SVD skriver här om en undersökning gjord av CNN som visar att fler än åtta av tio amerikaner tror att Barack Obama kommer att representera dem väl ute i världen. Sju av tio amerikaner tror också att president Obama också respekteras av andra världsledare - något som står i skarp kontrast till vad amerikanerna ansåg om president Bush, där bara 49% vid hans makttillträde 2001 trodde att utländska makthavare skulle känna tillit till honom.
Det finns ingen anledning att betvivla de siffrorna - däremot finns det goda skäl att betvivla amerikanarnas bedömning av utländska ledare. Bush var nämligen populär i mängder av länder, om än inte i Västeuropa. Något som kan läsas mer om i de tidigare inläggen här nedan. Vad jag däremot här tänkte påminna om var dock att Bush tog sin europeiska impopularitet på ett ganska skönt sätt. När han talade inför EU i Bryssel 2005, så inledde han med att förklara att en annan amerikan, Benjamin Franklin, hade kommit till Europa 200 år tidigare, och då mottagits med största fascination. Bush berättade vidare att en samtida författare till Franklin skrev att dennes rykte var större än Newtons och Voltaires, och det inte fanns en bonde eller en medborgare som inte betraktade honom som en vän till mänskligheten. Varpå Bush sedan tittade upp på publiken och sa med sin typiskt avväpnande humor: "I was hoping for a similar reception."
Den sortens skämt lär Obama inte behöva dra - däremot kommer Obama förmodligen inte heller att vara lika rolig :)
Se även tidigare inlägg:
Franklin D Roosevelts arvtagare - Obama och Bush 20090210
Obama och Bush i svensk media 20090121
Australiensare försvarar Bushs politik i Asien 20081113
tisdag 31 mars 2009
USA och Europas ekonomiska meningsskiljaktigheter
G20 mötet i London kommer förmodligen att bestå i mängder av handskakningar, trevliga leenden och många fototillfällen för europeiska politiker att få posera tillsammans med den populära Obama. Analytiker betvivlar dock att mötet kommer att medföra några större förändringar för världsekonomin - eftersom de stora ländernas intressen är så olika. USA önskar se Europa stimulera ekonomin mer, medan Europa inte anser att de bör slänga pengar på ett problem som börjat i USA - och hellre vill se striktare reglering. Kina och Ryssland har heller inget större intresse av att rädda den amerikanska marknaden, och samtal har börjat föras om att stegvis köra ut dollarns plats som världsvaluta. Här har Real News ett intressant inslag där den tyske ekonomen Wiliam Engdhal talar om dessa saker, väl värd att se i ljuset av det uppkommande finansmötet:
Och här pratar William Engdhal om Timothy Geithners plan för att rädda de amerikanska bankerna:
Se även tidigare inlägg:
Obama reser till Europa 20090331
Och här pratar William Engdhal om Timothy Geithners plan för att rädda de amerikanska bankerna:
Se även tidigare inlägg:
Obama reser till Europa 20090331
Netanyahu svärs in som ny premiärminister
Benjamin Netanyahu svärs idag in som Israels nye premiärminister. Hans nya regering bådar såväl hopp för Israel som potentiell problematik med den nya Obama-administrationen. För Israels del så innebär premiärministerbytet kanske främst av allt tydlighet: Ehud Olmert lämnar ämbetet utan några egentliga större bedrifter - och försök att mäkla fred, kontra bekämpa terrorism utan att verkligt lyckats med någondera. Netanyahu har till skillnad från Olmert alltid varit tydligare - och föredragit en tydlig hökaktig linje i förhållande till Hamas, Hezbollah och det nu än mer aktuella hotet från Iran. Det gynnar Israels säkerhet. Medan Ehud Olmert inte drog sig för att påbörja militära operationer för att skydda Israels säkerhet, så fick han relativt snabbt kalla fötter och kritiserades ofta av just Likud och Netanyahu för att aldrig riktigt avsluta de operationer han påbörjade.
Netanyahus tuffare linje gör dock att ett samarbete med Obama-administrationen kan bli något krångligare än under en vänster- eller mittenregering. Obama har varit tydlig med att fredsprocessen behöver komma igång och att vägen framåt i Palestinakonflikten är en två-statslösning. Netanyahu har varit emot en sådan lösning längre än de flesta - även om han nu säger att han är beredd att ge palestinierna självstyre, om än inte ett militärt sådant. Netanyahu motsatte sig också evakueringen av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan. Det är dock denna tuffare, men också konsekventa förhållningssätt som i stor utsträckning ligger till grund för hans valseger. För medan tanken med utrymningen av Gaza var att erbjuda palestinierna "land mot fred", så förklarade Netanyahu att palestinerna nu bara skulle kunna skjuta in missiler i Israel från än närmare håll. Något som också var just vad som inträffade.
Netanyahus ultranationalistiska koalitionsparti Our Home party, accepterade också en koalition mot löfte om att få bygga 3000 nya bosättningar på Västbanken, något som Obama-administrationen motsätter sig.
En annan potentiell konflikt med USA gäller Iran - där inte bara Netanyahu, utan även arbetarpartiets Ehud Barak, som innehar försvarsministerposten - båda anser att Iran utgör ett ytterst allvarligt hot mot Israel, och där båda mycket väl kan tänka sig att gå till militär handling om diplomatin misslyckas. Det kan förmodligen USA också tänka sig - men skillnaden är att Israel förmodligen kommer att tänka så långt tidigare.
Hösten 2000 lyssnade jag på Benjamin Netanyahu när han var i Sverige för att besöka Livets Ord i Uppsala, där han talade om modern antisemitism och tackade för Livets Ords arbete med att hjälpa judar i Ryssland - där antisemitismen tilltar starkt - att flytta till Israel.
Netanyahu talade då också om om fredsprocessen och om behovet av skapa en "säker fred" för Israel. En säker fred var dock inte samma sak som att skriva under vilket fredsavtal som helst. Netanyahu förklarade att när han tillträdde som premiärminister i juni 1996, så hade Israel bara två år tidigare skrivit under Oslo-avtalet. Ett avtal som på pappret gav Israel fred, men ingen säker sådan. Israel gav land i utbyte mot löfte om fred - men fick ingen fred. Istället fick Israel se en starkt ökad terroristaktivitet in i Israel. Vad Israel verkligen behövde var, menade Netanyahu - just en säker fred. Han hänvisade till Immanuel Kants bok "Om den eviga freden", där denne förklarade att det fanns två sorter av fred: fred med demokratier, och fred med diktaturer. Fred med demokratier upprätthöll sig själv, eftersom demokratier representerar folket, och folk i princip aldrig vill kriga eller skicka sina barn att dö i krig. En ledare kan heller inte mot folkets vilja starta ett krig.
I relationen med diktaturer är dock förhållandet ett annat. Kant förklarade då att man bara får fred genom styrka, när en yttre starkare makt gör att diktaturen - som till skillnad från demokratier inte hålls i schack inifrån - inte går i krig. I Europa har man prövat båda metoderna - fortsatte Netanyahu. Innan andra världskriget så nedrustade de europeiska makterna, och skapade en pappersfred med Hitler, som inte hjälpte. Efter andra världskriget hade man lärt sig en läxa - och rustade (tillsammans med USA) och hade tack vare det en kall fred med Sovjetunionen. I mellanöstern, förklarade Netanyahu vidare, så är Israel den enda demokratin. Det gör också att Israel bara kan bevara freden genom styrka.
Ett resonemang som i förhållande till Iran - som inte bara är en diktatur, utan också en ytterst antisemitisk sådan - låter mycket vettigt. Något Obama-administrationen bör hålla i åtanke. När president Bush talade inför Knesset i Israel i maj förra året, så varnade han inför falska förhoppningar om möjligheter att förhandla med terrorister och gjorde följande uttalande, som i väldigt stor utsträckning går i linje med Netanyahus förhållningssätt till saken:
Källor: Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
En israelisk tennisspelares brev om Sverige 20090309
Bloggning om antisemitism, islamofobi och uppochnervända perspektiv 20090306
Birgitta Ohlson på pro-Israeldemonstration 20090225
Netanyahu blir Israels nye premiärminister 20090220
Obama, Israel och fredsprocessen 20090212
Kadima tar flest platser i Knesset 20090210
Valet i Israel och hotet från Iran 20090208
Valet i Israel 20090124
Netanyahus tuffare linje gör dock att ett samarbete med Obama-administrationen kan bli något krångligare än under en vänster- eller mittenregering. Obama har varit tydlig med att fredsprocessen behöver komma igång och att vägen framåt i Palestinakonflikten är en två-statslösning. Netanyahu har varit emot en sådan lösning längre än de flesta - även om han nu säger att han är beredd att ge palestinierna självstyre, om än inte ett militärt sådant. Netanyahu motsatte sig också evakueringen av de israeliska bosättningarna på Gaza-remsan. Det är dock denna tuffare, men också konsekventa förhållningssätt som i stor utsträckning ligger till grund för hans valseger. För medan tanken med utrymningen av Gaza var att erbjuda palestinierna "land mot fred", så förklarade Netanyahu att palestinerna nu bara skulle kunna skjuta in missiler i Israel från än närmare håll. Något som också var just vad som inträffade.
Netanyahus ultranationalistiska koalitionsparti Our Home party, accepterade också en koalition mot löfte om att få bygga 3000 nya bosättningar på Västbanken, något som Obama-administrationen motsätter sig.
En annan potentiell konflikt med USA gäller Iran - där inte bara Netanyahu, utan även arbetarpartiets Ehud Barak, som innehar försvarsministerposten - båda anser att Iran utgör ett ytterst allvarligt hot mot Israel, och där båda mycket väl kan tänka sig att gå till militär handling om diplomatin misslyckas. Det kan förmodligen USA också tänka sig - men skillnaden är att Israel förmodligen kommer att tänka så långt tidigare.
Hösten 2000 lyssnade jag på Benjamin Netanyahu när han var i Sverige för att besöka Livets Ord i Uppsala, där han talade om modern antisemitism och tackade för Livets Ords arbete med att hjälpa judar i Ryssland - där antisemitismen tilltar starkt - att flytta till Israel.
Netanyahu talade då också om om fredsprocessen och om behovet av skapa en "säker fred" för Israel. En säker fred var dock inte samma sak som att skriva under vilket fredsavtal som helst. Netanyahu förklarade att när han tillträdde som premiärminister i juni 1996, så hade Israel bara två år tidigare skrivit under Oslo-avtalet. Ett avtal som på pappret gav Israel fred, men ingen säker sådan. Israel gav land i utbyte mot löfte om fred - men fick ingen fred. Istället fick Israel se en starkt ökad terroristaktivitet in i Israel. Vad Israel verkligen behövde var, menade Netanyahu - just en säker fred. Han hänvisade till Immanuel Kants bok "Om den eviga freden", där denne förklarade att det fanns två sorter av fred: fred med demokratier, och fred med diktaturer. Fred med demokratier upprätthöll sig själv, eftersom demokratier representerar folket, och folk i princip aldrig vill kriga eller skicka sina barn att dö i krig. En ledare kan heller inte mot folkets vilja starta ett krig.
I relationen med diktaturer är dock förhållandet ett annat. Kant förklarade då att man bara får fred genom styrka, när en yttre starkare makt gör att diktaturen - som till skillnad från demokratier inte hålls i schack inifrån - inte går i krig. I Europa har man prövat båda metoderna - fortsatte Netanyahu. Innan andra världskriget så nedrustade de europeiska makterna, och skapade en pappersfred med Hitler, som inte hjälpte. Efter andra världskriget hade man lärt sig en läxa - och rustade (tillsammans med USA) och hade tack vare det en kall fred med Sovjetunionen. I mellanöstern, förklarade Netanyahu vidare, så är Israel den enda demokratin. Det gör också att Israel bara kan bevara freden genom styrka.
Ett resonemang som i förhållande till Iran - som inte bara är en diktatur, utan också en ytterst antisemitisk sådan - låter mycket vettigt. Något Obama-administrationen bör hålla i åtanke. När president Bush talade inför Knesset i Israel i maj förra året, så varnade han inför falska förhoppningar om möjligheter att förhandla med terrorister och gjorde följande uttalande, som i väldigt stor utsträckning går i linje med Netanyahus förhållningssätt till saken:
Källor: Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
En israelisk tennisspelares brev om Sverige 20090309
Bloggning om antisemitism, islamofobi och uppochnervända perspektiv 20090306
Birgitta Ohlson på pro-Israeldemonstration 20090225
Netanyahu blir Israels nye premiärminister 20090220
Obama, Israel och fredsprocessen 20090212
Kadima tar flest platser i Knesset 20090210
Valet i Israel och hotet från Iran 20090208
Valet i Israel 20090124
Obama reser till Europa
President Obama påbörjar idag sin Europaturné som inleds med det ekonomiska G20 toppmötet i London, under premiärminister Gordon Browns ledning. I England kommer han också att möta drottning Elisabeth II i Buckingham Palace. Och under onsdagen har han också en första träff med Rysslands nye president Dmitrij Medvedev - ett möte av stor vikt för båda ledarna. Obama måste försöka balansera och få sin villighet att förhandla att inte framstå som ett svaghetstecken, och Medvedev att inte framstå som mesigare än Putin (som alla vet är den som egentligen styr Ryssland). Obama kommer vidare att tala i Frankrike om den trans-atlantiska alliansen. Och sen tala på NATO-toppmötet i Tyskland, där han förväntas tala om Afghanistan och behovet av större NATO-engagemang i landet. Han kommer därefter att besöka Prag i Tjeckien och tala om klimatförändringarna och slutligen besöka Turkiet, vilket blir hans första besök i ett muslimskt land.
När Obama kampanjade till president, så blev han mottagen som en rockstjärna i Europa, och 200 000 tyskar slöt upp när han talade i Berlin. Och han förväntas tas emot med stor entusiasm även denna dock. Men till skillnad från hans förra resa så har somliga kritiska röster dock börjat höjas, även från politiskt håll. Den tjeckiske premiärministern Mirek Topolanek sa förra veckan inför Europaparlamentet att Obamas stimulanspaket leder in på ”vägen till helvetet”. Och menade att tydliga regler för ekonomin - så som här i Europa - var bättre än att bara kasta in pengar, som man gjorde i USA. Röster som dem, lär det dock inte höras mycket av när Obama landat.
Källor: Yahoo News, DN
När Obama kampanjade till president, så blev han mottagen som en rockstjärna i Europa, och 200 000 tyskar slöt upp när han talade i Berlin. Och han förväntas tas emot med stor entusiasm även denna dock. Men till skillnad från hans förra resa så har somliga kritiska röster dock börjat höjas, även från politiskt håll. Den tjeckiske premiärministern Mirek Topolanek sa förra veckan inför Europaparlamentet att Obamas stimulanspaket leder in på ”vägen till helvetet”. Och menade att tydliga regler för ekonomin - så som här i Europa - var bättre än att bara kasta in pengar, som man gjorde i USA. Röster som dem, lär det dock inte höras mycket av när Obama landat.
Källor: Yahoo News, DN
måndag 30 mars 2009
Obama fäller utslag om biljättarnas framtid
President Obama fäller här i sitt tal regeringens utslag över relationen med biljättarna:
Se även tidigare inlägg:
Förhandsnack inför Obamas bilindustri-tal 20090330
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Förhandsnack inför Obamas bilindustri-tal 20090330
Förhandsnack inför Obamas bilindustri-tal
Ett intressant nyhetstal inför president Obamas tal om den amerikanska bilindustrin och General Motors och Chryslers framtid, där situationen sammanfattas i väntan på Barack Obamas tal:
Se även tidigare inlägg:
Vita Huset nekar ytterligare autoindustri-pengar 20090330
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Vita Huset nekar ytterligare autoindustri-pengar 20090330
Petraeus och Holbrooke om USA:s utmaningar
Obamas toppdiplomat Richard Holbrooke och Gen. David Petraeus talade igår om USA:s utmaningar i Iran och Irak och Afghanistan och Pakistan:
Här talar de om Afghanistan-Pakistan:
Och här om Iran och Irak:
Se även tidigare inlägg:
CNN- panel diskuterar Obamas Afghanistan-strategi 20090329
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
Här talar de om Afghanistan-Pakistan:
Och här om Iran och Irak:
Se även tidigare inlägg:
CNN- panel diskuterar Obamas Afghanistan-strategi 20090329
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
Ny framtid för amerikansk kärnkraft
Kärnkraft för civil energi lanserades av president Dwight Eisenhower via hans program "Atoms for Peace", och 1958 invigde han Shippingport Atomic Power Station utanför Pittsburgh i Pennsylvania, vilket blev världens första civila kärnkraftsreaktor. USA är än idag världens största brukare av civil kärnkraft. Detta trots att kärnkraftsolyckan i Harrisburg, Pennsylvania, kallad the Three Mile Island accident 1979 som blev den mest dramatiska kärnkraftsincidenten i amerikansk historia - satte ett 30-årigt stopp för vidare utveckling av civil kärnkraft.
Ett stopp som bland annat president Bush ville få upphävt. Bush var en aktiv förespråkare av vidare utveckling av inhemsk kärnkraft för att dels bekämpa den globala uppvärmningen genom ren energi, och dels för att minska oljeberoendet från opålitliga stater i mellanöstern. 2002 lanserade president Bushs energiminister Spencer Abraham sitt Nuclear Power 2010 Program som syftade till att utforska möjligheterna att utöka utvecklingen av avancerad kärnkraft i USA. 2005 undertecknade Bush också Energy Policy Act of 2005 där regeringen bland annat gick in med lånegarantier till utvecklare av bland annat avancerade kärnkraftsreaktorer.
17 företag har nu ansökt om tillstånd att få utveckla 26 kärnreaktorer i USA, vilket är de första sådana ansökningar sedan olyckan 1979, och förberedelser har redan börjat tas till byggnationerna, även om ett federalt godkännande troligtvis inte kommer att komma förränn 2011. Företagens initiativ kommer dock förmodligen att leda till skapandet av ytterligare fyra reaktorer färdigställda mellan 2012-2015 och upp till åtta stycken omkring 2020. Idag täcker 104 kärnkraftverk 20% av USA:s energibehov. Den delstat som gör flitigast bruk av atomenergi är Vermont, där kärnkraft utgör hela 81% av delstatens elförsörjning. Samtliga nya kärnkraftsverk kommer att vara belägna i anslutning till gamla sådana.
President Obama var under kampanjen skeptisk till kärnkraft, och ansåg att problemet med slutförvaring tydligt måste lösas innan några nya kärnkraftsverk byggdes. Hans satsningar som president på att minska växthusutsläpp har dock gjort att administrationen förklarat att kärnkraft måste bli en del av nationens framtida energikälla. "Waste can be stored at reactor sites for decades." sa Obamas energiminister Steven Chu till Kongressen förra månaden.
Att bygga kärnkraftsverk har dock blivit dyrare, och rejäla kostnadsberäkningar måste göras. Men 30 år efter olyckan i Harrisburg har USA tveklöst börjat ändra inriktning på sin kärnkraftspolitik åt ett mer positivt håll.
Källa: USA Today
Se även tidigare inlägg:
Världens grönaste land? 20090223
Ett stopp som bland annat president Bush ville få upphävt. Bush var en aktiv förespråkare av vidare utveckling av inhemsk kärnkraft för att dels bekämpa den globala uppvärmningen genom ren energi, och dels för att minska oljeberoendet från opålitliga stater i mellanöstern. 2002 lanserade president Bushs energiminister Spencer Abraham sitt Nuclear Power 2010 Program som syftade till att utforska möjligheterna att utöka utvecklingen av avancerad kärnkraft i USA. 2005 undertecknade Bush också Energy Policy Act of 2005 där regeringen bland annat gick in med lånegarantier till utvecklare av bland annat avancerade kärnkraftsreaktorer.
17 företag har nu ansökt om tillstånd att få utveckla 26 kärnreaktorer i USA, vilket är de första sådana ansökningar sedan olyckan 1979, och förberedelser har redan börjat tas till byggnationerna, även om ett federalt godkännande troligtvis inte kommer att komma förränn 2011. Företagens initiativ kommer dock förmodligen att leda till skapandet av ytterligare fyra reaktorer färdigställda mellan 2012-2015 och upp till åtta stycken omkring 2020. Idag täcker 104 kärnkraftverk 20% av USA:s energibehov. Den delstat som gör flitigast bruk av atomenergi är Vermont, där kärnkraft utgör hela 81% av delstatens elförsörjning. Samtliga nya kärnkraftsverk kommer att vara belägna i anslutning till gamla sådana.
President Obama var under kampanjen skeptisk till kärnkraft, och ansåg att problemet med slutförvaring tydligt måste lösas innan några nya kärnkraftsverk byggdes. Hans satsningar som president på att minska växthusutsläpp har dock gjort att administrationen förklarat att kärnkraft måste bli en del av nationens framtida energikälla. "Waste can be stored at reactor sites for decades." sa Obamas energiminister Steven Chu till Kongressen förra månaden.
Att bygga kärnkraftsverk har dock blivit dyrare, och rejäla kostnadsberäkningar måste göras. Men 30 år efter olyckan i Harrisburg har USA tveklöst börjat ändra inriktning på sin kärnkraftspolitik åt ett mer positivt håll.
Källa: USA Today
Se även tidigare inlägg:
Världens grönaste land? 20090223
Vita Huset nekar ytterligare autoindustri-pengar
President Obama väntas senare idag offentliggöra beslutet att neka GM och Chrysler ytterligare skattepengar. Bilföretagen lämnade för två veckor in sina omstruktureringsplaner i förhoppning om att få ytterligare statligt stöd på upp till ca 22 miljarder dollar. Något Obama nu kommer att säga nej till - i alla fall temporärt. GM kommer att få stöd för ytterligare två månader under vilken tid de ges möjlighet att utarbeta en mer förtroendeingivande plan, och Chrysler för ytterligare 30 dagar. För Chryslers del är dock kravet att de slår sig samman med ett annat företag, och förhandlingar pågår redan med det italienska bilföretaget Fiat.
Vita Huset har också pressat på General Motors chefsdirektör Rick Wagoners avgång, och hotat med att hålla inne bailoutpengarna så länge han är kvar vid rodret. Wagoner har arbetat för GM sen 1977 och varit CEO sen år 2000. Han ska nu istället ersättas av Frederick "Fritz" Henderson. Det var i fredags som Obama-administrationen bad Wagoner lämna sin post, och Wagoner förklarade i ett meddelande släppt av General Motors:
"On Friday I was in Washington for a meeting with administration officials. In the course of that meeting, they requested that I 'step aside' as CEO of GM, and so I have."
President Obama kommer senare idag att hålla ett tal om regeringens beslut och bilföretagens framtid.
Källor: Wall Street Journal, McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Bil-bailoutens onda cirkel 20090329
Vita Huset har också pressat på General Motors chefsdirektör Rick Wagoners avgång, och hotat med att hålla inne bailoutpengarna så länge han är kvar vid rodret. Wagoner har arbetat för GM sen 1977 och varit CEO sen år 2000. Han ska nu istället ersättas av Frederick "Fritz" Henderson. Det var i fredags som Obama-administrationen bad Wagoner lämna sin post, och Wagoner förklarade i ett meddelande släppt av General Motors:
"On Friday I was in Washington for a meeting with administration officials. In the course of that meeting, they requested that I 'step aside' as CEO of GM, and so I have."
President Obama kommer senare idag att hålla ett tal om regeringens beslut och bilföretagens framtid.
Källor: Wall Street Journal, McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Bil-bailoutens onda cirkel 20090329
söndag 29 mars 2009
Eric Holder tonar ner anti-vapenretoriken
Justitieminister Eric Holder som förra månaden talade om att han ville återinföra Bill Clintons förbud mot militära handeldvapen för privat bruk, har backat från sitt tidigare tydliga ställningstagande. Holder sa i februari:
"There are just a few gun-related changes that we would like to make, and among them would be to reinstitute the ban on the sale of assault weapons," svarade Holder på en fråga från en mexikansk reporter. "I think that will have a positive impact in Mexico at a minimum."
Uttalandet fick dock vapenlobbyn att vakna till liv, och National Rifle Association (NRA) skickade ut mängder av "handlingsmeddelanden" till sina medlemmar. 65 Demokrater i Representanthuset undertecknade också ett brev där de tydligt motsatte sig ett återinfört vapenförbud. Två Demokrater i Senaten, Max Baucus och Jon Tester, båda från Montana, hade också en presshälsning till Eric Holder som löd: "Senators to Attorney General Holder: Stay Away From Our Guns,". Representanthusets taleskvinna Nancy Pelosi och Senatens majoritetsledare Harry Reid förklarade också båda att Kongressen inte tänkte ta upp frågan om ett återinfört förbud det här året.
När Holder på en ny presskonferens den 25 mars denna gång fick frågan om militära handeldvapen som fraktas över gränsen till Mexiko, så talade han överhuvudtaget inte alls om något förbud utan förklarade:
"Well, I mean, I think what we're going to do is try to, obviously, enforce the laws that we have on the books", och fortsatte med att han tänkte prata om den illegala vapensmugglingen över gränsen på sin uppkommande Mexiko-resa. Holder hade dock fått instruktioner från Vita Huset att tona ner pratet om ett förbud mot militärvapen, för att inte komplicera president Obamas agenda från att passera genom Kongressen.
Det tidigare uttalandet gör dock vissa saker mer komplicerade för Holder, som på sin Mexiko-resa kommer att tvingas försöka förklara för Mexiko varför USA inte vill förbjuda militära handeldvapen (som uppskattas utgöra 90% av de mexikanska drogkartellernas vapenarsenal) - samtidigt som hans uttalande också fick vapenlobbyn på hemmafronten att bli på sin vakt. Wayne LaPierre, vice-president för NRA spred ut ordet om att "this is going to be a battle, they're coming,".
Någon större oro för ett vapenförbud behöver NRA dock för tillfället inte känna. Demokraterna i Kongressen är skeptiska - vilket även gäller de Demokrater som personligen förmodligen skulle önska se ett förbud; Under Clintons tidiga dagar i början 1990-talet så drev Demokraterna i Kongressen aggressivt igenom vapenförbudet, vilket dock resulterade i ett svidande nederlag i Kongressvalet 1994 när Republikanerna tog över Kongressen. Ett misstag dagens Demokrater inte vill göra igen. "They've learned the history of what happened the last time," sa LaPierre.
Källa: Newsweek
Se även tidigare inlägg:
Pro-vapen Demokrater protesterar mot eventuellt vapenförbud 20090318
"There are just a few gun-related changes that we would like to make, and among them would be to reinstitute the ban on the sale of assault weapons," svarade Holder på en fråga från en mexikansk reporter. "I think that will have a positive impact in Mexico at a minimum."
Uttalandet fick dock vapenlobbyn att vakna till liv, och National Rifle Association (NRA) skickade ut mängder av "handlingsmeddelanden" till sina medlemmar. 65 Demokrater i Representanthuset undertecknade också ett brev där de tydligt motsatte sig ett återinfört vapenförbud. Två Demokrater i Senaten, Max Baucus och Jon Tester, båda från Montana, hade också en presshälsning till Eric Holder som löd: "Senators to Attorney General Holder: Stay Away From Our Guns,". Representanthusets taleskvinna Nancy Pelosi och Senatens majoritetsledare Harry Reid förklarade också båda att Kongressen inte tänkte ta upp frågan om ett återinfört förbud det här året.
När Holder på en ny presskonferens den 25 mars denna gång fick frågan om militära handeldvapen som fraktas över gränsen till Mexiko, så talade han överhuvudtaget inte alls om något förbud utan förklarade:
"Well, I mean, I think what we're going to do is try to, obviously, enforce the laws that we have on the books", och fortsatte med att han tänkte prata om den illegala vapensmugglingen över gränsen på sin uppkommande Mexiko-resa. Holder hade dock fått instruktioner från Vita Huset att tona ner pratet om ett förbud mot militärvapen, för att inte komplicera president Obamas agenda från att passera genom Kongressen.
Det tidigare uttalandet gör dock vissa saker mer komplicerade för Holder, som på sin Mexiko-resa kommer att tvingas försöka förklara för Mexiko varför USA inte vill förbjuda militära handeldvapen (som uppskattas utgöra 90% av de mexikanska drogkartellernas vapenarsenal) - samtidigt som hans uttalande också fick vapenlobbyn på hemmafronten att bli på sin vakt. Wayne LaPierre, vice-president för NRA spred ut ordet om att "this is going to be a battle, they're coming,".
Någon större oro för ett vapenförbud behöver NRA dock för tillfället inte känna. Demokraterna i Kongressen är skeptiska - vilket även gäller de Demokrater som personligen förmodligen skulle önska se ett förbud; Under Clintons tidiga dagar i början 1990-talet så drev Demokraterna i Kongressen aggressivt igenom vapenförbudet, vilket dock resulterade i ett svidande nederlag i Kongressvalet 1994 när Republikanerna tog över Kongressen. Ett misstag dagens Demokrater inte vill göra igen. "They've learned the history of what happened the last time," sa LaPierre.
Källa: Newsweek
Se även tidigare inlägg:
Pro-vapen Demokrater protesterar mot eventuellt vapenförbud 20090318
Bil-bailoutens onda cirkel
Biljättarna GM och Chrysler, som av president Bush fick dryga 17 miljarder dollar i höstas för att klara sig tre månader efter det att Obama insvurits som president, under vilken tid president Obama sedan skulle kunna besluta om eventuellt vidare stöd. Sedan dess har Obama-administrationen också godkänt ytterligare 4 miljarder till General Motors, men GM och Chrysler har bett om mer pengar, något Obama, som tillsatt en speciellt auto-industripanel, väntas godkänna imorgon. Sammanlagt kan GM och Chrysler komma att be skattebetalarna om ytterligare drygt 21 miljarder dollar.
GM och Chrysler har dock fått fler problem om halsen. Lånen av regeringen har nämligen gjort att den amerikanska marknaden förlorat förtroendet för dem. Sedan Kongress-förhöret med de två biljättarna i november, som föranledde auto-bailouten - så har försäljningen för GM och Chrysler minskat med 45%. Andra biltillverkare har också minskat sin försäljning men bara med 33%. Det kan jämföras med Ford som inte tagit emot något regeringsstöd, som under fyra månader i sträck fått se försäljningen gå uppåt, vilket inte skett på 14 år.
Den enes bröd är den andres död. En nylig opinionsundersökning gjort av Rasmussen visar nämligen att 88% av amerikanerna inte ville köpa en bil av ett företag som lånat pengar av regeringen, en siffra som är värre än de 63% som sade sig inte vilja köpa ett fordon av ett företag som var på väg in i bankrutt. Under årets första två månader föll dessutom siffran över dem som kunde tänka sig att köpa från GM eller Chrysler med 12% och 33%. Det kan jämföras med Ford där potentiella köpare under samma period ökade med 12%.
En ond cirkel tycks således tydligt urskiljas. GM och Chrysler behöver pengar för att kunna upprätthålla fortsatt verksamhet, men genom att låna pengar från regeringen så förlorar de istället marknadens förtroende, vilket gör det ännu svårare att upprätthålla fortsatt verksamhet - vilket i sin tur gör att de behöver mer pengar.
Kelly O'Keefe - professor vid Virginias universitet och son till en fd Chrysler-direktör sa:
"GM and Chrysler are sending out messages that are very definitely in conflict with each other. On the one hand they're saying they're in trouble, and on the other they want consumers to keep buying. It's a marketing nightmare."
Förmodligen finns det fler aspekter av detta problem, men om tydlig forskning visar att GM och Chrysler befinner sig just i en sådan ond cirkel, så är det bästa sättet att långsiktigt lösa problemet att bryta cirkeln - och inte i bokstavlig mening fortsätta att kasta pengar i sjön. I höstas sade Republikanerna i Senaten - i opposition både mot Vita Huset under president Bush och Demokraterna - nej till att undsätta bilindustrin. Den Republikanske senatorn Jim DeMint sa då att folk inte skulle köpa mer bilar bara för att den amerikanska staten skjutit in pengar och tyckte att dessa istället skulle ansöka om konkurs:
"We have laws, bankruptcy, Chapter 11 laws, that were designed to allow companies that are in financial trouble to restructure in a way that they could come out on the other side healthy, sa han.
En åsikt som då, i ljuset av finanskrisen, av många betraktades som oansvarigt. Men så här i efterhand kanske Republikanerna hade rätt? Och Obama måste nu ställa sig själv frågan om det inte är mer oansvarigt att fortsätta tanka GM och Chryslers ekonomiska motorer med amerikanska skattepengar. I synnerhet när skattebetalarna själva inte tycks vara bekväma med att biljättarna drivs på regeringsmedel. I morgon kommer president Obama att uttala sig om saken.
Källa: McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Biljättarna redovisar 20090218
Obama skapar auto-industripanel 20090216
GM och Chrysler har dock fått fler problem om halsen. Lånen av regeringen har nämligen gjort att den amerikanska marknaden förlorat förtroendet för dem. Sedan Kongress-förhöret med de två biljättarna i november, som föranledde auto-bailouten - så har försäljningen för GM och Chrysler minskat med 45%. Andra biltillverkare har också minskat sin försäljning men bara med 33%. Det kan jämföras med Ford som inte tagit emot något regeringsstöd, som under fyra månader i sträck fått se försäljningen gå uppåt, vilket inte skett på 14 år.
Den enes bröd är den andres död. En nylig opinionsundersökning gjort av Rasmussen visar nämligen att 88% av amerikanerna inte ville köpa en bil av ett företag som lånat pengar av regeringen, en siffra som är värre än de 63% som sade sig inte vilja köpa ett fordon av ett företag som var på väg in i bankrutt. Under årets första två månader föll dessutom siffran över dem som kunde tänka sig att köpa från GM eller Chrysler med 12% och 33%. Det kan jämföras med Ford där potentiella köpare under samma period ökade med 12%.
En ond cirkel tycks således tydligt urskiljas. GM och Chrysler behöver pengar för att kunna upprätthålla fortsatt verksamhet, men genom att låna pengar från regeringen så förlorar de istället marknadens förtroende, vilket gör det ännu svårare att upprätthålla fortsatt verksamhet - vilket i sin tur gör att de behöver mer pengar.
Kelly O'Keefe - professor vid Virginias universitet och son till en fd Chrysler-direktör sa:
"GM and Chrysler are sending out messages that are very definitely in conflict with each other. On the one hand they're saying they're in trouble, and on the other they want consumers to keep buying. It's a marketing nightmare."
Förmodligen finns det fler aspekter av detta problem, men om tydlig forskning visar att GM och Chrysler befinner sig just i en sådan ond cirkel, så är det bästa sättet att långsiktigt lösa problemet att bryta cirkeln - och inte i bokstavlig mening fortsätta att kasta pengar i sjön. I höstas sade Republikanerna i Senaten - i opposition både mot Vita Huset under president Bush och Demokraterna - nej till att undsätta bilindustrin. Den Republikanske senatorn Jim DeMint sa då att folk inte skulle köpa mer bilar bara för att den amerikanska staten skjutit in pengar och tyckte att dessa istället skulle ansöka om konkurs:
"We have laws, bankruptcy, Chapter 11 laws, that were designed to allow companies that are in financial trouble to restructure in a way that they could come out on the other side healthy, sa han.
En åsikt som då, i ljuset av finanskrisen, av många betraktades som oansvarigt. Men så här i efterhand kanske Republikanerna hade rätt? Och Obama måste nu ställa sig själv frågan om det inte är mer oansvarigt att fortsätta tanka GM och Chryslers ekonomiska motorer med amerikanska skattepengar. I synnerhet när skattebetalarna själva inte tycks vara bekväma med att biljättarna drivs på regeringsmedel. I morgon kommer president Obama att uttala sig om saken.
Källa: McClatchy
Se även tidigare inlägg:
Biljättarna redovisar 20090218
Obama skapar auto-industripanel 20090216
Kommer valet i New York att fälla Michael Steele?
Det uppkommande Kongressvalet i New York har beskrivits som ett referendum över president Obamas politik, men för Republikanernas del så kommer det i förmodligen i ännu högre utsträckning vara en sista chans för Michael Steele att visa att han klarar av jobbet som GOP:s nye ordförande, gör han det inte så tyder det mesta på att han inte blir långvarig på posten.
Steele har tagit sig an valet i New York med intentionen att stjäla en Kongressplats från Demokraterna. Och även om valet ännu inte är avgjort så tyder ingenting som syns i backspegeln på att han kommer att lyckas. En nylig opinionsundersökning visar att Republikanen James Tedisco för en månad sedan, den 26 februari ledde över sin Demokratiske rival Scott Murphy med 46 mot 34%. Den 12 mars ledde Tedisco fortfarande, men då bara med 45-41%. Och i den senaste undersökningen från den 26 mars så leder Scott Murphy med 47 mot Tediscos 43%. Det är rejäl omsvänging på bara en månads tid - och det i ett distrikt som är väldigt konservativt.
Steele har heller inte lyckats speciellt bra med att samla in pengar till partiet (Källa). I januari 2009 fick in 13,2 miljoner dollar (vilket var en 26% ökning sedan samma månad 2007), varefter Steele tog över ordförandeposten den 30 januari, så sjönk siffran därefter och för februari fick partiet bara in 5,1 miljoner (vilket var en 29% minskning sedan samma månad 2007).
Därtill kan läggas hans olika kommentarer som inte gått hem hos partibasen, alltifrån förhastad kritik mot Rush Limbaugh, till ett pro-abortuttalande. Gällande kritiken mot Limabugh, så förklarar Steele i en intervju att provokationen mot Limbaugh var planerad för att se från vilka håll han skulle få mest kritik, för att avgöra vilka som verkligen stod bakom honom och inte. Det är förstås frågan om den idén verkligen var så bra. Om James Tedisco förlorar i New York, så kommer den förlusten i kombination med hans uttalande om Limbaugh att få ännu fler partimedlemmar att höja röster mot honom, och mer än en kommer förmodligen kräva hans avgång.
Se även tidigare inlägg:
Kongressvalet i New York 20090328
Floridas GOP-chef till Steeles försvar 20090313
Michael Steele kritiseras för pro-abort-uttalande 20090313
Steele har tagit sig an valet i New York med intentionen att stjäla en Kongressplats från Demokraterna. Och även om valet ännu inte är avgjort så tyder ingenting som syns i backspegeln på att han kommer att lyckas. En nylig opinionsundersökning visar att Republikanen James Tedisco för en månad sedan, den 26 februari ledde över sin Demokratiske rival Scott Murphy med 46 mot 34%. Den 12 mars ledde Tedisco fortfarande, men då bara med 45-41%. Och i den senaste undersökningen från den 26 mars så leder Scott Murphy med 47 mot Tediscos 43%. Det är rejäl omsvänging på bara en månads tid - och det i ett distrikt som är väldigt konservativt.
Steele har heller inte lyckats speciellt bra med att samla in pengar till partiet (Källa). I januari 2009 fick in 13,2 miljoner dollar (vilket var en 26% ökning sedan samma månad 2007), varefter Steele tog över ordförandeposten den 30 januari, så sjönk siffran därefter och för februari fick partiet bara in 5,1 miljoner (vilket var en 29% minskning sedan samma månad 2007).
Därtill kan läggas hans olika kommentarer som inte gått hem hos partibasen, alltifrån förhastad kritik mot Rush Limbaugh, till ett pro-abortuttalande. Gällande kritiken mot Limabugh, så förklarar Steele i en intervju att provokationen mot Limbaugh var planerad för att se från vilka håll han skulle få mest kritik, för att avgöra vilka som verkligen stod bakom honom och inte. Det är förstås frågan om den idén verkligen var så bra. Om James Tedisco förlorar i New York, så kommer den förlusten i kombination med hans uttalande om Limbaugh att få ännu fler partimedlemmar att höja röster mot honom, och mer än en kommer förmodligen kräva hans avgång.
Se även tidigare inlägg:
Kongressvalet i New York 20090328
Floridas GOP-chef till Steeles försvar 20090313
Michael Steele kritiseras för pro-abort-uttalande 20090313
CNN- panel diskuterar Obamas Afghanistan-strategi
Såväl Pakistans som Afghanistans president har gett sitt samtycke till Obamas nya Afghanistan-strategi. Här diskuteras strategin av bl a David Frum och Tavis Smiley hos Larry King:
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obamas krig mot terrorn 20090328
Respons på Obamas Afghanistan-strategi 20090328
Se även tidigare inlägg:
Bush och Obamas krig mot terrorn 20090328
Respons på Obamas Afghanistan-strategi 20090328
lördag 28 mars 2009
John McCain skojar om valet 2008
John McCain talade häromdagen vid Heritage Foundation och skojade lite om valet 2008:
Obama - videovecka 10
President Obama talar här, på sin tionde videovecka om översvämningarna i North och South Dakota och Minnesota. Obama förklarar hur han arbetar nära med delstaternas guvernörer och hur hans Homeland Secuirty chef Janet Napolitano samordnar de federala hjälpinsatserna. Han avslutar sedan talet med att ge exempel på hur medmänniskors hjälp till varandra i den stundande krisen inspirerar och påminner om vad som kan uppnås när nationens medborgare kommer samman.
Det här är första gången han i sina regelbundna veckotal inte huvudsakligen pratar om ekonomin.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 9 20090321
Det här är första gången han i sina regelbundna veckotal inte huvudsakligen pratar om ekonomin.
Se även tidigare inlägg:
Obama - videovecka 9 20090321
Bush och Obamas krig mot terrorn
I mitt inlägg från gårdagen om Obamas nya Afghanistan-strategi, skrev jag att Obama lät väldigt lik Bush i de tal denne under årens gång hållit om Afghanistan och kriget mot terrorismen. Samma koppling gör Dick Erixon i detta inlägg på sin blogg, där han också länkar till följande klipp från Fox News där Sean Hannity gjort samma iakttagelse:
Till skillnad från Sean Hannity som anser att det är skrämmande att Obama inte tror på "ett krig mot terrorismen" efter att ha gjort sitt uttalande om kriget som ligger framför, så anser dock jag att Obama genom talet tydligt bevisar att han tror på samma sak, helt oavsett med vilka termer han sedan beskriver konflikten.
Se även tidigare inlägg:
Respons på Obamas Afghanistan-strategi 20090328
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
Till skillnad från Sean Hannity som anser att det är skrämmande att Obama inte tror på "ett krig mot terrorismen" efter att ha gjort sitt uttalande om kriget som ligger framför, så anser dock jag att Obama genom talet tydligt bevisar att han tror på samma sak, helt oavsett med vilka termer han sedan beskriver konflikten.
Se även tidigare inlägg:
Respons på Obamas Afghanistan-strategi 20090328
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
Vildsvin terroriserar George H W Bush-parken i Houston
George Bush Park i Houston Texas, är USA:s sjätte största stadspark med en area på 32 kvadratkilometer. Parken, som skapades på 1940-talet som en del av en vattenreserv till för att skydda staden från översvämningar, hette tidigare Cullen-Barker Park, men bytte 1997 efter ett förslag av parkkommissionär Steve Radack, namn till George Bush Park - för att hedra den tidigare presidenten.
Parken har dock under en längre tid ockuperats av en härjande hord vildsvin, som i flera år bökat upp gräsmattor, förstört blomplanteringar och smått börjat utgöra ett hot mot parkens besökare. Parkkommissionär Steve Radack som uppskattar att det finns så många som mellan 10 000 till 15 000 vildsvin i nationalparken, har fått avslag till sin begäran att bedriva skyddsjakt med pilbåge, med motivering att ett skadeskjutet vildsvin är farligt för allmänheten, samt att det förmodligen inte kommer att minska beståndet i tillräckligt stor utsträckning. Han har dock fått godkänt att använda fler vildsvinsfällor - ett fångstprogram som redan funnits i tio år, och som årligen fångar in mellan 300 och 400 vildsvin. Något han var positiv till.
“It’s so important that we start controlling these animals,” sa Radack, dagen efter att han fått besked från Richard Long från Houstons naturvårdsverk om att han skyddsjakt med båge inte skulle tillåtas. “I think, at the rate they’re reproducing, it poses a danger to the people who use that park. So, I’m going to continue to try to find a solution.”
Här är ett filmklipp där situationen med vildsvinen beskrivs mer ingående.
Källa: chron.com
Parken har dock under en längre tid ockuperats av en härjande hord vildsvin, som i flera år bökat upp gräsmattor, förstört blomplanteringar och smått börjat utgöra ett hot mot parkens besökare. Parkkommissionär Steve Radack som uppskattar att det finns så många som mellan 10 000 till 15 000 vildsvin i nationalparken, har fått avslag till sin begäran att bedriva skyddsjakt med pilbåge, med motivering att ett skadeskjutet vildsvin är farligt för allmänheten, samt att det förmodligen inte kommer att minska beståndet i tillräckligt stor utsträckning. Han har dock fått godkänt att använda fler vildsvinsfällor - ett fångstprogram som redan funnits i tio år, och som årligen fångar in mellan 300 och 400 vildsvin. Något han var positiv till.
“It’s so important that we start controlling these animals,” sa Radack, dagen efter att han fått besked från Richard Long från Houstons naturvårdsverk om att han skyddsjakt med båge inte skulle tillåtas. “I think, at the rate they’re reproducing, it poses a danger to the people who use that park. So, I’m going to continue to try to find a solution.”
Här är ett filmklipp där situationen med vildsvinen beskrivs mer ingående.
Källa: chron.com
Kongressvalet i New York
New York håller ett specialval i delstatens 20:e kongressdistrikt. Kongressplatsen innehölls tidigare av Demokraten Kirsten Gillibrand, som dock nominerades av New Yorks guvernör David Paterson att överta Hillary Clintons efterlämnade Senatsplats.
Kampen står nu mellan Republikanen James Tedisco och Demokraten Scott Murphy. Valdagen utfaller den 31 mars - och kampanjen går nu på högvarv. Demokraten Murphy leder med några få procent, men någon seger går inte att ta ut i förskott. New Yorks 20:e distrikt är ett av delstatens mer konservativa distrikt och har länge varit Republikanskt till dess Kirsten Gillibrand besegrade den sittande John E. Sweeney 2006. I presidentvalet 2004 vann president Bush distriktet med 8% trots att han förlorade stort i delstaten överlag. 2008 vann dock Obama distriktet över McCain med 50.7%-47.7%.
Nu har Vita Huset slutit upp på Scott Murphys sida. President Obama skrev ett e-mail till 50 000 av sina anhängare runtom New York-distriktet där han skrev:
I’m writing to you now because you have the opportunity to make a big impact on my efforts to bring about a lasting economic recovery.
Today I’m announcing my support for Scott Murphy, candidate for New York’s 20th Congressional District.
On Tuesday, March 31st — just one week away — voters will have the chance to send Scott to Congress, where we’ll work together to get our economy moving in the right direction.
Volunteer this week and help in the final push to send Scott Murphy to Congress.
Scott has the kind of experience and background we desperately need right now in Washington.
He’s created jobs by building and growing small businesses while bringing people together to address difficult challenges. He supports the economic recovery plan we’ve put in place, and I know we can count on him as an ally for change.
To restore our economy and build a foundation for lasting prosperity, I’ll need Scott’s help. This week, Scott needs yours.
Sign up and pitch in to elect Scott Murphy to Congress:
http://my.barackobama.com/scottmurphy
What you do now can make all the difference as we work in the coming weeks and months to lead our country in a new direction.
Thank you,
President Barack Obama
Scott Murphy förklarade att han var ärad av presidentens stöd:
“I could not be more honored and humbled to have the President’s support,” said local businessman Scott Murphy. “I look forward to working with the President as well as Democrats and Republicans in Washington to implement his recovery package, help create jobs Upstate, and ultimately get our economy back on track.”
På den Republikanska sidan har partiet slutit upp lika tätt bakom sin kandidat. Och Michael Steele, John Boehner, George Pataki och Newt Gingrich har gjort James Tedisco till en topprioritet i försök att vinna ännu en extra plats för Republikanerna i Kongressen. Här är två kampanj- ads för alla er valnördar som tycker att amerikansk kampanjreklam är charmig:
Republikanen Jim Tedisco:
Demokraten Scott Murphy:
På tisdag hålls alltså valet.
Se även tidigare inlägg:
New Yorks guvernör väljer ny efterträdare till Hillary Clintons senatsplats 20090123
Caroline Kennedy drar sig ur Senats-auditionen 20090122
Kampen står nu mellan Republikanen James Tedisco och Demokraten Scott Murphy. Valdagen utfaller den 31 mars - och kampanjen går nu på högvarv. Demokraten Murphy leder med några få procent, men någon seger går inte att ta ut i förskott. New Yorks 20:e distrikt är ett av delstatens mer konservativa distrikt och har länge varit Republikanskt till dess Kirsten Gillibrand besegrade den sittande John E. Sweeney 2006. I presidentvalet 2004 vann president Bush distriktet med 8% trots att han förlorade stort i delstaten överlag. 2008 vann dock Obama distriktet över McCain med 50.7%-47.7%.
Nu har Vita Huset slutit upp på Scott Murphys sida. President Obama skrev ett e-mail till 50 000 av sina anhängare runtom New York-distriktet där han skrev:
I’m writing to you now because you have the opportunity to make a big impact on my efforts to bring about a lasting economic recovery.
Today I’m announcing my support for Scott Murphy, candidate for New York’s 20th Congressional District.
On Tuesday, March 31st — just one week away — voters will have the chance to send Scott to Congress, where we’ll work together to get our economy moving in the right direction.
Volunteer this week and help in the final push to send Scott Murphy to Congress.
Scott has the kind of experience and background we desperately need right now in Washington.
He’s created jobs by building and growing small businesses while bringing people together to address difficult challenges. He supports the economic recovery plan we’ve put in place, and I know we can count on him as an ally for change.
To restore our economy and build a foundation for lasting prosperity, I’ll need Scott’s help. This week, Scott needs yours.
Sign up and pitch in to elect Scott Murphy to Congress:
http://my.barackobama.com/scottmurphy
What you do now can make all the difference as we work in the coming weeks and months to lead our country in a new direction.
Thank you,
President Barack Obama
Scott Murphy förklarade att han var ärad av presidentens stöd:
“I could not be more honored and humbled to have the President’s support,” said local businessman Scott Murphy. “I look forward to working with the President as well as Democrats and Republicans in Washington to implement his recovery package, help create jobs Upstate, and ultimately get our economy back on track.”
På den Republikanska sidan har partiet slutit upp lika tätt bakom sin kandidat. Och Michael Steele, John Boehner, George Pataki och Newt Gingrich har gjort James Tedisco till en topprioritet i försök att vinna ännu en extra plats för Republikanerna i Kongressen. Här är två kampanj- ads för alla er valnördar som tycker att amerikansk kampanjreklam är charmig:
Republikanen Jim Tedisco:
Demokraten Scott Murphy:
På tisdag hålls alltså valet.
Se även tidigare inlägg:
New Yorks guvernör väljer ny efterträdare till Hillary Clintons senatsplats 20090123
Caroline Kennedy drar sig ur Senats-auditionen 20090122
Respons på Obamas Afghanistan-strategi
Kommentatorer i amerikansk press har börjat ge respons på president Obamas nya Afghanistan-strategi. Robert Kagan ger tummen upp, och skriver:
"Hats off to President Obama for making a gutsy and correct decision on Afghanistan. With many of his supporters, and some of his own advisers, calling either for a rapid exit or a “minimal” counterterrorist strategy in Afghanistan, the president announced today that he will instead expand and deepen the American commitment...
...It is also evidence that the president is pragmatic in the best sense of the word. He and his key advisers, such as Richard Holbrooke, understand that better and more effective government in Afghanistan is a key to the successful defense of American security. Self-proclaimed “realists” argue, as always, that the pragmatic course is to pull back in Afghanistan. But President Obama recognizes in Afghanistan what the previous administration only belatedly recognized in Iraq: that the only way out is forward."
Tom Hayden dissar dock i The Nation Obamas nya strategi i en artikel med namnet "Don't Go There Mr. President!" och skriver:
"17,000 or 21,000 more US troops will not protect Americans against Al Qaeda attacks. The Obama plan instead will accelerate any plans Al Qaeda commanders have for attacking targets in the United States or Europe...
...he must understand that by repeatedly threatening to "kill Al Qaeda" he is provoking a hornets' nest without protection against a devastating sting."
Han förklarar sedan att vad USA borde göra är att tillmötesgå de legitima kraven från muslimer: frågan om Kashmir, Palestina, amerikansk militär närvaro på den arabiska halvön, deras ovillkorliga stöd till Israel etc. En sådan approach skulle enligt författaren:
"Such an approach would create an option to violence for many millions of jihadi sympathizers and potential recruits. It would create an incentive not to inflict terrorism, blow up airplanes and hotels, or deploy a nuclear bomb in a suitcase. It would disturb the multinational oil companies and the Israel lobby but open a better path to stability than wars against the Muslim world."
Att president Obama valt att inte följa den sista skribentens utstakade och ytterst naiva väg - är mycket glädjande. Al Qaidas och talibanernas ideologi är nämligen inte någon klassideologi; de hämtar visserligen näring i enskilda människors svåra förhållanden - men utgår inte från dessa. Mellan kärnan i deras teokratiska ideologi (som de tveklöst tror på till fullo) och det västerländska demokratiidealet finns det ingen plats för kompromiss. De kompromissar inte, och kompromissen skulle i så fall bara ske ensidigt - och av dem tolkas, inte som amerikansk välvillighet, utan som ett tecken på amerikansk svaghet. Att president Obama förstår detta i fråga om Afghanistan och Pakistan är mycket lovande - inte minst för alla miljoner flickor, pojkar, män och kvinnor som där en gång upplevt talibanernas terrorvälde.
Se även tidigare inlägg:
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
"Hats off to President Obama for making a gutsy and correct decision on Afghanistan. With many of his supporters, and some of his own advisers, calling either for a rapid exit or a “minimal” counterterrorist strategy in Afghanistan, the president announced today that he will instead expand and deepen the American commitment...
...It is also evidence that the president is pragmatic in the best sense of the word. He and his key advisers, such as Richard Holbrooke, understand that better and more effective government in Afghanistan is a key to the successful defense of American security. Self-proclaimed “realists” argue, as always, that the pragmatic course is to pull back in Afghanistan. But President Obama recognizes in Afghanistan what the previous administration only belatedly recognized in Iraq: that the only way out is forward."
Tom Hayden dissar dock i The Nation Obamas nya strategi i en artikel med namnet "Don't Go There Mr. President!" och skriver:
"17,000 or 21,000 more US troops will not protect Americans against Al Qaeda attacks. The Obama plan instead will accelerate any plans Al Qaeda commanders have for attacking targets in the United States or Europe...
...he must understand that by repeatedly threatening to "kill Al Qaeda" he is provoking a hornets' nest without protection against a devastating sting."
Han förklarar sedan att vad USA borde göra är att tillmötesgå de legitima kraven från muslimer: frågan om Kashmir, Palestina, amerikansk militär närvaro på den arabiska halvön, deras ovillkorliga stöd till Israel etc. En sådan approach skulle enligt författaren:
"Such an approach would create an option to violence for many millions of jihadi sympathizers and potential recruits. It would create an incentive not to inflict terrorism, blow up airplanes and hotels, or deploy a nuclear bomb in a suitcase. It would disturb the multinational oil companies and the Israel lobby but open a better path to stability than wars against the Muslim world."
Att president Obama valt att inte följa den sista skribentens utstakade och ytterst naiva väg - är mycket glädjande. Al Qaidas och talibanernas ideologi är nämligen inte någon klassideologi; de hämtar visserligen näring i enskilda människors svåra förhållanden - men utgår inte från dessa. Mellan kärnan i deras teokratiska ideologi (som de tveklöst tror på till fullo) och det västerländska demokratiidealet finns det ingen plats för kompromiss. De kompromissar inte, och kompromissen skulle i så fall bara ske ensidigt - och av dem tolkas, inte som amerikansk välvillighet, utan som ett tecken på amerikansk svaghet. Att president Obama förstår detta i fråga om Afghanistan och Pakistan är mycket lovande - inte minst för alla miljoner flickor, pojkar, män och kvinnor som där en gång upplevt talibanernas terrorvälde.
Se även tidigare inlägg:
Obama beskriver Afghanistan-strategin 20090327
fredag 27 mars 2009
Obama girl busted
"Obama girl" som gjorde sig känd förra året med sången "I got a crush on Obama", har fortsatt sin karriär med fler småroliga filmer, som givetvis centrerar kring, ja - Obama. Här är en:
Se även tidigare inlägg:
I Got A Crush on Obama 20080208
Se även tidigare inlägg:
I Got A Crush on Obama 20080208
Obama beskriver Afghanistan-strategin
President Obama beskriver här sin nya Afghanistan-strategi tillsammans med utrikesminister Hillary Clinton och försvarsminister Robert Gates i bakgrunden. Målet med upptrappningen i Afghanistan var för president Obama tydlig:
"So I want the American people to understand that we have a clear and focused goal: to disrupt, dismantle and defeat al Qaeda in Pakistan and Afghanistan, and to prevent their return to either country in the future. That's the goal that must be achieved. That is a cause that could not be more just. And to the terrorists who oppose us my message is the same: We will defeat you."
Här är talet, som är President Obamas hittills allra skarpaste krigstal. Obama-administrationen försöker undvika Bush-administrationens term "kriget mot terrorismen" - men i detta tal låter Obama väldigt lik Bush i dennes många tal under årens gång om kriget i Afghanistan. Oavsett vilken term man sedan använder för att beskriva saken. Han upprätthåller också Bushs löfte om ett fortsatt stöd till Afghanistan:
Se även tidigare inlägg:
Obamas nya plan för Afghanistan 20090327
Anti-krigsaktivister i Washington 20090322
Den amerikanska vänstern och Afghanistan 20090317
Civila offer i Afghanistan 20090305
Nedtrappning i Irak - upptrappning i Afghanistan 20090228
Obama skickar 17 000 trupper till Afghanistan 20090218
Bush besöker Afghanistan en sista gång 20081216
20 000 fler soldater till Afghanistan framåt sommaren 20081211
De svenska styrkorna i Afghanistan 20081208
Laura Bush manar till att stå upp för Afghanistans kvinnor 20081130
Mrs Bush tar ton mot talibanerna 20081115
En ung flickas liv i Afghanistan 20081115
Skall Obama och Petraeus rädda Afghanistan? 20081112
Se även: SVD DN Dagen
"So I want the American people to understand that we have a clear and focused goal: to disrupt, dismantle and defeat al Qaeda in Pakistan and Afghanistan, and to prevent their return to either country in the future. That's the goal that must be achieved. That is a cause that could not be more just. And to the terrorists who oppose us my message is the same: We will defeat you."
Här är talet, som är President Obamas hittills allra skarpaste krigstal. Obama-administrationen försöker undvika Bush-administrationens term "kriget mot terrorismen" - men i detta tal låter Obama väldigt lik Bush i dennes många tal under årens gång om kriget i Afghanistan. Oavsett vilken term man sedan använder för att beskriva saken. Han upprätthåller också Bushs löfte om ett fortsatt stöd till Afghanistan:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Obamas nya plan för Afghanistan 20090327
Anti-krigsaktivister i Washington 20090322
Den amerikanska vänstern och Afghanistan 20090317
Civila offer i Afghanistan 20090305
Nedtrappning i Irak - upptrappning i Afghanistan 20090228
Obama skickar 17 000 trupper till Afghanistan 20090218
Bush besöker Afghanistan en sista gång 20081216
20 000 fler soldater till Afghanistan framåt sommaren 20081211
De svenska styrkorna i Afghanistan 20081208
Laura Bush manar till att stå upp för Afghanistans kvinnor 20081130
Mrs Bush tar ton mot talibanerna 20081115
En ung flickas liv i Afghanistan 20081115
Skall Obama och Petraeus rädda Afghanistan? 20081112
Se även: SVD DN Dagen
Obamas web-town meeting
President Obama höll igår ett live web-town meeting, där människor via internet fick ställa frågor till presidenten. Vilket är första gången i amerikansk presidenthistoria som Internet använts så personligt aktivt för att interagera med medborgarna. 64,000 människor sades ha följt mötet. Mer än 100 000 frågor skickades in och Obama var tänkt att besvara de mest populära. En av de mest populära handlade dock om det inte vore bra för ekonomin att legalisera marijuana för att på så sätt ge regeringen skattepengar för handeln - varpå President Obama skämtsamt svarade:
“I don’t know what this says about the online audience,” för att sedan fortsätta: “The answer is no, I don’t think that is a good strategy to grow the economy.”
Här har MSNBC ett inslag om saken:
Källa: New York Times
“I don’t know what this says about the online audience,” för att sedan fortsätta: “The answer is no, I don’t think that is a good strategy to grow the economy.”
Här har MSNBC ett inslag om saken:
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Källa: New York Times
Obamas nya plan för Afghanistan
I ett tal som kommer att hållas senare idag, kommer president Obama att förklara sin nya plan för Afghanistan - dit han ämnar sända ytterligare 4 200 soldater, för att träna den afghanska armén, samt hundratals civila arbetare. Förstärkningen är utöver de 17 000 man Obama redan skickat till Afghanistan.
En ämbetsman förklarade strategin:
“The strategy essentially is, let’s get back to the basics of why we’re in Afghanistan, which is to go after the guys who attacked us, go after Al Qaeda, and disrupt, dismantle and ultimately destroy them. To do that, it’s going to require more forces.”
En annan av Obamas tjänstemän förklarade att Afghanistan och Pakistan skulle fortsätta behandlas som två olika länder men att den utmaning som råder i området som en och samma:
"The strategy starts with a clear, concise, attainable goal: disrupt, dismantle, and eventually destroy al Qaeda, its support structures, and safe havens. To achieve this goal, for the first time the President will treat Afghanistan and Pakistan as two countries but one challenge, and will engage both intensively at the highest levels."
Några delar av planen som Obama kommer att pålysa är följande:
* Military: The additional troops will help “provide capability for the Afghan government and military until they’re able to do it themselves,” an official said.
* Benchmarks: The president will embrace the notion of measuring progress. “We’re not going to pursue a policy indefinitely if it’s not working,” an official said. “We need to be able to judge it.”
* Accountability: With all this new money going into the war, the administration will fund more inspector-general-type accountability programs to ensure the money is efficiently and effectively spent.
* Civilian side: A significant increase in civilian capacity — “civic engagement” — is planned. Afghanistan may need more experts on rule of law to enhance the judicial system. The country needs more police trainers, agriculture experts, veterinarians and experts on water systems. “You have to have a bigger and better and less corrupt police force,” an official said. “We will apply more help and resources to the bottom-up government effort — provincial and district governments. We want more of a connection between governance and the people, so they can see the results of the governance and an alternative to the Taliban.”
* Pakistan: The U.S. will continue to work with Pakistan and help them realize that the terrorist threat to the U.S. is as much a threat to them. “We’ve got to help them develop the capacity to deal with it, which is difficult because they have issues with us being there and on the ground,” an official said. “That’s how you really develop their capacity.”
* Financial: The president will endorse an amendment by Sens. John F. Kerry (D-Mass.) and Richard Lugar (R-Ind.) that calls for additional foreign aid money for Pakistan, with strings attached with the goal of reducing terrorism.
* “Hearts and minds”: The administration recognizes the need to win the support of the people of Afghanistan.
I ett tal inför den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation förklarade John McCain under gårdagen att Obama måste vara rak med det amerikanska folket och förklara att det kommer att vara en lång, tuff och svår process som kommer att kräva mer av amerikanska pengar och amerikanskt blod. Det amerikanska folket måste få förstå att det kommer att bli tuffare innan det blir bättre när USA ökar insatserna. Så blev det också i Irak, där truppökningen till en början ökade förlusterna, innan det blev bättre. Kostnaderna för kriget i Afghanistan väntas också öka med 60%. Såväl president Obama som utrikesminister Clinton kommer till Europa nästa vecka, där de förmodligen också kommer att be de europeiska länderna att göra större insatser.
Källa: Politico
En ämbetsman förklarade strategin:
“The strategy essentially is, let’s get back to the basics of why we’re in Afghanistan, which is to go after the guys who attacked us, go after Al Qaeda, and disrupt, dismantle and ultimately destroy them. To do that, it’s going to require more forces.”
En annan av Obamas tjänstemän förklarade att Afghanistan och Pakistan skulle fortsätta behandlas som två olika länder men att den utmaning som råder i området som en och samma:
"The strategy starts with a clear, concise, attainable goal: disrupt, dismantle, and eventually destroy al Qaeda, its support structures, and safe havens. To achieve this goal, for the first time the President will treat Afghanistan and Pakistan as two countries but one challenge, and will engage both intensively at the highest levels."
Några delar av planen som Obama kommer att pålysa är följande:
* Military: The additional troops will help “provide capability for the Afghan government and military until they’re able to do it themselves,” an official said.
* Benchmarks: The president will embrace the notion of measuring progress. “We’re not going to pursue a policy indefinitely if it’s not working,” an official said. “We need to be able to judge it.”
* Accountability: With all this new money going into the war, the administration will fund more inspector-general-type accountability programs to ensure the money is efficiently and effectively spent.
* Civilian side: A significant increase in civilian capacity — “civic engagement” — is planned. Afghanistan may need more experts on rule of law to enhance the judicial system. The country needs more police trainers, agriculture experts, veterinarians and experts on water systems. “You have to have a bigger and better and less corrupt police force,” an official said. “We will apply more help and resources to the bottom-up government effort — provincial and district governments. We want more of a connection between governance and the people, so they can see the results of the governance and an alternative to the Taliban.”
* Pakistan: The U.S. will continue to work with Pakistan and help them realize that the terrorist threat to the U.S. is as much a threat to them. “We’ve got to help them develop the capacity to deal with it, which is difficult because they have issues with us being there and on the ground,” an official said. “That’s how you really develop their capacity.”
* Financial: The president will endorse an amendment by Sens. John F. Kerry (D-Mass.) and Richard Lugar (R-Ind.) that calls for additional foreign aid money for Pakistan, with strings attached with the goal of reducing terrorism.
* “Hearts and minds”: The administration recognizes the need to win the support of the people of Afghanistan.
I ett tal inför den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation förklarade John McCain under gårdagen att Obama måste vara rak med det amerikanska folket och förklara att det kommer att vara en lång, tuff och svår process som kommer att kräva mer av amerikanska pengar och amerikanskt blod. Det amerikanska folket måste få förstå att det kommer att bli tuffare innan det blir bättre när USA ökar insatserna. Så blev det också i Irak, där truppökningen till en början ökade förlusterna, innan det blev bättre. Kostnaderna för kriget i Afghanistan väntas också öka med 60%. Såväl president Obama som utrikesminister Clinton kommer till Europa nästa vecka, där de förmodligen också kommer att be de europeiska länderna att göra större insatser.
Källa: Politico
Budgeten diskuteras i Kongressen
I Kongressen pågår förhandlingarna för fullt om Obamas jättebudget. Senates budgetkommitté röstade igår ja till Obamas budgetförslag, vilket öppnar upp för en diskussion i Senaten och Representanthuset nästa vecka. Eftersom det enda som behövs för att få den godkänd är en majoritet, så ligger därför budgeten helt i Demokraternas händer. Moderata Demokrater i Senaten har dock förklarat att de ogillar de stora utgifterna. Men Senatens Demokratiske majoritetsledare Harry Reid, vars parti har en majoritet på 58-41, säger att han ändå är säker på att han kommer att kunna få budgeten godkänd:
"I feel very comfortable that we're going to be able to pass the budget."
Budgetförslaget i såväl Representanthuset som Senaten saknar dock specifika detaljer för olika av Obamas förslag, om te x global uppvärmning och ren energi. Ett godkännande av budgeten fördelar dock inte specifika pengar, utan ger bara en godkänd ram och en skål med pengar inom vilken de specifika planerna senare måste hålla sig.
Både Senatens och Representanthusets budgetversioner kräver att det spenderas mindre än de 3,7 biljoner dollar som Obama föreslagit - de genom att Kongressen säger nej till presidentens önskan om mer bailout-pengar till finansindustrin.
Republikanerna som för egen del inte har så speciellt mycket att säga till om i processen, lade dock fram ett eget budgetförslag, som bl a krävde 10 000 dollar i sänkning av inkomstskatt för dem som tjänar 100 000 eller mindre. Det var dock en budget som i överlag annars saknade detaljer och Representanthusets Republikanske minoritetsledare John A. Boehner förklarade att förslaget bara var en övergripande plan, och att specifika detaljerna kommer när budgeten debatteras nästa vecka.
I debatten i Senatens budgetpanel, så slog Demokraterna ner en mängd Republikanska förslag te x den Republikanska Alaska-senatorn Jeff Sessions förslag att spara 200 miljarder genom att frysa all inhemsk spendering utöver försvaret i två års tid, för att sen därefter stegvis börja spendera igen.
Gällande skatter så följde Demokraterna president Obamas förslag om att förlänga Bushs skattesänkningar från 2001 och 2003 med undantag för höginkomsttagare (ett erkännande som motbevisar Demokraternas ständiga tes om att det bara är 1% av de rika som fick skatterna sänkta av Bush).
Källa: Yahoo News
"I feel very comfortable that we're going to be able to pass the budget."
Budgetförslaget i såväl Representanthuset som Senaten saknar dock specifika detaljer för olika av Obamas förslag, om te x global uppvärmning och ren energi. Ett godkännande av budgeten fördelar dock inte specifika pengar, utan ger bara en godkänd ram och en skål med pengar inom vilken de specifika planerna senare måste hålla sig.
Både Senatens och Representanthusets budgetversioner kräver att det spenderas mindre än de 3,7 biljoner dollar som Obama föreslagit - de genom att Kongressen säger nej till presidentens önskan om mer bailout-pengar till finansindustrin.
Republikanerna som för egen del inte har så speciellt mycket att säga till om i processen, lade dock fram ett eget budgetförslag, som bl a krävde 10 000 dollar i sänkning av inkomstskatt för dem som tjänar 100 000 eller mindre. Det var dock en budget som i överlag annars saknade detaljer och Representanthusets Republikanske minoritetsledare John A. Boehner förklarade att förslaget bara var en övergripande plan, och att specifika detaljerna kommer när budgeten debatteras nästa vecka.
I debatten i Senatens budgetpanel, så slog Demokraterna ner en mängd Republikanska förslag te x den Republikanska Alaska-senatorn Jeff Sessions förslag att spara 200 miljarder genom att frysa all inhemsk spendering utöver försvaret i två års tid, för att sen därefter stegvis börja spendera igen.
Gällande skatter så följde Demokraterna president Obamas förslag om att förlänga Bushs skattesänkningar från 2001 och 2003 med undantag för höginkomsttagare (ett erkännande som motbevisar Demokraternas ständiga tes om att det bara är 1% av de rika som fick skatterna sänkta av Bush).
Källa: Yahoo News
torsdag 26 mars 2009
Kinas tilltagande militärmakt
Pentagon har nyligen släppt en rapport som visar att Kinas militär har utvecklat sin kapacitet att slå till över i princip hela världen. Vilket är något nytt. Kinas långdistansmissiler kan slå ner i såväl mellanöstern som långt inne i Asien - och även amerikanska flottan i Stilla havet. Förra året blev Kina världens näst främsta importör av råolja och USA bekymrar sig över att Kina kan komma att bruka sig av militär kapacitet för att hålla den tillgången öppen runtom i världen. CNN har här ett inslag om saken:
Se även tidigare inlägg:
Kina: vän eller fiende? 20090124
Kina försvarar sitt beslut att censurera Obamas tal 20090122
Bush kritiserar Kina 20080807
Se även tidigare inlägg:
Kina: vän eller fiende? 20090124
Kina försvarar sitt beslut att censurera Obamas tal 20090122
Bush kritiserar Kina 20080807
Blagojevichs radiohälsning
Jag skrev för två dagar sedan om Rod Blagojevichs tillfälligt nya jobb. För dem som undrar hur någon i världen kan tycka att amerikansk politik är något roligt att hänga med i - här är Rod Blagojevichs radiohälsning:
För dem som vill lyssna på hela programmet, där Blagojevich gör det han gillar mest - pratar - i två timmar, så kan det göras i dessa fyra delar (jag har lyssnat på en del av det, och han är bra. Om han undkommer fängelse eller en dag kommer ut därifrån, så kan han lugnt livnära sig på att starta en egen talk-show):
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Se även tidigare inlägg:
Blagojevichs nya jobb 20090324
En sång om Blagojevich 20090115
För dem som vill lyssna på hela programmet, där Blagojevich gör det han gillar mest - pratar - i två timmar, så kan det göras i dessa fyra delar (jag har lyssnat på en del av det, och han är bra. Om han undkommer fängelse eller en dag kommer ut därifrån, så kan han lugnt livnära sig på att starta en egen talk-show):
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Se även tidigare inlägg:
Blagojevichs nya jobb 20090324
En sång om Blagojevich 20090115
Clintons på film
Nu är det inte längre bara George W. Bush som får huvudrollen i kritiska dokumentärer och kontroversiella biografiska filmskildringar. Paret Clinton går nu samma öde till mötes.
Hillary - the Movie
Häromdagen fick Högsta Domstolen en alldeles egen visning av "dokumentärfilmen" "Hillary- the movie", som producerades av den konservativa gruppen Citizens United i januari 2008 i syfte att kritisera Hillary Clinton, som beskrivs som Machiavellisk, förrädisk, slug och skoningslös. Och i ett avsnitt av filmen säger en av de mederkande: "Hillary is the closest thing we have in America to a European socialist."
Att filmen nu visas inför Högsta Domstolen, beror på inte på att de behöver bedöma huruvida filmen är partisk eller ej - utan på om den ska betraktas som en politisk reklam ad eller som en dokumentärfilm. För medan det sistnämnda uppbär full yttrandefrihet så regleras politisk reklam av vissa regler; bland annat att bidragsgivare måste identifieras och pengar från företag och fackföreningar förbjudas såvida de inte formar en politisk handlingskommitté och aktivt går ut och förklarar att de stöder en viss sida (dvs visar att de har en på förhand given åsikt). Åsikterna varierade:
En av Citizens Uniteds advokater sa:
"This documentary is the very definition of the robust, uninhibited debate . . . that the First Amendment is there to guarantee,"
The Federal Election Commission menade dock att "dokumentären" var funktionellt likställd med de slags kampanjer som kräver att bidragsgivare identifieras och som förbjuder företag och fackföreningar.
Högsta Domstolen väntas fatta beslut om frågan någon gång i juni. Här är trailern till "Hillary - the movie":
Källa: McClatchy
The Special Relationship
Hillary är dock inte ensam om att hamna på film. Hennes make Bill Clinton kommer också att få sitt liv - eller i alla fall en del av det filmatiserat. Filmen kommer att heta "The Special Relationship" och handla om Bill Clintons förhållande med Vita Huset-praktikanten Monica Lewinsky när denne var president i slutet av 1990-talet. Fast vad filmen i ännu högre grad kommer att handla om är relationen mellan Bill Clinton och Tony Blair - varav den siste fick det svårt att hitta en fungerande arbetsrelation mellan de två pg a att Clinton var så distraherad av Lewinsky-affären.
Bill Clinton är tänkt att gestaltas av Dennis Quaid, medan Tony Blair ska spelas av Michael Sheen, som bilden visar.
Källa: Los Angeles Times
Hillary - the Movie
Häromdagen fick Högsta Domstolen en alldeles egen visning av "dokumentärfilmen" "Hillary- the movie", som producerades av den konservativa gruppen Citizens United i januari 2008 i syfte att kritisera Hillary Clinton, som beskrivs som Machiavellisk, förrädisk, slug och skoningslös. Och i ett avsnitt av filmen säger en av de mederkande: "Hillary is the closest thing we have in America to a European socialist."
Att filmen nu visas inför Högsta Domstolen, beror på inte på att de behöver bedöma huruvida filmen är partisk eller ej - utan på om den ska betraktas som en politisk reklam ad eller som en dokumentärfilm. För medan det sistnämnda uppbär full yttrandefrihet så regleras politisk reklam av vissa regler; bland annat att bidragsgivare måste identifieras och pengar från företag och fackföreningar förbjudas såvida de inte formar en politisk handlingskommitté och aktivt går ut och förklarar att de stöder en viss sida (dvs visar att de har en på förhand given åsikt). Åsikterna varierade:
En av Citizens Uniteds advokater sa:
"This documentary is the very definition of the robust, uninhibited debate . . . that the First Amendment is there to guarantee,"
The Federal Election Commission menade dock att "dokumentären" var funktionellt likställd med de slags kampanjer som kräver att bidragsgivare identifieras och som förbjuder företag och fackföreningar.
Högsta Domstolen väntas fatta beslut om frågan någon gång i juni. Här är trailern till "Hillary - the movie":
Källa: McClatchy
The Special Relationship
Hillary är dock inte ensam om att hamna på film. Hennes make Bill Clinton kommer också att få sitt liv - eller i alla fall en del av det filmatiserat. Filmen kommer att heta "The Special Relationship" och handla om Bill Clintons förhållande med Vita Huset-praktikanten Monica Lewinsky när denne var president i slutet av 1990-talet. Fast vad filmen i ännu högre grad kommer att handla om är relationen mellan Bill Clinton och Tony Blair - varav den siste fick det svårt att hitta en fungerande arbetsrelation mellan de två pg a att Clinton var så distraherad av Lewinsky-affären.
Bill Clinton är tänkt att gestaltas av Dennis Quaid, medan Tony Blair ska spelas av Michael Sheen, som bilden visar.
Källa: Los Angeles Times
Hillary Clinton erkänner amerikansk skuld till Mexikos problem
Utrikesminister Hillary Clinton som igår kom till Mexiko med en önskan att tala om fler frågor än drogkriget, kunde emellertid inte undgå att adressera det högaktuella ämnet. Dagen innan hade Janet Napolitano - chef för Homeland Security, beslutat att skicka ytterligare 450 amerikanska agenter till gränsen. Och igår förklarade också president Obama - som själv åker till Mexiko inom några veckor - hur USA spenderar miljoner på att förbättra gränsövervakningen och hur de tänker samarbeta med Mexikos president Calderon.
Mexiko har länge ansett att även om drogkriget har sin grund i Mexiko, så står USA för sin del inte utan skuld, eftersom USA utgör världens största drogmarknad. Och eftersom det också är från USA som knarkkartellerna smugglar stora delar av de vapen de sedan använder sig av i kriget mot den mexikanska armén och polisen.
Hillary Clinton skulle dock inte göra dem besvikna, utan kom till grannlandet i söder med en självrannsakande bekännelse, och sa:
"Clearly what we've been doing has not worked. Our insatiable demand for illegal drugs fuels the drug trade. Our inability to prevent weapons from being illegally smuggled across the border to arm these criminals causes the deaths of police officers, soldiers and civilians. I feel very strongly we have a co-responsibility,"
Ett erkännande som gick längre än någon amerikansk ämbetsman tidigare sagt offentligt. Och som togs varmt emot av Mexiko, vars utrikesminister Patricia Espinosa kallade Hillary Clinton för en "nära vän" och sa att Mexiko "recognize very much these efforts that are now being undertaken by U.S. authorities".
Här är ett filmklipp om resan:
Se även tidigare inlägg:
USA ökar responsen på våldet i Mexiko 20090325
Se även SVD
Mexiko har länge ansett att även om drogkriget har sin grund i Mexiko, så står USA för sin del inte utan skuld, eftersom USA utgör världens största drogmarknad. Och eftersom det också är från USA som knarkkartellerna smugglar stora delar av de vapen de sedan använder sig av i kriget mot den mexikanska armén och polisen.
Hillary Clinton skulle dock inte göra dem besvikna, utan kom till grannlandet i söder med en självrannsakande bekännelse, och sa:
"Clearly what we've been doing has not worked. Our insatiable demand for illegal drugs fuels the drug trade. Our inability to prevent weapons from being illegally smuggled across the border to arm these criminals causes the deaths of police officers, soldiers and civilians. I feel very strongly we have a co-responsibility,"
Ett erkännande som gick längre än någon amerikansk ämbetsman tidigare sagt offentligt. Och som togs varmt emot av Mexiko, vars utrikesminister Patricia Espinosa kallade Hillary Clinton för en "nära vän" och sa att Mexiko "recognize very much these efforts that are now being undertaken by U.S. authorities".
Här är ett filmklipp om resan:
Se även tidigare inlägg:
USA ökar responsen på våldet i Mexiko 20090325
Se även SVD
onsdag 25 mars 2009
Förhastade utbrott?
Vulkanen Redboubt i Alaska fick för två dagar sedan sitt första utbrott på 20 år. Konsekvensen blev att Alaska Air Group ställde in tio flygningar och oljeterminalen Drift River oil evakuerade temporärt 11 mannar.
När den 3000 meter höga vulkanen vaknade till liv senast, 1989 så hade den en rad utbrott under en fem-månadersperiod - ett aktivitetsmönster man tror att vulkanen ska följa också denna gång. Under den tiden fick askpelare från vulkanen nästan ett passagerarplan att störta. Än har något sådant inte inträffat, och vulkanens aktiviteter övervakas noga.
Rent politiskt går det dock att tala om "förhastade utbrott", något en liberal bloggare också gör med anspelning på att Bobby Jindal, som av en händelse samtidigt som Obama höll gårdagens presskonferens talade på en Republikansk insamlingsmiddag i Washington DC. Något Yahoo News beskrev så här:
"Louisiana Gov. Bobby Jindal will again carry the Republican mantle opposite a primetime appearance from President Barack Obama on Tuesday.
Jindal, considered a potential GOP presidential candidate, is slated to headline a major congressional fundraiser that coincidentally fell on the same night as Obama's planned news conference."
Insamlingen i Washington var inte tänkt för att ge någon officiell respons på Obamas presskonferens. Men den liberala bloggaren tog tillfället i akt att påpeka att Jindal helt enkelt var dålig på att tajma saker och ting, och skrev följande ganska komiska inlägg:
"Come on, where's the camera? I know there's a camera here somewhere. This is a joke, right? Ha ha, we're all laughing. Now come on, who is the GOP really having respond to Obama?
This is terribly odd. Jindal was roundly panned last time around when gave the response to Obama's quasi State of the Union. Among Jindal's greatest hits: Criticizing Obama for what the Republicans didn't do in response to Hurricane Katrina. Jindal's delivery was also stilted and sing-songy, and at least one of his tales was pretty tall (the one where he claimed he was standing there with the sheriff during Katrina). Then there's Jindal's criticism of volcano monitoring in Alaska when the volcano he criticized went off two days ago. Great timing guys."
En måhända förhastad slutsats men fler liberaler har givetvis inte kunnat låta bli att ta tillfället i akt, och producerade följande video:
Republikanerna tycks i nuvarande läge inte ha speciellt mycket att vinna på vulkanen. Inte Obama heller förmodligen, hur kul den där kopplingen än var. Men vem vet, kanske Al Gore? :)
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090223
När den 3000 meter höga vulkanen vaknade till liv senast, 1989 så hade den en rad utbrott under en fem-månadersperiod - ett aktivitetsmönster man tror att vulkanen ska följa också denna gång. Under den tiden fick askpelare från vulkanen nästan ett passagerarplan att störta. Än har något sådant inte inträffat, och vulkanens aktiviteter övervakas noga.
Rent politiskt går det dock att tala om "förhastade utbrott", något en liberal bloggare också gör med anspelning på att Bobby Jindal, som av en händelse samtidigt som Obama höll gårdagens presskonferens talade på en Republikansk insamlingsmiddag i Washington DC. Något Yahoo News beskrev så här:
"Louisiana Gov. Bobby Jindal will again carry the Republican mantle opposite a primetime appearance from President Barack Obama on Tuesday.
Jindal, considered a potential GOP presidential candidate, is slated to headline a major congressional fundraiser that coincidentally fell on the same night as Obama's planned news conference."
Insamlingen i Washington var inte tänkt för att ge någon officiell respons på Obamas presskonferens. Men den liberala bloggaren tog tillfället i akt att påpeka att Jindal helt enkelt var dålig på att tajma saker och ting, och skrev följande ganska komiska inlägg:
"Come on, where's the camera? I know there's a camera here somewhere. This is a joke, right? Ha ha, we're all laughing. Now come on, who is the GOP really having respond to Obama?
This is terribly odd. Jindal was roundly panned last time around when gave the response to Obama's quasi State of the Union. Among Jindal's greatest hits: Criticizing Obama for what the Republicans didn't do in response to Hurricane Katrina. Jindal's delivery was also stilted and sing-songy, and at least one of his tales was pretty tall (the one where he claimed he was standing there with the sheriff during Katrina). Then there's Jindal's criticism of volcano monitoring in Alaska when the volcano he criticized went off two days ago. Great timing guys."
En måhända förhastad slutsats men fler liberaler har givetvis inte kunnat låta bli att ta tillfället i akt, och producerade följande video:
Republikanerna tycks i nuvarande läge inte ha speciellt mycket att vinna på vulkanen. Inte Obama heller förmodligen, hur kul den där kopplingen än var. Men vem vet, kanske Al Gore? :)
Se även tidigare inlägg:
Guvernör Jindals respons på Obamas Kongresstal 20090223
Karl Rove kommenterar Obamas presskonferens
Karl Rove kommenterar här på Fox News den presskonferens Obama höll igår. Lite tillspetsat så tycker Bill O Reilly att Obama är tråkig, medan Rove tycker att Obama är arrogant:
Obamas presskonferens (prime time 2)
Här är gårdagens presskonferens med President Obama, som utgör hans andra prime-time konferens:
Se även tidigare inlägg:
Obamas presskonferens 20090210
Visit msnbc.com for Breaking News, World News, and News about the Economy
Se även tidigare inlägg:
Obamas presskonferens 20090210
USA ökar responsen på våldet i Mexiko
Obama-administrationen ökar responsen på drogvåldet i Mexiko. Igår förklarade Obamas chef för Homeland Security, Janet Napolitano - att Homeland Secuirty tänker skicka ytterligare 100 inspektörer till gränsen, samt mer utrustning i form av hundteam, röntgenmaskiner et c för att upptäcka och förhindra smuggling av vapen och droger över gränsen. Ytterligare 260 personer kommer också att skickas till gränsen för att dubbla antalet i en gemensam Mexikansk-amerikansk insatsstyrka. Allt som allt skickar USA 450 man extra till gränsen. Hon kommer också idag att träffa Texas guvernör Rick Perry, som begärt att nationalgardet skickar trupper till gränsen - något de under dagen kommer att diskutera.
Även President Obama, som igår höll sin andra prime-time presskonferens, berörde frågan och förklarade vad hans administration beslutat göra:
"...first of all, let's focus on what we did today. It's very significant.
We are sending millions of dollars in additional equipment to provide more effective surveillance. We are providing hundreds of additional personnel that can help control the border, deal with customs issues.
We are coordinating very effectively with the Mexican government and President Calderon, who has taken on an extraordinarily difficult task of dealing with these drug cartels that have gotten completely out of hand.
And so the steps that we've taken are designed to make sure that the border communities in the United States are protected and you're not seeing a spillover of violence, and that we are helping the Mexican government deal with a very challenging situation.
Now, we are going to continue to monitor the situation. And if the steps that we've taken do not get the job done, then we will do more.
One last point that I want to make about this. As I said, President Calderon has been very courageous in taking on these drug cartels. We've got to also take some steps, even as he is doing more to deal with the drug cartels sending drugs into the United States, we need to do more to make sure that illegal guns and cash aren't flowing back to these cartels.
That's part of what's financing their operations. That's part of what's arming them. That's what makes them so dangerous. And this is something that we take very seriously and we're going to continue to work on diligently in the months to come."
Idag åker också utrikesminister Hillary Clinton till Mexiko för att diskutera drogkriget i vilket 6000 människor dödades förra året, och där 1000 människor dödats bara i år. Mexikos regering har utfärdat en belöning på miljontals dollar för tips som kan leda till att de 37 högsta knarkbossarna kan gripas. Gängen håller sig dock inte till Mexiko utan opererar nu också i 230 amerikanska städer.
CNN har här ett klipp om den senaste utvecklingen. Vad som kan noteras är att den illegala invandringen, som tidigare var den från amerikanskt håll hetaste frågan i relationen med Mexiko nu halkat ner på listan. Dels pg a det tilltagande drogkartellvåldet, och dels pg a att den ekonomiska krisen gjort att färre söker sig över gränsen eftersom även svartjobben minskar:
Källor: Washington Post, Wall Street Journal
Se även tidigare inlägg:
Clintons gåva till Mexiko 20090323
USA:s och Mexikos krig mot droger 20090321
Mexikansk borgmästare kommenterar drogkriget 20090315
Mexikos drogkrig 20090315
Även President Obama, som igår höll sin andra prime-time presskonferens, berörde frågan och förklarade vad hans administration beslutat göra:
"...first of all, let's focus on what we did today. It's very significant.
We are sending millions of dollars in additional equipment to provide more effective surveillance. We are providing hundreds of additional personnel that can help control the border, deal with customs issues.
We are coordinating very effectively with the Mexican government and President Calderon, who has taken on an extraordinarily difficult task of dealing with these drug cartels that have gotten completely out of hand.
And so the steps that we've taken are designed to make sure that the border communities in the United States are protected and you're not seeing a spillover of violence, and that we are helping the Mexican government deal with a very challenging situation.
Now, we are going to continue to monitor the situation. And if the steps that we've taken do not get the job done, then we will do more.
One last point that I want to make about this. As I said, President Calderon has been very courageous in taking on these drug cartels. We've got to also take some steps, even as he is doing more to deal with the drug cartels sending drugs into the United States, we need to do more to make sure that illegal guns and cash aren't flowing back to these cartels.
That's part of what's financing their operations. That's part of what's arming them. That's what makes them so dangerous. And this is something that we take very seriously and we're going to continue to work on diligently in the months to come."
Idag åker också utrikesminister Hillary Clinton till Mexiko för att diskutera drogkriget i vilket 6000 människor dödades förra året, och där 1000 människor dödats bara i år. Mexikos regering har utfärdat en belöning på miljontals dollar för tips som kan leda till att de 37 högsta knarkbossarna kan gripas. Gängen håller sig dock inte till Mexiko utan opererar nu också i 230 amerikanska städer.
CNN har här ett klipp om den senaste utvecklingen. Vad som kan noteras är att den illegala invandringen, som tidigare var den från amerikanskt håll hetaste frågan i relationen med Mexiko nu halkat ner på listan. Dels pg a det tilltagande drogkartellvåldet, och dels pg a att den ekonomiska krisen gjort att färre söker sig över gränsen eftersom även svartjobben minskar:
Källor: Washington Post, Wall Street Journal
Se även tidigare inlägg:
Clintons gåva till Mexiko 20090323
USA:s och Mexikos krig mot droger 20090321
Mexikansk borgmästare kommenterar drogkriget 20090315
Mexikos drogkrig 20090315
tisdag 24 mars 2009
Blagojevichs nya jobb
Trodde ni att ni hört det sista om eller från Rod Blagojevich? Nä, så lätt låter han ingen komma undan. Allra minst Chicago-borna som hädanefter i alla fall temporärt kommer att kunna höra honom på radio. Han har nämligen fått jobb som programvärd för radioprogrammet WLS-AM i Chicago. Åtminstone temporärt för ett avsnitt, som sänds imorgon.
Erbjudandet om att jobba på radion fick han redan för några månader sedan när det talades om att han kanske skulle avgå som guvernör. Då var han inte lika säker - men nu tycks han ha tänkt; "Än är inte sista ordet sagt". Illinois-borna tycks således få stå ut med honom ett litet tag till. Men Blagojevich är fortfarande anklagad för att ha försökt sälja Obamas senatsplats - en anklagelse som fick honom avsatt som guvernör - och en framtida rättegång kommer förmodligen så småningom tvinga bort honom från radiopratarposten också.
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Blagojevich bad Burris om pengar 20090214
Blagojevich hos Sean Hannity 20090213
Blagojevich fortsätter kämpa 20090212
Blagojevich tänker rentvå sitt namn 20090204
Blagojevich fortsätter hävda sin oskuld 20090203
Blagojevich avsätts av senaten 20090130
Erbjudandet om att jobba på radion fick han redan för några månader sedan när det talades om att han kanske skulle avgå som guvernör. Då var han inte lika säker - men nu tycks han ha tänkt; "Än är inte sista ordet sagt". Illinois-borna tycks således få stå ut med honom ett litet tag till. Men Blagojevich är fortfarande anklagad för att ha försökt sälja Obamas senatsplats - en anklagelse som fick honom avsatt som guvernör - och en framtida rättegång kommer förmodligen så småningom tvinga bort honom från radiopratarposten också.
Källa: MSNBC
Se även tidigare inlägg:
Blagojevich bad Burris om pengar 20090214
Blagojevich hos Sean Hannity 20090213
Blagojevich fortsätter kämpa 20090212
Blagojevich tänker rentvå sitt namn 20090204
Blagojevich fortsätter hävda sin oskuld 20090203
Blagojevich avsätts av senaten 20090130
Mississippis guvernör kommenterar Obamas budget
Mississippis Republikanske guvernör Haley Barbour kommenterar här president Obamas budget och noterar att i tider när de flesta delstater ser hur intäkterna minskar och därför måste planera stora nedskärningar för att balansera budgeten, så agerar president Obama på precis motsatt sätt.
I en tid när det Republikanska partiet saknar en tydlig ledare, så gör sig fler och fler röster hörda. Här är guvernör Haley Barbour:
I en tid när det Republikanska partiet saknar en tydlig ledare, så gör sig fler och fler röster hörda. Här är guvernör Haley Barbour:
Budgetförhandlingar och Geithners plan
Kongressförhandlingar om Obamas jättebudget på 3,6 biljoner dollar har nu satt igång på allvar, efter en veckas fördröjning i samband med de hätska debatterna kring AIG:s bonusar. Budgeten innehåller USA:s utgifter för utgiftsåret 2010 och måste godkännas av Kongressen med en enkel majoritet (dvs det räcker med 51 röster för att den ska godkännas).
Samtidigt har finansminister Timothy Geithner prestenterat en plan för att boosta ekonomin ytterligare, och köpa upp bankernas "osäkra lån". Till en början kommer 100 miljarder dollar från TARP (bailoutpaketet från i höstas) att användas - och sen kombineras med andra investeringar, och så småningom uppgå till kanske 1 biljon dollar. Detta anser Geithner vara nödvändigt för att tina upp det frusna kreditsystemet som gjort att banker inte vågar låna ut till näringsidkare och privatpersoner. I en artikel i Wall Street Journal lägger Geithner ut sin plan och skriver:
"While this crisis was caused by banks taking too much risk, the danger now is that they will take too little."
Beskedet om Geithners investeringsplan fick börserna att gå upp. Vilket för Giethners del är mycket goda nyheter eftersom börsen i besvikelse gick ner när han förra månaden i ett tal beskrev en tilltänkt räddningsplan på ett sätt som många analytiker menade var alltför luddigt för att skapa marknadsförtroende.
Planen fick dock kritik från ekonomen Paul Krugman som i New York Times kritiserade Geithner för att inte göra som Sverige under 1990-talet - ta över bankerna. Krugman skriver:
"...the government secures confidence in the system by guaranteeing many (though not necessarily all) bank debts. At the same time, it takes temporary control of truly insolvent banks, in order to clean up their books.
That’s what Sweden did in the early 1990s. It’s also what we ourselves did after the savings and loan debacle of the Reagan years. And there’s no reason we can’t do the same thing now.
But the Obama administration, like the Bush administration, apparently wants an easier way out."
Geithner försvarade sig dock och förklarade igår: "We are the United States of America. We are not Sweden." Och förklarade att USA:s system är större och mycket mer komplext än något annat.
Om Geithners plan inte fungerar, så har dock även andra hävdat att en nationalisering av vissa banker vore alternativet - däribland Republikanen James Baker (finansminister under Ronald Reagans senare period, och utrikesminister under George H W Bush), som hänvisade just till Sverige.
Källor: DN här och här.
Se även tidigare inlägg:
Kampen om budgeten 20090303
Obamas jättebudget 20090226
Samtidigt har finansminister Timothy Geithner prestenterat en plan för att boosta ekonomin ytterligare, och köpa upp bankernas "osäkra lån". Till en början kommer 100 miljarder dollar från TARP (bailoutpaketet från i höstas) att användas - och sen kombineras med andra investeringar, och så småningom uppgå till kanske 1 biljon dollar. Detta anser Geithner vara nödvändigt för att tina upp det frusna kreditsystemet som gjort att banker inte vågar låna ut till näringsidkare och privatpersoner. I en artikel i Wall Street Journal lägger Geithner ut sin plan och skriver:
"While this crisis was caused by banks taking too much risk, the danger now is that they will take too little."
Beskedet om Geithners investeringsplan fick börserna att gå upp. Vilket för Giethners del är mycket goda nyheter eftersom börsen i besvikelse gick ner när han förra månaden i ett tal beskrev en tilltänkt räddningsplan på ett sätt som många analytiker menade var alltför luddigt för att skapa marknadsförtroende.
Planen fick dock kritik från ekonomen Paul Krugman som i New York Times kritiserade Geithner för att inte göra som Sverige under 1990-talet - ta över bankerna. Krugman skriver:
"...the government secures confidence in the system by guaranteeing many (though not necessarily all) bank debts. At the same time, it takes temporary control of truly insolvent banks, in order to clean up their books.
That’s what Sweden did in the early 1990s. It’s also what we ourselves did after the savings and loan debacle of the Reagan years. And there’s no reason we can’t do the same thing now.
But the Obama administration, like the Bush administration, apparently wants an easier way out."
Geithner försvarade sig dock och förklarade igår: "We are the United States of America. We are not Sweden." Och förklarade att USA:s system är större och mycket mer komplext än något annat.
Om Geithners plan inte fungerar, så har dock även andra hävdat att en nationalisering av vissa banker vore alternativet - däribland Republikanen James Baker (finansminister under Ronald Reagans senare period, och utrikesminister under George H W Bush), som hänvisade just till Sverige.
Källor: DN här och här.
Se även tidigare inlägg:
Kampen om budgeten 20090303
Obamas jättebudget 20090226
Meghan McCain om Obama, om GOP:s framtid och kritiken
Under valkampanjen förra året förklarade John McCains dotter Meghan, att hon inte var intresserad av att ge sig in i politiken. Hon har helt uppenbart ändrats sig och i en tid när det Republikanska partiet onekligen tycks dras till höger - tydligt gått i försvar för de moderata Republikanerna. Härom veckan tog hon en konflikt med de konservativa Republikanernas två kvinnliga superhjältar - Ann Coulter och Laura Ingraham - och i motsats till Rush Limbaugh som hoppades på att Obama skulle misslyckas, så hoppas Meghan McCain tvärtom.
Det innebär inte att hon ogillar konservativa Republikaner, hon gillar exempelvis Bobby Jindal - och här är en intervju hon gjorde med Bobby Jindals hustru Supriya.
Meghan McCain kallar sig själv för "progressiv Republikan", hon är liberal i de flesta sociala frågor och anser inte att partiet bör definiera sig själva utifrån sociala frågor. När det gäller den kritik hon fått så är hennes svar enkelt: hon tillhör en annan generation än de Republikaner som kritiserar henne. Hon är inte i 40- eller 50-års åldern. Och det råder en stor generationsklyfta inom partiet - en klyfta hon med tanke på sin far inte är helt obekant med. Hon delar inte alla sin faders åsikter, i synnerhet inte i sociala frågor. Däremot delar hon hans syn på kriget och ekonomin och det var han som fick henne att en gång bli förälskad i det Republikanska partiet. Förhoppningsvis kan det Republikanska partiet också lära sig att tycka om henne - eftersom hon definitivt är betydligt mer älskvärd än Ingraham och Coulter. Här är hon i alla fall hos Larry King:
Se även tidigare inlägg:
Meghan McCain tar parti för de moderata Republikanerna 20090313
Meghan McCain talar om sin bok och kommenterar valet 20080917
McCains dotter skriver en McCainbiografi för barn 20080814
Det innebär inte att hon ogillar konservativa Republikaner, hon gillar exempelvis Bobby Jindal - och här är en intervju hon gjorde med Bobby Jindals hustru Supriya.
Meghan McCain kallar sig själv för "progressiv Republikan", hon är liberal i de flesta sociala frågor och anser inte att partiet bör definiera sig själva utifrån sociala frågor. När det gäller den kritik hon fått så är hennes svar enkelt: hon tillhör en annan generation än de Republikaner som kritiserar henne. Hon är inte i 40- eller 50-års åldern. Och det råder en stor generationsklyfta inom partiet - en klyfta hon med tanke på sin far inte är helt obekant med. Hon delar inte alla sin faders åsikter, i synnerhet inte i sociala frågor. Däremot delar hon hans syn på kriget och ekonomin och det var han som fick henne att en gång bli förälskad i det Republikanska partiet. Förhoppningsvis kan det Republikanska partiet också lära sig att tycka om henne - eftersom hon definitivt är betydligt mer älskvärd än Ingraham och Coulter. Här är hon i alla fall hos Larry King:
Se även tidigare inlägg:
Meghan McCain tar parti för de moderata Republikanerna 20090313
Meghan McCain talar om sin bok och kommenterar valet 20080917
McCains dotter skriver en McCainbiografi för barn 20080814
måndag 23 mars 2009
Medias förringande av Laura Bush
Michelle Obama gjorde häromdagen i egenskap av First Lady, sitt första officiella besök utanför huvudstaden, till Fort Bragg där Mrs Obama talade till militärfamiljer. Dagen därefter förklarade hon att det var under höstens kampanj som hon kommit på tanken: "I think I was like most Americans. Pretty oblivious to the life of military families. Sort of taking it for granted."
En personlig och uppriktig iakttagelse, följt av ett värdefullt och av militärfamiljerna mycket uppskattat initiativ. Vad som dock inte var lika hedervärt var dock hur stora delar av nyhetskåren skildrade händelsen. Michelle Obamas sekreterare förklarade Mrs Obamas initiativ att göra något med militärfamiljerna med orden: "...one idea Michelle had was to have an event for military families -- here they are sacrificing so much for the country and many of them probably have never been invited to the White House."
Man kan uppskatta Michelle Obamas uppriktiga insikt och medkännande - trots vetskap om att det samtidigt finns mängder av andra politiker och politiska familjer som allt än annat tagit militärfamiljerna för givna; där kan familjen McCain, familjen Palin och familjen Biden exempelvis nämnas - som alla har söner i militären som befinner sig i Afghanistan eller Irak. Man kan också ha överseende med att Mrs Obamas sekreterare inte vet allt som har hänt i Vita Husets historia. Däremot borde de stora dagstidningarna som helt klart vet bättre, skriva åtminstone en rättande kommentar till sekreterarens uppenbart felaktiga påstående.
William McGurn skriver i följande artikel för Wall Street Journal hur media i ljuset av Michelle Obama i princip tycktes glömma bort Laura Bushs enorma insatser:
"This uncritical reportage does Laura Bush an injustice. In hundreds of ways -- picnics on the South Lawn, fund-raising for scholarships for the children of sailors on the USS Texas, unheralded visits with the wounded and families of the fallen, the work she did for military kids under her Helping America's Youth initiative -- Mrs. Bush showed our troops and their loved ones how close they were to her heart.
Possibly the difference in treatment owes something to Mrs. Bush's graciousness. Though she had many of her own initiatives -- from improving opportunities for Afghan women to giving voice to the advocates of democracy persecuted by Burma's ruling junta -- she also picked up some of the work of her predecessor, Hillary Clinton. For example, whenever Mrs. Bush spoke about her Preserve America program for national monuments, she would also give credit to Hillary Clinton's Save America's Treasures initiative."
McGurn förklarar vidare hur New York Times nyligen också förklarat att Mrs Obama börjat arbeta med sin make för att promota förslag som låg i linje med Barack Obamas policy - vilket tidningen menade var en brytning mot den tidigare Första Frun. McGurn skriver:
"[I]n a departure from her predecessor," gushed the Times, "Mrs. Obama has also begun promoting bills that support her husband's policy priorities." It repeated the point later in the piece.
Only one problem: It's not true. To mention just two, Mrs. Bush took a lead role in the reauthorization fights for No Child Left Behind and the President's Emergency Plan for AIDS Relief. Her advocacy included holding coffees in the residence with key legislators, working with Cabinet members, and promoting these policies in high-profile speeches in places from Africa to the National Press Club. It's just flat-out wrong to suggest otherwise, and the Times owes Mrs. Bush an apology.
Alas, as bad as the slights are, the compliments can be worse. In another recent article on Mrs. Obama, the Associated Press did include a paragraph about Mrs. Bush's work on Burma, Africa and so on. That paragraph was introduced by this sentence: "Even Laura Bush, widely viewed as a traditional first lady, broadened the role."
Even Laura Bush. In that gratuitous "even," the curtain is pulled back on the small-mindedness of an entire class."
Han avslutar sedan artikeln med orden:
"Michelle Obama is an accomplished professional and the loving mother of two beautiful girls. In the coming years, she will make her own contributions to a more hopeful America. As she does, is it too much to ask our national press corps to find a way to give Mrs. Obama full credit for these achievements without denying Mrs. Bush the credit she deserves for hers?"
Jag instämmer med författaren. Laura Bush har gjort enorma insatser på mängder av olika områden - de som författaren beskriver och fler än så. Något som kanske inte är känt för många men som likväl är ett faktum. I ett inlägg från den 29 oktober (dvs innan någon visste vem nästa första dam skulle bli) vid namn "Arvet efter Laura Bush" citerar jag en artikel som beskriver Laura Bushs insatser för att hjälpa kvinnor runtom i världen, där följande står skrivet:
"Many readers may be learning these things for the first time and wonder why. In part, it may be because Mrs. Bush's demure librarian-teacher persona has minimized her appeal to the media. But Bush's Texas manners should not be confused with passivity. She is a serious player whose White House tenure provides lessons for the next first lady."
Läs gärna artikeln i dess helhet.
Källa: Wall Street Journal
För dem som är mer intresserad av några av Laura Bushs många aktiva initiativ rekommenderas länkarna nedan.
Se även tidigare inlägg:
Laura Bush talar om det nya livet 20090311
Laura Bush manar till att stå upp för Afghanistans kvinnor 20081130
Mrs Bush tar ton mot talibanerna 20081115
Arvet efter Laura Bush 20081029
En personlig och uppriktig iakttagelse, följt av ett värdefullt och av militärfamiljerna mycket uppskattat initiativ. Vad som dock inte var lika hedervärt var dock hur stora delar av nyhetskåren skildrade händelsen. Michelle Obamas sekreterare förklarade Mrs Obamas initiativ att göra något med militärfamiljerna med orden: "...one idea Michelle had was to have an event for military families -- here they are sacrificing so much for the country and many of them probably have never been invited to the White House."
Man kan uppskatta Michelle Obamas uppriktiga insikt och medkännande - trots vetskap om att det samtidigt finns mängder av andra politiker och politiska familjer som allt än annat tagit militärfamiljerna för givna; där kan familjen McCain, familjen Palin och familjen Biden exempelvis nämnas - som alla har söner i militären som befinner sig i Afghanistan eller Irak. Man kan också ha överseende med att Mrs Obamas sekreterare inte vet allt som har hänt i Vita Husets historia. Däremot borde de stora dagstidningarna som helt klart vet bättre, skriva åtminstone en rättande kommentar till sekreterarens uppenbart felaktiga påstående.
William McGurn skriver i följande artikel för Wall Street Journal hur media i ljuset av Michelle Obama i princip tycktes glömma bort Laura Bushs enorma insatser:
"This uncritical reportage does Laura Bush an injustice. In hundreds of ways -- picnics on the South Lawn, fund-raising for scholarships for the children of sailors on the USS Texas, unheralded visits with the wounded and families of the fallen, the work she did for military kids under her Helping America's Youth initiative -- Mrs. Bush showed our troops and their loved ones how close they were to her heart.
Possibly the difference in treatment owes something to Mrs. Bush's graciousness. Though she had many of her own initiatives -- from improving opportunities for Afghan women to giving voice to the advocates of democracy persecuted by Burma's ruling junta -- she also picked up some of the work of her predecessor, Hillary Clinton. For example, whenever Mrs. Bush spoke about her Preserve America program for national monuments, she would also give credit to Hillary Clinton's Save America's Treasures initiative."
McGurn förklarar vidare hur New York Times nyligen också förklarat att Mrs Obama börjat arbeta med sin make för att promota förslag som låg i linje med Barack Obamas policy - vilket tidningen menade var en brytning mot den tidigare Första Frun. McGurn skriver:
"[I]n a departure from her predecessor," gushed the Times, "Mrs. Obama has also begun promoting bills that support her husband's policy priorities." It repeated the point later in the piece.
Only one problem: It's not true. To mention just two, Mrs. Bush took a lead role in the reauthorization fights for No Child Left Behind and the President's Emergency Plan for AIDS Relief. Her advocacy included holding coffees in the residence with key legislators, working with Cabinet members, and promoting these policies in high-profile speeches in places from Africa to the National Press Club. It's just flat-out wrong to suggest otherwise, and the Times owes Mrs. Bush an apology.
Alas, as bad as the slights are, the compliments can be worse. In another recent article on Mrs. Obama, the Associated Press did include a paragraph about Mrs. Bush's work on Burma, Africa and so on. That paragraph was introduced by this sentence: "Even Laura Bush, widely viewed as a traditional first lady, broadened the role."
Even Laura Bush. In that gratuitous "even," the curtain is pulled back on the small-mindedness of an entire class."
Han avslutar sedan artikeln med orden:
"Michelle Obama is an accomplished professional and the loving mother of two beautiful girls. In the coming years, she will make her own contributions to a more hopeful America. As she does, is it too much to ask our national press corps to find a way to give Mrs. Obama full credit for these achievements without denying Mrs. Bush the credit she deserves for hers?"
Jag instämmer med författaren. Laura Bush har gjort enorma insatser på mängder av olika områden - de som författaren beskriver och fler än så. Något som kanske inte är känt för många men som likväl är ett faktum. I ett inlägg från den 29 oktober (dvs innan någon visste vem nästa första dam skulle bli) vid namn "Arvet efter Laura Bush" citerar jag en artikel som beskriver Laura Bushs insatser för att hjälpa kvinnor runtom i världen, där följande står skrivet:
"Many readers may be learning these things for the first time and wonder why. In part, it may be because Mrs. Bush's demure librarian-teacher persona has minimized her appeal to the media. But Bush's Texas manners should not be confused with passivity. She is a serious player whose White House tenure provides lessons for the next first lady."
Läs gärna artikeln i dess helhet.
Källa: Wall Street Journal
För dem som är mer intresserad av några av Laura Bushs många aktiva initiativ rekommenderas länkarna nedan.
Se även tidigare inlägg:
Laura Bush talar om det nya livet 20090311
Laura Bush manar till att stå upp för Afghanistans kvinnor 20081130
Mrs Bush tar ton mot talibanerna 20081115
Arvet efter Laura Bush 20081029
Clintons gåva till Mexiko
Utrikesminister Hillary Clinton åker på onsdag iväg till Mexiko för att främst diskutera den alltmer komplicerade konflikten mot Mexikos knarkkarteller. Författaren Denise Dresser skriver i en artikel i Los Angeles Times att Hillary bör ta med sig något till Mexiko: nämligen ett tydligt besked om vad för slags relation Washington vill ha med sitt grannland i söder.
Relationen mellan USA och Mexiko har under en lång tid präglats av ett bitterljuvt förhållande - där länderna å ena sidan samarbetar i mängder av olika frågor som frihandel och arbetsbemanning, men i andra avseenden är ytterst skeptiska mot varandra. I USA är gränsfrågan med 12 miljoner olagliga mexikanska invandrare ett hett debattämne - det upptrappade drogkriget som på senare tid också börjat rinna in över den amerikanska gränsen ett annat.
Mexiko å sin sida är ett nationalistiskt land som trots sina problem inte vill bli behandlade hur som helst; USA har under de senaste månaderna hållit mer än sex Kongressförhör gällande Mexikos kriminalproblem, och röster har höjts för att militarisera gränsen mot Mexiko - och i Pentagon har till och med röster höjts om att Mexiko riskerar att bli en "misslyckad stat", ungefär som Pakistan, där den civila regeringen hotas att omkullkastas. Samtidigt som en sådan debatt förs, så har USA genom Merida-initiativet pumpat in 150-miljoner dollar för att hjälpa den mexikanska regeringen att vinna drogkkriget. Men samtidigt avbryter den amerikanska Kongressen en demonstration avsedd för att tillåta mexikanska lastbilar att använda sig av amerikanska motorvägar - något som är bestämt genom NAFTA-avtalet. Vilket Mexiko besvarar genom att införa en strafftull på 90 varor med en omsättning på 2,4 miljarder dollar.
Och på det viset fortgår kivet nationerna emellan - där båda parter är ofrånkomligt sammanbundna, men utan att någondera tycks vara så speciellt störtförälskad i den andre. Fast kivet är likväl inget litet sådant.
Mexikos president Felipe Calderon har hävdat att det pågår en organiserad smutskastningskampanj av hans nation i USA. I juli infaller dessutom ett mellanmandatsval i Mexiko - och i valtider går få saker hem lika bra som en lagom portion anti-amerikanism (det är förmodligen omvänt likadant på den amerikanska sidan - i alla fall i gränsstaterna och bland Republikaner).
I Mexiko anser man dock att man har god fog för sin kritik. För även om de stora drogkarteller som på senare år skaffat sig vapenkapacitet tillräcklig för att utmana själva den mexikanska statsmakten, så står amerikanarna inte utan skuld: över den amerikanska gränsen flödar bokstavligen konventionella vapen in i Mexiko - vapen som i USA kan köpas i första bästa vapenaffär, och sen skickas till drogkartellerna på andra sidan gränsen. Pengarna drogkartellerna införskaffar sig kommer också i stor utsträckning från en amerikansk marknad. Något den mexikanska regeringen knappast kan göra speciellt mycket åt.
Hillary Clinton måste därför förmedla ett tydligt budskap: att USA är beredd att ta sin del av ansvaret, genom att visa villighet att försöka stävja drogmarknaden på hemmafronten; stoppa det finansiella flödet över gränsen och den pengatvätt som gjort att knarkbossar som Joaquin "El Chapo" Guzman, är på Forbes lista över världens rikaste människor; USA måste också stoppa flödet av amerikanska högkalibervapen som den mexikanska polisen inte har en chans att sätta något emot.
Om Hillary Clinton kommer med ett sådant budskap så kommer hon att bli varmt mottagen med öppna armar, och möjliggöra att Mexiko går från att vara defensivt avvaktande i sin relation med USA - till att bli en samarbetsvillig partner.
Källa: Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
USA:s och Mexikos krig mot droger 20090321
Mexikansk borgmästare kommenterar drogkriget 20090315
Mexikos drogkrig 20090315
Relationen mellan USA och Mexiko har under en lång tid präglats av ett bitterljuvt förhållande - där länderna å ena sidan samarbetar i mängder av olika frågor som frihandel och arbetsbemanning, men i andra avseenden är ytterst skeptiska mot varandra. I USA är gränsfrågan med 12 miljoner olagliga mexikanska invandrare ett hett debattämne - det upptrappade drogkriget som på senare tid också börjat rinna in över den amerikanska gränsen ett annat.
Mexiko å sin sida är ett nationalistiskt land som trots sina problem inte vill bli behandlade hur som helst; USA har under de senaste månaderna hållit mer än sex Kongressförhör gällande Mexikos kriminalproblem, och röster har höjts för att militarisera gränsen mot Mexiko - och i Pentagon har till och med röster höjts om att Mexiko riskerar att bli en "misslyckad stat", ungefär som Pakistan, där den civila regeringen hotas att omkullkastas. Samtidigt som en sådan debatt förs, så har USA genom Merida-initiativet pumpat in 150-miljoner dollar för att hjälpa den mexikanska regeringen att vinna drogkkriget. Men samtidigt avbryter den amerikanska Kongressen en demonstration avsedd för att tillåta mexikanska lastbilar att använda sig av amerikanska motorvägar - något som är bestämt genom NAFTA-avtalet. Vilket Mexiko besvarar genom att införa en strafftull på 90 varor med en omsättning på 2,4 miljarder dollar.
Och på det viset fortgår kivet nationerna emellan - där båda parter är ofrånkomligt sammanbundna, men utan att någondera tycks vara så speciellt störtförälskad i den andre. Fast kivet är likväl inget litet sådant.
Mexikos president Felipe Calderon har hävdat att det pågår en organiserad smutskastningskampanj av hans nation i USA. I juli infaller dessutom ett mellanmandatsval i Mexiko - och i valtider går få saker hem lika bra som en lagom portion anti-amerikanism (det är förmodligen omvänt likadant på den amerikanska sidan - i alla fall i gränsstaterna och bland Republikaner).
I Mexiko anser man dock att man har god fog för sin kritik. För även om de stora drogkarteller som på senare år skaffat sig vapenkapacitet tillräcklig för att utmana själva den mexikanska statsmakten, så står amerikanarna inte utan skuld: över den amerikanska gränsen flödar bokstavligen konventionella vapen in i Mexiko - vapen som i USA kan köpas i första bästa vapenaffär, och sen skickas till drogkartellerna på andra sidan gränsen. Pengarna drogkartellerna införskaffar sig kommer också i stor utsträckning från en amerikansk marknad. Något den mexikanska regeringen knappast kan göra speciellt mycket åt.
Hillary Clinton måste därför förmedla ett tydligt budskap: att USA är beredd att ta sin del av ansvaret, genom att visa villighet att försöka stävja drogmarknaden på hemmafronten; stoppa det finansiella flödet över gränsen och den pengatvätt som gjort att knarkbossar som Joaquin "El Chapo" Guzman, är på Forbes lista över världens rikaste människor; USA måste också stoppa flödet av amerikanska högkalibervapen som den mexikanska polisen inte har en chans att sätta något emot.
Om Hillary Clinton kommer med ett sådant budskap så kommer hon att bli varmt mottagen med öppna armar, och möjliggöra att Mexiko går från att vara defensivt avvaktande i sin relation med USA - till att bli en samarbetsvillig partner.
Källa: Los Angeles Times
Se även tidigare inlägg:
USA:s och Mexikos krig mot droger 20090321
Mexikansk borgmästare kommenterar drogkriget 20090315
Mexikos drogkrig 20090315
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)