-inkräktarna 20091207

Paret Salahi oroade 20091201

Hayek vs. Keynes Rap Anthem

Det här är den bästa politiska musik jag hört och sett på länge:



Se även tidigare inlägg:

Keynesian economics and its totalitarian consequences 20090908

Jordbävning i Chile

Chile drabbades i natt av en gigantisk jordbävning på 8.8 på richterskalan, vilket kan jämföras med jordbävningen i Haiti som låg på 7.0. Räddningen i Chiles fall var att skalvets epicentrum var långt ute till havs, till skillnad från skalvet i Haiti. Seismologen Reynir Bödvarsson vid Uppsala Universitet säger till SVD om skalvet:

"Skalvet i Haiti hade sitt epicentrum väldigt nära huvudstaden. Det här skalvet har sitt epicentrum långt ute till havs. Det är cirka 100 kilometer till närmaste stora stad med 600 000 invånare. Ett så stort avstånd spelar en oerhört avgörande roll. Men vi ser fortfarande frågetecken kring hur eventuella tsunamis kommer att utvecklas."

MSNBC har här ett inslag om katastrofen:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Se även tidigare inlägg:

Valet i Chile 2: Vänstervågen över i Latinamerika? 20100120

Valet i Chile 1: Piñera ny president 20100119

Guvernör Perry ABBA-kampanjar

Att många amerikaner associerar Sverige med ABBA är knappast någon nyhet. Många politiker tycks dessutom digga det svenska ikon-bandet. 2008 fick folkpartisten Mathias Sundin kontakt med John McCain genom att bära på sig en "ABBA fans for McCain" t-shirt. Nu har Texas guvernör Rick Perry använt sig av ABBA i en kampanj-reklam mot sin republikanske primärvalsmotståndare Kay Bailey Hutchison:



Björn Ulvaeus har en del bra synpunkter på politik, däremot skulle jag gissa att han inte stöder Rick Perrys guvernörskampanj. Reklamsnutten var dock ganska rolig - och för dem som kanske, likt mig själv, är något för ung för att på allvar fått någon större förståelse för hur stora (och bra) ABBA egentligen är, så rekommenderas varmt filmen Mamma Mia!

Primärvalet i Texas hålls förövrigt på tisdag.

Källa: CNN

Se även tidigare inlägg:

Guvernörsvalet i Texas: Debra Medinas 9/11-tabbe 20100212

Texas republikanska internstrid 20091214

Sverige på the Daily Show 20090424

George W. Bush undrar vem Marco Rubio är

Tidigare president George W. Bush höll ett town-hall-meeting med sin lillebror Jeb Bush - Floridas tidigare guvernör som (som i alla fall inoficiellt) endorsat det republikanska stjärnskottet Marco Rubio framför guvernör Charlie Crist - i dennes ambition att bli Floridas näste senator. På mötet fick tidigare president Bush frågan om vad han tyckte om valet, varpå han frågade "Who the hell is Marco Rubio?"

Här är ett nyhetsinslag om town-hall-mötet:



Jag för egen del anser att Marco Rubio är en av få politiker med samma stjärnpotential som Bush själv en gång hade. I Bushs fall, så var det dock redan från början svårt att undgå att veta vem han var.

Källa: Winknews

Se även tidigare inlägg:

Jeb Bush om Obamas Bush-bashing 20100219

Bush tilldelas katolsk pro-life utmärkelse 20100210

Obama - videovecka 58

President Obama kopplar till vinter-OS och förklarar att det behövs samarbete också i politiken och ifråga om sjukvårdsreform. Han förklarar att det var ett bra möte med republikanerna, men betonar här de saker där de inte höll med varandra - men förklarar sedan att tillfället att reformera sjukvården inte kan tillåtas gå till spillo:



Se även tidigare inlägg:

MSNBC diskuterar sjukvårdsmötet 20100226

Obama - videovecka 57 20100220

Ser gay-aktivsterna GOP:s öppnade dörr?

Det republikanska partiets inställning till homosexuella har börjat förändras, och under det senaste året har förändringen skett snabbt. President Bush tillhörde knappast den kristna högerns kärntrupper, men likväl var det de evangelikala kristna som förde honom till seger år 2000 och fick honom återvald 2004 - och Bush drev också frågan om ett federalt konstitutionstillägg som definierade äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna - ett tillägg han inte fick igenom. Den kristna högern är knappast borta - och såväl Sarah Palin som Mike Huckabee har sina teologiska och ideologiska rötter i den kristna högern. Likväl är det inte dessa som längre- eller åtminstone inte för närvarande driver agendan inom det republikanska partiet. De libertarianska republikaner som för närvarande är på uppsving är främst intresserade av högerekonomiska teorier och har föga intressen för socialkonservativa frågor.

De militära hökarna inom partiet är intresserade av försvars- och utrikespolitiska frågor, inte av medborgarnas samlevnadsformer. Och överlag tycks en opinoinsförändring ske när det gäller homosexualitet. Medan abortmotståndet i överlag i hela USA är tämligen kompakt så är synen på homosexualitet på väg att omvärderas. Det kunde knappast ha framstått tydligare än när Ryan Sorba som bland annat skrivit boken "The Gay Gene Hoax", blev utbuad av publiken på CPAC när han fördömde att den konservativa konferensen bjudit in GOPROUD. Det var en viktig stund för gay-republikaner. Charles T. Moran, talesman för den republikanska gay-gruppen Log Cabin Republicans sa att utbuandet av Sorba var ett bevis på att GOP höll på att röra sig bort från "a negative hate-based connotation with homosexuals in the Republican party", och sa vidare:

"The conservative movement is so focused on the issues that bring us together -- limited government, personal responsibility and freedom -- that the social issues have kind of gotten pushed off to the side. Even the Tea Party movement - these people are not talking about social issues."

En av dem som stött gay-frågor starkt är tidigare vice-president Dick Cheney, vars ena dotter är lesbisk. Jimmy LaSalvia, vd för GOPROUD stöder Dick Cheney och försöker värva honom att ställa upp som presidentkandidat 2012, säger att det största hotet mot homo- och bisexuella kommer från radikal islam:

"The greatest threat to gay and lesbian people across the globe is the spread of radicalized Islam, and the Obama administration playing footsie with [Iranian President Mahmoud] Ahmadinejad or any other brutal dictator is not good for gay people,"

Och Charles T. Moran från Log Cabin Republicans förklarade att de inte rådde någon motsättning mellan att vara konservativ och gay:

"Do not assume that just because we support equality issues we support a big government agenda of government takeover of health care, labor unions, climate change mumbo jumbo,"

Det finns naturligtvis en stark fraktion inom det republikanska partiet som tveklöst motsätter sig många av gay-aktivisternas huvudfrågor som te x gay-äktenskap, men för när varande tycks inte heller dessa grupper sätta de moralkonservativa frågorna i främsta rummet. Frågan är om gay-aktivisterna kommer att gå in genom GOP:s alltmer öppnade dörr?

Möjligheten finns. San Fransico Chronicle har här en artikel om Barack Obamas skiftande syn på gay-äktenskap, en artikel som indikerar att Obama slänger kappan efter vinden i frågan. Han stödde en gång gay-äktenskap, och sa i en intervju med en gay-tidning när han kampanjade för att komma in i Illinois-senaten:

"I favor legalizing same-sex marriage, and would fight efforts to prohibit such marriages."

I en interevju 2004 när han kampanjade för att komma in i Senaten, så förklarade han dock att han istället stödde partnerskapslagar för homosexuella - något som inte fanns 1996. Under presidentvalskampanjen i augusti 2008 förklarade han:

"I believe that marriage is the union between a man and a woman. Now, for me as a Christian ... it is also a sacred union. God's in the mix."

Geoff Kors, ledare för Equality California menar att Obama ändrat sina positioner pg a politik:

"When he was running for office in Chicago and wanted strong support from the LGBT (lesbian, gay, bisexual and transgender) community, he made it clear he supported full equality. Since he has continued to seek higher office, he has changed his position for the worse.

It's especially appalling that he is citing his religious beliefs as grounds for his public government position on the civil marriage issue because he knows better,"

Såväl demokraterna som republikanerna har stora väljarblock som motsätter sig gay-äktenskap: republikanerna har den protestantiska kristna högern, och demokraterna den katolska kristna vänstern. Men frågan är om gay-aktivister med en konservativ syn på ekonomi och utrikespolitik inte borde känna sig mycket mer hemma i ett parti som utifrån principer politiskt stöder gay-äktenskap (även om många kristna te-party-libertarianer knappast gör det på ett personligt plan - vilket förövrigt visar den enorma skillnaden mellan den kristna högern och militanta islamister-) än i ett parti där politikerna gör det mesta för att fjäska för väldigt olika väljargrupper. Barack Obama var gay-aktivisternas hopp om att få en starkare röst inom det demokratiska partiet - men samtidigt var Obama demokraternas hopp om att äntligen kunna tilltala evangelikala, som sedan Ronald Reagans tid i princip svurit enhällig trohet till republikanerna.

Vi får se hur saker och ting går - och gay-aktivister är bred samling väljare, precis som alla andra. Men tveklöst är det så att republikanernas dörr aldrig stått lika öppen för gay-aktivster som den för närvarande gör. Och när det finns republikanska homosexuella som inte gnäller över Sarah Palin och Pat Robertson (trots deras skilda syn på saker och ting), och som förstår att det verkliga hotet kommer från radikal islam, inte från den kristna högern/eller den katolska vänstern - så lär republikanerna inte vara särskilt intresserade av att stänga den dörr som de just öppnat.

Källor: CBS News, SF GATE

Se även tidigare inlägg:

Huckabee anser att CPAC var alltför libertarianskt 20100223

Anti-gay-aktivist utbuad på CPAC 20100220

MSNBC diskuterar sjukvårdsmötet

Chris Matthews, Savannah Guthrie och Chuck Todd diskuterar här tillsammans hur Obamas sjukvårdsmöte egentligen gick:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Se även tidigare inlägg:

Om Obamas sjukvårdsmöte 20100226

Om Obamas sjukvårdsmöte

President Obama höll igår sitt öppna sjukvårdsmöte i ett sista försök att nå en överenskommelse i den komplicerade sjukvårdsfrågan. Det var ett väldig speciellt möte där republikaner och demokrater satt tillsammans runt en fyrkantig bordsformation och i nästan sju timmar diskuterade president Obamas sjukreformförslag inför varandra och tv-kamerornas live-sändning.

Jag såg inte hela mötet men följde det passivt, och aktivt när jag kunde, under några timmar. Och även om det var ett toppmöte av högsta formalitet så var det en ganska avslappnad skara som befann sig i rummet - där president Obama inledde och därefter i mångt och mycket agerade som en klassordförande vid ett klassråd, där han rättvist delade ut talan till olika personer, som fick tid att oavbrutet tala i flera minuter - varpå Obama sedan gav en replik och gav ordet till någon annan.

MSNBC har här ett 3-minuters snabbt sammandrag av mötet:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Hur gick då mötet?

Snarare än en debatt så blev det ett tillfälle för politikerna att personligen få förklara varför vad- och varför de tyckte som de gjorde i sjukvårdsfrågan. Någon aggressiv konfrontation, eller någon politisk debatt i likhet med presidentdebatterna 2008 blev det inte, även om John McCain (som klippet ovan visade) försökte flika in en pik om president Obamas brutna löften - något Obama (som klippet också visar) hanterade snabbt och effektivt. Senatorerna Jon Kyl och Mitch McConnell gnällde också över att Obama fick mer tid att prata än republikanerna tillsammans, något Obama - som också pratade betydligt mer än någon annan demokrat - hade en enkel förklaring till: “I’m the president.” Överlag hölls dock en mycket god ton från båda sidor, och president Obama försökte heller inte svartmåla republikanernas syn på de komplicerade frågorna utan lyssnade och gav sedan en förklarande men icke-aggressiv akademisk replik till svar.

Vad som stod tydligt var emellertid att det helt enkelt rådde en ideologisk skillnad mellan partierna. Båda parter var överens om att det fanns enorma brister i det amerikanska sjukvårdssystemet - samtidigt som republikanerna tydligt ansåg att Washington och ökat centralstyre inte var lösningen på dessa problem, medan Demokraterna förklarade varför bara Washington hade möjlighet att hantera problemen.

I den argumentationen så förde båda parter fram viktiga poänger. Demokraterna betonade behovet hos alla stackars amerikaner som saknade sjukförsäkring och att staten därför nödvändigtvis måste axla ett större ansvar, inte bara för de enskilda individernas skull utan också för delstaternas skull som - eftersom USA trots allt tar hand om personer med akutvårdsbehov - annars måste göra det. Republikanerna betonade mer frihet- och ansvarsbiten utifrån en mer ideologisk ståndpunkt. Här i Sverige hade helt säkert Demokraternas poänger gått hem hos allmänheten, men de kom inte med några riktigt nya argument som skulle kunna övertyga skeptiska amerikaner om varför de behövde bli omhändertagna av regeringen.

Vem vann då debatten?

Det är också svårt att säga. Obama förde - precis som väntat - smarta resonemang. Och för dem som delar hans ideologiska uppfattning så var hans argument mycket goda. Problemet för hans del är dock att en stor del amerikaner helt enkelt inte delar den ideologiska synen på saker och ting. Därför är frågan om han kommer att kamma hem några politiska poänger hos andra än hos de redan troende. Att han valde att inte konfrontera republikanerna aggressivt var en god gest - men det gjorde också att republikanerna framstod i tämligen god ton. Och även om man inte håller med republikanerna i deras ideologiska syn på saker och ting, så fick man inte bilden av att de var kapitalistiska monster som saknade medkänsla eller att de inte förstod att det fanns många brister i det amerikanska systemet.

Politico skriver här att det var ett möte utan någon tydlig vinnare, men att republikanerna förmodligen vann mest på den saken.

Jag är beredd att hålla med. Jag skrev för några veckor sedan att mötet var ett genialiskt drag av Obama - där han skulle få möjlighet att glänsa i live-television och visa upp sin överlägsna debattförmåga gentemot mindre vältaliga republikanska politiker och framställa sig själv som den goda och de som de mindre välvilliga. Obama var duktig och han framstod tveklöst som en president som tog sjukvårdsfrågan mycket seriöst, men däremot förmedlades ingen tydlig slutpoäng där Obama framstod som den moraliskt överlägsne och republikanerna som de moraliskt underlägsna. Det är svårt att tro att Obama skulle ha lyckats med att vända den amerikanska allmänheten mot republikanerna (så som han lyckades med på presidentkampanjen 2008). Och förmodligen var det detta som Vita Huset hade hoppats skulle ske.

Personligen tror jag dock att just en sådan här form av debatt hade gynnat president Obama och Demokraternas syn på saken mer, om debatten hade hållits för ett år sedan - när Obama hade ett större politiskt kapital, och när allmänheten inte var lika positionerad kring frågan som de är idag. Med andra ord: om Obama hade hållit sitt gamla kampanjlöfte om att visa förhandlingarna på C-SPAN och anordnat just den här typen av möte förra vintern, så hade han nog kammat hem större sympati för sin sak än jag tror att han gjorde den här gången.

Det ska bli spännande att se opinionssiffrorna kring frågan de närmaste dagarna.

Se även tidigare inlägg:

Dick Morris förkastar Obamas nya sjukreformplan 20100225

Bart Stupak om Obamas nya sjukreformförslag 20100224

Retoriken trissas upp inför sjukreformsmötet 20100224

Abortfrågan tilltar i den nya sjukvårdsdebatten 20100224

Obama presenterar ny sjukvårdsplan 20100223

Obama - videovecka 57 20100220

Obamas plan för att återuppväcka sjukvårdsreformen 20100208

MtP om politik, sjukvårdsreformen etc 20100201

The day Obamacare died 20100125

Vänstern frustrerade över Obamas sjukvårdslöften 20100122

John Yoo om sina juridiska råd

President Bushs juridiske rådgivare John Yoo intervjuas här av KQED radio i San Fransisco. John Yoo friades förra veckan av Justitiedepartementet, som förklarade att han han visserligen visat dåligt omdöme gällande de juridiska råd som låg till grund för de tuffa förhörsmetoder som Bush-administrationen godkände på Guantanamo, men att Yoo inte brutit några etiska regler. I intervjun talar John Yoo ingående om Justitiedepartementets friande som han är glad för, samtidigt som han inte håller med om att han visat dåligt omdöme. Han förklarar sedan utifrån historien den makt som USA:s president har att fatta särskilda lagar i särskilda tider, och förklarar också den situation som rådde efter 9/11 - när juridiska ställningstaganden med nödvändighet behövde göras snabbt. I vanliga fall kan betydligt mindre beslut än de han fattade efter 9/11 ta flera år att fatta under normala omständigheter. En intervju väl värd att lyssna på - som ger en djupare förståelse för de tuffa förhörsmetoder som Obama-administrationen stämplat som tortyr:



För en lite djupare inblick i vad de de juridiska råd John Yoo och andra gav, så rekommenderas min artikel Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument från maj 2009, när några av dokumenten offentliggjordes av Obama-administrationen.

Källa: KQED Radio

Se även tidigare inlägg:

USA tillfångatar topp-taliban 20100216

Bushs rådgivare friade 20100202

Marc Thiessen om CIA, waterboarding och terroristhotet 20100123

John Yoo hos Jon Stewart 20100113

Dick Morris förkastar Obamas nya sjukreformplan

En av Obama-administrationens främsta kritiker är Dick Morris - som en gång var strategen bakom Bill Clintons politiska come-back efter dennes misslyckade sjukvårdsreform och stora kongressförluster i valet 1994. Här talar Morris om Obamas nya försök att få igenom en sjukvårdsreform men säger att detta kommer att bli mycket svårt, och att det finns goda möjligheter att stoppa honom. Skulle detta inte gå, så går det att överklaga till Högsta Domstolen eftersom Obamas förslag kommer att tvinga individer att köpa in sig i ett försäkringsprogram, ett tvång som är icke-konstitutionsenligt.



Här har Dick Morris också en artikel om Obamas presidentskap, där han menar att Obama förstör såväl presidentskapet som sitt parti.

Se även tidigare inlägg:

Dick Morris menar att Obama är dömd 20091218

Bart Stupak om Obamas nya sjukreformförslag 20100224

Ron Paul vs Ben Bernanke

Federal Reserve's ordförande Ben Bernanke vittnade under gårdagen inför Representanthusets Financial Services Committee. En av kongressmännen som korsförhörde Bernanke var Ron Paul - som, kanske pådriven av sin tilltagande popularitet, ansåg att det nu när han äntligen stod ansikte-mot-ansikte för representanten för det institut som bär skuld för världshistoriens alla problem var dags för en inkvisition och gav utlopp för det mesta han tyckte var fel med Federal Reserve - alltifrån att de förmodligen varit inblandade i hemliga vapenaffärer med Saddam Hussein till Watergate-skandalen. Och vem vet vad Bernanke nu sysslade med, han kunde för allt i världen vara i full fart att med att köpa loss Grekland, tyckte Ron Paul. Efter Ron Pauls triader av anklagelser svarade Bernanke:

"Well, congressman, these specific allegations you've made, I think are absolutely bizarre and I have absolutely no knowledge of anything like what you've just described,"

Här är klippet med Ron Pauls utfrågning:



Källa: The Hill

Se även tidigare inlägg:

Huckabee anser att CPAC var alltför libertarianskt 20100223

CPAC 2010 - En sammanfattning 20100222

CPAC 2010 - del 10: Ron Paul 20100221

Tom Udall vill avskaffa filibustern

Den demokratiske senatorn Tom Udall från New Mexico intervjuas här av Rachel Maddow och berättar om sin önskan att avskaffa filibustern:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Om han fortfarande vill detta efter en eventuell republikansk storseger i höstens kongressval återstår att se. Se länken nedan för att se vad Demokraterna tyckte om filibustern när de själva var i minoritet.

Se även tidigare inlägg:

När Demokraterna försvarade filibustern 20100224

Toyotas VD ber USA om ursäkt

Bilföretaget Toyotas VD Akio Toyoda, sonson till grundaren av den japanska biljätten, bad idag i ett kongressförhör USA om ursäkt för problemen med Toyotas bilar som orsakat minst 34 människors död och återkallat 8 miljoner Toyota-bilar runtom i världen. Företaget misstänks för att ha mörkat ett bromsfel, och har många granskningar att vänta. Företaget menar dock att utvecklingen helt enkelt gått för fort och att säkerheten därför kan ha hamnat i andrahand, men att inga elektronikfel hade hittats.

Kongressförhöret följdes också med stort intresse i Japan, där Toyota är en nationalsymbol. Förhöret toppade de japanska morgonnyheterna, och visades delvis live av en kanal. Men förhöret visade också på kulturella skillnader med amerikanernas känsloladdade direkt-på-frågor och den japanska responsen med att ta på sig fullt ansvar och stilla ta till sig bekymren. Av japaner kan den hårda tonen betraktas som en aggressiv handling:

"There is a huge perception gap," sa Weston Konishi, Japan-expert vid the Mansfield Foundation think-tank. "The direct questions may strike the Japanese as accusatory or even aggressive," sa han. "And the formality of the Japanese approach may trigger some undue concern on the part of some members of Congress."

"Some see it as Toyota-bashing or Japan-bashing", sa Konishi vidare. Ian Condry - antropolog vid the Massachusetts Institute of Technology sa dock att den hårda tonen av utländska politiker dock kan komma att välkomnas också i Japan:

"I suspect some might see the harsh questioning not as a cultural thing but as needed pressure for consumer advocacy, which has always had trouble in Japan,"

Japans premiärminister Yukio Hatoyama sa till reportrar:

“I expect Toyota to pay attention to safety thoroughly and improve things that need to be improved,”

Här är kongressförhöret med Akio Toyoda:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Källor: McClatchy, DN, Japan Today här och här, The Hill, BBC, Yahoo News

Se även tidigare inlägg:

Obama talar i Tokyo 20091114

När Demokraterna försvarade filibustern

Det har i demokratiska kretsar på sistone talats en hel del om "det tröga politiska systemet", och att det krävs 60 röster för att bryta en filibuster. Senatens demokratiske majoritetsledare Harry Reid har förklarat att han nu är öppen för möjligheten att driva igenom en sjukvårdsreform med hjälp av reconcilliation, som bara kräver 51 röster och således exkulderar behovet av republikansk hjälp.

"It's hard for us to quite understand why, with reconciliation being planned, we're having a meeting which is allegedly designed to engender some bipartisan agreement,"
sa dock den republikanske kongressmannen Jon Kyl från Arizona om den saken.

Harry Reid sa emellertid att republikanerna borde sluta gnälla över saken:

"They should stop crying about reconciliation as if it's never been done before. It's done almost every Congress, and they're the ones that used it more than anyone else,"

Harry Reid har naturligtvis rätt. Det fanns dock en tid när Demokraterna aggressiv försvarade filibustern - detta var 2005 när republikanerna styrde båda kamrar och president Bush styrde Vita Huset. När demokraterna filibustrade mängder av Bushs nominerade jurister pg a att demokraterna ansåg att dessa var alltför konservativa, så hotade Senatens republikanske majoritetsledare Bill Frist med att bryta filibustrarna genom det sk Nuclear option (som också använts för att beskriva reconcilliation-möjligheten i den pågående sjukvårdsreformen). Detta fick dock i princip hela den demokratiska församlingen att frenetiskt försvara vikten av det goda balanssystem som författningsfäderna avsett med filibuster-regeln som kräver 60 röster. Och naturligtvis slog ingen på lika stort som dåvarande senator Joe Biden, som sa:

“I pray God when the Democrats take back control we don’t make the kind of naked power grab you are doing.”

Få republikaner skulle förstås uttrycka sig så som Joe Biden (bortsett från Pat Robertson förstås). Men även om de skulle göra det, så är frågan om de skulle vara lika snabba på att tvärt byta åsikt som demokraterna för närvarande tycks vara? Kanske skulle de det också, men för närvarande är det demokraterna som förespråkar segelbåtar när vinden blåser deras väg men motorbåt i lagstiftande motvind. Ta en titt tillbaka till våren 2005:



Källa: CNN

Se även tidigare inlägg:

Bart Stupak om Obamas nya sjukreformförslag 20100224

Retoriken trissas upp inför sjukreformsmötet 20100224

Abortfrågan tilltar i den nya sjukvårdsdebatten 20100224

Obama presenterar ny sjukvårdsplan 20100223

Bart Stupak om Obamas nya sjukreformförslag

Bart Stupak kritiserar här Obamas sjukreformförslag pg a de mindre hårda restriktionerna mot abort - något som tillsammans med fler saker gör att sjukreformen enligt honom med största sannolikhet inte kommer att gå igenom:



Se även tidigare inlägg:

Retoriken trissas upp inför sjukreformsmötet 20100224

Abortfrågan tilltar i den nya sjukvårdsdebatten 20100224

Maddow hoppas att Cheney kryar på sig

Dick Cheney genomled häromdagen en lätt hjärtattack. Jag blev positivt överraskad när den liberala programvärden Rachel Maddow förklarade att hon - trots sina många meningsskiljaktigheter med den tidigare vice-presidenten - önskade att han skulle krya på sig.

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

En hedervärd hälsning av Maddow - vilket visar att hon förstår skillnaden mellan sak och person i ett demokratiskt system. Det finns många politiska ledare som få skulle önska att de tillfrisknade om de blev sjuka: Kim Yong Il och Mahmoud Ahmadinejad är två sådana. Dick Cheney tillhör inte den gruppen - och inte Rachel Maddow heller. Meningsskiljaktigheterna till trots.

Maddow besökte också CPAC där hon bl a skakade hand med Liz Cheney. Här berättar hon på sitt sätt med en stor portion humor och en smula allvar om sin upplevelse av konferensen:



Se även tidigare inlägg:

Jon Stewart om CPAC 2010 20100224

CPAC 2010 - del 2: Liz och Dick Cheney 20100219

Jon Stewart om CPAC 2010

Jon Stewart sammanfattar humoristiskt CPAC 2010 på följande sätt:

The Daily Show With Jon Stewart	Mon - Thurs 11p / 10c
CPAC 2010 - Rage Within the Machine
www.thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Political Humor Health Care Crisis

Se även tidigare inlägg:

Huckabee anser att CPAC var alltför libertarianskt 20100223

CPAC 2010 - En sammanfattning 20100222

Våldet i Mexiko ett resultat av USA:s drogmarknad

Våldet i Mexiko fortsätter stegras. Men en faktor som somliga anser inte blivit tillräckligt belyst är hur den amerikanska efterfrågan på droger bidragit till det ökade våldet i grannlandet. För att få bukt med knarkkartellerna och drogvåldet så måste något också göras för att få bukt med den svarta marknad i USA som drogkartellerna tjänar sina pengar på. MSNBC har här ett inslag om vad en del betecknat som USA:s tredje krig:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Se även tidigare inlägg:

Amerikanska mordoffer i Mexiko allt fler 20100112

Retoriken trissas upp inför sjukreformsmötet

Retoriken trissas upp från båda sidor inför morgondagens öppna och bipartisanska sjukvårdsmöte - vilket tyder på att det förmodligen kommer att bli mer av en debatt om sjukvård, än faktiska förhandlingar:



Se även tidigare inlägg:

Abortfrågan tilltar i den nya sjukvårdsdebatten 20100224

Abortfrågan tilltar i den nya sjukvårdsdebatten

President Obama har beslutat sig för ett sista försök att driva igenom en sjukvårdsreform. Det blir i bästa fall en reform utan något regeringsbaserat försäkringsalternativ - men likväl ur presidentens synvinkel en reform godkänd med hjälp av reconciliation-processens 51 röster. En fråga som präglade förra årets debatt har dock tagit nytt liv efter att president Obama i princip gett sin välsignelse till Senatens reformförslag som innehåller en mjukare anti-abortretorik än representanthusets förslag gör. Anti-abortaktivister är arga, men pro-choice-anhängare är också bestämda och vidhåller vad de tidigare sagt om att de kommer att rösta emot en sjukvårdsreform om det sk Stupak-förslaget blir en del av slutförslaget i reformen. Rachel Maddow har här ett inslag om saken:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Imorgon kommer presidentens öppna bipartisanska möte om sjukvårdsreformens framtid att hållas, vi får då se om något sägs om abortfrågan.

Se även tidigare inlägg:

Obama presenterar ny sjukvårdsplan 20100223

Harry Reid får igenom jobbförslag med republikansk hjälp

Senatens majoritetsledare Harry Reid, som på sistone fått uppleva bakslag efter bakslag fick i måndags uppleva en seger när Senaten godkände ett jobbpaket på 15 miljarder dollar. Förlsaget hade omgärdats av många förhandlingar och röstades igenom med 62 mot 30 röster, varav 5 republikaner röstade för förslaget. En av dessa var Massachusetts nyvalda republikanske senator Scott Brown.

“I came to Washington to be an independent voice, to put politics aside, and to do everything in my power to help create jobs for Massachusetts families,” sa Brown i en kommentar till sin röst. “This Senate jobs bill is not perfect. I wish the tax cuts were deeper and broader, but I voted for it because it contains measures that will help put people back to work.”

Jobbpaketet består av fyra komponenter skriver TheHill:

"The jobs bill includes four components: a tax credit to employers who hire new workers; a provision giving small businesses more leeway to write off the cost of capital investments; the Build America Bonds, which would subsidize the borrowing costs of state and local governments; and a one-year extension of surface transportation authorization funding."

De andra republikanerna att rösta för jobbpaketet var Olympia Snowe (Maine), Susan Collins (Maine), Kit Bond (Missouri) och George Voinovich (Ohio).

Innan lagen realiseras så måste den dock också godkännas av Representanthuset. Liberaler och arbetsrepresentanter har varit kritiska eftersom jobbpaketet inte inkluderade en långtidsförlängning av arbetslöshetsförsäkring och COBRA-sjukvårdsförsäkring, som gör att arbetslösa kan behålla sin sjukförsäkring även om de tvingas lämna sitt arbete.

Källor: The Hill, DN

Se även tidigare inlägg:

Obama prisar stimulanspaketets första år 20100218

Romney stöder McCains återval

John McCain som står inför sitt livs tuffaste kampanj mot sin utmanare om posten som Arizonas senator, fick igår stöd av sin forne rival från det republikanska primärvalet 2008, när Mitt Romney endorsade McCain i senatskampanjen.

I ett uttalande från gårdagen förklarade Romney:

"It's hard to imagine the U.S. Senate without John McCain."

Och McCain tackade i sin tur för stödet och svarade:

"Gov. Romney is among the brightest and most dynamic leaders in our party, and I am proud to have his support."

McCain fick sig också en känga på årets CPAC efter att senator Rick Santorum från Pennsylvania sagt att han gjorde misstaget att 2004 kampanja för Arlen Specter (som 2009 bytte parti och blev Demokrat). En kvinna i publiken sa då att hon hoppades att han inte skulle göra misstaget att stödja John McCain i dennes primärval i Arizona, varpå publiken jublade. Stödet från Romney, Palin, Scott Brown - och förmodligen många fler (riktigt) konservativa - torde därför vara ett mycket välkommet inslag i John McCains tillvaro. Romneys endorsement kritiserades dock av radioprataren Rush Limbaugh, som sa som följande:

I like Mitt Romney, but I think he's risking his career over a guy, endorsing McCain, who is so out of step with what's going on right now. McCain's always conservative when he's running for reelection in Arizona. The tea parties have produced a wave of conservatism that have swept Republicans-in-name-only aside. I understand Palin endorsing McCain. She's got no choice. Loyalty, plus if she doesn't the media will cream her, "Oh, he's good enough to be president but you won't endorse him to be Senator?" And it's understandable Romney would endorse Brown, but I don't understand Romney endorsing McCain. I just don't think it's going to fly. These endorsements are unnecessary. What is there to gain by this? Look, it's unfortunate, but people are weeding themselves out of the process all the while engaging in this kind of behavior. So in one sense it has a cleansing aspect to it.

Källa: MSNBC

Se även tidigare inlägg:

Hayworth fortsätter pressa McCain 20100216

Tufft återval för McCain 20100213

Scott Brown kampanjar för John McCain 20100205

Kan Palin rädda McCain från den arga högern? 20100125

Senator Inhofe vill förhöra Al Gore om Climategate

De otaliga skandalerna kring den globala uppvärmningen har misskrediterat också Al Gore, som i mångt och mycket genom sin film (sin av konservativa mycket kritiserade film) An inconvenient Truth satte igång den globala snöbollshypen kring global uppvärminng. Nu vill senator James Inhofe från Oklahoma, som alltid varit en stark kritiker till uppvärmningenspredikanterna, att Justitedepartementet ska dra igång en utredning kring klimathypen som han beskriver som den "största vetenskapsskandalen " och den första att vittna bör vara Al Gore:



Klimathypens bakomliggande politiska agenda med krav på internationell centralisering, finns det all anledning att vara kritisk till, vad climategate-skandalerna förhoppningsvis kommer att leda till är en kritik inte bara mot dålig vetenskap, utan också mot den bakomliggande politiska agendan. En sådan debatt syns inte mycket av i Europa, däremot förs den aktivt inom den amerikanska konservativa rörelsen och av dem har vi i Europa mycket mer att lära än de av oss.

Här är några artiklar om de senaste i lavinen av klimathype-skandalerna: TimesOnline, DailyCaller, TorontoSun, BBC, TimesOnline

Se även tidigare inlägg:

Meteorolog om amerikanskt Climategate 20100123

Huckabee anser att CPAC var alltför libertarianskt

Mike Huckabee, som inte deltog på årets CPAC, trots att denne omöjligt går att betrakta som något annat än konservativ i samtliga avseenden, kritiserade dock konferensen och sa att CPAC de senaste åren blivit alltmer libertarianskt och mindre republikanskt - vilket var en orsak till att han inte åkte dit detta år. Samtidigt trycker han också in en liten kil mellan CPAC och te-party-rörelsen:



Det är svårt att förstå exakt vad Huckabee menar med detta. Att CPAC blivit mer "libertarianskt" de senaste åren är knappast något konstigt, eller ens något oväntat. Jag följde inte CPAC-konferenserna under Reagan eller Newt Gingrich-erans glansdagar, men jag har svårt att tro att de inte då skulle ha varit mer konservativa än de var under president George W. Bush. En annan konstig sak är hans distinktion mellan CPAC och te-party-rörelsen, som han tycks vilja sympatisera mer med. Det måhända att CPAC blivit mer libertarianskt - men te-party-rörelsen är ju i princip alltigenom libertariansk till sin natur. Än konstigare är varför Huckabee egentligen har något emot det, då han själv förespråkar minst sagt libertarianska ekonomiska ideal. Om han ogillar att en del libertarianer skränade mot krigen på CPAC så berodde de rösterna dock knappast på CPAC-etablissemangets syn på saken. Och det fanns gott om talare som gick emot de isolationistiska tendenserna som libertarianerna förde med sig in på konferensen. Svaret till Huckabees utspel kan dock bero på att konferensen detta år i princip tonade ner den socialkonservatism som Huckabee själv - tydligare än de flesta nationella republikaner - förespråkar. Det fanns inga elaka utspel om hemska gay-äktenskap (nästan tvärtom) och inget större utrymme för abortfrågan. Det var istället ekonomin som stod i fokus. Med tanke på hur många etablissemang-republikaner som nu förespråkar gay-äktenskap, så är det troligt att te-party-rörelsen i det avseendet är mer kritiska. Vilket förmodligen skulle gynna Huckabee. Och kanske var det detta som föranledde utspelet.

Naturligtvis är Ron Pauls återuppståndelse i viss mån problematisk - eftersom Paul tar avstånd från tämligen centrala krigsfrågor, men republikanerna har inte möjligheten att stänga ute denna mycket energiska del av partiet (vilket CPAC bevisade). Det är dessa som kommer att ge Republikanerna en chans att faktiskt besegra Demokraterna. Vad man bör göra är istället att ge libertarianerna stort utrymme i ekonomiska frågor, men låta partiets andra (och mer etablerade) falang fortsätta driva krigs- och säkerhetspolitiken. Partiet har dessutom många medlemmar som är libertarianer i nästan alla avseenden (socialliberala, men ekonomiskt konservativa) som inte förespråkar isolationism (Scott Brown är ett bra exempel). Rädslan för Ron Pauls naiva utrikespolitiska idéer behöver därför inte överdramatiseras. Partiet har fortfarande Dick Cheney och en hel hög andra krigspolitiker på lager. Det viktiga för stunden är att libertarianerna och de vanliga republikanerna enat sig om att Obamas ekonomiska politik är katastrofal. Det gör risken för en brytning inom partiet mycket mindre. Och för närvarande borde den frågan vara den allra viktigaste. Och även om kandidaternas olika ståndpunkter i dessa frågor säkert kommer att bli av enorm vikt i det republikanska primärvalet för presidentkandidaturen, så är det två år kvar tills dess.

Se även tidigare inlägg:

CPAC 2010 - En sammanfattning 20100222

Huckabee intervjuar Tony Blair 20100208

Recension: Character is the issue av Mike Huckabee 20100206

Bill Clinton om Obamas politik

President Clinton har återhämtat sig från en hjärtoperation och ska nu börja återuppta sitt vardagsarbete. Här intervjuas han på Fox News och kommenterar Obamas sjukvårdsreform, höstens kongressval et c. Clinton talar om reformen i princip som om att den är död, men menar att förlusterna i höstens kongressval inte behöver bli lika stora som de var när han själv var president 1994 - en förlust i ljuset av hans egen misslyckade sjukvårdsreform - om det demokratiska ledarskapet agerar rätt. Bill Clinton som bor i New York, motsätter sig också terroriståtal på Manhattan - något Obama och Justitieminister Eric Holder länge förespråkat:



Se även tidigare inlägg:

Bill Clinton återhämtar sig 20100214

Obamas opinionssiffror i Iowa etc

Det var i Iowa som president Obamas möjlighet att bli USA:s näste president först framstod som en faktiskt realistisk möjlighet. Sedan dess har Obamas opinionssiffror i delstaten som sköt startskottet för hans presidentkampanj sjunkit. Något Chuck Tood på MSNBC bland annat här talar om i sin senaste utmärkta redogörelse inför höstens kongressval:

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Se även tidigare inlägg:

52% anser att Obama inte förtjänar att väljas om 20100216

MSNBC om valen 2010 20100213