SNL har här en sketch där de skämtar om Obamas fingerpekande och bortförklarande State of the Union-tal. SNL är förstås inte helt seriösa, men det är likheterna med - inte skillnaderna från - verkligheten som gör sådana här sketcher roliga. Och för dem som inte såg Obamas tal så är det här en mycket duglig sammanfattning av talet:
Se även tidigare inlägg:
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
söndag 31 januari 2010
USA:s relation med Kina allt kallare
Relationen mellan USA och Kina har de senaste veckorna blivit allt kyligare, och det pg a en mängd olika meningsskiljaktigheter. Internetkonflikten länderna emellan där Google står i mittpunkten och där USA menar att kinesiska hackers tog sig in i ett dussintal amerikanska företag, är en orsak - Kinas ovilja att tillåta tuffa sanktioner mot Iran en annan. Kina har omfattande ekonomiska och militära förbindelser med Iran, och Hillary Clinton riktade skarp kritik mot Kina under sitt besök i Frankrike i veckan, där hon sa att Kina diplomatisk isolering och ekonomisk osäkerhet om de förenade sig med det internationella samfundets önskan att införa hårda sanktioner mot Iran.
USA har också beslutat att sälja vapen för 6,4 miljarder dollar till Taiwan. Bland dessa vapen ingår 60 Black Hawk-helikoptrar, 114 antirobotvapen av typen Patriot, 12 avancerade Harpoonrobotar och två renoverade minsvepare av Ospreyklass, liksom moderna kommunikationssystem, skriver SVD. Taiwan har också visat önskan för att köpa 66 st stridsflyg av typen F-16 C/D - något USA dock ej ännu godkänt.
Kina som ser Taiwan som en utbrytarrepublik har reagerat starkt mot USA:s beslut. Kina kommer att införa sanktioner mot de amerikanska företag som säljer vapen till Taiwan, och det kinesiska utrikesdepartementet förklarade att det kinesisk-amerikanska samarbetet i viktiga internationella frågor kommer att påverkas, skriver DN. De kallade även upp USA:s av Obama tillsatte Kina-ambassadör Jon Huntsman för vilken Kinas utrikesminister He Yafei förklarade sin nations missnöje, skriver Washington Post.
Kinas starka reaktion har dock väckt västliga analytikers oro, som anser att Kinas utspel är en konsekvens av deras ökade maktställning.
USA började erfara en kinesisk attitydskillnad förra året. Vid the World Economic Forum kritiserade Kinas premiärminister en Jiabao USA för misshantering av ekonomin, och några veckor senare frågade sig den kinesiska centralbanken om USA-dollarn verkligen kunde fortsätta som internationell reservvaluta.
Men Kina uppträder kaxigt även mot Europa. Hösten 2008 inställde Kina ett möte med EU efter att Frankrikes president Nicolas Sarkozy hade träffat Dalai Lama. Och innan dess hade man också kritiserat Angela Merkel för detta. Kina bröt också sina förbindelser med Danmark pg a att Danmarks premiärminister träffade Dalai Lama, och återupptog dem bara efter att den danska regeringen släppte ett meddelande där de förklarade att de skulle motsätta sig tibetansk självständighet och invänta Beijings reaktion innan de bjöd in Dalai Lama igen.
Man är även på konfrontationskurs med Indien. Washington Post skriver:
Kinas växande makt är ett framtida problem. Ett problem som dock redan nu bör bemötas genom ett starkare ekonomiskt samarbete med Asiens demokratier. Där är inte minst relationen med Indien av stor vikt - en relation som för USA:s del, till skillnad från relationen med Kina, blir bättre och bättre.
Källor: Los Angeles Times, Washington Post, SVD, DN, Wall Street Journal
Se även tidigare inlägg:
Hillary Clinton förespråkar frihet på Internet 20100122
Obamas Kinabesök föga imponerande 20091119
Obama viker sig för Kina i och med Dalai Lama-agerandet 20091006
McCain och Pelosi ger Dalai Lama Lantos Human Rights Prize 20091006
Obama undviker möte med Dalai Lama 20091005
Kina firar 60 år av kommunism 20091001
Obama utser Jon Huntsman till USA:s Kina-ambassadör 20090516
Kinas tilltagande militärmakt 20090326
Kineser trakasserar amerikanskt skepp 20090310
Kina: vän eller fiende? 20090124
USA har också beslutat att sälja vapen för 6,4 miljarder dollar till Taiwan. Bland dessa vapen ingår 60 Black Hawk-helikoptrar, 114 antirobotvapen av typen Patriot, 12 avancerade Harpoonrobotar och två renoverade minsvepare av Ospreyklass, liksom moderna kommunikationssystem, skriver SVD. Taiwan har också visat önskan för att köpa 66 st stridsflyg av typen F-16 C/D - något USA dock ej ännu godkänt.
Kina som ser Taiwan som en utbrytarrepublik har reagerat starkt mot USA:s beslut. Kina kommer att införa sanktioner mot de amerikanska företag som säljer vapen till Taiwan, och det kinesiska utrikesdepartementet förklarade att det kinesisk-amerikanska samarbetet i viktiga internationella frågor kommer att påverkas, skriver DN. De kallade även upp USA:s av Obama tillsatte Kina-ambassadör Jon Huntsman för vilken Kinas utrikesminister He Yafei förklarade sin nations missnöje, skriver Washington Post.
Kinas starka reaktion har dock väckt västliga analytikers oro, som anser att Kinas utspel är en konsekvens av deras ökade maktställning.
"There has been a change in China's attitude," sa Kenneth G. Lieberthal, vid Brookings Institution. "The Chinese find with startling speed that people have come to view them as a major global player. And that has fed a sense of confidence."
USA började erfara en kinesisk attitydskillnad förra året. Vid the World Economic Forum kritiserade Kinas premiärminister en Jiabao USA för misshantering av ekonomin, och några veckor senare frågade sig den kinesiska centralbanken om USA-dollarn verkligen kunde fortsätta som internationell reservvaluta.
Men Kina uppträder kaxigt även mot Europa. Hösten 2008 inställde Kina ett möte med EU efter att Frankrikes president Nicolas Sarkozy hade träffat Dalai Lama. Och innan dess hade man också kritiserat Angela Merkel för detta. Kina bröt också sina förbindelser med Danmark pg a att Danmarks premiärminister träffade Dalai Lama, och återupptog dem bara efter att den danska regeringen släppte ett meddelande där de förklarade att de skulle motsätta sig tibetansk självständighet och invänta Beijings reaktion innan de bjöd in Dalai Lama igen.
Man är även på konfrontationskurs med Indien. Washington Post skriver:
China's newfound toughness also played out in a renewed dispute with India over Beijing's claims to the Indian state of Arunachal Pradesh, which borders Tibet. Last summer, China blocked the Asian Development Bank from making a $60 million loan for infrastructure improvements in the state. India then moved to fund the projects itself, prompting China to send more troops to the border.
Kinas växande makt är ett framtida problem. Ett problem som dock redan nu bör bemötas genom ett starkare ekonomiskt samarbete med Asiens demokratier. Där är inte minst relationen med Indien av stor vikt - en relation som för USA:s del, till skillnad från relationen med Kina, blir bättre och bättre.
Källor: Los Angeles Times, Washington Post, SVD, DN, Wall Street Journal
Se även tidigare inlägg:
Hillary Clinton förespråkar frihet på Internet 20100122
Obamas Kinabesök föga imponerande 20091119
Obama viker sig för Kina i och med Dalai Lama-agerandet 20091006
McCain och Pelosi ger Dalai Lama Lantos Human Rights Prize 20091006
Obama undviker möte med Dalai Lama 20091005
Kina firar 60 år av kommunism 20091001
Obama utser Jon Huntsman till USA:s Kina-ambassadör 20090516
Kinas tilltagande militärmakt 20090326
Kineser trakasserar amerikanskt skepp 20090310
Kina: vän eller fiende? 20090124
Obama kommenterar basketmatch
President Obama och vice-president Biden tittade igår på en basketmatch tillsammans, där Obama också fick tillfälle att kommentera matchen tillsammans med sportreportrarna, som tycker att presidenten gör ett bra jobb som sportreporter:
Obama gillar att göra sådana där saker, och tveklöst klarar han också av det och gör allt på ett väldigt naturligt och folkligt sätt. Alla amerikanska presidenter har inte varit lika folkliga som president Obama. Däremot var i princip både Bill Clinton och George W. Bush minst lika personliga, folkliga och engagerande av sig - vilket förmodligen speglar generationsskiftet mellan tidigare generation (Jimmy Carter, George HW Bush etc). Såväl Clinton, Bush och Obama är folkliga av sig, men Obama tveklöst ungdomligare (basket, hip-hop, Avatar och Sex and the City-filmer) - vilket naturligtvis också speglar ännu ett generationsskifte.
Se även tidigare inlägg:
Obama ringer avgående guvernör Tim Kaine 20091223
Obama gillar att göra sådana där saker, och tveklöst klarar han också av det och gör allt på ett väldigt naturligt och folkligt sätt. Alla amerikanska presidenter har inte varit lika folkliga som president Obama. Däremot var i princip både Bill Clinton och George W. Bush minst lika personliga, folkliga och engagerande av sig - vilket förmodligen speglar generationsskiftet mellan tidigare generation (Jimmy Carter, George HW Bush etc). Såväl Clinton, Bush och Obama är folkliga av sig, men Obama tveklöst ungdomligare (basket, hip-hop, Avatar och Sex and the City-filmer) - vilket naturligtvis också speglar ännu ett generationsskifte.
Se även tidigare inlägg:
Obama ringer avgående guvernör Tim Kaine 20091223
Tony Blair vittnar om Irakkriget
I Storbritannien pågår för närvarande en stor utredning om nationens deltagande i Irakkriget. Landets tidigare premiärminister Tony Blair berättade i fredags i 6 timmar om sitt beslut att invadera Irak 2003, och förklarade att världen var en säkrare plats utan Saddam Hussein, och att han inte hyste någon ånger för beslutet avlägsna Saddam, som han refererade till som ett monster, däremot beklagade han att frågan hade splittrat hans eget land. Han förklarade dock att om Saddam inte avlägsnats så hade samma situation som idag existerar gällande Iran också existerat gällande Irak. BBC har här ett inslag om saken:
Se även artiklar hos BBC och DN.
Se även tidigare inlägg:
Blairs fd talesman: Bush ändrade inte Blairs syn på Saddam Hussein 20100112
Tony Blair försvarar Irakkriget 20091212
Se även artiklar hos BBC och DN.
Se även tidigare inlägg:
Blairs fd talesman: Bush ändrade inte Blairs syn på Saddam Hussein 20100112
Tony Blair försvarar Irakkriget 20091212
G HW och Jeb Bush besöker Vita Huset
USA:s fyrtioförsta president George Herbert Walker Bush, besökte igår tillsammans med sin son Jeb Bush (tidigare guvernör i Florida) Vita Huset där de träffade president Obama. Det var en rent privat visit eftersom G HW Bush hade vägarna förbi huvudstaden. Jim Appleby, talesman för president Bush förklarade:
Senast president Obama träffade den tidigare presidenten var den 17 oktober när Obama besökte Bush den äldres presidentbibliotek i Texas, för att fira 20-års jubileet av dennes Thousand Points of Light-initiativ. Ett initiativ som var det första där den amerikanska regeringen började hjälpa frivilligorganisationer som bedrev hjälparbete för medmänniskor i nöd.
Huruvida Jeb Bush träffat president Obama tidigare vet jag dock inte. Här är i alla fall Jeb Bush i en intervju med MSNBC där han kommenterar Obamas State of the Union-tal:
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på CBS News 20100118
President Obama och George H W Bush uppmuntrar volontärarbete 20091017
“The meeting was a courtesy call between the presidents. President Bush is in town on personal business. There was no agenda for the visit this morning.”
Senast president Obama träffade den tidigare presidenten var den 17 oktober när Obama besökte Bush den äldres presidentbibliotek i Texas, för att fira 20-års jubileet av dennes Thousand Points of Light-initiativ. Ett initiativ som var det första där den amerikanska regeringen började hjälpa frivilligorganisationer som bedrev hjälparbete för medmänniskor i nöd.
Huruvida Jeb Bush träffat president Obama tidigare vet jag dock inte. Här är i alla fall Jeb Bush i en intervju med MSNBC där han kommenterar Obamas State of the Union-tal:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källa: New York Times
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på CBS News 20100118
President Obama och George H W Bush uppmuntrar volontärarbete 20091017
Obama girl inte längre lika störtförälskad
"Obama girl" som 2008 blev känd som tjejen (den mest kända av dem, förmodar jag) med en "crush on Obama", är inte längre lika störtkär, och ger Obama ett B- i betyg (ett lägre betyg än han gav sig själv, om jag inte minns fel). Sean Hannity intervjuar här Amber Lee "Obama girl" Ettinger som förklarar att landet 2008 befann sig i en "Obama-trance" - men att denna nu har avtagit. Hon anser också att Obama brutit en del löften, men gillar honom fortfarande och anser att han måste få mer tid på sig. Men hon är inte säker på om hon kommer att rösta på honom igen - däremot gillar hon... Mike Huckabee::
Det är väldigt svårt att ifrågasätta att ett politiskt paradigmskifte har skett i USA det senaste året.
Se även tidigare inlägg:
Obama girl busted 20090327
I Got A Crush on Obama 20080208
Det är väldigt svårt att ifrågasätta att ett politiskt paradigmskifte har skett i USA det senaste året.
Se även tidigare inlägg:
Obama girl busted 20090327
I Got A Crush on Obama 20080208
lördag 30 januari 2010
Jon Stewart om Chris Matthews
Jon Stewart tycks ha tagit upp kampen mot de liberala programvärdar som föreställer seriösa, men som Stewart på sistone kritiserat för att de agerar alldeles för likt honom själv. Den här gången uppmärksammar han MSNBC:s Chris Matthews kommentar om att han inte ens märkte att Obama var svart, när han lyssnade på State of the Union-talet:
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart försvarar Scott Brown mot Keith Olbermann 20100123
Chris Matthews på Family Guy 20091201
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| Speech Therapy - Post-Racial | ||||
| ||||
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart försvarar Scott Brown mot Keith Olbermann 20100123
Chris Matthews på Family Guy 20091201
Obama - videovecka 54
President Obama talar denna vecka om det som också var temat i hans State of the Union-tal, att jobbskapande ska vara den stora uppgiften 2010. Han talar dock också om vikten av att dra ner statsskulden - en statsskuld som inte bara läggs på framtida generationer, utan också kan skada landets marknader, och skada återhämtningen. Han prisar också kongressens beslut att återinföra Pay As You Go- system (PAYGO) som användes under 1990-talet, och som gick ut på att verksamheter inte fick öka statsskulden:
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 53 20100123
Statsskulden - Obamas största problem 20090612
Obama vill återinföra PAYGO 20090610
Obama - videovecka 14 20090425
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 53 20100123
Statsskulden - Obamas största problem 20090612
Obama vill återinföra PAYGO 20090610
Obama - videovecka 14 20090425
Joe Biden om State of the Union-talet
Vice-president Joe Biden intervjuas här av MSNBC om Obamas State of the Union-tal och ger här presidenten ett högt betyg. Han inleder dock med en felsägning och förklarar att folk kommer att få se arbetslösheten växa under våren:
Se även tidigare inlägg:
Obamas konstitutionsmiss i State of the Union-talet 20100130
Karl Rove om Joe Biden 20100101
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obamas konstitutionsmiss i State of the Union-talet 20100130
Karl Rove om Joe Biden 20100101
Roeder dömd för mordet på abortläkaren
Scott Roeder som i maj förra året mördade abortläkaren George Tiller, fälldes igår av en domstol i Kansas till livstids fängelse för mordet.
MSNBC har här ett inslag om domen:
Källor: The Wichita Eagle, DN
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart pratar om abort med Mike Huckabee 20090621
Dödshoten mot anti-abortaktivister 20090619
Tillers abort-klinik stängs permanent 20090610
Konservativa fördömer mordet på Tiller och försvarar sig mot kritik 20090602
Abortist-mordets skildring i media 20090602
Känd abortläkare mördad i Kansas 20090601
“Hopefully, this sends a clear message that this type of conduct is not acceptable,” Parker sa åklagaren Kim Parker. “There is no place for this. There are no medals to be given for those who violate the rules.”
MSNBC har här ett inslag om domen:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källor: The Wichita Eagle, DN
Se även tidigare inlägg:
Jon Stewart pratar om abort med Mike Huckabee 20090621
Dödshoten mot anti-abortaktivister 20090619
Tillers abort-klinik stängs permanent 20090610
Konservativa fördömer mordet på Tiller och försvarar sig mot kritik 20090602
Abortist-mordets skildring i media 20090602
Känd abortläkare mördad i Kansas 20090601
Obama ger upp 9/11-åtal i New York
Obama-administrationen gav igår upp planerna på att hålla de civila rättegångarna mot misstänkta terrorister som Khalid Sheik Mohammed på Manhattan i New York - vilket Justitieminister Eric Holder ursprungligen beslutade den 13 november förra året. En mängd protester har dock höjts mot beslutet, nu senast från New Yorks borgmästare Michael Bloomberg - som tidigare stödde idén - en förändring som nu också tycks ha fått Vita Huset att ändra sig.
Vilket det nya alternativet ska vara står dock inte klart. New York ansågs vara en stad som - bl a pg a sin vänliga inställning till president Obama - skulle kunna tolerera rättegångarna. New York Times skriver:
Motståndet kom således inte bara från republikanskt, utan också demokratiskt håll.
Och Demokraten Kirsten Gillibrand förklarade i ett meddelande:
Beslutet hotar också att dra upp frågan om i vilken utsträckning det egentligen var vettigt av Eric Holder och Obama-administrationen att besluta att hålla civila åtal istället för att åtala Al Qaida-fångarna i militärdomstolar. Något som skulle kunna bli en viktig valfråga inför höstens kongressval. I Massachusetts specialval, så gjorde Scott Brown frågan till en nyckelfråga och sa i sitt segertal:
Interna opinionsundersökningar visade också att den frågan till och med placerade honom högre upp än motståndet mot sjukvårdsreformen. Vilken roll frågan kommer att spela i höst får vi se, men att Obama-administrationen blivit tämligen bipartisanskt motsagda i frågan (till en början starkt av konservativa republikaner, och inte minst Dick Cheney - till nu också tämligen liberala Demokrater) bådar knappast gott för presidentens partis del.
Källor: New York Times, Politico
Se även tidigare inlägg:
Fler röster höjs mot GITMO-åtalen i New York 20100129
Senatorer manar Holder att åtala terrorister i militärdomstol 20100127
Dick Cheney om 9/11-åtal, Afghanistan et c 20091209
Demonstrationer mot 9/11-åtalen i New York 20091208
Fortsatt opinion mot civila terroråtal 20091130
Dick Cheney om Eric Holders 9/11-åtal, Afghanistan, etc 20091123
Holder försvarar åtalsbeslut 20091119
Liz Cheney om 9/11-åtalen 20091118
New Yorks guvernör motsätter sig terroråtal i New York 20091117
“I think I can acknowledge the obvious,” sa en företrädare för regeringen. “We’re considering other options.”
Vilket det nya alternativet ska vara står dock inte klart. New York ansågs vara en stad som - bl a pg a sin vänliga inställning till president Obama - skulle kunna tolerera rättegångarna. New York Times skriver:
By Friday, Justice Department officials were studying other locations, focusing especially on military bases and prison complexes, and no obvious new choice had emerged.
The story of how prominent New York officials seemed to have so quickly moved from a kind of “bring it on” bravado to an “anywhere but here” involves many factors, including a new anxiety about terrorism after the attempted airliner bombing on Christmas Day.
Ultimately, it appears, New York officials could not tolerate ceding much of the city to a set of trials that could last for years.
Motståndet kom således inte bara från republikanskt, utan också demokratiskt håll.
“It is obvious that they can't have the trials in New York,” sa delstatens senator Chuck Schumer.
Och Demokraten Kirsten Gillibrand förklarade i ett meddelande:
"I share the concerns from the mayor and the businesses community, and I am open to alternative locations,"
Beslutet hotar också att dra upp frågan om i vilken utsträckning det egentligen var vettigt av Eric Holder och Obama-administrationen att besluta att hålla civila åtal istället för att åtala Al Qaida-fångarna i militärdomstolar. Något som skulle kunna bli en viktig valfråga inför höstens kongressval. I Massachusetts specialval, så gjorde Scott Brown frågan till en nyckelfråga och sa i sitt segertal:
"I believe that our Constitution and laws exist to protect this nation. They do not grant rights and privileges to enemies in wartime. ... In dealing with terrorists, our tax dollars should pay for weapons to stop them, not lawyers to defend them,"
Interna opinionsundersökningar visade också att den frågan till och med placerade honom högre upp än motståndet mot sjukvårdsreformen. Vilken roll frågan kommer att spela i höst får vi se, men att Obama-administrationen blivit tämligen bipartisanskt motsagda i frågan (till en början starkt av konservativa republikaner, och inte minst Dick Cheney - till nu också tämligen liberala Demokrater) bådar knappast gott för presidentens partis del.
Källor: New York Times, Politico
Se även tidigare inlägg:
Fler röster höjs mot GITMO-åtalen i New York 20100129
Senatorer manar Holder att åtala terrorister i militärdomstol 20100127
Dick Cheney om 9/11-åtal, Afghanistan et c 20091209
Demonstrationer mot 9/11-åtalen i New York 20091208
Fortsatt opinion mot civila terroråtal 20091130
Dick Cheney om Eric Holders 9/11-åtal, Afghanistan, etc 20091123
Holder försvarar åtalsbeslut 20091119
Liz Cheney om 9/11-åtalen 20091118
New Yorks guvernör motsätter sig terroråtal i New York 20091117
Obamas konstitutionsmiss i State of the Union-talet
President Obama sa i sitt State of the Union-tal en mängd saker som alla inte skulle hålla med om. Det gjorde han dock mycket medvetet. Ett fel tycks dock inte vara lika medvetet, när han blandade ihop Konstitutionen med Frihetsdeklarationen, och sa så här:
Det är förstås inget märkvärdigt fel, eftersom innebörden i resonemanget förblir detsamma, och vem som helst förstår att det rör sig om ett misstag. Men likväl. Som den republikanska bloggen Town-Hall kommenterar saken:
Se även tidigare inlägg:
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
State of the Union 2010 20100128
Det är förstås inget märkvärdigt fel, eftersom innebörden i resonemanget förblir detsamma, och vem som helst förstår att det rör sig om ett misstag. Men likväl. Som den republikanska bloggen Town-Hall kommenterar saken:
If Bush had made this mistake, we would have seen it on every MSM channel yesterday.
Se även tidigare inlägg:
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
State of the Union 2010 20100128
fredag 29 januari 2010
Obama talar inför Representanthusets Republikaner
President Obama sa i sitt State of the Union-tal att han skulle börja hålla regelbundna möten med båda partiers respektive ledare varje månad. Idag talade han dessutom specifikt inför Representanthusets Republikaner som samlats i Baltimore dit de också bjudit presidenten. I mer än en timme ställde de frågor till varandra - argumenterade och försvarade, respektive kritiserade olika positioner. Här är debatten, om är en högst ovanlig sådan, och mer bipartisansk till sin natur än det mesta som skett på Capitol Hill det senaste året. Det var också ett exempel på när de två (av de tre) vanligtvis tämligen separerade maktinstanserna i USA - kongressen och presidenten kom väldigt nära varandra.
Här håller Obama ett introducerande tal:
Och här är den påföljande frågestunden:
Se även tidigare inlägg:
Några konservativa om Obamas State of the Union 20100129
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
Här håller Obama ett introducerande tal:
Och här är den påföljande frågestunden:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Några konservativa om Obamas State of the Union 20100129
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
Några konservativa om Obamas State of the Union
David Frum har här några kommentarer kring president Obamas State of the Union-tal. Frum skriver bl a efter att ha citerat ett stycke från Obamas tal:
Vidare skriver han om de "eftergifter" Obama lägger fram i sitt tal:
Och följande:
Den konservative Fred Barnes skriver för Weekly Standard om talet:
Se även tidigare inlägg:
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
CITAT OBAMA: "To recover the rest [of the TARP money], I have proposed a fee on the biggest banks. I know Wall Street isn’t keen on this idea, but if these firms can afford to hand out big bonuses again, they can afford a modest fee to pay back the taxpayers who rescued them in their time of need." SLUTCITAT.
Only it’s not a fee – it’s a tax, assessed on the basis of the banks’ loan portfolios. The more the banks lend, the higher the tax, exactly the opposite of rational policy. And of course the new tax will fall on institutions that never received a dime of TARP money, while sparing institutions (like the auto companies) who still owe the most.
Vidare skriver han om de "eftergifter" Obama lägger fram i sitt tal:
CITAT OBAMA: "Look, I am not interested in punishing banks, I’m interested in protecting our economy. A strong, healthy financial market makes it possible for businesses to access credit and create new jobs. It channels the savings of families into investments that raise incomes." SLUTCITAT.
Attention Republicans! President Obama appreciates markets – and understands that it’s private sector investment, not big government, that drives growth. Honestly. Truly.
Och följande:
CITAT OBAMA: "From some on the right, I expect we’ll hear a different argument – that if we just make fewer investments in our people, extend tax cuts for wealthier Americans, eliminate more regulations, and maintain the status quo on health care, our deficits will go away. The problem is, that’s what we did for eight years. That’s what helped lead us into this crisis. It’s what helped lead to these deficits. And we cannot do it again." SLUTCITAT.
Later, the president will deplore pundits who turn reasoned political positions into grotesque and distorted cartoons.
Den konservative Fred Barnes skriver för Weekly Standard om talet:
"...Obama delivered the least fresh State of the Union address I’ve ever heard, and I’ve heard more than 30 of them. It was filled with old ideas, campaign cliches, and frequent use of personal pronoun, “I.” That’s the Obama pattern."
Se även tidigare inlägg:
Om Obamas State of the Union 2010 20100129
Howard Zinn avliden
Den liberale historikern Howard Zinn, känd för sin bok "A peoples history of the United States", avled i förrgår, 87 år gammal.
Howard Zinns bok heter "Det amerikanska folkets historia" på svenska, och är utgiven av Manifest förlag. Boken är väldigt vänsterpräglad. I USA gav den dock under tidigt 1980-tal liberaler en historisk grund att stå på under konservatismens glansdagar. Därför fyllde den förstås också en viktig roll, eftersom historien alltid har mer än en sida. Så är dock inte fallet här i Sverige, där ensidigheten tveklöst kommer från motsatt håll. Howard Zinns bok var den första specifika historiebok om USA som jag köpte när jag var 20 och nyss hade börjat mina universitetsstudier. Det var också den enda specifika historiebok om USA som fanns på Akademibokhandeln vid Umeå Universitet, där jag då studerade (jag frågade expediten om saken, och det var bara den boken som fanns). Det säger förstås en del. Vid min första kurs vid universitetet i Freds-konflikthantering så användes förövrigt också Noam Chomsky som en viktig del i kurslitteraturen. Vilket naturligtvis också säger ett och annat.
MSNBC har här ett inslag om Zinns bortgång:
Se även tidigare inlägg:
Svensk akademiker manar Obama till mer fredlig strategi 20100110
Howard Zinns bok heter "Det amerikanska folkets historia" på svenska, och är utgiven av Manifest förlag. Boken är väldigt vänsterpräglad. I USA gav den dock under tidigt 1980-tal liberaler en historisk grund att stå på under konservatismens glansdagar. Därför fyllde den förstås också en viktig roll, eftersom historien alltid har mer än en sida. Så är dock inte fallet här i Sverige, där ensidigheten tveklöst kommer från motsatt håll. Howard Zinns bok var den första specifika historiebok om USA som jag köpte när jag var 20 och nyss hade börjat mina universitetsstudier. Det var också den enda specifika historiebok om USA som fanns på Akademibokhandeln vid Umeå Universitet, där jag då studerade (jag frågade expediten om saken, och det var bara den boken som fanns). Det säger förstås en del. Vid min första kurs vid universitetet i Freds-konflikthantering så användes förövrigt också Noam Chomsky som en viktig del i kurslitteraturen. Vilket naturligtvis också säger ett och annat.
MSNBC har här ett inslag om Zinns bortgång:
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Svensk akademiker manar Obama till mer fredlig strategi 20100110
Fler röster höjs mot GITMO-åtalen i New York
New Yorks borgmästare Michael Bloomberg har tidigare stött att åtalen mot GITMO-terroristerna ska hållas i New York. Nu har han dock ändrat sig, och protesterna mot Obama-administrationens planer ökar. Chris Matthews från MSNBC diskuterar här saken:
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Senatorer manar Holder att åtala terrorister i militärdomstol 20100127
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Senatorer manar Holder att åtala terrorister i militärdomstol 20100127
Richard Nixons barnbarn i kongresskampanj
UPPDATERAD 20100130
En ny Nixon har trätt in på den politiska scenen. Ingen mindre än USA:s 37:e president Richard Nixons barnbarn Christopher Nixon Cox (son till Richard Nixons äldsta dotter Tricia), född 1979 och boende i New York och livstids medlem i det Republikanska partiet. Nu kampanjar han om en kongressplats för New Yorks 1:a valdistrikt. Fox News har här ett inslag om Chris Cox:
Det råder föga tvekan om att president Nixons karaktärssvaghet som en värld fick beskåda genom Watergate-skandalen för alltid kommer att prägla bilden av honom. Likväl kvarstår ett faktum: dagens Demokrater skulle ha kunnat nå betydligt större bipartisanskt arbete tillsammans med Nixon än med Reagan- eller någon post-Reagan-Republikansk president vars ideologiska grund är så mycket längre ifrån den Demokratiska liberalismen än Richard Nixons republikanism var.
En ny Nixon har trätt in på den politiska scenen. Ingen mindre än USA:s 37:e president Richard Nixons barnbarn Christopher Nixon Cox (son till Richard Nixons äldsta dotter Tricia), född 1979 och boende i New York och livstids medlem i det Republikanska partiet. Nu kampanjar han om en kongressplats för New Yorks 1:a valdistrikt. Fox News har här ett inslag om Chris Cox:
Det råder föga tvekan om att president Nixons karaktärssvaghet som en värld fick beskåda genom Watergate-skandalen för alltid kommer att prägla bilden av honom. Likväl kvarstår ett faktum: dagens Demokrater skulle ha kunnat nå betydligt större bipartisanskt arbete tillsammans med Nixon än med Reagan- eller någon post-Reagan-Republikansk president vars ideologiska grund är så mycket längre ifrån den Demokratiska liberalismen än Richard Nixons republikanism var.
Om Obamas State of the Union 2010
Det är ibland intressant att göra djupa analyser av president Obamas tal. Hans State of the Union från gårdagen tillhör dock inte ett av de talen, och jag tänker därför här bara göra några övergripande kommenterar kring delar av hans tal.
Den uppfattning jag fick av talet var förmodligen samma uppfattning som libertarianer får när de lyssnar på republikaner: ibland säger de något riktigt bra, för i att sekunden därefter säga något totalt korkat. Ibland säger de att de ska skära ner skatterna, för att i nästa sekund förklara varför pengar behöver spenderas på det ena eller det andra och varför statsskulden därför (temporärt förstås) måste gå upp.
President Obamas tal följde, ur ett kritiskt perspektiv, ett liknande mönster: den ena stunden sa han något som faktiskt stämde, för att i nästa stund slänga ur sig den mest liberala kampanjretorik som i bästa fall skulle kunna passa på Demokraternas partikonvent, men lämpar sig föga för ett State of the Union-tal. Det spekulerades innan talet om ifall Obama skulle göra en Clinton, och i ljuset av valförlusten i Massachusetts ändra kurs och gå mot mitten, eller om han i ideologisk beslutsamhet skulle hålla fast vid sin egen agenda, i likhet med Ronald Reagan (och George W. Bush).
Obama gjorde i sitt tal alltihop på en gång:
För alla som gillar skattesänkningar (vilket i synnerhet Republikanerna gör) så förklarade Obama att han faktiskt sänkt skatterna (onekligen sant, men knappast på ett sådant sätt som libertarianer eller konservativa republikaner anser vara rätt sätt att stimulera ekonomin på), och pekade mot den republikanska falangen i kongressen (som satt tysta när Demokraterna reste sig upp och applåderade) och sa lite skämtsamt: "I thought I'd get some applause on that one."
Några applåder fick han förstås inte - men det var heller ingen republikan som reste sig upp och ropade "You lie!" trots att Obama bjöd dem gott om tillfällen att göra detta, som te x när han talade om klimatlagen som ännu inte är godkänd av Senaten och sa:
Varpå Republikanerna nöjde sig med att bua (och Joe Wilson hade innan talet lovat att han skulle vara tyst denna gång).
För alla som vill ha en aktiv stat, där regeringen tar ansvar för (men också frihet från) individer så förklarade Obama att han fortfarande ville se sin sjukvårdsreform gå igenom:
Ett uttalande som fick många av kongressen liberala medlemmar att resa sig och applådera, eftersom Obama således inte retirerade i frågan.
En annan anmärkningsvärd sak Obama i talet gjorde, var att förklara vilka specifika problem han faktiskt hade ärvt. Ett mantra som måste sägas börjar bli lite tjatigt - och som - oavsett vad som ärvts eller ej - måhända passar förträffligt under en presidentkampanj (Bush som ville "avsluta Clinton-åren", Obama som ville avsluta Bush-åren, och 2012 kommer någon annan att vilja avsluta Obama-åren) men det passar sig inte särskilt bra i ett State of the Union-tal.
Obama sa bland annat:
Att citera en anonym person som benämnt 20-00-talet som ett "förlorat årtionde" är naturligtvis lika löjligt som felaktigt. Anonyma människor kan dessutom påstå vad som helst - såväl att 20-00-talet är ett förlorat årtionde, som att Obama är kommunist. Båda påståendena är lika löjliga som felaktiga.
Lite senare, i samband med att han promotat sin sjukvårdsreform, sa han följande:
Det där är ingen ny retorik från Obamas håll. I december sa han något liknande när han presenterade några nya arbetsmarknadsåtgärder (där jag också kommenterar hans påstående). Att Obama inte direkt har någon detaljkoll på föregående administrations politik är ingen nyhet - och något man kan ha överseende med. Däremot är det högst opassande att dra fram en sådan retorik i ett State of the Union-tal. Ett sådant tal, handlar nämligen inte -till skillnad från ett partikonvent- om honom; det handlar om nationen - USA:s framtid, en framtid han när han svor presidenteden valde att ta ansvar att vara förvaltare över. Istället för att göra detta spenderade han avsevärt med tid på att med ursäkten att han "förklarade sig", skylla ifrån sig. (jag såg förresten filmatiseringen av "Frost/ Nixon" för andra gången, lite tidigare på dagen innan jag såg Obamas State of the Union-tal, och Nixon talade i intervjun ofta om vilka problem "han ärvde").
Ett annat exempel på just detta var Obamas utspel om banker, där han gjorde en del populistiska uttalanden som säkert passar bra i en presidentkampanj men som helt enkelt inte beskriver verkligheten. Han sa:
Allt i Obamas förslag kring bankerna är inte dåligt - däremot är hans tanke, och hans retorik att det är Wall Street mot Main Street helt missvisande. Och med bonusutspelen så tycks Obama inte riktigt förstå hur Wall Street faktiskt fungerar - eller varför det fungerar som det gör. Nåväl, Obama försökte hursomhelst att ha det på båda sätt - kritisera bankerna och samtidigt förklara att han var deras vän. Lite senare sa han:
Snällt sagt av honom. Lite senare sa han också att det var tråkigt att den enhet som funnits efter 9/11 försvunnit, och sa - efter att tidigare sagt det som citerats ovan om föregående administration, så här:
Eh... Inte?
Nå, han hade förstås rätt i ett avseende: han var inte intresserad av att beskriva hur många av de saker han i sitt tal promotade, som i grunden härrörde från föregående administration, som te x kärnkraft, om vilket Obama sa:
Den amerikanska pro-kärnkraftssynen härrör uteslutande från Bushadministrationen - och från Dick Cheney. Något McClatchy här har en artikel om från bara häromdagen, som inleds:
Obama spenderade i övrigt största delen av sitt tal med att tala om ekonomin. Han föreslog en mängd nya åtgärder (varav han dock fört många av dessa på tal också vid tidigare tillfällen) - men han talade även om andra saker. Om Iran sa han så här:
Det är förstås något som de flesta, även Republikanerna, kan stämma in i. Men återigen ignorerar Obama det faktum att hans egen tidigare politik i förhållande till Iran, som pågått ett år, inte har lyckats. (Något jag skriver om i detta inlägg).
Framåt slutet av sitt tal sa Obama så här:
Det är också ett ämne väl värt att talas om (de flesta saker Obama talar om är oftast värda att faktiskt talas om) - men det är knappast det bästa ämnet att tala om i ett State of the Union-tal.
Obama saknade i sitt tal presidentiell etikett. Av naturliga orsaker är detta oftast lättare för Republikaner att frambringa, eftersom dessa är amerikanska exceptionalister i högre utsträckning än liberala Demokrater. Men bättre än så här hade han kunnat. Förra året höll Obama några veckor efter att han tillträtt, ett tal inför Kongressen (jämförbart med årets State of the Union, även om det inte kallades det då eftersom Obama just tillträtt). För det talet gav jag Obama ett tämligen högt betyg, och skrev följande den 26 februari 2009:
Det Obama lyckades med då, måste han dock sägas ha misslyckats med i detta tal (dem som inte hängt med alls under det senaste året av amerikansk politik kan dock möjligtvis få samma känsla av att se detta tal). Hans utmålande av "bad guys" (Wall Street, föregående administration, Högsta Domstolen, et c) tedde sig inte trovärdigt. Och hans utmålande av sina egna idéer (stimulanspaketet) tedde sig heller inte längre trovärdiga. Det betyder inte att all kritik han skickade ut var helt felaktig, eller att alla hans egna idéer var felaktiga. Däremot var det en upprepning av gamla argument - som inte bara inte hör hemma i ett State of the Union-tal, utan också känns något förlegade. Obamas State of the Union-tal 2010 kommer nästan säkert inte att gå till historien som något av hans bättre tal - och om några veckor kommer de flesta förmodligen att ha glömt bort det. Inte heller tror jag att Obama genom talet har lyckats förändra särskilt mycket.
Se även tidigare inlägg:
Guvernör McDonnells respons på Obamas State of the Union 20100128
State of the Union 2010 20100128
Den uppfattning jag fick av talet var förmodligen samma uppfattning som libertarianer får när de lyssnar på republikaner: ibland säger de något riktigt bra, för i att sekunden därefter säga något totalt korkat. Ibland säger de att de ska skära ner skatterna, för att i nästa sekund förklara varför pengar behöver spenderas på det ena eller det andra och varför statsskulden därför (temporärt förstås) måste gå upp.
President Obamas tal följde, ur ett kritiskt perspektiv, ett liknande mönster: den ena stunden sa han något som faktiskt stämde, för att i nästa stund slänga ur sig den mest liberala kampanjretorik som i bästa fall skulle kunna passa på Demokraternas partikonvent, men lämpar sig föga för ett State of the Union-tal. Det spekulerades innan talet om ifall Obama skulle göra en Clinton, och i ljuset av valförlusten i Massachusetts ändra kurs och gå mot mitten, eller om han i ideologisk beslutsamhet skulle hålla fast vid sin egen agenda, i likhet med Ronald Reagan (och George W. Bush).
Obama gjorde i sitt tal alltihop på en gång:
För alla som gillar skattesänkningar (vilket i synnerhet Republikanerna gör) så förklarade Obama att han faktiskt sänkt skatterna (onekligen sant, men knappast på ett sådant sätt som libertarianer eller konservativa republikaner anser vara rätt sätt att stimulera ekonomin på), och pekade mot den republikanska falangen i kongressen (som satt tysta när Demokraterna reste sig upp och applåderade) och sa lite skämtsamt: "I thought I'd get some applause on that one."
Några applåder fick han förstås inte - men det var heller ingen republikan som reste sig upp och ropade "You lie!" trots att Obama bjöd dem gott om tillfällen att göra detta, som te x när han talade om klimatlagen som ännu inte är godkänd av Senaten och sa:
"I know that there are those who disagree with the overwhelming scientific evidence on climate change."
Varpå Republikanerna nöjde sig med att bua (och Joe Wilson hade innan talet lovat att han skulle vara tyst denna gång).
För alla som vill ha en aktiv stat, där regeringen tar ansvar för (men också frihet från) individer så förklarade Obama att han fortfarande ville se sin sjukvårdsreform gå igenom:
"And it is precisely to relieve the burden on middle-class families that we still need health insurance reform.
...I took on health care because of the stories I've heard from Americans with preexisting conditions whose lives depend on getting coverage; patients who've been denied coverage; families –- even those with insurance -– who are just one illness away from financial ruin.
...I will not walk away from these Americans, and neither should the people in this chamber."
Ett uttalande som fick många av kongressen liberala medlemmar att resa sig och applådera, eftersom Obama således inte retirerade i frågan.
En annan anmärkningsvärd sak Obama i talet gjorde, var att förklara vilka specifika problem han faktiskt hade ärvt. Ett mantra som måste sägas börjar bli lite tjatigt - och som - oavsett vad som ärvts eller ej - måhända passar förträffligt under en presidentkampanj (Bush som ville "avsluta Clinton-åren", Obama som ville avsluta Bush-åren, och 2012 kommer någon annan att vilja avsluta Obama-åren) men det passar sig inte särskilt bra i ett State of the Union-tal.
Obama sa bland annat:
"We can't afford another so-called economic "expansion" like the one from the last decade –- what some call the "lost decade" -– where jobs grew more slowly than during any prior expansion; where the income of the average American household declined while the cost of health care and tuition reached record highs; where prosperity was built on a housing bubble and financial speculation."
Att citera en anonym person som benämnt 20-00-talet som ett "förlorat årtionde" är naturligtvis lika löjligt som felaktigt. Anonyma människor kan dessutom påstå vad som helst - såväl att 20-00-talet är ett förlorat årtionde, som att Obama är kommunist. Båda påståendena är lika löjliga som felaktiga.
Lite senare, i samband med att han promotat sin sjukvårdsreform, sa han följande:
"Now, even as health care reform would reduce our deficit, it's not enough to dig us out of a massive fiscal hole in which we find ourselves. It's a challenge that makes all others that much harder to solve, and one that's been subject to a lot of political posturing. So let me start the discussion of government spending by setting the record straight.
At the beginning of the last decade, the year 2000, America had a budget surplus of over $200 billion. (Applause.) By the time I took office, we had a one-year deficit of over $1 trillion and projected deficits of $8 trillion over the next decade. Most of this was the result of not paying for two wars, two tax cuts, and an expensive prescription drug program. On top of that, the effects of the recession put a $3 trillion hole in our budget. All this was before I walked in the door. (Laughter and applause.)
Now -- just stating the facts."
Det där är ingen ny retorik från Obamas håll. I december sa han något liknande när han presenterade några nya arbetsmarknadsåtgärder (där jag också kommenterar hans påstående). Att Obama inte direkt har någon detaljkoll på föregående administrations politik är ingen nyhet - och något man kan ha överseende med. Däremot är det högst opassande att dra fram en sådan retorik i ett State of the Union-tal. Ett sådant tal, handlar nämligen inte -till skillnad från ett partikonvent- om honom; det handlar om nationen - USA:s framtid, en framtid han när han svor presidenteden valde att ta ansvar att vara förvaltare över. Istället för att göra detta spenderade han avsevärt med tid på att med ursäkten att han "förklarade sig", skylla ifrån sig. (jag såg förresten filmatiseringen av "Frost/ Nixon" för andra gången, lite tidigare på dagen innan jag såg Obamas State of the Union-tal, och Nixon talade i intervjun ofta om vilka problem "han ärvde").
Ett annat exempel på just detta var Obamas utspel om banker, där han gjorde en del populistiska uttalanden som säkert passar bra i en presidentkampanj men som helt enkelt inte beskriver verkligheten. Han sa:
"... we've recovered most of the money we spent on the banks. (Applause.) Most but not all.
To recover the rest, I've proposed a fee on the biggest banks. (Applause.) Now, I know Wall Street isn't keen on this idea. But if these firms can afford to hand out big bonuses again, they can afford a modest fee to pay back the taxpayers who rescued them in their time of need. (Applause.)"
Allt i Obamas förslag kring bankerna är inte dåligt - däremot är hans tanke, och hans retorik att det är Wall Street mot Main Street helt missvisande. Och med bonusutspelen så tycks Obama inte riktigt förstå hur Wall Street faktiskt fungerar - eller varför det fungerar som det gör. Nåväl, Obama försökte hursomhelst att ha det på båda sätt - kritisera bankerna och samtidigt förklara att han var deras vän. Lite senare sa han:
"Look, I am not interested in punishing banks. I'm interested in protecting our economy."
Snällt sagt av honom. Lite senare sa han också att det var tråkigt att den enhet som funnits efter 9/11 försvunnit, och sa - efter att tidigare sagt det som citerats ovan om föregående administration, så här:
"Sadly, some of the unity we felt after 9/11 has dissipated. We can argue all we want about who's to blame for this, but I'm not interested in re-litigating the past."
Eh... Inte?
Nå, han hade förstås rätt i ett avseende: han var inte intresserad av att beskriva hur många av de saker han i sitt tal promotade, som i grunden härrörde från föregående administration, som te x kärnkraft, om vilket Obama sa:
"But to create more of these clean energy jobs, we need more production, more efficiency, more incentives. And that means building a new generation of safe, clean nuclear power plants in this country. (Applause.)"
Den amerikanska pro-kärnkraftssynen härrör uteslutande från Bushadministrationen - och från Dick Cheney. Något McClatchy här har en artikel om från bara häromdagen, som inleds:
"The "nuclear renaissance," hailed in many headlines and speeches over the last few years, started under President George W. Bush.
Within months after he took office in 2001, an internal briefing paper for Vice President Dick Cheney noted that expanding the use of nuclear power would be "a bold step" that could help lower carbon-dioxide emissions."
Obama spenderade i övrigt största delen av sitt tal med att tala om ekonomin. Han föreslog en mängd nya åtgärder (varav han dock fört många av dessa på tal också vid tidigare tillfällen) - men han talade även om andra saker. Om Iran sa han så här:
"...as Iran's leaders continue to ignore their obligations, there should be no doubt: They, too, will face growing consequences. That is a promise. (Applause.)"
Det är förstås något som de flesta, även Republikanerna, kan stämma in i. Men återigen ignorerar Obama det faktum att hans egen tidigare politik i förhållande till Iran, som pågått ett år, inte har lyckats. (Något jag skriver om i detta inlägg).
Framåt slutet av sitt tal sa Obama så här:
"I campaigned on the promise of change –- change we can believe in, the slogan went. And right now, I know there are many Americans who aren't sure if they still believe we can change –- or that I can deliver it.
But remember this –- I never suggested that change would be easy, or that I could do it alone. Democracy in a nation of 300 million people can be noisy and messy and complicated. And when you try to do big things and make big changes, it stirs passions and controversy. That's just how it is."
Det är också ett ämne väl värt att talas om (de flesta saker Obama talar om är oftast värda att faktiskt talas om) - men det är knappast det bästa ämnet att tala om i ett State of the Union-tal.
Obama saknade i sitt tal presidentiell etikett. Av naturliga orsaker är detta oftast lättare för Republikaner att frambringa, eftersom dessa är amerikanska exceptionalister i högre utsträckning än liberala Demokrater. Men bättre än så här hade han kunnat. Förra året höll Obama några veckor efter att han tillträtt, ett tal inför Kongressen (jämförbart med årets State of the Union, även om det inte kallades det då eftersom Obama just tillträtt). För det talet gav jag Obama ett tämligen högt betyg, och skrev följande den 26 februari 2009:
"Obamas tal var väldigt bra - det var välstrukturerat samtidigt som han fortfarande kopplade med den närvarande politiken på ett väldigt varmt sätt. Något Obamas föregångare Bush också alltid brukade göra, utom just i sina state of the union tal, där Bush alltid talade utan någon direkt interaktion med publiken. Obama drog sig inte för att skämta, och säga bl a att "Nobody messes with Joe" med anspelning på sin vice-president som satt alldeles bakom honom med Nancy Pelosi vid sin sida. Obamas tal var dessutom väldigt hoppfullt - han tog utmaningarna som ligger framför nationen på allvar, samtidigt som han förklarade att USA hade gått igenom oändligt mycket svårare tider än denna. Majoriteten av talet handlade - som väntat - om ekonomin, men han berörde också kriget mot terrorismen där han förklarade att USA inte kunde tillåta grupper så som al-Qaida att vinna. Analytiker har tidigare skrivit om att Obama besitter samma förmåga som Ronald Reagan; att själv alltid framstå som the good guy, och hans motståndare alltid att framstå skurken i dramat (helt oavsett om så är fallet eller ej). Jag håller med i den analysen. Det finns mängder av frågetecken och saklig kritik mot Obamas stimulanspaket - men i - eller i alla fall under Obamas tal, så faller sig den kritiken tämligen platt. Det fastnar helt enkelt inte på Obama, som genom att ta itu också med invändningarna mot hans politik lyckas få sig själv att framstå i god dager."
Det Obama lyckades med då, måste han dock sägas ha misslyckats med i detta tal (dem som inte hängt med alls under det senaste året av amerikansk politik kan dock möjligtvis få samma känsla av att se detta tal). Hans utmålande av "bad guys" (Wall Street, föregående administration, Högsta Domstolen, et c) tedde sig inte trovärdigt. Och hans utmålande av sina egna idéer (stimulanspaketet) tedde sig heller inte längre trovärdiga. Det betyder inte att all kritik han skickade ut var helt felaktig, eller att alla hans egna idéer var felaktiga. Däremot var det en upprepning av gamla argument - som inte bara inte hör hemma i ett State of the Union-tal, utan också känns något förlegade. Obamas State of the Union-tal 2010 kommer nästan säkert inte att gå till historien som något av hans bättre tal - och om några veckor kommer de flesta förmodligen att ha glömt bort det. Inte heller tror jag att Obama genom talet har lyckats förändra särskilt mycket.
Se även tidigare inlägg:
Guvernör McDonnells respons på Obamas State of the Union 20100128
State of the Union 2010 20100128
torsdag 28 januari 2010
Guvernör McDonnells respons på Obamas State of the Union
Virginias nyss tillträdda republikanske guvernör Bob McDonnell höll igår en republikansk respons på president Obamas State of the Union. Här är talet:
Se även tidigare inlägg:
Till Jindals försvar 20090301
Karl Rove ger Obama svar på tal 20090226
Responsen på Obama och Jindal 20090225
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Till Jindals försvar 20090301
Karl Rove ger Obama svar på tal 20090226
Responsen på Obama och Jindal 20090225
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090225
President Obamas tal till Kongressen 20090225
State of the Union 2010
Obama höll för några timmar sedan sitt första State of the Union-tal, som kan ses nedan:
Här går talet också att läsa.
Se även tidigare inlägg:
Två talskrivare inför Obamas State of the Union-tal 20100127
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Här går talet också att läsa.
Se även tidigare inlägg:
Två talskrivare inför Obamas State of the Union-tal 20100127
onsdag 27 januari 2010
Två talskrivare inför Obamas State of the Union-tal
Obama håller alldeles strax sitt första State of the Union-tal. Inför talet diskuterar Bill Clintons fd talskrivare Jeff Shesol, och George W. Bushs fd talskrivare Michael Gerson vad som gör ett State of the Union-tal lyckat:
Se även tidigare inlägg:
Obama planerar att frysa icke-militära utgifter 20100126
State of the Union på onsdag 20100125
Möt 27-åringen Jon Favreau: mannen bakom mannen 20081212
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Se även tidigare inlägg:
Obama planerar att frysa icke-militära utgifter 20100126
State of the Union på onsdag 20100125
Möt 27-åringen Jon Favreau: mannen bakom mannen 20081212
Senatorer manar Holder att åtala terrorister i militärdomstol
John McCain och fem Demokratiska senatorer (Joe Lieberman (I-Conn.), Lindsey Graham (R-S.C.), Blanche Lincoln (D-Ark.), Susan Collins (R-Maine) and Jim Webb (D-Va.) har i ett brev vädjat till Justitieminister Eric Holder att avbryta sina planer på att åtala terrorister som Khalid Sheik Mohammed i en civil domstol i New York, och bett denne att istället åtala terroristerna vid militärdomstolar. I brevet skriver de:
Senatorerna skrev att civila domstolar skulle avslöja underrättelsehemligheter, det skulle också utsätta New York-borna för fara, samt lägga en extra kostnadsbörda på staden.
Källa: The Hill
Se även tidigare inlägg:
Marc Thiessen om CIA, waterboarding och terroristhotet 20100123
50 GITMO-fångar får spärras in på obestämd tid 20100123
Dick Cheney om 9/11-åtal, Afghanistan et c 20091209
Demonstrationer mot 9/11-åtalen i New York 20091208
“Today, those who subscribe to the same violent ideology as Khalid Sheikh Mohammed continue to plan and execute attacks against innocent civilians all over the world. It is not in our national interest to provide them further publicity or additional advantage.”
Senatorerna skrev att civila domstolar skulle avslöja underrättelsehemligheter, det skulle också utsätta New York-borna för fara, samt lägga en extra kostnadsbörda på staden.
Källa: The Hill
Se även tidigare inlägg:
Marc Thiessen om CIA, waterboarding och terroristhotet 20100123
50 GITMO-fångar får spärras in på obestämd tid 20100123
Dick Cheney om 9/11-åtal, Afghanistan et c 20091209
Demonstrationer mot 9/11-åtalen i New York 20091208
63,4 miljoner volontärarbetande amerikaner 2009
U.S. Bureau of Labor släppte i tisdags en rapport som konstaterade att mellan september 2008 och september 2009 så volontärarbetade 63,4 miljoner amerikaner med att samla in pengar, samla in mat, eller vara mentorer för barn. Det är en ökning med ca 1,6 miljoner sedan samma tidsperiod föregående år. Det är dock en minskning från de 65,4 miljoner som volontärarbetade 2005.
Hur många timmar volontärarbetet pågår varierar stort, men generellt ger äldre mer av sin tid till volontärarbete. Rapporten konstaterar dock att strax över 1 av 4 amerikaner deltar i volontärarbete.
Jag kan inget om motsvarande siffror i Sverige, men även om många svenskar volontärarbetar inom idrottssammanhang så har jag mycket svårt att tro att lika många procentuellt volontärarbetar med att hjälpa fattiga, eller utsatta. Naturligtvis är behovet av sådant mycket större i USA som saknar sociala skyddsnät - men en jämförelse vore ändå intressant. Dessa gruppers roll för det amerikanska samhället är svårt att överskatta. President Bush kallade dessa för "the armies of compassion", och deras roll är stor för hjälparbetet i Haiti.
Källa: Newsmax
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på Fox News 20100118
Joshua DuBois talar om Faith Based-politiken 20090705
Hur många timmar volontärarbetet pågår varierar stort, men generellt ger äldre mer av sin tid till volontärarbete. Rapporten konstaterar dock att strax över 1 av 4 amerikaner deltar i volontärarbete.
Jag kan inget om motsvarande siffror i Sverige, men även om många svenskar volontärarbetar inom idrottssammanhang så har jag mycket svårt att tro att lika många procentuellt volontärarbetar med att hjälpa fattiga, eller utsatta. Naturligtvis är behovet av sådant mycket större i USA som saknar sociala skyddsnät - men en jämförelse vore ändå intressant. Dessa gruppers roll för det amerikanska samhället är svårt att överskatta. President Bush kallade dessa för "the armies of compassion", och deras roll är stor för hjälparbetet i Haiti.
Källa: Newsmax
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på Fox News 20100118
Joshua DuBois talar om Faith Based-politiken 20090705
Irak på väg framåt
Irak är långtifrån något problemfritt land. Men det är ett land på väg i rätt riktning. En demokratisk regering som alltmer börjar få kontroll över landet. Många statliga institutioner fungerar fortfarande mycket dåligt - men likväl går saker framåt. I mitten av december höll OPEC sitt regelbundna möte i Angola. Där diskuterades bland annat Irak. Iraks oljeminister Hussein Shahristani förklarade på konferensen att Irak har möjlighet att kunna producera så mycket som upp till 12 miljoner oljefat om dagen, vilket skulle vara i klass med Saudiarabien som är världens största oljeproducent.
Bloggen The Ground Truth in Iraq skriver:
Ali Hassan al-Majid - eller Kemiske Ali, som han också kallades - hängdes också i måndags, efter att ha dömts till döden fyra gånger, senast för kemvapenattacken mot Halabja där 5000 kurder dödades 1988. Oavsett hur man betraktar dödsstraff så är det - precis som Saddam Husseins avrättning 2006 - ett steg framåt för rättvisan, och för en bättre framtid för Irak.
Irak har fortfarande en lång väg att gå. Hoten mot befolkning och regering från terrorismen kvarstår, och hoten mot kvinnor och religiösa minoriteter från såväl shiitiska som sunnitiska fundamentalister kvarstår också. I jämförelse dels med Saddam Husseins diktatur, och dels i jämförelse med sina grannländer, så är det dock tydligt att Irak är på väg framåt.
Källor: The Ground Truth in Iraq, SVD
Se även tidigare inlägg:
USA och Iraks möjligheter och framtid 20091221
Bloggen The Ground Truth in Iraq skriver:
If Iraq does reach its potential, it has the ability to drastically affect the petroleum organization. Iraq has been exempt from OPEC’s quotas since it invaded Kuwait in 1990. Now it wants to export as much as it can because it desperately needs the money to rebuild. That could flood the market and undermine OPEC’s control over prices. Given this, Iraq could force compromises on quotas, ignore them, or leave OPEC altogether. It could also challenge the group’s leader, Saudi Arabia, which has given Iraq the cold shoulder since the U.S. invasion because it fears Shiite rule and Iran’s influence.
This could be a huge step in Iraq returning to the international stage. Baghdad was once a leading capital in the Arab world, but after 2003, Iraq was so caught up in internal divisions and civil war that it lost its place. Not only that, but all of the regional players have become involved in Iraqi politics, mostly to the detriment of the country. Iraq’s new oil deals, if successful, could give the nation the leverage it needs to once again be a player in the Middle East, but that’s still a big if as its petroleum industry has some massive hurdles to overcome before it can produce as much as the Oil Minister wants it to. It is a change though to talk about Iraq influencing others rather than it being the other way around as has been the norm since the overthrow of Saddam.
Ali Hassan al-Majid - eller Kemiske Ali, som han också kallades - hängdes också i måndags, efter att ha dömts till döden fyra gånger, senast för kemvapenattacken mot Halabja där 5000 kurder dödades 1988. Oavsett hur man betraktar dödsstraff så är det - precis som Saddam Husseins avrättning 2006 - ett steg framåt för rättvisan, och för en bättre framtid för Irak.
Irak har fortfarande en lång väg att gå. Hoten mot befolkning och regering från terrorismen kvarstår, och hoten mot kvinnor och religiösa minoriteter från såväl shiitiska som sunnitiska fundamentalister kvarstår också. I jämförelse dels med Saddam Husseins diktatur, och dels i jämförelse med sina grannländer, så är det dock tydligt att Irak är på väg framåt.
Källor: The Ground Truth in Iraq, SVD
Se även tidigare inlägg:
USA och Iraks möjligheter och framtid 20091221
Bush-bashing inte längre någon lyckad strategi
Att kritisera Bush var ett vinnande koncpet när Barack Obama vann presidentämbetet 2008, då han kampanjade minst lika mycket mot den sittande republikanske presidenten George W. Bush, som mot den kandiderande mot-republikanen John McCain. Nu tycks dock Bush-bashing-taktiken inte längre fungera. Demokraterna försökte samma taktik i guvernörsvalen i Virginia och New Jersey i höstas, men utan resultat. Samma sak försöktes av Martha Coakley i Massachusetts - något Obama under sin kampanj för henne också hängde med på - men inte heller det gav Demokraterna segern. Steve Hildebrand, Demokratisk strateg och en av Obamas topp-rådgivare under presidentkampanjen säger:
Med Bush borta från makten har väljarna dessutom vid det här laget bytt fokus. Kristian Denny Todd och Steve Jarding, två demokratiska rådgivare skrev i Politico i ett budskap till sitt eget parti:
Fox News har här ett inslag om saken, där de konstaterar att Obama-administrationen likväl fortsatt skylla saker på Bush-administrationen, och intervjuar Obamas tidigare rådgivare Steve Hildebrand:
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på CBS News 20100118
State of the Union på onsdag 20100125
“Voters are pretty tired of the blame game,”
Med Bush borta från makten har väljarna dessutom vid det här laget bytt fokus. Kristian Denny Todd och Steve Jarding, två demokratiska rådgivare skrev i Politico i ett budskap till sitt eget parti:
“This isn’t 2008, and to voters, you no longer represent a beacon of hope, change and a brighter day. Instead, 12 months into your ‘mandate to change,’ Americans see you as a card-carrying member of the arrogant political establishment that they increasingly believe is out of touch at best and self-serving at worst.”
Fox News har här ett inslag om saken, där de konstaterar att Obama-administrationen likväl fortsatt skylla saker på Bush-administrationen, och intervjuar Obamas tidigare rådgivare Steve Hildebrand:
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
Bush och Clinton på CBS News 20100118
State of the Union på onsdag 20100125
tisdag 26 januari 2010
Obama planerar att frysa icke-militära utgifter
Inför sitt kommande State of the Union-tal planerar President Obama att frysa utgifterna för alla icke-militära/säkerhetsfrågor i 3 års tid. Detta som ett svar på motståndet mot hans stimulanspaket på 786 miljarder dollar, den växande statsskulden, och för att lugna oroade demokratiska kongressmän. Ett frysningsbeslut väntas spara 250 miljarder dollar. Politico skriver:
Problemet med förslaget - och Republikaner kommer med största säkerhet att inte låta allmänheten glömma, är dels att Obama hade kunnat undvika allt detta genom att inte spendera så mycket under 2009. Samt, under presidentkampanjen 2008 så föreslog John McCain exakt detta: en frysning av alla icke-militära eller säkerhetsutgifter. Något presidentkandidat Barack Obama då inte alls höll med om, vilket följande klipp beskriver:
Exakt hur Obama tänkt sig förslaget får vi förmodligen se på onsdag. Helt klart står det ganska tydligt att en stor del av Obamas retorik under sin kampanj främst var baserad på hur man driver en bra kampanj, inte på politisk erfarenhet. Det var förmodligen också det som gjorde att Hillary Clinton och John McCain hade så svårt att kunna bemöta Obama. De gav inte - och ansåg inte att de kunde ge lika storslagna löften, Obama däremot lovade allt till alla.
I presidentvalet år 2000 lovade Al Gore ungefär också allt till alla. Två skillnader fanns dock: år 2000 hade USA ett stort budgetöverskott och befann sig inte i två krig. Och; hans motkandidat George W. Bush lyckades ändå förklara att det inte fanns tillräckligt med pengar för Gore att kunna uppfylla alla sina löften. Ett faktum som förstås gällde i ännu större utsträckning för Obamas del 2008.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
State of the Union på onsdag 20100125
It’s been know for weeks that Obama was considering some type of freeze on 2011 domestic spending but the proposal now would go further by covering three years or the remainder of the president’s first term.
Problemet med förslaget - och Republikaner kommer med största säkerhet att inte låta allmänheten glömma, är dels att Obama hade kunnat undvika allt detta genom att inte spendera så mycket under 2009. Samt, under presidentkampanjen 2008 så föreslog John McCain exakt detta: en frysning av alla icke-militära eller säkerhetsutgifter. Något presidentkandidat Barack Obama då inte alls höll med om, vilket följande klipp beskriver:
Exakt hur Obama tänkt sig förslaget får vi förmodligen se på onsdag. Helt klart står det ganska tydligt att en stor del av Obamas retorik under sin kampanj främst var baserad på hur man driver en bra kampanj, inte på politisk erfarenhet. Det var förmodligen också det som gjorde att Hillary Clinton och John McCain hade så svårt att kunna bemöta Obama. De gav inte - och ansåg inte att de kunde ge lika storslagna löften, Obama däremot lovade allt till alla.
I presidentvalet år 2000 lovade Al Gore ungefär också allt till alla. Två skillnader fanns dock: år 2000 hade USA ett stort budgetöverskott och befann sig inte i två krig. Och; hans motkandidat George W. Bush lyckades ändå förklara att det inte fanns tillräckligt med pengar för Gore att kunna uppfylla alla sina löften. Ett faktum som förstås gällde i ännu större utsträckning för Obamas del 2008.
Källa: Politico
Se även tidigare inlägg:
State of the Union på onsdag 20100125
Idaho överväger lagstiftning mot federal sjukförsäkring
Med Scott Browns seger i Massachusetts specialval så är möjligheten - eller i detta fall risken, för en universell sjukvårdsreform avsevärt mindre än för några veckor sedan. I delstaten Idaho har politiker dock diskuterat ett lagförslag som ska förhindra att den federala regeringen påtvingar Idaho-borna att köpa en dyr sjukförsäkring.
“Idaho Health Freedom Act” heter lagförslaget, som introducerades av den republikanske delstatskongressmannen Jim Clark, och i lagen sägs bland annat:
Och vidare säger lagen också:
Två punkter i skarp motsättning till det lagförslag som innan Scott Browns seger diskuterades flitigt i den federala kongressen (och som fortfarande diskuteras eftersom det fortfarande finns några, om än små, möjligheter att driva igenom Obamas sjukreform).
“It is time all legislators who believe in states’ rights to move from talking about it to making policy to make it happen,” sa Clark till the House State Affairs Committee, som gick med på att sätta lagförslaget i pränt.
Clark förklarade också att även 26 andra delstater diskuterat att ta liknande åtgärder, för att protestera eller skydda sig mot federalt intrång - något som det är svårt att tolka som något annat än samma missnöje som det som gav Scott Brown segern i Massachusetts.
Källa: Idahostatesman
Se även tidigare inlägg:
State of the Union på onsdag 20100125
Howard Dean: GOP vann för att Obama inte var tillräckligt liberal 20100125
The day Obamacare died 20100125
“Idaho Health Freedom Act” heter lagförslaget, som introducerades av den republikanske delstatskongressmannen Jim Clark, och i lagen sägs bland annat:
“every person in the state of Idaho is and shall continue to be free from government compulsion in the selection of health insurance options.”
Och vidare säger lagen också:
“the bill removes authority of any state official or employee from enforcing any penalty which violates the policy.”
Två punkter i skarp motsättning till det lagförslag som innan Scott Browns seger diskuterades flitigt i den federala kongressen (och som fortfarande diskuteras eftersom det fortfarande finns några, om än små, möjligheter att driva igenom Obamas sjukreform).
“It is time all legislators who believe in states’ rights to move from talking about it to making policy to make it happen,” sa Clark till the House State Affairs Committee, som gick med på att sätta lagförslaget i pränt.
Clark förklarade också att även 26 andra delstater diskuterat att ta liknande åtgärder, för att protestera eller skydda sig mot federalt intrång - något som det är svårt att tolka som något annat än samma missnöje som det som gav Scott Brown segern i Massachusetts.
Källa: Idahostatesman
Se även tidigare inlägg:
State of the Union på onsdag 20100125
Howard Dean: GOP vann för att Obama inte var tillräckligt liberal 20100125
The day Obamacare died 20100125
måndag 25 januari 2010
Majoritet anser att stimulanspaketet slösats bort
CNN har här ett inslag om en opinionsundersökning som visar att 3/4 av de amerikanska befolkningen anser att minst hälften av Obamas 786 miljarder dollars stimulanspaket har slösats bort. Undersökningen visar också att 56% nu motsätter sig stimulanspaketet. När Obama drev igenom det förra året var en majoritet för saken:
Opinionen tycks stämma ganska bra överens med de många rapporter om stimulanspaketets ineffektivitet och överdrivna jobbsiffror.
Källa: CNN
Se även tidigare inlägg:
Stimulanspengarna har inte motverkat arbetslösheten 20100112
Stimulanspengar till tennisplaner och falska postnummer 20100105
Överdrivna stimulanssiffror också i Chicago 20091126
Blir ekonomin Obamas politiska Katrina? 20091125
Stimulanspaketet fungerar inte 20091120
Stimulanspaketets Recovery.govs faktafel 20091117
Fortsatta fiaskon kring stimulanspaketet 20091104
Opinionen tycks stämma ganska bra överens med de många rapporter om stimulanspaketets ineffektivitet och överdrivna jobbsiffror.
Källa: CNN
Se även tidigare inlägg:
Stimulanspengarna har inte motverkat arbetslösheten 20100112
Stimulanspengar till tennisplaner och falska postnummer 20100105
Överdrivna stimulanssiffror också i Chicago 20091126
Blir ekonomin Obamas politiska Katrina? 20091125
Stimulanspaketet fungerar inte 20091120
Stimulanspaketets Recovery.govs faktafel 20091117
Fortsatta fiaskon kring stimulanspaketet 20091104
State of the Union på onsdag
President Obama kommer att hålla sitt första formella State of the Union-tal på onsdag. Han får då en chans att lägga om kursen för sin politik, och förklara vad hans planer är för kommande år. MSNBC har här ett inslag om veckan som varit och State of the Union-talet som kommer:
Källa: USA Today
Se även tidigare inlägg:
Motvind för Obamas opinionssiffror 20100125
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy
Källa: USA Today
Se även tidigare inlägg:
Motvind för Obamas opinionssiffror 20100125
President Obamas tal till Kongressen 20090225
Obamas Iran-politik har inte lyckats
När president Obama tillträdde för ett år sedan var ett av hans första mål att förhandla med Iran genom att sträcka ut en vänskaplig hand till den islamiska republiken och på så sätt förhoppningsvis få dem att förstå att USA var uppriktiga i sin önskan att förhandla. I sin första formella intervju sedan han insvors som president så förklarade Obama i slutet av januari 2009 för Al-Arabiya Network i Dubai:
Den 19 mars 2009 - på den iranska nyårsdagen nowruz - gjorde Obama en direkt diplomatisk vädjan till den islamiska republiken där han återigen förklarade "my administration is now comitted to diplomacy" - och att han önskade att Iran skulle "inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap". Han citerade slutligen en iransk poet om att alla Adams barn var varandras lemmar, vilket påminde om att vi alla tillhör samma mänsklighet.
Den utsträckta handen fortsatte sträckas ut. Den 6 april reste Obama till Turkiet, där han förklarade USA inte är och aldrig kommer att vara i krig med islam. Det förändrade dock inte den iranska regimens inställning märkbart, och några dagar senare firade Iran sin "kärnkraftsdag". Obama beslöt sig i början av maj för att hålla ett nytt tal om Islam, något han också gjorde från Kairo den 4 juni, där han bland annat erkände USA:s inblandning av störtandet av Irans premiärminister Mohammed Mosaddeq 1953 vilket sen gav shah Mohammad Reza Pahlavi makten. Obama sa:
Obama visade också förståelse för Irans behov av civil kärnkraft och sa:
Han förklarade också att han förstod invändningen mot varför vissa skulle ha kärnvapen och andra inte, och förklarade att han själv ansåg att inga länder skulle ha kärnvapen, och även arbetade mot detta mål.
Inte heller detta hjälpte dock. Iran fortsatte att utveckla sin egen kärnkraft, parallellt med att de slog ner demokratiska demonstrationer och provtestade missiler. Obama-administrationen satte därför upp diverse slutdatum som de önskade att Iran skulle foga sig efter - något Iran dock inte gjorde. TIME har här en artikel som förklarar:
Artikeln förklarar att Iran inte uppfyllde kraven till någondera av slutdatumen. Nu försöker Obama-administrationen att lägga tuffa sanktioner mot den islamiska republiken, något som emellertid också det ter sig svårt - i synnerhet om det ska ske via FN:s säkerhetsråd. Artikeln förklarar att idén bakom den utsträckta handen också var att om Iran fortsatte förhala processen, så skulle länder som tidigare motsatt sig sanktioner - som te x Tyskland, Ryssland och Kina, kunna övertalas att stödja sanktioner. Detta har dock bara delvis lyckats. Artikeln fortsätter:
Det största hindret är dock Kina, som helt motsatt sig några nya straffande sanktioner mot Iran, och utan Kina så kommer några sanktioner heller inte att kunna påläggas Iran via FN:s säkerhetsråd:
Detta kan innebära att USA och de länder som anser att det är viktigt att sätta sanktioner mot Iran tvingas göra detta på egen hand - utan FN:s säkerhetsråd. Problemet med detta är dock att sådana sanktioner riskerar att bli ineffektiva. Och att man tvingats så långt visar också att Obama diplomati och utsträckta hand mot Iran inte tycks ha fungerat. Artikeln fortsätter:
En annan sak som gör det problematiskt om Obama-administrationen skulle tvingas att agera utan FN:s godkännande, är att det var Obama-administrationen som inte skulle göra saker på egen hand, till skillnad från föregående administrations unilateralism. TIME:s artikel avslutas:
Obamas utsträckta hand mot Iran var ur ett perspektiv hedervärt. Men det var också ett initiativ sprunget ur naivitet. Dels ur en felaktig bild av föregående administration, som faktiskt också sträckte ut handen mot Iran, samtidigt som de dock till skillnad från Obama var tydliga mellan att göra distinktionen mellan en utsträckt hand, och direkta diplomatiska relationer (något Iran behövde visa något slags tillmötesgående för att förtjäna att föräras med). Här är ett exempel på när president George W. Bush talade till Iran på årsdagen innan Obama gjorde det.
Dels var den utsträckta handen ett tecken på naivitet också gällande Iran. Obama är en trevlig prick, och helt klart tyckte många det 2008, såväl i USA som världen över. Men att Obamas personliga charm och hans föreställda unika politik skulle förmå den islamska republiken att faktiskt ändra sig, ansåg många var just en naiv syn på saken. Jag själv skrev bland annat den 20 mars 2009 i en kommentar till Obamas tal till Iran på landets nyårsdag:
Lite senare förklarar jag dock att det likväl kan vara värt försöket:
En iakttagelse som är sann - samtidigt som den dock utgår från omvärldens/och Irans redan tidigare felaktiga premisser: nämligen den att tidigare administration inte alls försökt sträcka ut någon hand eller ge Iran några möjligheter till diplomati. Så var förstås inte fallet. Hade Obama lyckats med att förmå Iran att förhandla, så hade Obamas strategi dock likväl varit bättre - eftersom han i sådana fall hade förmågan att förmå Iran att förhandla. Nu tycks dock så inte ha blivit fallet. Och eftersom många saker redan när Obama först började sträcka ut sin hand till Iran, indikerade att detta inte skulle fungera, så tål frågan att ställas om Obama med sitt (naiva) agerande inte slösat bort ett år genom att pröva metoder som redan prövats (men som han själv insisterade på att också personligen få pröva) - ett år där Iran fått tid att ta ett steg närmare att utveckla kärnvapen, och ett år som hade kunnat användas för att sätta hårdare press på landet.
Men det är förstås svårt att spekulera i - och jag tänker inte dra den poängen alltför långt. Obamas utsträckta hand - oavsett om den var naiv eller ej - legitimerar dock nu alla de hårda tag som behövs. Och ingen kan säga att Obama- eller USA, inte gav Iran någon möjlighet att "inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap".
Källa: TIME
Se även tidigare inlägg:
Irans hemliga tunnlar 20100106
Obama-administrationen tröttnar på Iran 20091217
"You know, I said during the campaign that it is very important for us to make sure that we are using all the tools of U.S. power, including diplomacy, in our relationship with Iran."
Den 19 mars 2009 - på den iranska nyårsdagen nowruz - gjorde Obama en direkt diplomatisk vädjan till den islamiska republiken där han återigen förklarade "my administration is now comitted to diplomacy" - och att han önskade att Iran skulle "inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap". Han citerade slutligen en iransk poet om att alla Adams barn var varandras lemmar, vilket påminde om att vi alla tillhör samma mänsklighet.
Den utsträckta handen fortsatte sträckas ut. Den 6 april reste Obama till Turkiet, där han förklarade USA inte är och aldrig kommer att vara i krig med islam. Det förändrade dock inte den iranska regimens inställning märkbart, och några dagar senare firade Iran sin "kärnkraftsdag". Obama beslöt sig i början av maj för att hålla ett nytt tal om Islam, något han också gjorde från Kairo den 4 juni, där han bland annat erkände USA:s inblandning av störtandet av Irans premiärminister Mohammed Mosaddeq 1953 vilket sen gav shah Mohammad Reza Pahlavi makten. Obama sa:
In the middle of the Cold War, the United States played a role in the overthrow of a democratically elected Iranian government. Since the Islamic revolution, Iran has played a role in acts of hostage taking and violence against U.S. troops and civilians. This history is well known.
Rather than remain trapped in the past, I've made it clear to Iran's leaders and people that my country is prepared to move forward. The question now is not what Iran is against but, rather, what future it wants to build.
I recognize it will be hard to overcome decades of mistrust, but we will proceed with courage, rectitude, and resolve. There will be many issues to discussion between our two countries, and we are willing to move forward without preconditions on the basis of mutual respect.
Obama visade också förståelse för Irans behov av civil kärnkraft och sa:
And any nation, including Iran, should have the right to access peaceful nuclear power if it complies with its responsibilities under the Nuclear Non-Proliferation Treaty.
Han förklarade också att han förstod invändningen mot varför vissa skulle ha kärnvapen och andra inte, och förklarade att han själv ansåg att inga länder skulle ha kärnvapen, och även arbetade mot detta mål.
Inte heller detta hjälpte dock. Iran fortsatte att utveckla sin egen kärnkraft, parallellt med att de slog ner demokratiska demonstrationer och provtestade missiler. Obama-administrationen satte därför upp diverse slutdatum som de önskade att Iran skulle foga sig efter - något Iran dock inte gjorde. TIME har här en artikel som förklarar:
Since the 2008 presidential campaign, Obama has promised to curtail Iran's nuclear program by simultaneously offering talks and threatening sanctions. After a year of trying, both approaches appear on the verge of failure.
The President has given Iran two deadlines to demonstrate good faith. Last spring, his Administration told reporters that if Iran didn't show willingness to engage in talks by September, sanctions would follow. Then, in September, when Iran hinted it might possibly talk, Obama delivered another deadline, this time the end of 2009.
Artikeln förklarar att Iran inte uppfyllde kraven till någondera av slutdatumen. Nu försöker Obama-administrationen att lägga tuffa sanktioner mot den islamiska republiken, något som emellertid också det ter sig svårt - i synnerhet om det ska ske via FN:s säkerhetsråd. Artikeln förklarar att idén bakom den utsträckta handen också var att om Iran fortsatte förhala processen, så skulle länder som tidigare motsatt sig sanktioner - som te x Tyskland, Ryssland och Kina, kunna övertalas att stödja sanktioner. Detta har dock bara delvis lyckats. Artikeln fortsätter:
So, how's that working? Not very well, by all indications.
True, with Iran stalling, the Germans seem to be playing along, although earlier in the year they said they'd only support sanctions if approved by the U.N. And while senior American officials and European diplomats say Russia has come around to supporting sanctions, nothing that has happened publicly has confirmed that claim — and the signals from Moscow remain mixed.
Det största hindret är dock Kina, som helt motsatt sig några nya straffande sanktioner mot Iran, och utan Kina så kommer några sanktioner heller inte att kunna påläggas Iran via FN:s säkerhetsråd:
Without China, which holds a Security Council veto, there is no prospect of meaningful sanctions at the U.N. That in turn means difficulty getting tough sanctions from all the European countries, some of whom can't act without U.N. approval.
Detta kan innebära att USA och de länder som anser att det är viktigt att sätta sanktioner mot Iran tvingas göra detta på egen hand - utan FN:s säkerhetsråd. Problemet med detta är dock att sådana sanktioner riskerar att bli ineffektiva. Och att man tvingats så långt visar också att Obama diplomati och utsträckta hand mot Iran inte tycks ha fungerat. Artikeln fortsätter:
So now Obama faces the unpleasant reality that neither the engagement track nor the sanctions track appear to be going anywhere. His defenders at home and abroad say it was the right way to proceed, but skeptics of Obama's policy are emerging, even in his own party. "What exactly did your year of engagement get you?" asks one Hill Democrat.
En annan sak som gör det problematiskt om Obama-administrationen skulle tvingas att agera utan FN:s godkännande, är att det var Obama-administrationen som inte skulle göra saker på egen hand, till skillnad från föregående administrations unilateralism. TIME:s artikel avslutas:
Splitting the international community has been Iran's goal from the start, and unilateral sanctions could be fatally undermined if a bloc of countries that trade with Iran, such as China, Russia, Turkey and India, don't comply. The very fact that the U.S. and its allies are even thinking of going it alone is a sign of just how much trouble Obama's policy is in.
Obamas utsträckta hand mot Iran var ur ett perspektiv hedervärt. Men det var också ett initiativ sprunget ur naivitet. Dels ur en felaktig bild av föregående administration, som faktiskt också sträckte ut handen mot Iran, samtidigt som de dock till skillnad från Obama var tydliga mellan att göra distinktionen mellan en utsträckt hand, och direkta diplomatiska relationer (något Iran behövde visa något slags tillmötesgående för att förtjäna att föräras med). Här är ett exempel på när president George W. Bush talade till Iran på årsdagen innan Obama gjorde det.
Dels var den utsträckta handen ett tecken på naivitet också gällande Iran. Obama är en trevlig prick, och helt klart tyckte många det 2008, såväl i USA som världen över. Men att Obamas personliga charm och hans föreställda unika politik skulle förmå den islamska republiken att faktiskt ändra sig, ansåg många var just en naiv syn på saken. Jag själv skrev bland annat den 20 mars 2009 i en kommentar till Obamas tal till Iran på landets nyårsdag:
"Talet var unikt för amerikanska presidenter, som sedan revolutionen i Iran 1979 inte haft några officiella förbindelser med landet. Genom att tala direkt till det iranska folket så visar Obama att han menade allvar när han talade om att sträcka ut en olivkvist till den islamska Republiken.
Den fråga som dock måste ställas är om det hjälper, eller om en sådan handling är naiv? Jag tror att det är naivt. Eftersom Iran är ett land som inte visat några tecken på att förändra sig själva på någon annans villkor (den enda gång något sådant verkligen hände var när Iran kapitulerade i kriget mot Irak, efter att de trodde att USA och västmakterna gått in aktivt på Iraks sida). 2006 skickade Irans president Mahmoud Ahmadinejad ett brev till president Bush, där han uppmanade Bush att konvertera till islam - eftersom vägen till fred var just genom islam. För att förstå Irans islamska republiks argument, måste man därför också förstå den teologi som nationen bygger på - och som gör att begrepp som fred, frihet et c - har en annan innebörd i deras kontext, än i vår."
Lite senare förklarar jag dock att det likväl kan vara värt försöket:
"Men naivt eller ej, så kan det likväl vara värt försöket. Det visar om inte annat att Obama är uppriktig i sitt tillmötesgående - och ett iranskt avvisande kan i så fall inte skyllas på att USA för en "hård politik". Ett iranskt avvisande skulle tvärtom, förmodligen få dem att framställas lite som Yassir Arafat framställdes efter Camp David II-avtalet mellan Ehud Barak och Yassir Arafat, när den siste vägrade gå med på fred trots att Israels premiärminister erbjöd 95% självständighet på de ockuperade områdena. Ett avvisande som frustrerade president Bill Clinton i oerhört hög grad och inte gjorde att Arafat fick några högre sympatipoäng i Washington. Ett snarlikt handlande från Iran, kan ge president Obama ett större politiskt utrymme än te x sin föregångare, att gå över i mer aktiv handling. För ingen kan i så fall anklaga honom för att inte verkligen ha försökt få till stånd diplomati."
En iakttagelse som är sann - samtidigt som den dock utgår från omvärldens/och Irans redan tidigare felaktiga premisser: nämligen den att tidigare administration inte alls försökt sträcka ut någon hand eller ge Iran några möjligheter till diplomati. Så var förstås inte fallet. Hade Obama lyckats med att förmå Iran att förhandla, så hade Obamas strategi dock likväl varit bättre - eftersom han i sådana fall hade förmågan att förmå Iran att förhandla. Nu tycks dock så inte ha blivit fallet. Och eftersom många saker redan när Obama först började sträcka ut sin hand till Iran, indikerade att detta inte skulle fungera, så tål frågan att ställas om Obama med sitt (naiva) agerande inte slösat bort ett år genom att pröva metoder som redan prövats (men som han själv insisterade på att också personligen få pröva) - ett år där Iran fått tid att ta ett steg närmare att utveckla kärnvapen, och ett år som hade kunnat användas för att sätta hårdare press på landet.
Men det är förstås svårt att spekulera i - och jag tänker inte dra den poängen alltför långt. Obamas utsträckta hand - oavsett om den var naiv eller ej - legitimerar dock nu alla de hårda tag som behövs. Och ingen kan säga att Obama- eller USA, inte gav Iran någon möjlighet att "inta sin rättmätiga plats i nationernas gemenskap".
Källa: TIME
Se även tidigare inlägg:
Irans hemliga tunnlar 20100106
Obama-administrationen tröttnar på Iran 20091217
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)