Här är en intervju med Bush från januari 2007, dvs några månader innan den där konserten (som jag tror hölls i mars 2007) - där han i princip talar helt och hållet om de saker hon i sången kritiserade honom för (7 min in i klippet träffar Bush familjer till fallna soldater):
Den elfte ryska spionen har nu också gripits, i Ryssland har dock beskedet om FBI:s räd mottagits med skepsis. Obama kände också till FBI:s planer på att gripa personerna innan han träffade Rysslands president Dimitri Medvedev, men valde då att inte nämna situationen. Här är ett nyhetsinslag om de senaste händelserna:
Och här diskuterar tidigare CIA-agent Mike Baker situationen på Fox News och förklarar att trots banden mellan Bush och Putin och nu Obama och Medvedev så råder fortfarande stor konkurrens länderna emellan:
Det låter som en scen ur någon James Bond-film, eller något som skulle kunna ha hänt under kalla kriget men det hände i själva verket i söndags att FBI arresterade 10 personer i Yonkers, Boston och norra Virginia anklagade för att vara spioner åt den ryska underrättelsetjänsten. Dagen därpå anklagade Justitiedepartementet dem för spioneri.
Arresteringen kommer efter en sjuårig utredning där FBI menar att spionhärvan är en verksamhet skapad av ryska S.V.R. (KGB:s efterträdare), som syftar på att placera spioner i USA som ska samla information och rekrytera nya spioner. De anklagade - som levde i USA som vanliga familjer - hade fått direktiv om att samla information om kärnvapen, USA:s policy mot Iran, kongresspolitik etc, enligt åklagarna. Det står dock oklart vad för slags information spionerna lyckades samla in, och de åtalas inte för spioneri men däremot för förberedelse till olaglig agentverksamhet och pengatvätt - vilket kan ge upp till 20 års fängelse.
Experter på rysk underrättelsetjänst förklarade att premiärminister (och tidigare president) Vladimir Putin (som också varit chef för underrättelsetjänsten) hade arbetat för att återställa underrättelsetjänstens prestige efter Sovjets kollaps och det dåliga rykte KGB under sovjettiden hade.
“The magnitude, and the fact that so many illegals were involved, was a shock to me,” sa Oleg D. Kalugin, tidigare K.G.B-general som var spion i USA på 1960-70-talet, som nu är amerikan och bor utanför huvudstaden. “It’s a return to the old days, but even in the worst years of the cold war, I think there were no more than 10 illegals in the U.S., probably fewer.”
Mr Kalugin imponerades av FBI:s förmåga att kunna infiltrera spionringen - FBI hade i år avlyssnat deras telefoner, e-mail, haft hemliga mikrofoner i de anklagade ryska agenternas hem, och gjort hemliga undersökningar - och FBI-agenter låtsades också vara ryska mellanhänder och kom på så sätt i kontakt med paren.
Åklagarna menar att spionringen också finns i andra länder. Ryska myndigheter är dock skeptiska mot anklagelserna:
"We are studying the information. There are a lot of contradictions,"kommenterade ryska utrikesdepartementets talesman Igor Lyakin-Frolov saken.
Ett av meddelanden FBI snappat upp riktat till två av spionerna från bossarna i Moskva löd dock som följande:
“You were sent to USA for long-term service trip. Your education, bank accounts, car, house etc. — all these serve one goal: fulfill your main mission, i.e. to search and develop ties in policymaking circles and send intels [intelligence reports] to C[enter].”
Vad detta kommer att innebära för den rysk-amerikanska relationen återstår att se. Är det hela lika stort och allvarligt som det låter? Är det ett missförstånd? Eller är det bara material till en uppföljare till filmen Burn After Reading?
Högsta Domstolen avlade idag dom i fallet "McDonald vs Chicago", och fattade med 5-4 röster beslutet att uttala sig för de amerikanska medborgarnas rätt att bära vapen, och att det andra konstitutionstillägget som garanterar den rätten också gäller de enskilda delstaterna som därför inte kan förbjuda sina medborgare från att bära vapen. 2008 fattade man ett beslut som hävde ett förbud i Washington DC mot att äga handeldvapen - det nuvarande beslutet gäller dock hela nationen.
"Self defense is a basic right, recognized by many legal systems from ancient times to the present day,"skrev domare Samuel Alito, som skrev vidare:
"It is clear that the framers and ratifiers of the Fourteenth Amendment counted the right to keep and bear arms among those fundamental rights necessary to our system of ordered liberty,".
Domen innebär dock inte att folk får bära vapen hursomhelst och delstaterna har fortfarande frihet att stifta vissa lagar, men däremot upprätthålls rätten för medborgarna att äga och köpa vapen - inklusive handeldvapen, mot vilket Chicago hade ett förbud infört 1982 - ett förbud Chicagobon McDonald alltså ifrågasatte och tog till domstol vilket nu lett till Högsta Domstolens beslut i frågan.
MSNBC intervjuar här Wayne LaPierre från NRA som är nöjd med beslutet men anser att det nu är viktigt att se till att lokala domare och delstater inte försöker hitta andra vägar att fortsätta förbjuda vapen:
Den 40-årige mexikanske sångaren Sergio Vega har skjutits till döds. Mordet skedde i lördags när han var på väg till en concert i Sinaloa-distriktet. En bil förföljde honom och sköt och han förlorade kontrollen över sitt eget fordon och krockade. Gärningsmannen avslutade sedan processen med en kula i bröstet och huvudet.
I Mexiko har minst sju musiker dödats de senaste tre åren. Polisen anklagar drogkartellerna för morden. När musikerna prisar någon knarkkung i någon av sina låtar blir de ofta dödade av rivaliserande gäng.
Mr Vega ökade säkerheten omkring sig 2007 efter det att sångaren Sergio Gomez kidnappades efetr en concert där Mr Vega också deltog. Gomez hittades strypt några dagar senare.
För en tio år sedan så var det den amerikanska hip-hop-scenen som förknippades med mord och våld (som te x mordet på Tupac). Situationen i Mexiko verkar dock vara både grymmare och mindre glamourös.
USA:s längst sittande senator, Robert Byrd från West Virginia har nyss avlidit vid 92 års ålder. I fredags åkte han till sjukhus och var då i kritiskt tillstånd och inatt avled han på Inova Hospital i Fairfax, Virginia. Fox News har här ett inslag om senatorn:
Och här är ett klipp från en intervju med senator Byrd från 2005 där denne reflekterar över sin tid i Senaten och allt som hänt under hans livstid i USA:s lagstiftande församling:
Mexikanska golfens orkansäsong närmar sig, vilket gjort att många är rädda för att en orkan ska avbryta arbetet med att stoppa oljeläckan och förstöra de insatser som redan gjorts. MSNBC har här ett reportage om den annalkande stormen Alex, oljekatastrofen och hotet från orkansäsongen:
Obama avslutade igår G20-mötet i Toronto med en presskonferens där han bland annat promotoade de rika ländernas strävan att halvera sina statsskulder till 2013. Han svarar också på frågor om Kinas valutapolicy och spänningarna mellan Syd- och Nordkorea. Han talar också om Afghanistan, senatsförhören med hans HD-nominerade kandidat Elena Kagan, relationen mellan USA och Japan etc. 34 min in talar han också vidare om Afghanistan och säger då något intressant. Han förklarar att debatten om kriget handlar om att antingen sticka nu, eller att stanna för evigt. Hans egen position är någonstans i mitten - men, trots att han utfärdat ett slutdatum för USA:s militära aktivitet i Afghanistan i juli 2011, så förklarade han att hans fokus låg på att uppdraget i Afghanistan skulle lyckas.
New York Times har här en artikel som beskriver hur Guantanamo-basen, Obamas alla löften till trots, förmodligen inte kommer att stängas under dennes presidentskap (åtminstone inte såvida han inte vinner återvalet 2012).
Förra året pålyste Obama-administrationen att de inte skulle hinna stänga basen innan dess självpålagda löfte att stänga basen inom ett år efter att Obama tillträdde. Nu ser det också svårare ut att ens kunna förflytta fångarna till fängelset i Illinois, något många i kongressen motsätter sig - och något som Obama-administrationen inte längre pressar särskilt hårt för (förmodligen pg a att opinionen är emot dem).
Carl Levin, demokaternas ordförande för Senatens Armed Services Committee kommenterar administrationens numera bristande intresse att driva frågan och säger:
“and the administration is not putting a lot of energy behind their position that I can see,”
Han fortsätter med att säga oddsen finns att Guantanamo fortfarande kommer att vara öppet vid nästa presidentinstallation 2013.
Vita Huset vidhåller dock att de tänker stänga Guantanamo-basen, att GITMO i muslimvärlden utgör en symbol för övergrepp och citerar vissa militärkällor som säger att basens fortsatta existens hjälper terroristerna. Vita Husets talesman Ben LaBolt vidhöll Obamas position:
“Our commanders have made clear that closing the detention facility at Guantánamo is a national security imperative, and the president remains committed to achieving that goal,”
Frågan om Guantanamo var 2008 en valfråga, där Obama med storslagen retorik lovade att stänga basen. Då var också en majoritet av amerikanerna för detta, medan 60% i mars 2010 vill att basen ska vara kvar. De nya hoten från terrorister, som kalsongbombaren i julas och Times Square-bombaren i maj, har också bidragit till att minska intresset för att stänga basen.
Carl Levin hävdar dock att Obama-administrationen helt enkelt inte längre pressar frågan:
“They are not really putting their shoulder to the wheel on this issue,” Mr. Levin said of White House officials. “It’s pretty dormant in terms of their public positions.”
Somliga saker indikerar dock också att administrationen börjar försona sig med tanken på att kunna ha kvar GITMO. New York Times skriver:
But in a sign that some may be making peace with keeping Guantánamo open, officials also praise improvements at the prison. An interagency review team brought order to scattered files. Mr. Obama banned brutal interrogations. Congress overhauled military commissions to give defendants more safeguards.
Artikeln avslutas:
In any case, one senior official said, even if the administration concludes that it will never close the prison, it cannot acknowledge that because it would revive Guantánamo as America’s image in the Muslim world.
“Guantánamo is a negative symbol, but it is much diminished because we are seen as trying to close it,” the official said. “Closing Guantánamo is good, but fighting to close Guantánamo is O.K. Admitting you failed would be the worst.”
Två saker kan förstås sägas. De brutala förhören som Obama officiellt förbjöd när han tillträdde hade inte praktiserats på Guantanamo på flera år. Och basen hade också förbättrats avsevärt från det att den upprättades 2002 till dess att Obama tillträdde 2009. 2002 var allt nytt och många initiala problem med basen justerades allteftersom. Obamas kampanjkritik baserades i många avseenden på gamla händelser som inte längre gällde. Det andra som kan sägas är att Bagram-basen förstås utgör Obamas eget speciella GITMO-fängelse. Vilket förstås inte är fel eftersom USA behöver sådana platser så länge man är i krig mot talibanerna. Felet sitter dock i Obamas hyckleri.
Khoshal Sadat, officier i den afghanska armén, tillhörande en militärfamilj som känt många generaler och en person som också arbetat för USA:s nu fd Afghanistan-general Stanley McChrystal skriver här i New York Times en hyllningsartikel om den amerikanske generalen där han förklarar varför han är så stolt över att ha fått tjäna under denne. Han skriver:
I was 13 when I came to hate the Taliban and knew that someday I would have to fight them. A woman who lived on our street was walking home, with her baby in one arm and her shopping in the other. Her little daughter was close behind, holding on to her mother’s covering. My neighbor was having difficulty walking because of the mud and lifted her burqa for just a moment so she could see better how to cross the road. Taliban members ran up from behind and began to beat her head and back with a long length of thick, metal cable. I watched as she dropped her own baby in the ditch and screamed from the pain.
USA:s befrielse av hans hemland ingav därför afghanerna hopp - ett hopp general McChrystal förnyade:
After nine long years of war, General McChrystal once again revived that feeling of hope in Afghans. He made the war about protecting the people and gave us the strength to fight. The general has always been a man of his word and quickly earned our absolute respect. He became a hero to us. In a country with a long history of great men, he became one of them. He became one of us.
Lite längre fram avslutar han artikeln:
I never had the opportunity to say goodbye to General McChrystal. I hope he will return when there is peace in Afghanistan, because he will be the father of that peace.
Obamas beslut att sparka en av USA:s främsta generaler - som tveklöst också är en krigshjälte, både för vad han gjorde i Irak och för vad han uppenbart började göra i Afghanistan - kändes redan från början förhastat. Den ersättare Obama valt i David Petraues är tveklöst också han kompetent - och av de val Obama kunde göra för att ersätta McChrystal så gjorde han förmodligen det bästa. Men likväl känns beslutet förhastat. McChrystal hade en vision och en tydlig strategi för att uppnå denna (trots att han inte fick så många soldater av Obama som han förra året önskade) - det har förmodligen Petraeus också - men det förtroende McChrystal lyckades bygga upp, och de kontakter han lyckades knyta kan förmodligen inte tas över av någon annan i en handvändning.
Således kvarstår känslan av att Obama i sin önskan att visa sig beslutsam gjorde något förhastat. Och tveklöst var McChrystal en avsevärt mer kompetent general än somliga av Obamas rådgivare (som te x Joe "Bite-me?" Biden) är kompetenta presidentrådgivare.
(Sägas bör dock att även republikaner som John McCain ansåg att det var rätt av Obama att sparka McChrystal - och republikanerna är kritiska mot McChrystals beslut att tvinga de amerikanska soldaterna att lätta på avtryckaren och inte skjuta lika snabbt).
USA:s Chairman of the Joint Chiefs of Staff, Admiral Michael G. Mullen - som är president Obamas främsta militärrådgivare - besökte igår Jerusalem där han träffade IDF:s Chief of the General Staff, Lt. Gen. Gabi Ashkenazi för att diskutera det gemensamma militärsamarbetet mellan de två länderna och de gemsamma utmaningarna. Mullen välkomnades också av Israels försvarsminister Ehud Barak som tackade Mullen för USA:s stöd och sa:
"We are happy to welcome chairman of the US Joint Chiefs of Staff, Adm. Mullen to Israel for a brief work visit. We very much value his contribution to the security and stability of the region and his contribution to the close working relationship between the IDF and the defense establishment and US armed forces and the Pentagon. We are pleased to see him here as one who contributes much to the security of the entire region and to the security of the State of Israel."
Admiral Mullen förklarade att han alltid lärde sig något nytt när han besökte Israel och sa att han försökte se saker ur ett israeliskt perspektiv:
“I always try to see the threats and the challenges from an Israeli perspective,”
Hans besök i Jerusalem var hans fjärde besök till Israel. Förhoppningsvis kommer samarbetet mellan de båda länderna att förbättras istället för att försämras - och förhoppningsvis kommer höstens mellanval att innebära att en redan nu tämligen pro-israelisk kongress blir än mer pro-israelisk och således sätter hårdare press på en negativt alltför neutral (icke tillräckligt pro-israelisk) amerikansk administration att också de se saker och ting ur ett något mer israeliskt perspektiv än de för närvarande gör.
The New Yorker har här en lång artikel om Mike Huckabee och ställer frågan om denne är republikanernas bästa chans 2012? Fox News Sunday ställer frågan direkt till Huckabee personligen som talar om möjligheterna såväl 2010 som 2012:
President Obama sparkade i veckan general Stanley McChrystal och gav istället jobbet till general David Petraues som nådde stjärnstatus genom att leda den av president Bush pålysta lyckade truppökningen i Irak - som Obama då motsatte sig. Ska han lyckas också i Afghanistan med Obama som överbefälhavare? Och hur ser egentligen situationen i Afghanistan ut? Kommer Obamas strategi att fungera? Och hur länge kommer USA och dess allierade att vilja vara involverade i detta krig som nu är det längsta krig USA någonsin fört? Frågorna diskuteras på veckans Meet the Press där krigsveteranen och senatorn John McCain är huvudgästen:
Vice-president Joe Biden har varit i Wisconsin där han kampanjat för den demokratiske senatorn Russ Feingold. På en insamlingskampanj för Feingold sa Biden följande mindre lyckade kommentar om Obama-administrationens situation:
“there’s no possibility to restore the 8 million jobs lost in the Great Recession.”
Han fortsatte dock med att skylla ifrån sig och sa att nuvarande administration “inherited a god-awful mess.”
I fredags var han också på bageriet Kopp’s Frozen Custard i Milwaukee där han bland annat åt glass. Där frågade han:
“What do we owe you?” varpå chefen för stället säger: “Don’t worry, it’s on us,” the manager replied. “Lower our taxes and we’ll call it [the custard] even.”
Biden ignorerar först chefen men säger istället lite senare:
“Why don’t you say something nice instead of being a smartass all the time,”
En motfråga han lika gärna skulle kunna ställa sig själv i spegeln.
Joe Biden utgör en kombination av inkompetens och självgodhet och även om han själv förtjänar störst skuld till de sakerna så är det svårt att inte också anse att den president som valde honom till vice-president (och gav honom ställningen att vara bara "ett hjärtslag ifrån presidentskapet") inte hade den bästa av omdömesförmågor. Förhoppningsvis blir Biden petad 2012 (även om republikanerna säkert hellre sett honom stanna kvar istället för att bli utbytt mot en politiskt mycket farligare Hillary Clinton).
Obama som befinner sig på G20-mötet i Toronto har hamnat i slitningar med Europa om vilken väg världen bör gå för att bäst tackla den ekonomiska krisen. I Europa förespråkar man efter händelsen med Grekland numera nämligen mer av republikansk ekonomisk politik om att hålla statsskulderna i schack och göra nödvändiga nedskärningar snarare än att pumpa in mer statliga pengar på avbetalning, vilket Obama gör och förespråkar att de europeiska länderna också ska göra.
McClatchy skriver om Obamas besök på G8-mötet i Kanada:
Obama will head home Sunday night with his government's foot still on the spending accelerator to stimulate the economy, saying it will cut back later. European leaders, however, are pledging to start cutting back government spending now.
Och Chuck Todd har här ett reportage om slitningarna mellan Obama och Europa på MSNBC:
Victor Davis Hanson har här en artikel på Real Clear Politics vid namn "Obama's Greek Tragedy" där författaren förklarar att Obamas många vallöften har gått om intet. Inte bara de löften om att inte vara en George W. Bush - vilket Obama inte lyckats med - han har dessutom gjort många saker som han kritiserade sin företrädare för, fast själv gjort det ännu värre än Bush gjorde.
Författaren skriver:
"...maybe a friend could have whispered to Senator Obama to tone it down when he was merciless in damning the Bush administration for its supposedly slow response to Hurricane Katrina.
Obama railed that Bush showed "unconscionable ineptitude." Obama further charged that Bush's response was "achingly slow," a result of "passive indifference," and that his team was rife with "corruption and cronyism."
Hanson fortsätter förstås med att förklara att Obama inte längre har någon rätt att peka finger gällande katastrofresponser. Han fortsätter sedan med att kommentera de andra punkter där Obama en gång så drastiskt kritiserade sin företrädare:
Obama easily damned everything from Guantanamo Bay to Predator drone attacks in Afghanistan to the war in Iraq, only to adopt those policies and more from Bush.
He sermonized about the morals of a corrupt Republican Congress, only to keep quiet about earmarks, lobbyists and the sins of Democratic cronies such as Sen. Chris Dodd and Rep. Charles Rangel.
Deficits were once supposed proof of Bush's out-of-control spending. What does far greater red ink say about Obama?
If only swaggering George W. Bush could have been smart enough to reach out to Cuba, Iran and Syria. Then Obama did just that, only to make bad things even worse.
Författaren konstaterar sedan:
The reality of Barack Obama is that he was an inexperienced community organizer with an undistinguished record as a Senate newcomer.
Det är svårt att inte instämma. För egen del så anser jag (som bekant) att Obamas kritik mot sin företrädare tillhör en av de mer omogna sidorna av hans presidentskap. Artikeln rekommenderas för övrigt att läsas i dess helhet.
Obama talar denna vecka om den finansreform som håller på att ta form i kongressen, som Obama säger fullföljer 90% av vad han lovade gällande att göra ekonomin säkrare. Han manar därför kongressen att nu ta reformen över mållinjen och skicka honom en finansreformlag som han kan skriva under.
SVD har här en artikel där den norske oljeanalytikern Gudmund Halle Isfeldt, vid den norska banken DNB Nor hävdar att Obama skrämmer iväg oljebolagen från USA.
I sitt möte med företrädare för BP förmådde Obama få företaget att betala ut 20 miljarder dollar till en fond som ska ersätta dem som drabbats ekonomiskt av katastrofen. Förmodligen kommer dock ytterligare 15 miljarder dollar att krävas, emnar Isfeldt. Olika faktorer - däribland regeringens krav - gör dock att BP:s framtid är osäker. SVD skriver:
Gudmund Halle Isfeldt menar också att det finns en risk för USA:s och Obamas agerande, sett till oljebolagens vilja att göra affärer i landet framöver. Det obegränsade ansvar man kräver av BP innebär att USA har gått från att vara ett stabilt land där det var låg risk för oljebolagen att verka och göra affärer, till att bli ett högriskland.
BP är en av världens - och USA:s - största oljeproducenter och i USA också störst på naturgassidan.
– Vem har egentligen lust att vara i USA efter det här? Potentiellt sett så kan BP gå i konkurs. Vem skulle i så fall ha råd att vara här? Egentligen ingen, säger Gudmund Halle Isfeldt.
– President Obama borde faktiskt komma på banan med något som gör att andra bolag förstår att risken ändå inte är total, utan begränsad till något. Och hur stort detta något är borde Obama definiera, säger han.
USA har förstås en svår balansgång att gå - att hålla oljeföretaget ansvarig för dess ansvarslöshet och den skada som skett, utan att fördenskull skrämma iväg oljebolag från att investera i USA.
Såväl demokrater som republikaner tycks vara överens om att president Obama spenderar sina presidentkrafter på fel saker - istället för att försöka stämma Arizona så borde han arbeta för en immigrationsreform som gör att Arizona slipper vidta hårda immigrationslagar, menar demokraterna. Republikanerna menar att Obama borde göra vad som faktiskt primärt är den federala regeringens uppgift - att säkra gränsen. Här har Arizonas guvernör Jan Brewer en ny ad kritisk mot Obamas förhållande till hennes delstat:
Under Rod Blagojevichs 1,5 års pr-turné där han medverkade i alla möjliga sammanhang från seriösa intervjuer med kända journalister till reality-såpor och underhållningsprojekt så var en av hans återkommande kommentarer gällande den uppkommande rättegången att "alla band skulle spelas upp." Han menade att om detta gjordes så skulle sammanhanget ge förklaringar till många av de saker han anklagats för att ha gjort.
Nu har domaren låtit banduppspelningen börja - och mycket har spelats upp som inte kommer att skicka Blagojevich till fängelse (bråk med sin fru, svordomar, dåliga skämt etc). Men där finns också en del saker av mer tvivelaktig karaktär där Blagojevich uttryckligen förklarar att han tänker försöka "sälja" Obamas senatsplats i utbyte mot någon slags ministerpost i Obama-regeringen (eller FN-ambassadör). Eftersom så inte skedde så är dock den juridiska frågan om det är olagligt att tala om att göra något olagligt eller om själva affären också måste ha gått igenom? Andra frågor är om någon i Vita Husets stab, som te x Rahm Emanuel pratade med Blagojevichs medarbetare om saken?
Bill Clinton som befinner sig i Sydafrika där han följer USA:s framgångar i fotbolls VM (och försöker promota USA:s försök att få anordna världsmästerskapet 2018 eller 2022) träffade igår Nelson Mandela och sa inför Mandelas uppkommande födelsedag den 18 juli:
"I have always visited South Africa close to Mandela's birthday. His birthday has been dedicated to civil service,"
Han fortsatte med att förklara att Sydafrikas värdskap av fotbolls VM hade satt ett exempel omvärlden kunde lära ifrån:
"South Africa has branded itself in this World Cup in a very special way. Lots of people didn't think you can pull it off. South Africa is being given a chance to set standards the world can learn from,"
Här har MSNBC ett klipp om USA:s 1-0 seger över Algeriet, en seger som tog USA vidare till åttondelsfinal i en världssport som länge varit relativt okänd i USA där baseball, amerikansk fotboll, hockey är mycket djupare förankrat - men som på senare år (och med startskott i VM 1994 som hölls i just USA - när Sverige "grävde guld i USA" och fick en bronsmedalj - i förhoppning om att väcka intresset för sporten till liv i landet) lyckats höja intresset:
Den repulikanska te-party-kongresskvinnan Michele Bachmann från Minnesota kommenterar här tillsammans med Sean Hannity Demokraternas och president Obamas dalande opinionssiffror:
Det är idag 60 år sedan Koreakriget utbröt den 25 juni 1950. Ett krig som i många amerikaners medvetande blivit "det glömda kriget" i skuggan av andra världskriget och efteråt det ännu längre och ännu blodigare Vietnamkriget. Här i Sverige förknippas kanske Koreakriget i första hand med 1970-tals kultserien M*A*S*H, men i USA finns många som minns och deltog i kriget dit sammanlagt 5,7 miljoner amerikaner sändes och i vilket 33,741 amerikanska soldater dödades i strid.
De flesta som åkte visste likt de flesta amerikaner vid den tidpunkten inte särskilt mycket om Korea (dit främst amerikanska missionärer hade åkt innan kriget bröt ut). Korea stod dock i storpolitikens centrum efter andra världskriget och när Nordkorea anföll landets södra del den 24 juni 1950 beslöt president Truman att ingripa. USA förhindrade därmed Sydkorea från att falla i kommunisternas händer (men misslyckades med att befria landets norra del) och Koreakriget blev den första krigskonflikt i det påbörjade kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen.
Central Pennsylvania Local News har här en artikel om en grupp Koreaveteraner som minns kriget.
Och MSNBC har här en annan artikel där veteraner minns tillbaka på prövningarna och svårigheterna i kriget.
Det var ett krig där USA bekämpade inte bara nordkoreaner och kineser, utan även fick utstå hårda prövningar i form av kyla, törst och hunger. Den nu 78-årige veteranen Doc Halliday som var 18 när han åkte till Korea minns vintrarna som den värsta fienden och säger i Pennlive:
“When it was 30 degrees below zero and the wind was blowing, you bet it was cold,”
Nu 78-årige Cornelius Beaden skickades till Korea som 20-åring där han arbetade med att reparera vägar, och ett av hans minnen var att han fick lära sig att inte lita på någon korean eftersom det fanns nordkoreanska sabotörer och sydkoreaner och nordkoreaner såg likadana ut och det var därför omöjligt att identifiera dem:
“Our people told us not to trust any of the Koreans,” said Beaden, who was a sergeant. “You couldn’t tell who was who. The North and South Koreans looked the same. I followed that advice.”
Han spenderade 22 månader i Korea och förklarar att hans sätt att hålla sin hemlängtan i schack var genom att alltid hålla sig sysselsatt med något:
“I enjoyed what I was doing, and I always kept myself occupied and tried not to think much about home,”
Nu 76-årige Henry Gole tog frivilligt värvning för att delta i kriget - han hade ett uppskovstillstånd från College och hade därför inte behövt delta i kriget men ville testa sig själv i en riktig utmaning och tog därför värvning.
“My parents were disappointed, but my father understood. He had joined the Navy when he was 16,” minns han.
Alla tre veteraner minns svårigheterna och sina personliga konflikter i förhållande till kriget, men hyser ingen ånger över sin tjänst:
“The war was necessary because it was the first time we were challenged to draw the line against the spread of communism,” säger Gole. “We had to prove we weren’t just a paper tiger.”
“It was necessary that we were there,” instämmer Beaden. “But I just hated to see my comrades getting hurt.”
De är också bekymrade över dagens Nordkorea. Halliday säger:
“I think [the North Koreans] are stupid. They’re starving their own people. Why deprive your own people of better living conditions just because you’re stubborn?”
Andra veteraner har dock många mycket svåra minnen från kriget - minnen som kommer fram vid återträffar för krigsveteraner:
"At the reunions, they talk about it," säger 76-åriga Lucille Macek, 76 från Kansas, hustru till veteranen Victor Macek. "And then they break down."
Den grupp amerikaner som fick betala det högsta priset i kriget var the 2nd Infantry Division som förlorade 7 000 män, dvs ca en femtedel av alla amerikanska förluster i kriget. The 2nd Infantry Division vakar fortfarande över Sydkoreas säkerhet - men veteranerna från kriget på 1950-talet minns när divisionen befann sig i ett blodigt krigsuppdrag och inte ett vaktande.
"We didn't have enough men," minns veteranen Henry Reed om ett av uppdragen. "There were so many holes in the line, the North Koreans didn't have to try too hard. The enemy would get behind us, and we'd be fighting on all sides. Things were desperate."
Kriget fick dock en konsekvens som syns än idag. På norra Koreahalvön härskar en totalitär kommunistregim där människor svälter, dödas, torteras och har vare sig liv eller frihet. I syd styr en demokratisk regering över en fri marknadsekonomi där människor lever i frihet, välstånd och trygghet. Mellan dem och den fortfarande hotfulla nordkoreanska regimen står också fortfarande, 60 år senare, amerikanska soldater.
Rysslands president Dmitry Medvedev besökte idag Vita Huset vilket var ännu ett led i mer avspända relationer USA och Ryssland emellan. USA gav sitt stöd till Rysslands önskan att få gå med i WTO och Ryssland öppnade för import av amerikanska höns, som under 6 månader varit förbjudet. Relationen med Ryssland anses av Obama-administrationen varit en av de mer lyckade utrikespolitiska dragen där relationen var mycket dålig när Obama tillträdde. Det stämmer - dock bör noteras att Ryssland har fått en president som är mycket mer sympatisk och som verkar vara mer öppen för omvärlden än Putin var (Medvedev pålyste häromdagen att han skaffat Twitter). Här talar Obama och Medvedev på en gemensam presskonferens:
Oljekatastrofen i mexikanska golfen har blivit en katastrof också för miljontals djur varav somliga arter nu placeras på listan över utrotningshotade arter, något MSNBC här rapporterar om:
För några år sedan kom den komiska dokumentären "Where in the world is Osama Bin Laden?" i vilken Morgan Spurlock beslutar sig för en rundresa i mellanöstern och Asien i jakt på världens mest eftersökta man.
Det var en film där resan i sig utgjorde ett större mål än jakten på Bin Laden verkligen gjorde. En man som dock tagit jakten på Bin Laden på ännu större allvar är Gary Faulkner från Colorado, som på egen hand åkt till Afghanistan/Pakistan en mängd gånger beväpnad med bland annat ett svärd, för att hitta och döda Bin Laden. På sin senaste resa blev han dock upplockad av pakistanska myndigheter och hemskickad - något CNN här rapporterar om:
Och här har CBS News ett annat inslag som berättar lite mer om Faulkner:
Faulkner är nu tillbaka i USA och gav denna 10-minuters-intervju efter hemkomsten:
UPPDATERING 2011-05-04
Här intervjuas Faulkner på Fox News om sina resor:
Och här en intervju hos David Letterman:
Oavsett hur realistiska/orealistiska Faulkners planer än må vara, och hur knäppt hela företaget åtminstone till det yttre ter sig, så måste konstateras att det förmodligen bara är i USA sånt där skulle ha skett.
Kevin Costners oljereningsmaskin och Faulkners privata jakt på Bin Laden. I ett land där medborgarna har föga förtroende för regeringen så tar de istället saken i egna händer. Det kanske inte alltid blir helt bra - men tveklöst är det i alla fall osvenskt coolt.
Obamas opinionssiffror dyker på en mängd områden, visar en ny undersökning från NBC/Wall Street Journal. Obamas approval rating ligger nu på 45% - och har aldrig tidigare varit så lågt. Den siffran kan sättas emot de 48% som ger presidenten underkänt. MSNBC presenterar här den nya undersökningen:
Jay Ambrose skriver här en artikel på Real Clear Politics om Obamas kontra Bobby Jindals respons på oljekatastrofen i mexikanska golfen. En artikel som prisar Jindal men kritiserar Obama skarpt. Bland annat:
"Here it was, the crystallizing moment that told us who is who and what is what in the Gulf oil spill disaster and that also signaled that there really is reliable leadership to be found in this country.
Och lite längre fram:
"He is a wonder, this Jindal. He has been engaged in every facet of what's going on, as in demanding sand barriers to protect the coast and providing answers to those that questioned the idea's wisdom, in striking contrast to Obama, whose way of addressing the catastrophe has largely been political."
Att Obama agerat främst politiskt motiverar författaren som följande:
"As president of the whole nation, Obama has a great many other big issues to contend with, but that does not explain why his minion-in-chief mendaciously declares that all Republicans want to let BP off the hook, why Obama blames George W. Bush for current regulatory failures, why he says Republicans hate all regulation or why he gives a nationally televised speech that is a cliche pudding. It certainly does not explain the scandalous fact that he has neglected to accept high-tech rescue help from 17 countries that have been offering it."
Ambrose menar att Obama främst spelar ett politiskt spel. Jag själv skulle vilja säga att Obama förmodligen gör det men att detta inte beror på Obamas personliga illvilja (Jag tycker trots allt att Obama framstår som en tämligen sympatisk kille med överlag tämligen god karaktär), men att han spelar ett politiskt spel i många frågor råder föga tvivel om. Detta måste dock inte nödvändigtvis bero på hans egen dåliga karaktär, utan kanske på något annat - nämligen hans oerfarenhet. Det är min teori - författaren spekulerar inte i varför Obama agerar som han gör men påminner om Obamas oerfarenhet som ledare och skriver vidare:
"Then again, Obama's experience in administering anything is nil. He says he managed his campaign, but presidential candidates do not manage their campaigns except perhaps to say "yes" or "no" occasionally. Otherwise, he was a community organizer, a part-time lawyer, a university lecturer, a state senator and a U.S. senator who chiefly ran for president while holding that office."
Det kan ställas i jämförelse med Bobby Jindal som har väldigt stor exekutiv erfarenhet. Vid 25 års ålder var Jindal Louisiansa hälsominister. Vid 28 års ålder var han president för delstatens universitetssystem. Han var också assisterande vid det federala hälsodepartementet under George W. Bush och nu 39 år gammal Louisianas guvernör.
Att Jindal tappade något i uppmärksamhet efter sin respons på Obamas state of the union-tal förra året är ett faktum. Men oavsett den händelsen så framstår Jindal som ett politiskt geni. Författaren avslutar:
"He is an anti-debt guy, a practical guy, a problem solver, a constitutionalist and the son of immigrants that is very much a believer in the American dream.
And right now, he is an example of what a true leader can be like."
General McChrystal sparkades för att han (likt en mängd amerikanska militärer genom USA:s historia) begått ett politiskt misstag, inte ett militärt misstag. Att snacka skit om somliga inom Obama-administrationen var kanske inte det mest lojala, men det var inget landsförräderi eller något militärt misstag. Det var lite skitsnack som av politiska orsaker drabbade McChrystal hårt.
McChrystals relation med president Obama har varit dålig - Obama har nu bytt general och istället valt general David Petraeus att leda kriget i Afghanistan. Frågan är därför om hans relation med Petraeus kommer att bli bättre än den var med McChrystal? Om den inte blir det, så riskerar kanske samma sak att hända igen (fast förmodligen inte, eftersom Petraues är skickligare i mediala och politiska sammanhang än McChrystal var).
Att Petraeus är kompetent råder föga tvekan om. Däremot har inte heller han haft den bästa relationen med president(kandidat) Obama. David Petraeus valdes av president George W. Bush för att vända en nedåtgående våldsspiral i Irak. Genom Bushs beslut om "the surge" som tillförde 30 000 ytterligare trupper till landet under Petraeus ledning så vände våldstrenden och landet leddes in i relativ stabilitet som sedan gjorde att irakierna själva förmådde ta över alltmer ansvar för sin egen säkerhet.
En av dem som var emot truppökningen i Irak var dock dåvarande senator Barack Obama som inte alls trodde att fler soldater skulle lösa några problem. Han fick förstås fel (och under sin kampanj 2008 tog han bort kritiken mot truppökningen när det under det året stod allt tydligare att Bushs strategi hade fungerat). Situationen i Irak hanterades dock inte bara av Petraues - utan också av president Bush som hade en personlig direktuppkoppling med generalen ca en gång i veckan. General Petraeus var utan tvivel Bushs favoritgeneral. När Obama tillträdde så lät han förklara för Petraeus att direktkontakten med Ovala Rummet nu var över. Frågan är om Obama (som inte haft den direktkontakten med McChrystal heller) nu kommer att uppta denna?
Petraeus verkar vara en snällare general än McChrystal, och eftersom Obama helt uppenbart inte gillar och inte heller ter sig särskilt bra på att hantera personkritik (så länge han inte är i stort överläge, som te x under ett kampanjtal) så behövs förmodligen det för att relationen mellan dem två ska fungera (vilket också är vad som gör att relationen tycks fungera bra mellan Obama och Robert Gates, som tidigare tillsatts av president Bush som försvarsminister. Gates gör nämligen väldigt lite politiskt väsen av sig och håller sig till sin uppgift, att vara försvarsminister under den president det amerikanska folket har valt. McChrystal tillhörde en general med fler åsikter om de sakerna). Men Obama har också ett splittrat krigskabinett där åsikterna om fortsatt väg i Afghanistan är delade. Där kommer Petraus att vara den som kommer att kunna ge bäst bedömningar av situationer och möjliga vägar framåt - och Obama gör gott i att därför lyssna på denne. Och för att det ska vara givande behöver han stå i regelbunden kontakt med generalen. Det i synnerhet eftersom hans rådgivare har så skilda intressen att det vore svårt att delegera uppgiften till någon av dessa.
En annan intressant sak kommer att bli att se hur vänstern reagerar på valet av Petraeus. När denne ledde president Bushs militära upptrappning så kallade MoveOn.org Petraeus för "General Betray Us". Kommer de att göra likadant nu med Obama som överbefälhavare? Och vad kommer det i så fall att innebära för krigspolitiken (i Bush fall innebar det förstås ingenting alls, men han hade ingen politisk lojalitet till dessa grupper vilket Obama i grunden har).
USA:s kongress har bipartisanskt deklarerat ett starkt stöd för Israels sanktion mot Gaza och dess rätt att stoppa Ship to Gaza-fartyget. 83 senatorer (däribland såväl Demokraternas majoritetsledare Harry Reid, som republikanernas minoritetsledare Mitch McConnell) har tillsammans med 298 medlemmar i Representanthuset skrivit under ett brev från AIPAC där stödet till Israel tydligt uttrycks. Brevet säger bland annat:
We fully support Israel’s right to self-defense. In response to thousands of rocket attacks on Israel from Hamas terrorists in Gaza, Israel took steps to prevent items which could be used to support these attacks from reaching Gaza. Israel’s naval blockade, which is legal under international law, allows Israel to keep dangerous goods from entering Gaza by sea. The intent of the measures is to protect Israel, while allowing humanitarian aid into Gaza.
Late last month when Israel learned that groups operating in Turkey wanted to challenge its blockade of Gaza, Israel made every effort to ensure that all humanitarian aid reached Gaza without needlessly precipitating a confrontation. Israeli forces were able to safely divert five of the six ships challenging the blockade. However, video footage shows that the Israeli commandos who arrived on the sixth ship, which was owned by the Turkish Humanitarian Relief Foundation (the IHH), were brutally attacked with iron rods, knives, and broken glass. They were forced to respond to that attack and we regret the loss of life that resulted.
Det är förstås ett enormt stöd från båda partier i den amerikanska kongressen - ett stöd som Vita Huset dock inte reflekterar i lika stor utsträckning - men som de heller knappast kan eller kommer att kunna ignorera.
