Helen Thomas avgår

Presskårslegenden Helen Thomas som inom kort fyller 90, har beslutat att avgå efter den kritikstorm som uppstått efter hennes uttalande om att judarna borde åka tillbaka till bl a Polen och Tyskland.

Hon bad visserligen om ursäkt för uttalandet, men kritiken har varit stor från alla håll - hennes speaker agency avbröt samarbetet med henne, och en högstadieskola som bjudit in henne för att tala drog tillbaka inbjudan. Vita Husets presstalesman Robert Gibbs sa om hennes uttalande:

“Those remarks were offensive and reprehensible,” och tillade att det hon sagt “do not reflect certainly most of the people here and certainly not those of the administration.”

Det måste sägas vara ett litet snöpligt slut på Helen Thomas långa karriär. Hon har tillhört Vita Husets presskår sedan John F Kennedys tid. Jag har aldrig varit någon fan av Helen Thomas eftersom jag alltid tyckt att hennes frågor nästan jämt baserats på alldeles för enkla utgångspunkter och varit alldeles för sensationssökande till sin natur. Hon gillade att ställa "spetsiga frågor" lite alltför ofta, de slags frågor som säkert är utmärkta att ställa i rätt sammanhang men som i fel sammanhang kanske blir roliga första gången, men i längden mest dryga (som te x om en unge klagar på mammas mat och mamman säger att maten blev dålig för att hon råkade bränna den på spisen, varpå ungen säger typ "Erkänn, vilket råttgift var det du verkligen lade i maten?" och sen gör så varje dag han äter något han inte tycker om).

Ungefär så var Helen Thomas. Som te x följande konversation med tidigare president George W. Bush på en av dennes presskonferenser 2006:

Helen Thomas: My question is: Why did you really want to go to war? From the moment you stepped into the White House, from your Cabinet or Cabinet officers, intelligence people, and so forth, what was your real reason? You have said it wasn’t oil — quest for oil, it hasn’t been Israel or anything else. What was it?

Bush: I think your premise, in all due respect to your question and to you, as a lifelong journalist, is that — you know, I didn’t want war. To assume I wanted war is just flat wrong, Helen, in all due respect.”

Hennes typ av frågor är säkert sådana som en klass skolbarn med all rätt skulle kunna ställa till en politiker. Men frågor som borde kännas något väl verklighetsfrämmande för erfarna journalister som faktiskt är inne i leken och borde vara närmare bekant med respektive ämnen än Helen Thomas oftast verkar vara. Hennes sensationssökande frågor som lätt blir slagkraftiga rubriker kanske dock också är en del av hennes generation - och hon började trots allt sin journalistkarriär på en tid när det förmodligen var betydligt svårare att komma någonstans som kvinnlig journalist än det är idag. Jag kan således inte säga att jag stört mig nämnvärt mycket på hennes frågor - och hon fyllde sin roll i Vita Husets presskår (jag har sett i princip alla presskonferenser från Bushs åtta år i Vita Huset, där jag ofta hörde Helen Thomas röst - men sällan såg hennes ansikte pg a att de hade ett inkompetent filmteam under Bushs alla åtta år, och i filmtekniskt avseende så är Obamas presskonferenser etc mycket bättre - däremot följer jag inte Obamas nuvarande presstalesman Robert Gibbs presskonferenser särskilt noga). Vad jag störde mig på gällande Helen Thomas hade mer med svensk media att göra, när dessa intervjuade Helen Thomas (av alla man skulle kunna välja att intervjua i Vita Husets presskår) för att få en beskrivning av hur presskonferenserna fungerade under George W. Bush - varpå Helen Thomas naturligtvis förklarade hur hemskt allt var under Bush, och att hon "under sin långa karriär" aldrig varit med om lika medial svårtillgänglighet bla blah. Hennes svar på en sådan fråga var naturligtvis helt förutsägbart - däremot torde de flesta svenskar som såg det svenska TV-programmet ha tagit henne mycket mer seriöst, och man kan därför undra varför det svenska programmet ifråga valde att intervjua just henne? (Jag minns inte vilket svenskt program som intervjuade henne om saken, men har tänkt att försöka ta reda på det någon gång).

Joe Strupp, kommentator för den liberala sajten Media Matters, skrev om Helen Thomas senaste utspel att det var:

“sad to see such a legendary career and historic journalist leave the scene this way. Hopefully, her legacy will balance to include all of her success and hard work even after the fallout from this terrible incident continues. But given the severity of her remarks, it may never recover.”

Man kan fråga om det är rättvist att så hårt och från alla håll fördöma Helen Thomas för sitt uttalande, när det uppenbarligen var ett misstag - som hon uppriktigt verkar ångra. Men svaret är förmodligen ja med tanke på att en konservativ journalist som sagt något liknande (om te x svarta eller latinos - eller här i Sverige, om muslimer) hade blivit lynchad i den liberala pressen.

Helen Thomas sökte oftast sensationella rubriker genom att med sina spetsiga frågor dra ut kontroversiella svar från sina tillfrågade. Nu tycks hon dock ha fått avsluta sin karriär genom att falla på eget spjut.

Källa: Politico, SVD

Se även tidigare inlägg:

Mike Huckabee om Helen Thomas anti-israelism 20100606

Helen Thomas och Dana Perino om Obamas flygdådsrespons 20100106

Grattis Obama! 20090805