Senaten:
2012 står 23 demokratiska senatsplatser på spel mot bara 10 republikanska. Det innebär att demokraterna kommer att tvingas spela defensivt eftersom de helt enkelt har mycket mer att förlora än republikanerna. Och av de 10 republikanska platserna som står inför omval så tillhör de flesta av dessa solida republikanska delstater - bara i Massachusetts (med republikanen Scott Brown) och i Nevada (med republikanen John Ensign) kan demokraterna hoppas på segrar.
Det kan jämföras med de 23 demokratiska platserna som står på spel där många av dessa finns i delstater med starkt republikanskt övertag, som Nebraska, Virginia, Missouri, Montana, West Virginia, North Dakota, Ohio och Florida. Ett synnerligen ovälkommet scenario ur demokratisk synvinkel.
Representanthuset:
För republikanerna i Representanthuset kunde den republikanska vågen inte komma vid bättre tillfälle. De vann inte bara en historiskt stor majoritet i Representanthuset utan också i delstatskongresserna vilket ger möjligheten att definiera om kongressvaldistrikten i landet efter eget behag (en möjlighet som tidigare sedan 1960-talet i princip alltid totaldominerats av demokraterna). Det kommer att innebära att republikaner som nu representerar svajande valdistrikt kommer att kunna se fram emot att kampanja i mer välvilliga sådana 2012. Statistiskt så har republikanerna nu fått makt att i total omfattning omdefiniera distrikten i 15 delstater - varav många swing-states, som te x Florida, Michigan, North Carolina, Ohio, Pennsylvania, Minnesota och Wisconsin. Totalt kontrollerar de distriktsförändringarna i 193 Representanthus-distrikt, i jämförelse med demokraternas makt över 44 distrikt. Yahoo News förklarar att detta innebär att republikanerna nu kan ta tillbaka distrikt som demokraterna genom samma metod lyckats behålla i generationer:
The implications are significant for 2012. Take North Carolina, for example. It was a rare bright spot for House Democrats, who hung on to three of four contested seats despite the wipeout against the party in the South. Democrats still hold a 7-6 majority in the congressional delegation, thanks to a gerrymandered map drawn by state Democrats for generations.
That's likely to change with Republicans winning control of the legislature for the first time in history. Reps. Mike McIntyre and Larry Kissell could easily find their careers in peril, if the new lines exclude African-American constituencies from their districts that have been crucial to their political successes.
(OBS: förbered er på att svensk media eller någon amerikansk liberal pr-typ som Michael Moore, kommer att försöka framställa dessa distriktsförändringar som "fusk" eller republikanska busfasoner och helt glömma bort demokraternas långa historia av gerry-mandering och att demokraterna i årtionden haft makten över denna förmån).
Ett annat bakslag för demokraterna var att de förlorade en mängd platser hållna av sk blue-dog-demokrater (konservativa demokrater). Dessa har för partiet varit en nödvändighet för att kunna vinna och behålla majoriteter - eftersom den progressiva vänsterliberalismen, som i allt större utsträckning berett ut sig inom det demokratiska partiet, helt enkelt inte går hem i södern. Det är svårt att se att demokraterna skulle kunna konkurrera om dessa platser på nytt när de väl är förlorade - i synnerhet om Nancy Pelosi fortsätter som ansiktet utåt för Representanthusets demokrater.
Yahoo News skriver vidare:
Pelosi's decision to stick around as minority leader is another factor that bodes well for House Republicans protecting their majorities in 2012. Moderate Democrats, the kind necessary to take back a majority, are already fretting that her continued presence for the next two years will depress Democratic recruiting in swing districts, prevent Democrats from turning the page on a disastrous year, and fuel Republican fundraising (even as she's a very effective fundraiser herself).
Slutsatser:
Situationen inför 2012 ser således dyster ut för demokratisk del. 2 år är dock en evighet inom politiken. Tidigt 2009 menade James Carville att demokraterna nu skulle dominera spelfältet i 40 år - nu kan tydligt konstateras att de bara lyckades dominera i 2.
Saker och ting kan förändras - och det politiska klimatet kan bli bättre för demokraternas del. Det gäller också att republikanerna i Representanthuset inte gör samma misstag som demokraterna gjort (nämligen går för långt och för taktlöst fram). Det misstaget gjorde Newt Gingrich koalition på 1990-talet, och samma misstag har Nancy Pelosis koalition under slutet av 20-00-talet gjort. John Boehner bör därför försöka agera principfast och beslutsamt men samtidigt vaksamt och ödmjukt.
Republikanerna har dessutom en annan svaghet inför 2012 - de har ingen tydlig presidentkandidat, och risken finns att de likt 1996 nominerar någon tämligen medioker kandidat som förlorar mot Barack Obama på samma sätt som Bob Dole förlorade mot Bill Clinton 1996. George W. Bush var under sitt sista år måhända mer en belastning för sitt parti än en hjälp - men han var en ledarkaraktär av största mått, och har lämnat efter sig ett gigantiskt ledarvakuum inom partiet, som republikanerna uppenbart har mycket svårt att fylla.
Allt det där är dock saker republikanerna har gott om tid att tänka på, planera inför och förändra till sin fördel. Demokraterna däremot är inför 2012 låsta av spelregler de inte kan förändra. Yahoo News avslutar:
Two years is an eternity in politics. President Obama's popularity is poised to rebound, and Republicans could certainly overreach now that they're in charge of the House. But fundamentals also matter. And the structural changes to the House race map and the defensive posture of Senate Democrats portend a very difficult cycle for Democrats.
Källa: Yahoo News
Se även tidigare inlägg:
Republikanerna vinner delstatskongresserna 20101104
En kort utvärdering av te-party-rörelsen och valet 20101103
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar