Jerusalem Post skriver här en starkt kritisk artikel om Sverige 2009 - efter incidenten med tennismatchen i Malmö.
Författarna Abraham Cooper och Harold Brackman, som båda är engagerade i Simon Wiesenthal institutet, inleder med en betraktelse över Sveriges tvetydiga roll i andra världskriget. Man var neutrala, men hjälpte delvis Nazityskland. Samtidigt gav man också hjälp till judar - och Raul Wallenberg kommer för alltid att högaktas av den judiska staten.
Dagens svenska politik påminner dock mer om apartheid i Sydafrika, eller Berlin under 1930-talet, än om en modern skandinavisk demokrati, menar författarna. Beslutet att låta matchen spelas på folktomma läktare hade ingenting att göra med säkerhet, eftersom de 7000 demonstranterna hade skrikit och härjat utanför helt oavsett om det fanns publik eller ej. "Säkerhetsåtgärden" var istället till för att stigmatisera de israeliska idrottsmännen som pirayor.
De noterar senare att Radio Islams Ahmed Rami i årtionden tillåtits predika judehat och spy galla över staten Israel och förgiftat den muslimska minoriteten i landet. Man hänvisar också till Carl Bildts nyliga uttalande om att Israels policy i samband med Gaza-kriget var "neither morally nor politically defensible."
Artikeln avslutas lite längre fram med orden:
"Though Swedish schools teach Holocaust education, according to polls one-third of Swedish young people doubt that the Holocaust occurred. One can only imagine what Swedish Holocaust hero Raoul Wallenberg, who saved thousands of Hungarian Jews, would think. It's time for Sweden to change sides and come out against, not for, the new war against Israel and the Jews."
All kritik de framför är inte helt korrekt - och de missar att det också finns många aktiva pro-israeliska grupper i Sverige. Men likväl är det i grunden en saklig kritik som Sverige förtjänar.
Källa: Jerusalem Post
Se även tidigare inlägg:
En israelisk tennisspelares brev om Sverige 20090309
1 kommentar:
Men Bildt har ju rätt!
Å andra sidan, den här bloggen har inga analyser i den mening vi normalt menar med begreppet.
Den är en åsiktssmedja vilket är helt okej. Men ni rapar upp andras agenda utan att lägga ett enda uns av originellt tänkande. Varför rasar JP mot Sverige? (f.ö. en klassisk rubrikklyscha värdig en tabloid).
Kan det bero på tidningens politiska inriktning eller Israels allt mer torftiga och åsiktsfattiga demokrati. (Numera finns det ju bara höger och extremhöger att välja på vilket även liberala Israelvänner borde vara bekymrade över.)
Återigen, Bildt har ju rätt. I ett politiskt perspektiv har ju Israel förlorat stort på det som hände i Gaza. Och på det följer också den moraliska förlusten.
Det är också uppenbart att Hamas är starkare än någonsin, och att motståndet bland palestinier har ökat och demonstrationerna inte minst i Sverige visar på att Israel inte står så högt i kurs. Så varför och för vem väljer JP att skriva detta? Jag menar, JP är ju inte DN Debatt som har en svensk publik precis...
Jag kan ha fel i min analys, men jag har iaf en analys. Var är Er?
Skicka en kommentar