Helen Thomas ställde dåliga, inte spetsiga frågor

Jag skrev i följande inlägg om Helen Thomas avgång att jag själv inte varit särskilt imponerad av hennes "spetsiga frågor" (som jag följt ett antal år eftersom jag under åtta år såg nästan alla Bushs fyra pressekreterares presskonferenser):

Jag har aldrig varit någon fan av Helen Thomas eftersom jag alltid tyckt att hennes frågor nästan jämt baserats på alldeles för enkla utgångspunkter och varit alldeles för sensationssökande till sin natur. Hon gillade att ställa "spetsiga frågor" lite alltför ofta, de slags frågor som säkert är utmärkta att ställa i rätt sammanhang men som i fel sammanhang kanske blir roliga första gången, men i längden mest dryga (som te x om en unge klagar på mammas mat och mamman säger att maten blev dålig för att hon råkade bränna den på spisen, varpå ungen säger typ "Erkänn, vilket råttgift var det du verkligen lade i maten?" och sen gör så varje dag han äter något han inte tycker om).

Ungefär så var Helen Thomas.

David Frum skriver i The Week följande artikel där han är inne på samma spår, men på ett mycket tydligare sätt sätter fingret på problemet och skriver:

"Helen Thomas will no longer be sitting in the front row of the White House press briefing room. The abrupt end to her career has triggered many tributes to Thomas’ supposedly tough questioning.

But it was not tough."

Han fortsätter lite längre fram:

"In fact, calling on Helen Thomas was a notorious method for a hard-pressed White House press secretary to EVADE tough questions from the rest of the press corps."

Han förklarar vidare att anledningen till att Helen Thomas frågor inte var "tuffa" berodde på att de var så verklighetsfrånvända och därför väldigt enkla att bemöta. Om Helen Thomas frågade om presidenten tänkte be om ursäkt för sina massmord, så konstaterade den närvarande pressekreteraren kort och gott att presidenten beklagar alla människor som dör, men att han inte tänker be om ursäkt för de uppoffringar USA:s män och kvinnor i uniform för för att skydda nationen.

De riktigt tuffa frågorna om svåra policy-beslut etc var det, förklarar Frum, helt andra personer som ställde:

"Thomas gave voice to the angry feelings of anti-Bush television viewers. Increasingly, it seems that voicing feelings is what we want our news anchors to do, whether it’s Beck and O’Reilly or Olbermann and Maddow.

If this is a spectacle you enjoy, well go right ahead and enjoy it. But don’t call it “asking the tough questions.” Those are the questions asked by Brian Lamb or Ted Koppel or Jake Tapper or David Gregory. They are questions backed by research, that follow logical lines of interrogation, and that direct the spotlight to the person answering, not the person asking. They are the kinds of questions made obsolete when question period is replaced by show time."

Sådana frågor är förstås svårare att besvara, men förstås också mer givande att besvara, och förhoppningsvis kommer Helen Thomas efterlämnade "presskårsplats" att intas av någon som ställer just sådana frågor.

Källa: The Week

Se även tidigare inlägg:

Helen Thomas avgår 20100608