Några händelser de senaste dagarna är i sig själva egentligen inte värda att uppmärksamma - och jag hade heller inte tänkt göra det. Men det finns en poäng som likväl gör att dessa saker ändå behöver lyftas fram.
Till att börja med Obamas etikett-tabbe i Storbritannien, där han inte förstod protokollet och därför gjorde misstaget att tala när nationalsången spelades, och utbringa en skål alldeles för tidigt:
(OBS: det är inte första gången Obama inte förstår den kulturella etiketten - här är händelsen när han hälsade på Japans kejsare genom att både skaka hand och buga - och det samtidigt).
Och dels när han uppenbarligen fick black out och skrev "Barack Obama, 2008" i en gästbok - något Fox News här rapporterar om (tillsammans med lite annat):
Och slutligen detta klipp på minnesgudstjänsten efter tornadon i Joplin, Missouri där Obama kan ses sitta längst fram och tugga tuggummi (vilket somliga gissat var nikotintuggummi):
Alla dessa saker går att ursäkta och hitta trovärdiga förklaringar till. Av allt dumt som politiker kan göra tillhör inga av dessa saker den värre kategorin. Men ärligt talat: minns ni George W. Bush?
Han sa faktiskt inte särskilt ofta fel under sina åtta år som president (något jag kan säga eftersom jag sett de flesta av hans tal). Men han gjorde det ibland - och många bäckar små blev till slut en samling minnesvärda felsägningar som i sinom tid fick smeknamnet "Bush-ismer" - och det spekulerades i allt ifrån att Bush pg a dessa felsägningar skulle ha varit analfabet (något bl a Michael Moore hävdade) till att han skulle lida av Alzeimers (Ta te x denna artikel i Aftonbladet i september 2004 där rubriken lyder: "Bush är på väg att bli dement").
I jämförelse med de otaliga tabbar som gjorts av Obama (för att inte nämna Joe Biden) så ter sig Bush såväl snabbtänkt som en person med gott minne. Obama kan leverera rejält bra tal, om han får dem skrivna på förhand och därefter kan läsa dem innantill på en teleprompter. Bush däremot var spontanitetens mästare - vilket det krävs en viss tankemässig kvickhet för att kunna vara.
Men inte ens det är den verkliga poängen i detta sammanhang. I det avseendet är personer olika och det har föga med intellekt att göra. Poängen är dock att medan sådana här saker fick stora rubriker när de gjordes av Bush, så går de i jämförelse nästan obemärkta förbi när samma slags (och ibland ännu värre) dumheter görs av Obama.
Vilket också gör detta onödiga vetande nödvändigt att veta.
Se även tidigare inlägg:
Obama besöker tornadohärjade Joplin 20110529
Obama i Polen 20110528
tisdag 31 maj 2011
HD avvisar stämning mot John Ashcroft
Högsta Domstolen fastslog idag att en stämning mot fd justitieminister John Ashcroft (justitieminister under Bushs första ämbetsperiod) av Abdullah al-Kidd - som menade att det var ett brott mot konstitutionen när han 2003 arresterades för att säkerställa att han skulle delta som ett vittne i en rättegång. Han arresterades av FBI när han var på väg med ett flyg till Saudiarabien i syfte att utföra vad han kallade en studieresa.
Högsta Domstolen fastslog med 5-3 röster att arresteringen inte bröt mot konstitutionen. Men Domstolen var helt enig om att John Ashcroft personligen hade kunnat ställas till ansvar. Pete Williams rapporterar här om saken på MSNBC:
Detta utslag är ett mycket välkommet sådant. Och ett fall där även Obama-administrationen haft vett nog att förstå det orimliga i stämningen ifråga.
Källor: Washington Post, MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Obama-administrationen försvarar John Ashcroft 20110302
Högsta Domstolen fastslog med 5-3 röster att arresteringen inte bröt mot konstitutionen. Men Domstolen var helt enig om att John Ashcroft personligen hade kunnat ställas till ansvar. Pete Williams rapporterar här om saken på MSNBC:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Detta utslag är ett mycket välkommet sådant. Och ett fall där även Obama-administrationen haft vett nog att förstå det orimliga i stämningen ifråga.
Källor: Washington Post, MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Obama-administrationen försvarar John Ashcroft 20110302
Bushs veteran-cykeltur - Memorial Day-inslag av Fox News
Fox News har här ett i samband med gårdagens Memorial Day, sammanfattande inslag om den cykeltävling som tidigare president George W. Bush anordnade i slutet av april (och som jag också skrev om igår) tillsammans med 14 skadade krigsveteraner (där även Lance Armstrong medverkade - det var dock innan de senaste kontroverserna kring denne):
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
Obama pålyser byte i militärpersonal 20110531
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
---------------
George W. Bush om W 100K och andra nyheter 20110427
Bush cyklar med krigsveteraner 20110427
Del 1:
Del 2:
Se även tidigare inlägg:
Obama pålyser byte i militärpersonal 20110531
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
---------------
George W. Bush om W 100K och andra nyheter 20110427
Bush cyklar med krigsveteraner 20110427
Obama pålyser byte i militärpersonal
President Obama pålyste igår några förändringar i sin militärstab. Bland annat byte av The Chairman of the Joint Chiefs of Staff - eftersom dess nuvarande ordförande Admiral Mike Mullen, som i år fyller 65, kommer att pensionera sig i sommar. Denne har varit president Obamas- och det nationella säkerhetsteamets främste militärrådgivare, och har haft sitt ämbete sedan 2007 när han tillsattes av George W. Bush på försvarsminister Robert Gates rekommendation.
Mike Mullen kommer att efterträdas av Martin Dempsey. Här talar president Obama saken, där han om Mullen bland annat säger så här:
Obama har sagt positiva saker om Bush vid många fler tillfällen än så - men då har det främst gjorts pg a att Obama tvingats av verkligheten till att göra detta. På sistone (som detta exempel visar) så har han dock mer självmant (dvs vid tillfällen när han inte av nödvändigt verklighetsförankrat tvång tvingats omnämna Bush positivt) ändå frivilligt valt att göra detta. Det här måste sägas vara ett sådant tillfälle.
Att Obama nu allt oftare börjar nämna Bush positivt visar att historien börjar rätas ut - och att Obama äntligen börjar släppa sin naiva kampanjretorik från 2008 - en retorik ingen längre riktigt tror på, eftersom den - i synnerhet i avseende till Bush - helt enkelt inte var sann.
Se även tidigare inlägg:
Obama hedrar de fallna vid Arlington National Cemetery 20110531
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
Mike Mullen kommer att efterträdas av Martin Dempsey. Här talar president Obama saken, där han om Mullen bland annat säger så här:
Today, I’ll simply say that, like President Bush before me, I’ve deeply valued Mike’s professional steadiness and his personal integrity.
Obama har sagt positiva saker om Bush vid många fler tillfällen än så - men då har det främst gjorts pg a att Obama tvingats av verkligheten till att göra detta. På sistone (som detta exempel visar) så har han dock mer självmant (dvs vid tillfällen när han inte av nödvändigt verklighetsförankrat tvång tvingats omnämna Bush positivt) ändå frivilligt valt att göra detta. Det här måste sägas vara ett sådant tillfälle.
Att Obama nu allt oftare börjar nämna Bush positivt visar att historien börjar rätas ut - och att Obama äntligen börjar släppa sin naiva kampanjretorik från 2008 - en retorik ingen längre riktigt tror på, eftersom den - i synnerhet i avseende till Bush - helt enkelt inte var sann.
Se även tidigare inlägg:
Obama hedrar de fallna vid Arlington National Cemetery 20110531
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
Texas ekonomi och Rick Perry 2012
Texas har de senaste åren från många håll lyfts fram som en föregångsmodell - där delstatens ekonomi avancerat samtidigt som finanskrisen fick andra delstater (inte minst Kalifornien) att på sin höjd krypa framåt.
Washington Examiner skriver här hur Texas under de senaste tio åren, mellan april 2001 och april 2011 - fick se 732,800 arbeten skapas i den privata sektorn - vilket är den största ökningen i landet, där tvåan Arizona hamnar mycket längre ner med "bara" 90,200 skapade arbeten i den privata sektorn. Detta kan dock sättas i perspektiv till andra delstater, som te x Kalifornien som ligger på första plats i fråga om den delstat som under samma period förlorade flest arbeten i den privata sektorn med ett fall på 623,700 arbetsplatser (följt av Michigan, med en minskning på 619,200 arbeten).
Newsweek beskriver i denna artikel vad detta konkret innebär för de respektive delstaterna och berättar om hur VD:n för Kaliforniens hamburgerkedja Carl’s Jr tänker öppna 300 restauranger i Texas detta år men ingen i Kalifornien - och dessutom överväger att också flytta huvudkontoret till Texas. Det av en enkel orsak: det tar 2 år att få verksamhetstillstånd i Kalifornien - 45 dagar i Texas.
Kritiker (som te x Paul Krugman) har dock menat att även om Texas-modellen med sina få regleringar, låga skatter och en minimal statsmakt bidragit till vissa goda ekonomiska effekter så har delstaten underskottsproblem som alla andra. Det problemet har emellertid guvernör Rick Perry nu börjat lösa - och fick i söndags igenom sitt budgetförslag där man genom nedskärningar täckte ett inkomstfall utan att höja skatterna och utan att nämnvärt röra delstatens 9,4 miljarder dollars besparade rainy-day fund.
Detta har tilltalat konservativa och Rick Perrys namn har i allt högre utsträckning dykt upp som en potentiell kandidat inför nästa års presidentval. Sådana ambitioner har Perry själv många gånger avsagt sig - men nu tycks han ha öppnat dörren för tanken.
Newsweek skriver hur Perry - som var biträdande guvernör när George W. Bush var guvernör - vintern år 2000 blev uppkallad till Bushs kontor, där Bush, övertygad om att han själv skulle vinna presidentvalet, då sade:
Bush vann presidentvalet och Perry tog över guvernörskapet. 18 månader senare ringde Bush igen och sa då:
Den fråga Rick Perry nu överväger är således om han ska byta bort "det bästa arbetet i världen" mot att försöka vandra i sin föregångares fotspår. Om han gör det skulle han kunna lyfta fram sitt guvernörskap och framgångarna i Texas som ett exempel för nationen. Men några farhågor finns likväl: Rick Perry är en perfekt politiker för Texas - vilket inte behöver innebära att han skulle vara det för nationen. Dessutom, konstaterar Newsweek så anser somliga att :
Rick Perry och George W. Bush har mer än en likhet. De tillhör båda Texas mest framgångsrika guvernörer (Bush den förste guvernör att vinna återval för en fyraårsperiod, Perry den längst sittande guvernören - båda två guvernörer som förde in Texas på en konservativ republikansk bana, vars ekonomiska konsekvenser nu tydligt kan skådas) - de båda har också personligheter och dialekter som lätt förknippas med delstaten. Men skillnader finns också - och mitt eget intryck av saken är att Perry faktiskt -är- den stereotypa cowboy-politikern Bush verkade vara (och i negativt avseende utmålades som), men inte var.
Texas ekonomi går dock bättre än nationens överlag - och det har bevisats under Rick Perrys tioåriga ledarskap. Rick Perry är således en bra guvernör - men trots likheterna så är det olikheterna mellan honom och Bush som gör att han förmodligen passar bäst som just guvernör. Den mest komiska och bäst passande beskrivningen av Rick Perrys såväl likheter som olikheter med sin företrädare, anser jag fortfarande vara New York Times sammanfattning av Perry från 2009: "Rick Perry was doing a fine impression of George W. Bush on steroids."
Lillebror Jeb Bush vore, enligt mig, för George W. Bushs del en bättre uppföljare än Rick Perry.
Källor: Newsweek, Washington Examiner
Se även tidigare inlägg:
Rick Perry manar Texas att be om regn 20110424
--------------------
Om Rick Perry kontra Bush:
Rick Perry på SRLC 2010 20100412
Texas republikanska internstrid 20091214
--------------------
Om Texas-modellen:
Texas-modellen fortsätter fungera 20101022
Kalifornien- kontra Texasmodellen 20091102
Det politiska klimatet skiftar i Kalifornien 20091002
Kalifornien och Texas - två exempel för nationen 20090712
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Washington Examiner skriver här hur Texas under de senaste tio åren, mellan april 2001 och april 2011 - fick se 732,800 arbeten skapas i den privata sektorn - vilket är den största ökningen i landet, där tvåan Arizona hamnar mycket längre ner med "bara" 90,200 skapade arbeten i den privata sektorn. Detta kan dock sättas i perspektiv till andra delstater, som te x Kalifornien som ligger på första plats i fråga om den delstat som under samma period förlorade flest arbeten i den privata sektorn med ett fall på 623,700 arbetsplatser (följt av Michigan, med en minskning på 619,200 arbeten).
Newsweek beskriver i denna artikel vad detta konkret innebär för de respektive delstaterna och berättar om hur VD:n för Kaliforniens hamburgerkedja Carl’s Jr tänker öppna 300 restauranger i Texas detta år men ingen i Kalifornien - och dessutom överväger att också flytta huvudkontoret till Texas. Det av en enkel orsak: det tar 2 år att få verksamhetstillstånd i Kalifornien - 45 dagar i Texas.
Kritiker (som te x Paul Krugman) har dock menat att även om Texas-modellen med sina få regleringar, låga skatter och en minimal statsmakt bidragit till vissa goda ekonomiska effekter så har delstaten underskottsproblem som alla andra. Det problemet har emellertid guvernör Rick Perry nu börjat lösa - och fick i söndags igenom sitt budgetförslag där man genom nedskärningar täckte ett inkomstfall utan att höja skatterna och utan att nämnvärt röra delstatens 9,4 miljarder dollars besparade rainy-day fund.
“Texas has made the hard decisions. Twice while I’ve been the governor, we’ve had budget shortfalls, once in ’03 and this time. We’ve made the decision: reduce your spending, don’t raise taxes. And the recovery that occurs after that is pretty substantial,” kommenterade Perry saken.
Detta har tilltalat konservativa och Rick Perrys namn har i allt högre utsträckning dykt upp som en potentiell kandidat inför nästa års presidentval. Sådana ambitioner har Perry själv många gånger avsagt sig - men nu tycks han ha öppnat dörren för tanken.
Newsweek skriver hur Perry - som var biträdande guvernör när George W. Bush var guvernör - vintern år 2000 blev uppkallad till Bushs kontor, där Bush, övertygad om att han själv skulle vinna presidentvalet, då sade:
“ ‘Perry,’ he said, ‘you’re gonna love bein’ governor. It’s the greatest job in the world.’ ”
Bush vann presidentvalet och Perry tog över guvernörskapet. 18 månader senare ringde Bush igen och sa då:
‘Hey, Perry, you remember that conversation we had in the governor’s office about a year and a half ago, and I told you that being the governor of Texas was the greatest job in the world?’?” Perry said he remembered it vividly. “Well,” Bush said, “it is.”
Den fråga Rick Perry nu överväger är således om han ska byta bort "det bästa arbetet i världen" mot att försöka vandra i sin föregångares fotspår. Om han gör det skulle han kunna lyfta fram sitt guvernörskap och framgångarna i Texas som ett exempel för nationen. Men några farhågor finns likväl: Rick Perry är en perfekt politiker för Texas - vilket inte behöver innebära att han skulle vara det för nationen. Dessutom, konstaterar Newsweek så anser somliga att :
"...the nation is still nursing a Texas hangover from the Bush years."
Rick Perry och George W. Bush har mer än en likhet. De tillhör båda Texas mest framgångsrika guvernörer (Bush den förste guvernör att vinna återval för en fyraårsperiod, Perry den längst sittande guvernören - båda två guvernörer som förde in Texas på en konservativ republikansk bana, vars ekonomiska konsekvenser nu tydligt kan skådas) - de båda har också personligheter och dialekter som lätt förknippas med delstaten. Men skillnader finns också - och mitt eget intryck av saken är att Perry faktiskt -är- den stereotypa cowboy-politikern Bush verkade vara (och i negativt avseende utmålades som), men inte var.
Texas ekonomi går dock bättre än nationens överlag - och det har bevisats under Rick Perrys tioåriga ledarskap. Rick Perry är således en bra guvernör - men trots likheterna så är det olikheterna mellan honom och Bush som gör att han förmodligen passar bäst som just guvernör. Den mest komiska och bäst passande beskrivningen av Rick Perrys såväl likheter som olikheter med sin företrädare, anser jag fortfarande vara New York Times sammanfattning av Perry från 2009: "Rick Perry was doing a fine impression of George W. Bush on steroids."
Lillebror Jeb Bush vore, enligt mig, för George W. Bushs del en bättre uppföljare än Rick Perry.
Källor: Newsweek, Washington Examiner
Se även tidigare inlägg:
Rick Perry manar Texas att be om regn 20110424
--------------------
Om Rick Perry kontra Bush:
Rick Perry på SRLC 2010 20100412
Texas republikanska internstrid 20091214
--------------------
Om Texas-modellen:
Texas-modellen fortsätter fungera 20101022
Kalifornien- kontra Texasmodellen 20091102
Det politiska klimatet skiftar i Kalifornien 20091002
Kalifornien och Texas - två exempel för nationen 20090712
Kalifornien - den oregerliga delstaten 20090628
Kaliforniens direktdemokratiska överskott 20090531
Obama hedrar de fallna vid Arlington National Cemetery
President Obama talade och deltog igår i en minnesceremoni över nationens fallna soldater vid Arlington National Cemetery. Här är Obamas tal:
Och här är minnesceremonin:
Se även tidigare inlägg:
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här är minnesceremonin:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten 20110530
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
USA:s krigshundar
Efter att det blev känt att navy-seal-teamet som dödade Bin Ladin hade med sig en specialtränad hund vid namn Cain, så har intresset för krigshundar ökat markant. MSNBC har här en artikel som beskriver hur hundarna är utrustade med avancerade skottsäkra västar, och radiosändare som gör att de kan höra sina befälhavares befallningar.
Och på gårdagens Memorial Day hade man följande intressanta inslag om de amerikanska krigshundarna:
Och här ett annat inslag:
Här har KTVB också en artikel om hur intresset för att adoptera pensionerade krigshundar ökat efter insatsen mot Bin Ladin, något ABC NEWS i följande reportage också berättar om:
Se även tidigare inlägg:
Challenger - USA:s patriotiska vithövdade havsörn 20110530
Och på gårdagens Memorial Day hade man följande intressanta inslag om de amerikanska krigshundarna:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat inslag:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här har KTVB också en artikel om hur intresset för att adoptera pensionerade krigshundar ökat efter insatsen mot Bin Ladin, något ABC NEWS i följande reportage också berättar om:
Se även tidigare inlägg:
Challenger - USA:s patriotiska vithövdade havsörn 20110530
måndag 30 maj 2011
Soldater och veteraner har lägre förtroende för Obama än allmänheten
En ny gallup-undersökning visar att aktiva soldater såväl som krigsveteraner har lägre förtroende för president Obama än allmänheten har. Av de aktiva soldaterna anser 43% att Obama gör ett bra jobb. Av krigsveteranerna ligger den siffran på 37%
Det kan jämföras av allmänheten som inte gjort krigstjänst där Obamas popularitet ligger på 48%. Gallup skriver:
En rolig video jag snappade upp som tydliggör vad statistiken ovan innebär:
Källa: Gallup
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
Det kan jämföras av allmänheten som inte gjort krigstjänst där Obamas popularitet ligger på 48%. Gallup skriver:
Americans who currently serve or previously served in the U.S. military are less likely to approve of the job President Obama is doing than are those who have not served in the military, by about 10 percentage points. This approval gap occurs across age groups.
En rolig video jag snappade upp som tydliggör vad statistiken ovan innebär:
Källa: Gallup
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
FNS: John McCain om Libyen och 2012
Senator John McCain intervjuades på gårdagens Fox News Sunday där han talade om Obama-administrationens politik kring NATO-insatsen i Libyen. En politik McCain fortfarande inte är nöjd med pg a att USA helt enkelt gör för lite, vilket gör att konflikten drar ut på tiden och befolkningen lider. Ghaddafi kan mycket väl knäckas, men det hade kunnat skett för längesen om USA visat styrkan i sina stridsflyg.
Bästa sättet att hindra extremister från att infiltrera rebellerna är dessutom, förklarar McCain, att få stopp på striden snabbt. Ett utdraget krig däremot öppnar dörren för militanta islamister.
McCain talar också om valet 2012 och säger där att hans fd vice-presidentkandidat Sarah Palin, om hon vill, har möjlighet att besegra president Obama nästa år.
Se även tidigare inlägg:
Trycket mot Ghaddafi ökar 20110528
Palin börjar sin politiska rundtur med Rolling Thunder 20110529
Bästa sättet att hindra extremister från att infiltrera rebellerna är dessutom, förklarar McCain, att få stopp på striden snabbt. Ett utdraget krig däremot öppnar dörren för militanta islamister.
McCain talar också om valet 2012 och säger där att hans fd vice-presidentkandidat Sarah Palin, om hon vill, har möjlighet att besegra president Obama nästa år.
Se även tidigare inlägg:
Trycket mot Ghaddafi ökar 20110528
Palin börjar sin politiska rundtur med Rolling Thunder 20110529
John Bolton om situationen i Jemen
Situationen i Jemen är besvärlig. Minst 20 demonstranter har dödats av Saleh-regeringens styrkor, som hävdar att om Saleh förlorar makten så kommer landet att tas över av Al Qaida. Det är ingen ursäkt som håller för att beskjuta demonstranter - vilket västvärlden tydligt förklarat - men Jemen är ett besvärligare land än de flesta. Fox News rapporterar här om de senaste händelserna:
Och här intervjuas USA:s fd FN-ambassadör John Bolton om situationen:
Se även tidigare inlägg:
Stora protester i Jemen 20110401
Jemens farligare revolution 20110302
Jemens president lämnar sin post 2013 20110202
Kriget mot terrorismen i Jemen 20110129
Och här intervjuas USA:s fd FN-ambassadör John Bolton om situationen:
Se även tidigare inlägg:
Stora protester i Jemen 20110401
Jemens farligare revolution 20110302
Jemens president lämnar sin post 2013 20110202
Kriget mot terrorismen i Jemen 20110129
Benjamin Netanyahu - ett föredöme för republikanerna
Jack Kelly skriver här på RealClearPolitics en utmärkt artikel som lovordar Benjamin Netanyahus USA-resa och förklarar varför Netanyahu skulle vara den ultimata republikanska presidentkandidaten - men eftersom han inte kan eller kommer att kunna bli det så borde republikanerna se honom som ett gott föredöme i hur man ska hantera president Obama.
Kelly gör några jämförelser mellan Netanyahu och citerar Bryan Preston från Pajamas Media, som skrev följande om Netanyahus tal till den amerikanska kongressen:
Kelly skriver sedan:
Han skriver lite senare att i jämförelse med Netanyahu så ser de republikanska kandidaterna onekligen veka ut - men den de ska jämföras med är Barack Obama, och där ser saker och ting för republikanernas del betydligt bättre ut. Barack Obama är nämligen en både svag och förvirrad president:
Riktigt så svag tror jag inte att Obama är. Men helt klart har republikanerna mycket de skulle kunna lära av Benjamin Netanyahu. Det var han, inte Obama, som hade verklig koll på situationen i mellanöstern. Det första republikanerna därför bör lära sig av Netanyahu är således inte att vara "tuffa" (Netanyahu var ödmjuk men bestämd) utan att vara kunniga.
Obama är bra på att prata bort meningsmotståndare, men kan bara göra det när dessa kan mindre än han själv. När han möter någon (som te x Netanyahu) som faktiskt har betydligt mer koll på saker och ting än han själv har, så tenderar han att bli ganska tyst (något som här tydligt kan beskådas på mötet i Vita Huset - men som Obamas "debatt" om amerikansk säkerhetspolitik med Dick Cheney våren 2009 också visade).
Att tysta munnen på Obama görs därför enklast genom att faktiskt kunna mer än honom och utgå från en tydlig konservativ grund. Om republikanerna hittar en kandidat som klarar av detta så kommer, precis som Kelly skriver, den svagare kandidaten inte att vara den republikanske utmanaren.
Källa: RealClearPolitics
Se även tidigare inlägg:
Israeler ger Netanyahu högt betyg för USA-besöket 20110529
Kelly gör några jämförelser mellan Netanyahu och citerar Bryan Preston från Pajamas Media, som skrev följande om Netanyahus tal till den amerikanska kongressen:
"This is what a leader looks like," wrote Bryan Preston of Pajamas Media of Mr. Netanyahu's "very impressive" speech to Congress. "Not a word of it will have to be 'clarified' or walked back in a day or two. It will not be 'misunderstood,' as President Obama claims his speech of last week has been. I have had many friends on the Republican side tell me 'if only we had a candidate like that.' "
Kelly skriver sedan:
Bibi Netanyahu can't run for president of the United States. But he showed those who are running how to get the better of Mr. Obama: Talk straight. Talk substance. Go directly at him.
Han skriver lite senare att i jämförelse med Netanyahu så ser de republikanska kandidaterna onekligen veka ut - men den de ska jämföras med är Barack Obama, och där ser saker och ting för republikanernas del betydligt bättre ut. Barack Obama är nämligen en både svag och förvirrad president:
The GOP field arguably is weak ... compared to Bibi Netanyahu. But Republicans are running against Barack Obama, who's made a hash of the economy and foreign policy, and who seems to spend more time golfing and partying and campaigning than attending to his duties. The weaker candidate in 2012 won't be the Republican nominee.
Riktigt så svag tror jag inte att Obama är. Men helt klart har republikanerna mycket de skulle kunna lära av Benjamin Netanyahu. Det var han, inte Obama, som hade verklig koll på situationen i mellanöstern. Det första republikanerna därför bör lära sig av Netanyahu är således inte att vara "tuffa" (Netanyahu var ödmjuk men bestämd) utan att vara kunniga.
Obama är bra på att prata bort meningsmotståndare, men kan bara göra det när dessa kan mindre än han själv. När han möter någon (som te x Netanyahu) som faktiskt har betydligt mer koll på saker och ting än han själv har, så tenderar han att bli ganska tyst (något som här tydligt kan beskådas på mötet i Vita Huset - men som Obamas "debatt" om amerikansk säkerhetspolitik med Dick Cheney våren 2009 också visade).
Att tysta munnen på Obama görs därför enklast genom att faktiskt kunna mer än honom och utgå från en tydlig konservativ grund. Om republikanerna hittar en kandidat som klarar av detta så kommer, precis som Kelly skriver, den svagare kandidaten inte att vara den republikanske utmanaren.
Källa: RealClearPolitics
Se även tidigare inlägg:
Israeler ger Netanyahu högt betyg för USA-besöket 20110529
Challenger - USA:s patriotiska vithövdade havsörn
Den vithövdade havshörnen är USA:s nationaldjur - ett djur som länge varit utrotningshotat men tack vare hårt arbete gjort come-back. Här är örnen Challenger - den enda örn i USA:s historia som tränats till att flyga in på arenor bland annat under sport-event när nationalsången sjungs - men Challenger har gjort mycket mer än det. Här är ett klipp över världens förmodligen mest patriotiska havsörn:
Och här intervjuas Challengers tränare Al Cecere, som är ordförande för American Eagle Foundation (en organisation som bland annat stöd av Dolly Parton), på Fox News tillsammans med sin örn - som är uppkallad efter rymdfärjan med samma namn:
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
----------------
Obama benådar alligator-tjuvjägare 20110521
Och här intervjuas Challengers tränare Al Cecere, som är ordförande för American Eagle Foundation (en organisation som bland annat stöd av Dolly Parton), på Fox News tillsammans med sin örn - som är uppkallad efter rymdfärjan med samma namn:
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären 20110530
----------------
Obama benådar alligator-tjuvjägare 20110521
Herman Cain på Mike Huckabees och Glenn Becks program
Den republikanske presidentkandidaten Herman Cain som på senare tid stigit både i uppmärksamhet och popularitet intervjuades i veckan av såväl Mike Huckabee som Glenn Beck.
Här är intervjun av Mike Huckabee från lördagen, där Huckabee påminner om att Herman Cain började bli känd när han motsatte sig HillaryCare på 1990-talet när Cain bland annat fick tillfälle att konfrontera president Bill Clinton i frågan. Huckabee påpekar också att Cain, likt han själv, förespråkar Fair Tax - och Cain förklarar att han tänker försvara den formen av beskattning och, om han blir president, försöka implementera den:
Och här är intervjun av Glenn Beck för en vecka sedan - där Beck bland annat diskuterar det faktum att Herman Cain varit ordförande för Federal Reserve i Kansas City (ett institut Beck inte är särskilt vänligt inställd till) - något Cain dock lyckas förklara genom att beskriva hur den styrelse han själv satt i faktiskt var, samt hur FED agerade under Alan Greenspans ledarskap. Beck lyfter också fram Herman Cains modiga stöd till Israel:
Herman Cain behöver de konservativa opinionsbildarnas stöd - och i synnerhet Mike Huckabees endorsement skulle väga tungt. Hans deltagande på dessa shower är därför något han förmodligen kommer att gynnas av. Min egen syn på Herman Cain sammanfattas bland annat här.
Se även tidigare inlägg:
Herman Cains chanser debatteras 20110528
Här är intervjun av Mike Huckabee från lördagen, där Huckabee påminner om att Herman Cain började bli känd när han motsatte sig HillaryCare på 1990-talet när Cain bland annat fick tillfälle att konfrontera president Bill Clinton i frågan. Huckabee påpekar också att Cain, likt han själv, förespråkar Fair Tax - och Cain förklarar att han tänker försvara den formen av beskattning och, om han blir president, försöka implementera den:
Och här är intervjun av Glenn Beck för en vecka sedan - där Beck bland annat diskuterar det faktum att Herman Cain varit ordförande för Federal Reserve i Kansas City (ett institut Beck inte är särskilt vänligt inställd till) - något Cain dock lyckas förklara genom att beskriva hur den styrelse han själv satt i faktiskt var, samt hur FED agerade under Alan Greenspans ledarskap. Beck lyfter också fram Herman Cains modiga stöd till Israel:
Herman Cain behöver de konservativa opinionsbildarnas stöd - och i synnerhet Mike Huckabees endorsement skulle väga tungt. Hans deltagande på dessa shower är därför något han förmodligen kommer att gynnas av. Min egen syn på Herman Cain sammanfattas bland annat här.
Se även tidigare inlägg:
Herman Cains chanser debatteras 20110528
Memorial Day 2011 - George W. Bushs engagemang för militären
Idag är Memorial Day i USA, som infaller den sista måndagen i maj - till ära för alla fallna amerikanska soldater.
Och här är dagen till ära (återigen) Toby Keiths klassiker:
I övrigt kan det en dag som denna också passa att påminna lite om tidigare president George W. Bushs engagemang för nationens soldater. Ett engagemang han aktivt arbetat med även efter att han lämnade Vita Huset.
På denna länk och sedan på denna - berättas om den tidigare presidentens 3-dagars cykelturné i slutet av april tillsammans med skadade krigsveteraner.
Och här är ett annat inlägg där Bush-paret i augusti 2010 välkomnar förvånade hemkommande soldater på Dallas-Fort Worth airport.
Och efter massakern på militärbasen Fort Hood i november 2009 tillhörde Bush-paret de första att avlägga ett tröstande besök.
President Bushs förhållande till de amerikanska soldaterna är tämligen diametralt motsatt till den bild som ofta målats upp av honom. Något detta inlägg illustrerar klart och tydligt. Han inställning till militären sammanfattas bra av min favorit-ad från Bushs återvalskampanj 2004:
Och avslutningsvis till dagens och till Bushs ära - än en gång Citizen Reigns klassiker "Fight for me":
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 20100531
Och här är dagen till ära (återigen) Toby Keiths klassiker:
I övrigt kan det en dag som denna också passa att påminna lite om tidigare president George W. Bushs engagemang för nationens soldater. Ett engagemang han aktivt arbetat med även efter att han lämnade Vita Huset.
På denna länk och sedan på denna - berättas om den tidigare presidentens 3-dagars cykelturné i slutet av april tillsammans med skadade krigsveteraner.
Och här är ett annat inlägg där Bush-paret i augusti 2010 välkomnar förvånade hemkommande soldater på Dallas-Fort Worth airport.
Och efter massakern på militärbasen Fort Hood i november 2009 tillhörde Bush-paret de första att avlägga ett tröstande besök.
President Bushs förhållande till de amerikanska soldaterna är tämligen diametralt motsatt till den bild som ofta målats upp av honom. Något detta inlägg illustrerar klart och tydligt. Han inställning till militären sammanfattas bra av min favorit-ad från Bushs återvalskampanj 2004:
Och avslutningsvis till dagens och till Bushs ära - än en gång Citizen Reigns klassiker "Fight for me":
Se även tidigare inlägg:
Memorial Day 20100531
söndag 29 maj 2011
Israeler ger Netanyahu högt betyg för USA-besöket
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu får av sitt folk högt betyg för sitt besök i USA, där Netanyahu bland annat förklarade för president Obama sin syn på de problem Israel står inför, höll ett vänskapligt tal om USA:s och Israels starka band på AIPAC - och höll ett mycket uppskattat tal om Israel-Palestina-konflikten inför den samlade amerikanska kongressen.
Enligt en opinionsundersökning gjord av Tel Aviv University Statistics Department, ansåg 47% av israelerna att Netanyahus USA-besök var en succé - medan bara 10% ansåg att det var misslyckat. Nästan hälften av allmänheten kände sig stolta över att se Netanyahu inför den amerikanska kongressen, medan bara 5% betraktade framförandet som en "missad möjlighet".
Israeler anser heller inte att Israels och USA:s relation blivit skadad genom besöket - trots vissa motsättningar mellan Netanyahu och Obama. 27% ansåg till och med att detta skulle resultera i förbättrade relationer, medan bara 13% ansåg att relationen skulle försämras.
Även Netanyahu personligen har fått se ett opinionsmässigt uppsving. Haaretz skriver:
Den israeliska allmänheten håller således inte med de kritiker som kritiserat Netanyahus tal inför kongressen, eller de som menar att han var alltför konfrontativ i sitt möte med Obama. Haaretz skriver vidare:
Artikeln avslutas dock med att det konstateras att Netanyahus popularitet dock förmodligen inte kommer att hålla i sig - vilket tillhör naturen i israelisk politik. Likväl: Netanyahus USA-vistelse var en framgång - och återigen: de som inte sett hans strålande tal inför kongressen rekommenderas att göra det på denna länk.
Och den som vill se ett annat strålande tal från motsatt håll kan göra det på denna länk, där USA:s förre president George W. Bush talar inför israeliska Knesset på Israels 60-årsjubileum
Källa: Haaretz
Se även tidigare inlägg:
Mahmoud Abbas avvisar fredsförhandlingar 20110529
Enligt en opinionsundersökning gjord av Tel Aviv University Statistics Department, ansåg 47% av israelerna att Netanyahus USA-besök var en succé - medan bara 10% ansåg att det var misslyckat. Nästan hälften av allmänheten kände sig stolta över att se Netanyahu inför den amerikanska kongressen, medan bara 5% betraktade framförandet som en "missad möjlighet".
Israeler anser heller inte att Israels och USA:s relation blivit skadad genom besöket - trots vissa motsättningar mellan Netanyahu och Obama. 27% ansåg till och med att detta skulle resultera i förbättrade relationer, medan bara 13% ansåg att relationen skulle försämras.
Även Netanyahu personligen har fått se ett opinionsmässigt uppsving. Haaretz skriver:
From the poll, it emerged that Netanyahu's trip not only put a brake on the drop in his popularity ratings, but actually reversed the trend.
While in a Haaretz poll five weeks ago Netanyahu seemed to be in hot water with the public, with 38 percent expressing satisfaction with his performance and 53 percent disappointed with it, in yesterday's poll the results were essentially reversed: 51 percent were satisfied, while 36 percent were not.
Den israeliska allmänheten håller således inte med de kritiker som kritiserat Netanyahus tal inför kongressen, eller de som menar att han var alltför konfrontativ i sitt möte med Obama. Haaretz skriver vidare:
Apparently average Israelis - from the right, the center, and even from some parts of the left - are welcoming Netanyahu back to Israel with open arms.
Artikeln avslutas dock med att det konstateras att Netanyahus popularitet dock förmodligen inte kommer att hålla i sig - vilket tillhör naturen i israelisk politik. Likväl: Netanyahus USA-vistelse var en framgång - och återigen: de som inte sett hans strålande tal inför kongressen rekommenderas att göra det på denna länk.
Och den som vill se ett annat strålande tal från motsatt håll kan göra det på denna länk, där USA:s förre president George W. Bush talar inför israeliska Knesset på Israels 60-årsjubileum
Källa: Haaretz
Se även tidigare inlägg:
Mahmoud Abbas avvisar fredsförhandlingar 20110529
En sann svensk USA-vetares spontana åsikt
USA och Sverige har många saker gemensamt. Andra saker mindre gemensamt. För att på allvar förstå USA krävs en viss öppenhet för en del saker som i Sverige kan kännas väldigt främmande. De flesta svenska USA-vetare eller journalister saknar emellertid den förmågan - något jag på denna blogg vid olika tillfällen gett exempel på - häromdagen hittade jag ett till när jag satt och läste i Sören Sommelius bok “Från King till Obama: medborgarrättsrörelsens kamp i USA” - en bok vars innehåll sammanfattas bra av dess titel.
Boken - som jag ännu inte läst ut - börjar med en inledande portion svensk Obama-fascination, och Adlibris beskrivning av boken lyder som följande:
Denna syn på saken behöver inte vara fel, men får boken att kännas lite väl löjligt tidspräglad. Innan Obama blev president brukade man kalla Bill Clinton för "USA:s första svarte president" - och när Jimmy Carter vann presidentvalet 1976 så menade många att man nu kunde säga att "inbördeskriget äntligen var slut" - eftersom han var den förste president sedan inbördeskriget som kom från den djupa södern. Beskrivningar som båda givetvis var typiskt kortsiktigt tidspräglade. Och idag vet jag ingen som omnämner Carter eller Clinton med de där formuleringarna. (Man behöver inte tro på helgon, men katolska kyrkan gör åtminstone inte misstaget att helgonförklara folk innan deras gärningar och livshistorier ens är avslutade).
Därefter blir boken dock snabbt bättre när Sommelius ger sig i kast med de svartas historia som han skildrar med en spännande berättarstil (Jag kan för lite om de svartas historia för att kunna kritisera, och säkert finns det många andra bra böcker om de svartas historia, men Sommelius bok verkar hittills utgöra i alla fall -en- av många bra böcker om detta ämne).
På sida 59 skriver han emellertid så här efter att ha anlänt till ett hotellrum i Atlanta:
Ett uttalande som visar att författaren saknar förmåga att förstå sig på en väsentlig del av den amerikanska kulturen. Hans beskrivning är förstås dessutom felaktig - Fox News rapporterar även om händelser utanför USA. Jag har följt såväl Fox News som MSNBC dagligen i ca 3,5 år - och båda kabelnätverken är utmärkta nyhetsförmedlare.
CNN och PBS är också bra kanaler - men faktum är att den amerikanska kulturen är åsiktsbildande på ett sätt (på ett helt annat sätt än Sverige) som gör att jag tror att man missar mer genom att bara följa CNN än om man bara följer Fox News och MSNBC. Men mer om den saken behöver inte sägas här - poängen är dock att hans spontana uttalande visar en svensk oförståelse som gör att man kan undra om han verkligen förstår den svarta miljö han försöker beskriva, som också den är -synnerligen- osvensk.
Kanske gör han det, och hittills är hans bok informativ och läsvärd (om man bortser från hans personliga åsikter om Obama och Fox News) - men hans uttalande väcker likväl vissa farhågor. Kan en person som tycks ha så lite förståelse för en så stor del av amerikansk kultur som Fox News/den amerikanska konservatismen - verkligen ha förståelse för vad en svart pastor tror, tycker och tänker? Har en person med ett så uppenbart tydligt trångt synsätt på en sak, verkligen förmågan att ha ett brett perspektiv på något annat?
Jag känner inte Sören Sommelius och jag är ingen expert på de svartas historia i USA (även om ämnet onekligen intresserar mig). Men hans nedskrivna spontana åsikt gör att jag anser att det finns orsaker att betvivla den saken.
Ni som läst boken eller är duktiga på de svartas historia i USA får gärna delge era synpunkter på hans bok.
Se även tidigare inlägg:
Om diverse andra bristande svenska USA-skriverier:
Albert Bonniers felöversättning av Hillary Clintons självbiografi 20110503
Vinklad USA-rapportering och svensk Public Service 20110401
Recension: Decision Points - av George W. Bush 20110328
Recension: Den sårbara supermakten av Erik Åsard 20100930
Boken - som jag ännu inte läst ut - börjar med en inledande portion svensk Obama-fascination, och Adlibris beskrivning av boken lyder som följande:
Martin Luther King sköts till döds 1968. Många menar att det är först nu, med president Obama, som någon tagit vid där Kings kamp om medborgarnas rättigheter abrupt tog slut.
Denna syn på saken behöver inte vara fel, men får boken att kännas lite väl löjligt tidspräglad. Innan Obama blev president brukade man kalla Bill Clinton för "USA:s första svarte president" - och när Jimmy Carter vann presidentvalet 1976 så menade många att man nu kunde säga att "inbördeskriget äntligen var slut" - eftersom han var den förste president sedan inbördeskriget som kom från den djupa södern. Beskrivningar som båda givetvis var typiskt kortsiktigt tidspräglade. Och idag vet jag ingen som omnämner Carter eller Clinton med de där formuleringarna. (Man behöver inte tro på helgon, men katolska kyrkan gör åtminstone inte misstaget att helgonförklara folk innan deras gärningar och livshistorier ens är avslutade).
Därefter blir boken dock snabbt bättre när Sommelius ger sig i kast med de svartas historia som han skildrar med en spännande berättarstil (Jag kan för lite om de svartas historia för att kunna kritisera, och säkert finns det många andra bra böcker om de svartas historia, men Sommelius bok verkar hittills utgöra i alla fall -en- av många bra böcker om detta ämne).
På sida 59 skriver han emellertid så här efter att ha anlänt till ett hotellrum i Atlanta:
“På rummet låter jag flåsiga Fox News Channel stå på. Världen utanför USA finns inte. Fox ger mig ont i huvudet, så mycket svada, så många flosker och till råga på allt är det här en av USA:s mest sedda kabeltevekanaler.”
Ett uttalande som visar att författaren saknar förmåga att förstå sig på en väsentlig del av den amerikanska kulturen. Hans beskrivning är förstås dessutom felaktig - Fox News rapporterar även om händelser utanför USA. Jag har följt såväl Fox News som MSNBC dagligen i ca 3,5 år - och båda kabelnätverken är utmärkta nyhetsförmedlare.
CNN och PBS är också bra kanaler - men faktum är att den amerikanska kulturen är åsiktsbildande på ett sätt (på ett helt annat sätt än Sverige) som gör att jag tror att man missar mer genom att bara följa CNN än om man bara följer Fox News och MSNBC. Men mer om den saken behöver inte sägas här - poängen är dock att hans spontana uttalande visar en svensk oförståelse som gör att man kan undra om han verkligen förstår den svarta miljö han försöker beskriva, som också den är -synnerligen- osvensk.
Kanske gör han det, och hittills är hans bok informativ och läsvärd (om man bortser från hans personliga åsikter om Obama och Fox News) - men hans uttalande väcker likväl vissa farhågor. Kan en person som tycks ha så lite förståelse för en så stor del av amerikansk kultur som Fox News/den amerikanska konservatismen - verkligen ha förståelse för vad en svart pastor tror, tycker och tänker? Har en person med ett så uppenbart tydligt trångt synsätt på en sak, verkligen förmågan att ha ett brett perspektiv på något annat?
Jag känner inte Sören Sommelius och jag är ingen expert på de svartas historia i USA (även om ämnet onekligen intresserar mig). Men hans nedskrivna spontana åsikt gör att jag anser att det finns orsaker att betvivla den saken.
Ni som läst boken eller är duktiga på de svartas historia i USA får gärna delge era synpunkter på hans bok.
Se även tidigare inlägg:
Om diverse andra bristande svenska USA-skriverier:
Albert Bonniers felöversättning av Hillary Clintons självbiografi 20110503
Vinklad USA-rapportering och svensk Public Service 20110401
Recension: Decision Points - av George W. Bush 20110328
Recension: Den sårbara supermakten av Erik Åsard 20100930
FtN: Medicare, arbeten, tornadon i joplin
Veckans Face the Nation handlar om tornadon i Joplin, Medicare, arbetslöshet och politik. Studion besöks av Representanthusets republikanske majoritetsledare Eric Cantor, som talar om sin plan för att motverka arbetslösheten.
Studion gästas också av Debbie Wasserman Schultz - kongresskvinna från Floridas 20:e distrikt som i början av maj efterträdde Virginias fd guvernör Tim Kaine som ordförande för The National Democrati Committee (DNC).
Studion gästas också av Debbie Wasserman Schultz - kongresskvinna från Floridas 20:e distrikt som i början av maj efterträdde Virginias fd guvernör Tim Kaine som ordförande för The National Democrati Committee (DNC).
MtP: Medicare, skuldtak och annat
Veckans Meet the Press handlar om ekonomin. Om debatten om Medicare, och den reform som föreslås av republikanen Paul Ryan - samt politiken kring skuldtaken. Republikanernas minoritesledare i Senaten, Mitch McConnell och den demokratiske senatorn Chuck Schumer från New York diskuterar här saken.
Därefter diskuteras också valet 2012 och Sarah Palin, Jon Huntsman, Obamas besök i Joplin etc:
Se även tidigare inlägg:
Eric Cantors jobbförslag 20110529
Paul Ryan om sin Medicare-reform och politiken däromkring 20110527
Därefter diskuteras också valet 2012 och Sarah Palin, Jon Huntsman, Obamas besök i Joplin etc:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Eric Cantors jobbförslag 20110529
Paul Ryan om sin Medicare-reform och politiken däromkring 20110527
Obama besöker tornadohärjade Joplin
President Obama har inlett sin hemkomst till USA med ett besök i det tornadohärjade Joplin, Missouri. Där förklarade Obama på en minnesgudstjänst, efter stormen som lämnade hundratals skadade och krävde minst 139 människoliv och där även omkring 100 människor saknas - att han älskade Joplin och att nationen skulle backa upp staden i denna svåra stund. Han förklarade också att Joplin visade världen vad det innebar att komma samman.
Här har MSNBC ett inslag om situationen inför Obamas ankomst:
Och här är minnesgudstjänsten, där Obama visar att en amerikanska president inte bara är Commander in Chief, utan väldigt också måste vara nationens Comforter in Chief:
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Stor förödelse i Joplin, MIssouri efter tornadon 20110524
Dödlig tornado i Missouri 20110523
Här har MSNBC ett inslag om situationen inför Obamas ankomst:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här är minnesgudstjänsten, där Obama visar att en amerikanska president inte bara är Commander in Chief, utan väldigt också måste vara nationens Comforter in Chief:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Stor förödelse i Joplin, MIssouri efter tornadon 20110524
Dödlig tornado i Missouri 20110523
Palin börjar sin politiska rundtur med Rolling Thunder
Sarah Palin har påbörjat sin politiska rundresa (som ses som en möjligt start på en eventuell presidentkampanj) tillsammans med den motorcykelburna krigsveteranorganisationen Rolling Thunder - något Fox News här rapporterar om:
Se även tidigare inlägg:
Sarah Palin skapar spekulationer om 2012-kandidatur 20110527
Se även tidigare inlägg:
Sarah Palin skapar spekulationer om 2012-kandidatur 20110527
Mahmoud Abbas avvisar fredsförhandlingar
Palestiniernas president Mahmoud Abbas avvisar fredsförhandlingar efter Israels premiärminister Benjamin Netanyahus tal inför den amerikanska kongressen.
Abbas förklarade vidare att vägen fram är att försöka få FN att erkänna Palestina som stat. Detta motsätter sig såväl Israel som USA:s president Barack Obama - men är en idé som stöds av Arabförbundet:
Mahmoud Abbas sa också att dörren dock står på glänt för förhandlingar om Israel utgår från grunder som är acceptabla för palestinierna, något de nu inte är.
Man kan då fråga sig vad dessa grunder skulle vara?
Det Netanyahu erbjöd i sitt otroligt bra tal inför den amerikanska Kongressen var att ge palestinierna självständighet och ge palestinierna stora delar mark för fred. Inte helt enligt de gränser som fanns innan sexdagarskriget. Jerusalem (hela Jerusalem) skulle förbli israeliskt och Israel skulle behöva vissa militära skyddsområden. Den palestinska staten skulle också med nödvändighet behöva vara demilitariserad. Och den palestinska flyktingfrågan lösas utanför Israels slutgiltiga gränser.
Grunden för förhandlingar var dock att palestinierna accepterade dessa saker, och att samarbetet med Hamas - som kräver såväl Israels förintelse som att judar dödas - skulle upphöra. Netanyahu förklarade också i sitt tal att konflikten i grunden aldrig handlat om huruvida en palestinsk stat ska existera eller ej (något alla sex israeliska premiärministrar sedan Oslo-avtalet gått med på) utan om huruvida en judisk stat ska få existera bredvid - något palestinierna inte gått med på och fortfarande inte gör.
Att Obama motsätter sig att FN utropar en palestinsk stat är bra, men Obama har i många avseenden gjort saker och ting svårare. I denna artikel ger David Frum sin syn på problematiken med Obamas krav på förhandlingar, något han motiverade med att palestinierna annars skulle vända sig till FN.
Se även tidigare inlägg:
Egypten har öppnat gränsen till Gaza 20110528
Mer kritik mot Obamas tal om Israel-Palestina 20110528
Vad Obama gjort mot Israel 20110527
Demokrater föredrar Netanyahu framför Obama 20110526
– Vi kan konstatera att utifrån de förutsättningar som Netanyahu lade fram så finns det ingen gemensam grund att förhandla från, skriver DN som citerar Reuters.
Abbas förklarade vidare att vägen fram är att försöka få FN att erkänna Palestina som stat. Detta motsätter sig såväl Israel som USA:s president Barack Obama - men är en idé som stöds av Arabförbundet:
– Den amerikanske presidenten har sagt var han står, men vår position är annorlunda. Vår position är att vi ska söka FN:s stöd för upprättandet av en fristående palestinsk stat på det ockuperade palestinska territoriet, sa Hesham Youssef, chef för Arabförbundets generalsekreterares kabinett enligt Ahram Online.
Mahmoud Abbas sa också att dörren dock står på glänt för förhandlingar om Israel utgår från grunder som är acceptabla för palestinierna, något de nu inte är.
Man kan då fråga sig vad dessa grunder skulle vara?
Det Netanyahu erbjöd i sitt otroligt bra tal inför den amerikanska Kongressen var att ge palestinierna självständighet och ge palestinierna stora delar mark för fred. Inte helt enligt de gränser som fanns innan sexdagarskriget. Jerusalem (hela Jerusalem) skulle förbli israeliskt och Israel skulle behöva vissa militära skyddsområden. Den palestinska staten skulle också med nödvändighet behöva vara demilitariserad. Och den palestinska flyktingfrågan lösas utanför Israels slutgiltiga gränser.
Grunden för förhandlingar var dock att palestinierna accepterade dessa saker, och att samarbetet med Hamas - som kräver såväl Israels förintelse som att judar dödas - skulle upphöra. Netanyahu förklarade också i sitt tal att konflikten i grunden aldrig handlat om huruvida en palestinsk stat ska existera eller ej (något alla sex israeliska premiärministrar sedan Oslo-avtalet gått med på) utan om huruvida en judisk stat ska få existera bredvid - något palestinierna inte gått med på och fortfarande inte gör.
Att Obama motsätter sig att FN utropar en palestinsk stat är bra, men Obama har i många avseenden gjort saker och ting svårare. I denna artikel ger David Frum sin syn på problematiken med Obamas krav på förhandlingar, något han motiverade med att palestinierna annars skulle vända sig till FN.
Se även tidigare inlägg:
Egypten har öppnat gränsen till Gaza 20110528
Mer kritik mot Obamas tal om Israel-Palestina 20110528
Vad Obama gjort mot Israel 20110527
Demokrater föredrar Netanyahu framför Obama 20110526
Eric Cantors jobbförslag
Representanthusets majoritetsledare Eric Cantor ger här republikanernas veckovideotal, och presenterar där The Plan for America's Job Creators, som bygger vidare på The Pledge to America.
Planen utgår från att den privata marknaden är motorn i ekonomin, och syftar till att hjälpa denna driva ekonomin framåt genom att förenkla skattesystemet och göra skatterna plattare och rättvisare med 25% skatt överlag för såväl företag som individer, implementera frihandelsavtalen som slutits med olika länder, återkalla regleringar som förhindrar tillväxt, man kommer också att arbeta för att expandera inhemsk energi/oljeutforskning - dessa saker kommer att öka den långsiktiga tillväxten, hjälpa USA att få en balanserad ekonomi och få USA att fungera igen.
Här skriver Larry Kudlow också på RealClearPolitics en artikel om Eric Cantors Reagan-liknande ekonomiska initiativ.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 123 (Joe Biden) 20110528
Planen utgår från att den privata marknaden är motorn i ekonomin, och syftar till att hjälpa denna driva ekonomin framåt genom att förenkla skattesystemet och göra skatterna plattare och rättvisare med 25% skatt överlag för såväl företag som individer, implementera frihandelsavtalen som slutits med olika länder, återkalla regleringar som förhindrar tillväxt, man kommer också att arbeta för att expandera inhemsk energi/oljeutforskning - dessa saker kommer att öka den långsiktiga tillväxten, hjälpa USA att få en balanserad ekonomi och få USA att fungera igen.
Här skriver Larry Kudlow också på RealClearPolitics en artikel om Eric Cantors Reagan-liknande ekonomiska initiativ.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 123 (Joe Biden) 20110528
lördag 28 maj 2011
Egypten har öppnat gränsen till Gaza
Egypten har öppnat gränsen till Gaza - en gräns som varit stängd för de flesta de senaste fyra åren - detta innebär en lättnad för palestinierna, men också en framgång för Hamas och ökad oro i Israel för att Hamas nu ska få lättare tillgång till vapen etc. Fox News rapporterar här om saken:
De israeliska farhågorna kring Hamas är befogade. Vilket dessa YouTube-klipp kan påminna om. Efter Mubaraks fall finns också befogad oro för vissa element i Egypten - något dessa videoklipp påminner om.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Lite Hamas-propaganda 20110520
Islamiska krafter visar sig i Egypten 20110222
De israeliska farhågorna kring Hamas är befogade. Vilket dessa YouTube-klipp kan påminna om. Efter Mubaraks fall finns också befogad oro för vissa element i Egypten - något dessa videoklipp påminner om.
Källa: SVD
Se även tidigare inlägg:
Lite Hamas-propaganda 20110520
Islamiska krafter visar sig i Egypten 20110222
Obama - videovecka 123 (Joe Biden)
President Obama som är på väg hem från Europa lät idag sin vice-president Joe Biden hålla i veckans videobudskap. Biden talar om den amerikanska bilindustrin som nu är på uppgång och Chrysler har börjat återbetala sina lån till regeringen. Detta gör att regeringsstödet till bilindustrin - som många republikaner kritiserade - ur demokraternas, och somliga republikaners aspekt, nu verkar alltmer legitimt. Här är Joe Biden:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 122 20110521
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 122 20110521
Herman Cains chanser debatteras
De politiska kommentatorerna Sam Seder, Richard Eskow och Matt Lewis diskuterar här på MSNBC vilka chanser Herman Cain - som i en ny opinionsmätning av Gallup har 8% stöd - vilket låter lite men det måste då tas i akt att Herman Cain hittills i princip varit okänd. I samma undersökning ligger Newt Gingrich på 9%, Ron Paul på 10%, Sarah Palin på 15% och Mitt Romney på 17%.
Min syn på saken är att Herman Cain är den av kandidaterna ovan med minst begränsningar och störst möjligheter. Mitt Romney och Ron Paul har många åsiktsskillnader men det gemensamt att de har ett opinionsmässigt tak. Ron Paul har en trogen skara fans som helhjärtat stöder honom - utanför denna grupp är stödet dock drastiskt mindre. Mitt Romney har fler vanliga väljare, men han har också ett tak som han har mycket svårt att lyfta högre, något som bevisas av hans i -denna kontext- låga opinionssiffror. Romney har gränslöst med pengar och en erfaren kampanjstab, och har dessutom de senaste fyra åren siktat in sig på att lyckas med det han inte lyckades med 2008. Han borde ha haft större stöd än så här. Sarah Palin har också hon ett tak - som visserligen ligger mycket högre än Romneys (och jag tror att hon skulle vinna över Romney) men även hon har begränsningar.
Den med minst begränsningar är således Herman Cain. Han har inget nämnvärt politiskt bagage som kan tynga ner honom, och han är helt uppenbart en ideolog - något som denna valcykel tilltalar te-party-inspirerade republikanska primärvalsväljare. Men till skillnad från andra ideologer som te x Ron Paul så vill Herman Cain inte backa klockan till den amerikanska konservatism som rådde på 1800-talet och göra USA till en isolationist-nation.
Han vill att USA ska leda världen (inte dra sig undan från den, som libertarianerna vill - men heller inte att USA bara ska bli "en av många nationer" - som de internationalistiska liberalerna som president Obama vill). I dagens republikanska miljö så har jag svårt att hittills se några politiska brister i Herman Cains framtoning. Det betyder inte nödvändigtvis att han är den bästa kandidaten mot Obama - men för att kamma hem nomineringen och sedan få ett brett republikanskt stöd, så känns han för närvarande mer rätt än alla andra (Jag gillar Newt Gingrich också - men denne verkar helt uppenbart inte vara en enande kraft inom partiet).
Eftersom Cain är så ny i leken så är det av extra vikt för honom att inte göra några allvarliga misstag. Men spelar han vissa kort rätt de närmaste veckorna och månaderna så tror jag att han har goda möjligheter att faktiskt kamma hem nomineringen (hans tabbe i fråga om palestiniernas rätt att återvända tror jag inte kommer att bli något problem eftersom han så tydligt stöder Israel, och hans förtydligande därför inte upplevs som en flip-flop - mer än möjligtvis av kritiker - utan ett uppriktigt förtydligande). Pawlenty känns alltför tam - något han försöker kompensera med fejkad tuffhet, Ron Paul alltför verklighetsfrånvänd ifråga om utrikespolitik, Rick Santorum - tråkig och dogmatisk (även om hans syn på radikal islam, etc är helt strålande), Sarah Palin är helt enkelt för enkelspårig, och även om hon förstås vore bättre än Obamas låtsats-intellektualism, så är hon enkelspårig på ett oreflekterande sätt i en sådan utsträckning att det förmodligen inte ens går hem i ett konservativt republikanskt primärval. Mitt Romney är en politiker som bytt åsikter lite för många gånger i kombination med att han är mormon, något som helt enkelt är problematiskt i ett primärval där hälften av väljarbasen är evangelikala kristna. Newt Gingrich är en bra politiker, men frågan är om han är en bra kampanjare - och oavsett hur hans nytillkomna katolicism och nya hustru än lyckats förändra honom och göra honom till en bättre människa, så var han en gång i världen en väldigt bufflig politiker - något han inte verkar ha helt lätt att komma ifrån.
Herman Cain har inga av dessa brister i bagaget, om han har några andra återstår att se - men hittills har han imponerat. Och de som inte sett talet när han pålyste sin kampanj rekommenderas att göra det. Hans personlighet skulle förstås aldrig i ett så seriöst sammanhang som det nu är frågan om gå hem i Sverige. Men i ett amerikanskt republikanskt primärval så lär det vara det sista han har att bekymra sig om.
Vad som de senaste åren verkligen har kunnat beskådas är att hunden verkligen inte bör dömas efter håren: Obama är inte lika smart som han "verkar vara" och Herman Cain är långtifrån lika simplistisk som han i en utomstående betraktares ögon kanske kan te sig.
Se även tidigare inlägg:
Herman Cain om sin kampanjstrategi 20110526
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Min syn på saken är att Herman Cain är den av kandidaterna ovan med minst begränsningar och störst möjligheter. Mitt Romney och Ron Paul har många åsiktsskillnader men det gemensamt att de har ett opinionsmässigt tak. Ron Paul har en trogen skara fans som helhjärtat stöder honom - utanför denna grupp är stödet dock drastiskt mindre. Mitt Romney har fler vanliga väljare, men han har också ett tak som han har mycket svårt att lyfta högre, något som bevisas av hans i -denna kontext- låga opinionssiffror. Romney har gränslöst med pengar och en erfaren kampanjstab, och har dessutom de senaste fyra åren siktat in sig på att lyckas med det han inte lyckades med 2008. Han borde ha haft större stöd än så här. Sarah Palin har också hon ett tak - som visserligen ligger mycket högre än Romneys (och jag tror att hon skulle vinna över Romney) men även hon har begränsningar.
Den med minst begränsningar är således Herman Cain. Han har inget nämnvärt politiskt bagage som kan tynga ner honom, och han är helt uppenbart en ideolog - något som denna valcykel tilltalar te-party-inspirerade republikanska primärvalsväljare. Men till skillnad från andra ideologer som te x Ron Paul så vill Herman Cain inte backa klockan till den amerikanska konservatism som rådde på 1800-talet och göra USA till en isolationist-nation.
Han vill att USA ska leda världen (inte dra sig undan från den, som libertarianerna vill - men heller inte att USA bara ska bli "en av många nationer" - som de internationalistiska liberalerna som president Obama vill). I dagens republikanska miljö så har jag svårt att hittills se några politiska brister i Herman Cains framtoning. Det betyder inte nödvändigtvis att han är den bästa kandidaten mot Obama - men för att kamma hem nomineringen och sedan få ett brett republikanskt stöd, så känns han för närvarande mer rätt än alla andra (Jag gillar Newt Gingrich också - men denne verkar helt uppenbart inte vara en enande kraft inom partiet).
Eftersom Cain är så ny i leken så är det av extra vikt för honom att inte göra några allvarliga misstag. Men spelar han vissa kort rätt de närmaste veckorna och månaderna så tror jag att han har goda möjligheter att faktiskt kamma hem nomineringen (hans tabbe i fråga om palestiniernas rätt att återvända tror jag inte kommer att bli något problem eftersom han så tydligt stöder Israel, och hans förtydligande därför inte upplevs som en flip-flop - mer än möjligtvis av kritiker - utan ett uppriktigt förtydligande). Pawlenty känns alltför tam - något han försöker kompensera med fejkad tuffhet, Ron Paul alltför verklighetsfrånvänd ifråga om utrikespolitik, Rick Santorum - tråkig och dogmatisk (även om hans syn på radikal islam, etc är helt strålande), Sarah Palin är helt enkelt för enkelspårig, och även om hon förstås vore bättre än Obamas låtsats-intellektualism, så är hon enkelspårig på ett oreflekterande sätt i en sådan utsträckning att det förmodligen inte ens går hem i ett konservativt republikanskt primärval. Mitt Romney är en politiker som bytt åsikter lite för många gånger i kombination med att han är mormon, något som helt enkelt är problematiskt i ett primärval där hälften av väljarbasen är evangelikala kristna. Newt Gingrich är en bra politiker, men frågan är om han är en bra kampanjare - och oavsett hur hans nytillkomna katolicism och nya hustru än lyckats förändra honom och göra honom till en bättre människa, så var han en gång i världen en väldigt bufflig politiker - något han inte verkar ha helt lätt att komma ifrån.
Herman Cain har inga av dessa brister i bagaget, om han har några andra återstår att se - men hittills har han imponerat. Och de som inte sett talet när han pålyste sin kampanj rekommenderas att göra det. Hans personlighet skulle förstås aldrig i ett så seriöst sammanhang som det nu är frågan om gå hem i Sverige. Men i ett amerikanskt republikanskt primärval så lär det vara det sista han har att bekymra sig om.
Vad som de senaste åren verkligen har kunnat beskådas är att hunden verkligen inte bör dömas efter håren: Obama är inte lika smart som han "verkar vara" och Herman Cain är långtifrån lika simplistisk som han i en utomstående betraktares ögon kanske kan te sig.
Se även tidigare inlägg:
Herman Cain om sin kampanjstrategi 20110526
Trycket mot Ghaddafi ökar
NATO:s tryck mot Ghaddafi har ökat - och nu anser även ryssarna att Ghaddafi bör lämna makten - något MSNBC här rapporterar om:
Om NATO lyckas fördriva Ghaddafi, så kommer det innebära att uppdraget och det enda långsiktigt hållbara målet - trots många om och men, till sist ändå lyckades.
Se även tidigare inlägg:
Striderna i Libyen fortsätter 20110523
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Om NATO lyckas fördriva Ghaddafi, så kommer det innebära att uppdraget och det enda långsiktigt hållbara målet - trots många om och men, till sist ändå lyckades.
Se även tidigare inlägg:
Striderna i Libyen fortsätter 20110523
CIA får söka igenom Bin Ladins bostad
CIA har fått tillstånd att söka igenom den dödade Usama Bin Ladins bostad - något MSNBC här rapporterar närmare om:
Se även tidigare inlägg:
Al Qaida släpper Bin Ladins sista meddelande 20110519
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Al Qaida släpper Bin Ladins sista meddelande 20110519
Rättegång 2 mot Blagojevich - del 6: Blago börjar vittna
Rättegången mot Rod Blagojevich går mot sitt slut även om processen fortfarande tycks kunna dra ut på tiden. I veckan började den fd guvernören med sitt eget långa vittnesbörd/försvarstal, som hittills hållit på i två dagar och kommer att fortsätta efter helgen.
Chicago Tribune skriver här om torsdagens vittnesbörd, där Blagojevich berättade sin livshistoria och även gick in på somliga av anklagelserna - bland annat bad han om ursäkt för svordomarna han uttalat på FBI:s inspelningar.
Här har Fox News också två inslag fredagens vittnesbörd:
Att Blagojevich gillar att prata är ingen nyhet - men det här vittnesbördet är längre än många förmodligen trodde att det skulle bli.
Se även tidigare inlägg:
Rättegång 2 mot Blagojevich - del 5: Rahm Emanuel vittnar 20110525
Chicago Tribune skriver här om torsdagens vittnesbörd, där Blagojevich berättade sin livshistoria och även gick in på somliga av anklagelserna - bland annat bad han om ursäkt för svordomarna han uttalat på FBI:s inspelningar.
Här har Fox News också två inslag fredagens vittnesbörd:
Rod Blagojevich Testifies for Second Day at Corruption Trial : MyFoxCHICAGO.com
Rod Blagojevich Testifies for Second Day at Corruption Trial : MyFoxCHICAGO.com
Att Blagojevich gillar att prata är ingen nyhet - men det här vittnesbördet är längre än många förmodligen trodde att det skulle bli.
Se även tidigare inlägg:
Rättegång 2 mot Blagojevich - del 5: Rahm Emanuel vittnar 20110525
Mer kritik mot Obamas tal om Israel-Palestina
Alan Dershowitz skriver här i New York Daily News en kritisk artikel mot Obamas tal om Israel-Palestina-konflikten (egentligen talade Obama om mellanöstern, men fokus hamnade snabbt på Israel-Palestina).
Dershowitz förklarar att han inte anser att frågan handlar om huruvida Obama pro-israelisk eller pro-palestinsk - problemet med hans tal var att han förstörde för båda sidor - och agerade som om parterna själva inte ville förhandla eller såg några egna sätt att nå fram till förhandlingar. Dershowtiz skriver:
Obama gjorde felet att be Israel utgå från 1967 års gränser utan att säga nej till palestiniernas krav på återvändande. Alla vet att Israel en dag kommer att överlämna Västbanken på samma sätt som man överlämnade Gaza. Men:
Någon sådan försäkran gav inte Obama. För palestiniernas del skriver Dershowitz, så kommer de -
Att göra som Obama gjorde: först kräva israeliskt marköverlämnande och sedan lämna frågan om palestinskt återvändande till att lösas genom förhandlingar försätter hela processen i ett dödläge.
Obama gjorde också felet, menar Dershowitz, att han pressade in Netanyahu i ett hörn när han krävde att Mahomud Abbas skulle bryta alliansen med Hamas för att förhandlingar med Israel skulle kunna bli möjliga. Huruvida Israel ska förhandla med en Hamas-stödd palestinsk regering eller ej var Israels beslut att fatta, inte Obamas. Genom att säga som han gjorde, så gick Obama längre än den israeliska regeringen själva gjort, och förklarar att den israeliska regeringens syn på alliansen med Hamas hittills varit följande:
Och vidare:
Dershowitz förklarar sedan att Netanyahu hade ett ambitiöst fredsförslag i beredskap innan han åkte till USA - något Obama genom sitt utspel förstörde:
Jag själv anser att Hamas bör stoppas först och främst. Men om även Netanyahu tidigare varit beredd att förhandla med en Hamas-uppbackad palestinsk regering, men tvingades överge den tanken efter Obamas utspel, så säger det en hel del. Obama förstår helt enkelt inte parterna i den konflikt han försöker medla i (vilket kan jämföras med USA:s två tidigare presidenter. George W. Bush var en nära vän till Israel utan att fördenskull ignorera palestiniernas behov). Bill Clinton var en expert på alla detaljer och aspekter av konflikten under 1990-talet. Obama gillar att hålla visionära tal, men att gräva sig ner i detaljer och sakfrågor är inte hans grej - trots att han gärna vill hävda sig själv som en nyanserad, sofistikerad och noggrann president. Något denna händelse - likt så mycket annat - visar att han emellertid inte är.
Dershowitz avslutar:
Problemet med Obama är att han bygger upp en retorik som låter logisk utifrån hans egna föreställningar om saker och ting - men som likväl blir fel eftersom hans egen syn på det ena och det andra inte harmonierar med verkligheten.
Källa: NY Daily News
Se även tidigare inlägg:
Vad Obama gjort mot Israel 20110527
Dershowitz förklarar att han inte anser att frågan handlar om huruvida Obama pro-israelisk eller pro-palestinsk - problemet med hans tal var att han förstörde för båda sidor - och agerade som om parterna själva inte ville förhandla eller såg några egna sätt att nå fram till förhandlingar. Dershowtiz skriver:
He (Obama) simply does not understand the dynamics of Middle East negotiation. I am disappointed in him not because I support Israel (which I do), but because I support peace based on a two-state solution. I agree with Obama about his ends, while disagreeing about his means.
Obama gjorde felet att be Israel utgå från 1967 års gränser utan att säga nej till palestiniernas krav på återvändande. Alla vet att Israel en dag kommer att överlämna Västbanken på samma sätt som man överlämnade Gaza. Men:
The Israelis will never agree to generous borders for the Palestinians unless they are assured that their identity as the nation-state of the Jewish people will not be demographically undercut by "the right of return."
Någon sådan försäkran gav inte Obama. För palestiniernas del skriver Dershowitz, så kommer de -
- never give up their emotionally charged right of return unless that is an unambiguous prerequisite to achieving statehood with generous borders.
Att göra som Obama gjorde: först kräva israeliskt marköverlämnande och sedan lämna frågan om palestinskt återvändande till att lösas genom förhandlingar försätter hela processen i ett dödläge.
Obama gjorde också felet, menar Dershowitz, att han pressade in Netanyahu i ett hörn när han krävde att Mahomud Abbas skulle bryta alliansen med Hamas för att förhandlingar med Israel skulle kunna bli möjliga. Huruvida Israel ska förhandla med en Hamas-stödd palestinsk regering eller ej var Israels beslut att fatta, inte Obamas. Genom att säga som han gjorde, så gick Obama längre än den israeliska regeringen själva gjort, och förklarar att den israeliska regeringens syn på alliansen med Hamas hittills varit följande:
The current position of the Israeli government is to invite the Palestinian authority to begin negotiations now, but to insist, before any final agreement is reached, that Hamas either accept the President's current conditions or be excluded from the government.
Och vidare:
By going further than the Israeli government — by seeming to justify an Israeli refusal even to begin negotiations with the Palestinian Authority until Hamas accepts those conditions or the Palestinian Authority rejects Hamas — the President has made it harder for the Netanyahu government to resist the demands of Israeli extremists who oppose all negotiations.
Dershowitz förklarar sedan att Netanyahu hade ett ambitiöst fredsförslag i beredskap innan han åkte till USA - något Obama genom sitt utspel förstörde:
Netanyahu originally planned to come to Washington with a generous peace proposal to entice the Palestinians back to the negotiating table. But Obama painted him into a corner and made him change his script by notifying him, as he was about to board his plane, that the President was going to call for Israel to return to its 1949-1967 lines, without also calling for the Palestinians to give up their right of return. By thus preempting the prime minister, he forced him to become more defensive of Israel's bargaining positions and less willing to offer specific, generous concessions. The result was a powerful speech in defense of Israel by Netanyahu, an overwhelmingly positive response from Congress and a movement away from peace negotiations.
Jag själv anser att Hamas bör stoppas först och främst. Men om även Netanyahu tidigare varit beredd att förhandla med en Hamas-uppbackad palestinsk regering, men tvingades överge den tanken efter Obamas utspel, så säger det en hel del. Obama förstår helt enkelt inte parterna i den konflikt han försöker medla i (vilket kan jämföras med USA:s två tidigare presidenter. George W. Bush var en nära vän till Israel utan att fördenskull ignorera palestiniernas behov). Bill Clinton var en expert på alla detaljer och aspekter av konflikten under 1990-talet. Obama gillar att hålla visionära tal, men att gräva sig ner i detaljer och sakfrågor är inte hans grej - trots att han gärna vill hävda sig själv som en nyanserad, sofistikerad och noggrann president. Något denna händelse - likt så mycket annat - visar att han emellertid inte är.
Dershowitz avslutar:
A negotiator or mediator whose statements move the parties further away from the negotiating table than they were before he spoke deserves a failing grade in the science of negotiation.
What the President should have done is to insist that both parties immediately agree to sit down and negotiate without any preconditions.
It's not too late. But it will take yet another "explanation" of what President Obama really meant in his ill-advised speech.
Problemet med Obama är att han bygger upp en retorik som låter logisk utifrån hans egna föreställningar om saker och ting - men som likväl blir fel eftersom hans egen syn på det ena och det andra inte harmonierar med verkligheten.
Källa: NY Daily News
Se även tidigare inlägg:
Vad Obama gjort mot Israel 20110527
Ratko Mladic gripen
Den serbiske massmördaren Ratko Mladic greps häromdagen. Den serbiske general som bär skulden till den etniska rensningen i Bosnien och massakern i Srebrenica. Denne kommer nu att ställas inför FN:s tribunal i Haag. DN skriver:
Här har MSNBC också ett reportage om gripandet - som alltså sker samma månad som en annan massmördare fått möta rättvisan:
Och här ett annat reportage:
DN skriver också här en annan artikel om skillnaderna mellan Bin Ladin och Ratko Mladic. Och här en artikel där Nikola Janic, ordförande i Serbiska riksförbundet förklarar att "ingen serb är glad" för det som hänt, och att världen bara ser den ena sidan av myntet:
Det fanns krigsförbrytare på båda sidor - men Ratko Mladic var en av de värsta och att han nu ställs till ansvar för sina brott är bra, på samma sätt som Bin Ladins död var det. Något som inte innebär vare sig att de muslimska anspråken är historiskt legitima, eller att våld förekom bara från en sida. Så var inte fallet. Här har Russia Today en annan sida av historien - och här har New York Times en artikel om känslorna i Serbien.
Se även tidigare inlägg:
Hillary Clinton besöker Bill Clinton-statyn i Kosovo 20101014
Bill Clinton äras med staty i Kosovo 20091129
För alla som minns de varma dagarna i juli 1995 är det en stor lättnad att mannen som kallades för ”Bosniens slaktare” äntligen sitter bakom lås och bom.
Ratko Mladic är en av de ansvariga för den etniska rensningen i Bosnien och den som beordrade massakern på 8.000 muslimska pojkar och män i Srebrenica.
Arkivbilderna som nu åter rullar på tv-skärmarna visar hur Mladic kallar fram bussar till kvinnor och barn.
Kvar står männen som snart därefter, när tv-kamerorna försvunnit, skickas bort för att dödas.
Det som hände i Srebrenica är ett av de värsta brotten under krigen i det sönderfallande Jugoslavien.
Här har MSNBC också ett reportage om gripandet - som alltså sker samma månad som en annan massmördare fått möta rättvisan:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat reportage:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
DN skriver också här en annan artikel om skillnaderna mellan Bin Ladin och Ratko Mladic. Och här en artikel där Nikola Janic, ordförande i Serbiska riksförbundet förklarar att "ingen serb är glad" för det som hänt, och att världen bara ser den ena sidan av myntet:
– Man vill anklaga Serbien för allt. Men allt är inte svart och vitt på Balkan. Så varför skulle jag vara glad, när jag som serb tvivlar på att det blir en rättvis rättegång, säger Janic.
Det fanns krigsförbrytare på båda sidor - men Ratko Mladic var en av de värsta och att han nu ställs till ansvar för sina brott är bra, på samma sätt som Bin Ladins död var det. Något som inte innebär vare sig att de muslimska anspråken är historiskt legitima, eller att våld förekom bara från en sida. Så var inte fallet. Här har Russia Today en annan sida av historien - och här har New York Times en artikel om känslorna i Serbien.
Se även tidigare inlägg:
Hillary Clinton besöker Bill Clinton-statyn i Kosovo 20101014
Bill Clinton äras med staty i Kosovo 20091129
Obama i Polen
President Obama kom igår till Polen efter sitt besök på G8 i Frankrike. MSNBC har här ett inslag som sammanfattar G8-mötet och Obamas ankomst till Polen - som är den sista anhalten på hans Europaresa:
Och här ett annat inslag om besöket i Polen där han drar paralleller mellan Östeuropas befrielse för 20 år sedan, med det som idag händer i mellanöstern:
Se även tidigare inlägg:
Obama anländer till G8 i Frankrike 20110526
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Och här ett annat inslag om besöket i Polen där han drar paralleller mellan Östeuropas befrielse för 20 år sedan, med det som idag händer i mellanöstern:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama anländer till G8 i Frankrike 20110526
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)