Rush Limbaugh och Jeremiah Wright

Debatten kring Rush Limbaugh har gått het den senaste veckan. Republikanerna är splittrade - för många av dem är han partiets hjälte. Den som vågar säga det som andra bara vågar tänka. Men för somliga Republikaner är han ett problem. En person, som oavsett vad han än står för när hans åsikter granskas grundligt, aldrig kommer att tyckas om av det amerikanska folket (här är lite statistik som visar att 72% av Limbaughs lyssnare är män vilket gör honom till en av de bland kvinnor mest impopulära mediepersonligheterna i USA. En Gallup-undersökning visar också att 45% av oberoende väljare tycker illa om honom och bara 25% av oberoende tycker bra om honom). Limbaughs ord om att han att ville att Obama skulle misslyckas, betydde enligt hans egen utsago givetvis inte att han ville att USA skulle misslyckas. Tvärtom, han ville att Obama skulle misslyckas just därför att Obama var en katastrof för USA, och det var ju USA han ville skulle lyckas. Logiskt, enligt den retoriken. Problemet är förstås att de flesta amerikaner inte kommer att vare sig hålla med om det - eller anser Limbaugh vara tillräckligt tilltalande för att ens bry sig om vad han "egentligen menade".

Obamas tidigare pastor Jeremiah Wright blev förra våren behandlad på ungefär samma sätt. Hans uttalande om "God damn America" syftade på de många oförrätter han ansåg att USA genom historien begått (både sanna sådana, som djupt gående rasism, som osanna sådana - som att USA uppfann AIDS). Däremot syftade det inte på att Wright egentligen hatade allt i USA - något Obama själv försökte förklara när han efter att klippen från Wright spreds på YouTube och i nyhetskanaler - höll ett långt tal till Wrights försvar. Det talet, i kombination med att Obamas egen personlighet uppenbart var så totalt väsenskild från Wrights (Wright predikade skrikande ut självupptäckta sanningar, Obama reflekterade över saker och ting i en ödmjuk ton), räddade Obama. Däremot lyckades Obama inte rädda Wright (som senare också sänkte sig själv totalt - även i Obamas ögon), som de flesta amerikaner kom att betrakta som en opatriotisk bombastisk självgod pajas, och som hatade Amerika - helt oavsett vad han egentligen menade med "God damn America!".

Frågan tål att ställas om Rush Limbaugh är eller i alla fall kan komma att bli för Republikanerna vad Wright var för Demokraterna?

Innan den frågan ställs på allvar måste förstås först några skillnader tydliggöras: Jeremiah Wright var en pastor inte en politiker. Medan Rush Limbaugh, om än inte aktiv politiker sysslat aktivt med att influera politiker i mer än 20 år. Och tveklöst utgör Rush Limbaugh en av konservatismens viktigaste inspiratörer. När man väl granskar de båda personerna separat så är det också väldigt tydligt att Rush Limbaugh är patriotisk på ett sätt som inte kan jämföras med Wright. Limbaugh tror på USA, han tror på landets konstitution, historia och de konservativas syn på USA:s gudagivna "Manifest Destiny". För Limbaugh är USA precis vad Ronald Reagan beskrev som "The shining city on a hill". För Wright så är situationen förmodligen den omvända.

Men med det sagt så innebär inte det faktumet att den amerikanska allmänheten kommer att få den uppfattningen om Limbaugh. Och om det är något Obamas seger (och Bushs indirekta förlust) förra året borde ha lärt alla politiskt intresserade, så är det att perceptionen av en politiker/en person i princip är viktigare än vad personen egentligen tycker. Åtminstone ifråga om amerikanska val.

En gång brännmärkt som en korkad cowboy och krigshetsare - alltid en korkad cowboy och krigshetsare - helt oavsett Bushs nyanserade (och enligt mig briljanta) politik i mängder av frågor. Likväl hängde mängder av skenföreställningar kvar (min favorit är den om att Bush skulle ha fört ett krig mot islam och jämställt alla muslimer med terrorister).

En gång förklarad som USA:s frälsare som lovar förändring, hopp och ett nytt kapitel i amerikansk historia - alltid en sådan. Oavsett hemliga bombräder i Pakistan och fortsatt specialbehandling för fientliga kombatanter utomlands (dvs amerikanska fångar i Afghanistan, inte i Guantanamo).

Och ja, en gång personen som hatade Amerika - alltid personen som hatade Amerika. En gång (eller två gånger närmare bestämt) personen som ville att Obama skulle misslyckas - alltid personen som ville att Obama (därmed nationen) skulle misslyckas.

Om så är och förblir fallet för Rush Limbaugh så kan GOP komma att hamna i problem. Detta tycks Demokraterna förstå, och heller inte vara sena att nyttja. Därför har de inget emot att utmåla Limbaugh som det Republikanska partiets främsta talesman. I en intervju på CBS "Face the Nation" sa Obamas stabschef Rahm Emanuel att Limbaugh var [the] "voice and the intellectual force and energy behind the Republican Party".

Så här gick konversationen:

SCHIEFFER: We talked about Newt Gingrich a lot this morning and now you bring up Rush Limbaugh. Who do you think now speaks for the Republican Party?

EMANUEL: You just named him: it is Rush Limbaugh. He has laid out his vision, in my view. And he said it clearly. I compliment him for that. He's been very up front and I compliment him for that. He's not hiding. He's asked for President Obama and called for President Obama to fail. That's his view. And that's what he has enunciated. And whenever a Republican criticizes him, they have to run back and apologize to him and say they were misunderstood. He is the voice and the intellectual force and energy behind the Republican Party. He has been up front about what he views and hasn't stepped back from that, which is he hopes for failure. He said it and I compliment him for his honesty. But that's their philosophy that is enunciated by Rush Limbaugh and I think that's the wrong philosophy for America...

SCHIEFFER: Do you think that he's that important that other Republicans are paying that much attention to him?

EMANUEL: Well, he was given the keynote basically at the [CPAC conference] to speak. When a Republican did attack him he clearly had a turn-around and comeback and basically said that he apologized and was wrong. I think do think he's an intellectual force, which is why the Republicans pay such attention to him.

Demokraterna har även tagit tillfället i akt att göra reklamklipp där Rush Limbaugh citat brukas. Som te x i detta inslag:



Dem som minns förra årets val, minns också att YouTube flödade av liknande klipp på Jeremiah Wright, även om John McCain personligen aldrig ställde sig bakom att attackera Obama via Wright.

Somliga Republikaner menar att om McCain gjort detta så hade han vunnit. Det är förmodligen inte sant, men uppenbart tycks Demokraterna anse att de kan vinna genom att framställa Rush Limbaugh på ungefär samma sätt som McCain inte ville framställa Wright.

Rush Limbaugh för fram viktiga poänger - och att han har en viktig roll inom det Republikanska partiet och inom den konservativa rörelsen råder det ingen tvekan om. Han har dessutom en roll som ingen kan ta ifrån honom (vilket inte minst Michael Steele tydligt börjar förstå, efter att ha tagit tillbaka sin kritik mot Limbaugh). Däremot bör Rush Limbaugh inte bli Republikanernas ansikte utåt. Att Jeremiah Wright aldrig blev Demokraternas ansikte utåt berodde på att Demokraterna hade en personlighet med i leken som helt enkelt var starkare än Wrights - nämligen Obama själv. Republikanerna har i dagsläget ingen sådan. Michael Steele kan inte jämföras med Rush Limbaugh ifråga om vare sig status eller karisma (eller dragna applåder på CPAC). Det är inget akut problem eftersom det fortfarande är nästan fyra år kvar till nästa presidentval - och innan dess torde Mitt Romney, Sarah Palin, Bobby Jindal eller någon annan sedan länge axlat det Republikanska partiets fallna mantel. Men för partiets bästa så bör man kanske försöka lyfta fram starka profiler inom partiet betydligt tidigare än vid primärvalet 2012.

Man lyckades trots allt ganska bra med detta år 2000. Efter åtta års Demokratiskt styre och en intern kamp inom det Republikanska partiet om dess framtida inriktning - så vann Bush, tveklöst i stor utsträckning pg a sin starka personlighet över såväl McCain i primärvalet som över Al Gore i presidentvalet. Hittar Republikanerna rätt person, så kan det göras igen. Vem det dock där, återstår fortfarande att se - men lika säkert som att det för Demokraternas del inte var Jeremiah Wright (som visserligen ödmjukt konstaterade att han inte ville bli president, men väl var öppen att bli Obamas vice-president) - så är det för Republikanernas del heller inte Rush Limbaugh.

Valet av Republikansk presidentkandidat 2012 måste göras med lite stil. Personen måste, bortsett från att ha åsikter som den Republikanska (och även amerikanska) väljarkåren stöder - också ha en personlighet som tilltalar. Obamas personlighet tilltalar; en skärpt, intellektuell person med avslappnad och lugn attityd. George W. Bush var (även för hans värsta kritiker) självdistanserad och tveklöst stundom ganska rolig (även medvetet rolig på sin egen bekostnad - vilket Obama sällan är). Han var en kille även starka kritiker insåg att det förmodligen vore kul att gå ut och dricka öl tillsammans med, även om de ansåg att det därmed inte kvalificerade honom att vara president.

Rush Limbaugh och Jeremiah Wright framstår inte som någondera - vare sig som ödmjuka intellektuella, eller folkliga personer du skulle vilja hänga med på fritiden. Republikanerna gör klokt i att ha det i åtanke i nomineringsprocessen av framtida kandidater. Till Limbaughs försvar så kan dock sägas att han aldrig gjort några anspråk på att vara partiets ledare, eller blir någon politisk kandidat - han gör bara det han gör; pratar om sina åsikter utan att ursäkta sig. Republikanerna bör heller inte överreagera genom att ta avstånd från honom och på så vis bara slå in en splittrande kil i partiet. De bör heller inte låta sig skrämmas av Demokraternas överdrivna propaganda. Vad de däremot behöver göra, är att ställa någon mer tilltalande Republikan i centrum för sin verksamhet.

Se även föjande artiklar:

"Fears of a Clown" i New York Times.

"Rush Job: Inside Dems' Limbaugh plan" hos Politico.

Se även tidigare inlägg:

CPAC 2009 - En sammanfattning 20090303

CPAC - del 15: Rush Limbaugh 20090302

Limbaugh om republikanernas framtid 20090123